Glad påsk!

Dags för ägg, ägg och åter ägg! och lite annat.
Glad påsk!

Små saker som gör det

Ibland kommer jag på mig själv att bli sådär löjligt glad över något, som här om dagen när jag tog bussen till jobbet och det på busshållplatsen nere i centrum står en kruka med påskliljor och murgröna. Lite påskfint sådär i all enkelhet. Nice! Eller som när jag resten av veckan har passerat en spegelblank sjö på väg till jobbet med en enorm sol i horisonten. Det är nästan så att man kan börja gråta... kan det vara hormonerna som spökar kanske? Hur som haver är det ju bra att man är glad :)

Rådjursmums

Då var det dags igen! Våra fina gula krokusar i trädgården är numera rådjursmums, vi har sett spåren i trädgårdslandet... Inte en gul blomma finns kvar, där föll teorin att djur inte äter gula blommor. Fick tipset om att lägga fårull i rabatten så skulle gnagare och annat hålla sig borta, det funkar säkert - om man kommer ihåg att lägga ut den vill säga...

Frågan är alltså, kan man älska rådjur som trädgårdsägare? Svaret blir nog ja, även om man blir jäkligt förbannad när man drar ifrån gardinerna på morgonkvisten och inte en blomma är kvar!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA1

Ettårsjubileum!

Igår var det dags, den 11 mars var det ett år sen jag fick mitt körkort! Tänk vad tiden går...

Det känns som en evighet sen, men ändå inte...

Vadå demokrati?

Idag har det förts en mycket underlig debatt på jobblistan. Hela Sveriges bibliotekarier blev tydligen involverade i frågan om hur man får se ut när man jobbar på bibliotek. De flesta tycker väl att det är skit samma, du får se ut hur som helst. Medan andra verkar mer tveksamma till tatueringar och piercingar som skrämmer gamla tanter... ha! Kollar inte gamla tanter på teve längre? De borde väl vara vana vid att folk inte ser ut som de gjorde på 50-talet nu för tiden... Biblioteken som ska vara den mest demokratiska institution som vi har... får man då inte se ut hur man vill? Någon tyckte att vi skulle ha kostym och dräkt för det inger mer status och skulle därmed automatiskt ge oss mer i lön... sure... Bibliotekarieyrket är ett kvinnoyrke och därför kommer det alltid att vara lågstatus... så är det bara tyvärr. Det roliga är att enligt någon lista som figurerar så anses diplomater ha den största statusen som yrke i Sverige. Status kanske, men de inger inte mig så mycket förtroende. Det första jag kommer att tänka på när jag hör diplomater är att de kan begå vilka brott som helst och alltid har någon sorts immunitet. Hm... Då är jag hellre en gammal hederlig lågavlönad bibliotekarie, med eller utan piercing.

Jag får väl köra igång igen då...

Eftersom Stefan har satt igång och börjat blogga får jag väl ta tag i saken igen... Nu är huset köpt och det mesta fixat, bilen är lagad och körbar, man har kommit igång på jobbet igen efter jul och nyårshelgen. Inga fler ursäkter alltså :)

Men det man kan skjuta upp till senare...

System down...

Just nu ligger bloggen (och det mesta andra i tillvaron) totalt nere. Vi håller på och flyttar in i det nyinköpta huset och det tar sin tid...

Jag återkommer!

Husägaren...

Anna-Lena Brundin är kul

Läste ut Anna-Lena från Montmartre igår, Anna-Lena Brundins samling krönikor från Paris. Hon är vansinnigt kul och nu bara måste jag åka dit och ha boken med mig. Har ju varit i Paris förut men mitt besök i Montmartre sträckte sig mest till ett kämpande uppför trapporna vid Sacré-Cœur och en sväng på kyrkogården. Allt i decemberkyla... Det är alltså läge för en helt annan typ av besök i romantikens huvudstad. Jag inväntar våren 2007, köper nya skor och lånar med mig Anna-Lenas bok och drar till Paris. Bon Voyage!

Konstnärlig ådra, eller inte...

