Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Fördelen med att ligga hemma och vara sjuk är att man kan se en massa film. Det är ungefär så aktiv som man orkar vara när man är förkyld. Igår såg jag Brokeback Mountain och insåg ganska snart hur bra den hade gjort sig på en stor filmduk, men i brist på annat gick det bra med teven också... Jag kan inte riktigt hålla med Oscarskommitén att Heath Ledger enbart är den som har huvudrollsstatus i den här filmen. Jake Gyllenhaal överraskar totalt och gör en skitbra roll! Enligt undertecknad, vi får se vad utgången blir av detta. Idag såg jag filmatiseringen av Håkan Nessers underbara bok Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Jag hade inga större förväntningar på den här filmen eftersom jag visste att den aldrig skulle kunna toppa boken. Men den gör ett bra försök och Jonas Karlsson är som alltid lysande. Han är min stora favoritskådespelare inom svensk film och efter den här filmen kommer han definitivt att fortsätta vara det. Men det bästa av allt är de minnen som boken/filmen förmedlar. Trots att jag inte är född förrän på 70-talet så är tanken på det oändliga, svindlande sommarlovet precis detsamma. Ljumma sommarkvällar på cykel, blommiga tunna sommartäcken i stugan, förbudet att kissa på dass för då måste man tömma skittunnan oftare... känslan av att vakna en morgon av att solen skiner, fåglarna kvittrar och man bara vet att det här kommer bli en sån där strålande härlig sommardag. DET är det bästa med både filmen och boken. Men själva uppbyggnaden av historien, det hemska som kommer att hända, Henrys klockrena kommentarer om olika sorters skitstövlar, Erik och Edmunds vänskap och tillit, Ewa Kaludis väna uppenbarelse som snart visar sig vara dubbelbottnad. Eriks ständiga mantra Cancer, knulla, döden. Helt klart en sevärd film men än mer en läsvärd bok!

OS är inte bara hockey

Men ibland kan man faktiskt tro det. Visst tycker jag att det är kul att se på hockey, har t.o.m. varit på en och annan match i mina dar. Men om man jämför den tid det snackas hockey med alla de andra OS-grenarna tillsammans går det nog på ett ut. Lite snedfördelat kan man tycka. Visst tog vi dubbla guld i sprintstaffeten i skidor och visst tog Anja bronset i störtloppet idag. Men inget är så viktigt som matchen Sverige mot Kazakstan... Men det är klart, inget lockar så många sportfånar till teven som hockey, så vill man ha bra tittarsiffror så är det rätta sporten. Curlingen sopar vi undan lite snabbt, liksom Freestyle för damer. Det är nog ingen slump att de fem "tyngsta" sportjournalisterna i Sverige som visades upp i tevestudion igår alla är män.

Alla hjärtans dag

Enligt Nationalencyklopedin är ett hjärta cor "en ihålig muskel vars regelbundna sammandragningar driver blodet genom kroppens blodkärl". Det låter inte särskilt romantiskt men ganska så nödvändigt, en kort och precis beskrivning. Kärlek däremot, erkänner t.o.m. Nationalencyklopedin, är något knepigare att beskriva. "Någon på en gång uttömmande och allmänt accepterad definition av kärlek kan knappast ges". Ingen verkar veta exakt vad kärlek innebär, det kanske är det som är så lockande? Tänk på