Ja då sitter jag här och dricker kaffe ur min (enligt Tobbe) typiska bibliotekarie-te-mugg. Fast jag dricker ju inte te, det går bara inte, smakar xxxx enligt min mening. Men jag blev vansinnigt nöjd med min mugg som målades under en möhippa vars aktivieter var ruggigt lika PRO´s... Men som visade sig bli mycket trevlig, och som sagt porslinsmålning skojar man inte bort! Alla blev helt maniskt koncentrerade och fantasin flödade i rummet. Frågan är nu om jag har en konstnärlig ådra, eller inte. Ja det får ni bedöma själva :) Men kaffet smakar väldigt gott!

Jag är inte snabb

Ja jag erkänner, jag är inte snabb. Min senaste blogg handlade om dåligt väder och var i maj... Nu har det helt plötsligt varit sommar ett tag och solens strålar letar sig in överallt. Därför kommer att jag att tillbringa ännu mindre tid framför datorn och med bloggen :)

Vad är det med vädret egentligen?

Regn, sol, blandat, regn, sol, blandat osv. Så håller det på hela dagarna. Kan inte vädret bestämma sig? Grillen står oanvänd i källaren och bara väntar på vackert väder, marinerade köttbitar och rödtjut på tetra. Hm.

Nu är det mycket

Jag har inte varit så flitig i bloggskrivandet på sistone, har haft alldeles för mycket att göra. Sen vill man ju inte gärna sitta inne när det är så fint ute som på bilden. Köpte Tre röda näckrosor av Elin Lindqvist på Centralen igår. Det ska bli kul att läsa om Japan, Mexiko och världen. Man glömmer ibland att den finns där ute.

Småprat hos frissan

Är det bara jag som ibland (oftast) har svårt att småprata lite käckt när man är hos frissan? När jag tittar mig runt omkring sitter både frisörer och kunder och skrattar och har trevligt medan jag mest sitter och ser besvärad ut och sneglar på Hänt Extra som bara ligger där och väntar... Sen frågar frisören artigt vad jag jobbar med och jag svarar lika artigt. Sen blir det tyst en stund. Sen frågar hon om jag är ledig idag och jag svarar att det gick bra att gå tidigare. Tyst. Sen fortsätter det i samma takt tills vi helt plötsligt hittar ett ämne där vi kan ställa följdfrågor till varandra och skratta lite tillsammans. Men det brukar inte vara så länge. Jag är avundsjuk på folk som bara kan snacka skit spontant med vem som helst. Jag är själv inte osocial på något sätt men har tydligen uppenbara problem att småprata med frissan. Ja det kunde ju varit värre, jag blev i alla fall snygg i håret och fick läsa det senaste skvallret.

oh oh oh Thunder Road...

Bästa bilskivan just nu måste vara Bruce Springsteens Born to run från 1975. Den snurrar i stereon när jag kör ensam, jag och the Boss. Springsteens tidiga skivor är ju klart bäst även om han faktiskt är en av de som ständigt överraskar och släpper hur bra material som helst. Men just nu är det 1975, fönstret är nedvevat och Bruce sjunger oh oh oh Thunder Road... och jag sjunger med...

Frihet i blå förpackning

Knappt en månad efter körkortet blev jag bilägare. En mörkblå Skoda Octavia från 2000. Coolt! Eller coolt kanske inte är det första man tänker på när man pratar om Skoda men det är i alla fall en stor, snygg och bra bil. Nu är det lätt att storhandla och hälsa på svärföräldrarna. Det går snabbt att ta sig än hit, än dit. Men det är stor risk för att man blir lite för bekväm. Det är ju inte meningen att man hela tiden ska rulla fram från dörr till dörr. Lite måste man väl ändå röra på sig däremellan? Visst är det härligt med frihet, men det får inte bli lathet - säger hon präktigt. Tänk om det regnar imorgon bitti? Då kanske jag måste ta bilen till jobbet. Vilken osis:)

Bobby Ewingsyndromet

Rätt så ofta så pratar de flesta tjejer om att de bara ”måste” gå och klippa sig, kanske färga slingor, fixa och greja. Det intressanta är att när dessa tjejer pratar om att det är kris och att de ser ut som ruggugglor så tycker jag att deras hår ser helt perfekt ut. Det ligger fullkomligt felfritt där det ska och ser varken för långt eller för kort ut. Någon utväxt att tala om har jag knappt sett och framförallt ser de oerhört stylade ut. Men de bara ”måste” klippa sig, nu!!! Hm, när mitt hår är i kris, då är det verkligen kris, då ser det ut som att Bobby Ewing har exploderat och det spelar ingen roll om man tvättar, borstar, fixar, sätter upp, hänger ner eller inte går något av ovanstående. Det är bara en massa jäkla hår som ser för jävligt ut och som det inte går att göra någonting med! Det ligger inte perfekt utmed hjässan, eller flajar lite lätt kring öronen eller går att fixa till med lite spray eller mousse. Det är helt enkelt kört. Så kom inte här och säg att ni bara måste klippa er, för det är JAG som måste klippa mig!!!

Den siste bisonoxen

Den siste mohikanen känner väl alla till men den siste bisonoxen? Innan den vite mannen landsteg i Nordamerika fanns det ca 35 miljoner bisonoxar som strövade fritt över kontinenten. 1870 var de nästan helt utrotade. Om jag inte missminner mig var det 1492 som Columbus av misstag "upptäckte" Amerika. Vad hände egentligen på dessa dryga 300 år? När pälsjägarna började jaga och snara rovdjur så ökade t.o.m. bisonstammen under en 100-årsperiod till ca 70 miljoner djur! Men, precis som vanligt så lyckades människan sätta käppar i hjulet och driva en art till randen av sin existens. Det blev plötsligt en sport att jaga bisonoxar, många sköts direkt från tåget bara för att det var skoj. Det enda man plockade ur var tungan. För indianerna var det tvärtom, bisonoxen var som en handelsbod på fyra ben. Köttet åt färskt eller torkades, revbenen blev pilar och verktyg. Magen användes till grytor och vattenkärl precis som urinblåsan. Skinnet användes till tält, kläder, sadelväskor, mattor, mockasiner, filtar, penslar, rep sadlar och isolering. Svansen blev flugsmällare, benen vertyg och knappar. Gödseln användes i elden till röksignaler, tänderna blev smycken, hornen skedar och behållare. Hjärnan användes för preparering av hudar. Med andra ord så använde man allt! Idag finns det nästan inga vilda bisonoxar kvar och bara drygt en halv miljon bison i hela världen. Det tack vare naturreservat och farmare som föder upp bison. En bison blir aldrig tam och kan vara lite knepig att tampas med men eftersom de alltid är ute året om håller de sig friska och ingen bisonoxe har ännu drabbats av BSE. Köttet smakar ungefär som vanligt nötkött medan kolesterolhalten är betydligt lägre och innehåller också väldigt mycket järn vilket gör det till ett betydligt nyttigare alternativ än tamboskapen. Förra våren föddes en vit bisonkalv i North Dakota och det sägs att en vit bison för med sig fred och harmoni i världen, jag hoppas på det!

Äntligen!

Det var bara Gert Fylking i rosa träningsoverall som fattades igår när inspektören annonserade att jag var godkänd efter uppkörningen. Jag var förberedd på det motsatta efter en usel körning där jag bl.a. missade att stanna vid övergångställe, höll på att köra ut i en rondell medan två bilar redan var på väg framför nosen på mig, växlade ner på tok för mycket vid avfarten på motorvägen och bilen nästan stannade och trots att jag låg och mesade i 90 (väldigt jämt i och för sig) när det var 110 på motorvägen. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag klarade mig men glad är jag i alla fall!

Det är roligt att trycka på knappen!

I ett avsnitt av Sex and the city får Miranda nog av alla småbarn och deras föräldrar som ockuperar gymet vissa dagar i veckan. Små barn vill trycka på knappen i hissen, "so will I" säger Miranda då och trycker på knappen själv. hehe det tycker jag är roligt för precis så har man lust att göra själv. Av den enkla anledningen att det är roligt att trycka på knappar! Trots teknikens framsteg tycker jag fortfarande det är kul att få trycka min kod när jag handlar i affären, att välja våningsknapp i hissen, trycka på ringklockor, hinna först på stoppknappen på bussen och köpa tågbiljett i automaten. Barnsligt? Kanske, men ändå!

Knarr knarr

Det är riktig vinter för första gången på många år. När jag går till jobbet på morgnarna så knarrar snön under fötterna där jag traskar fram. Då är livet härligt!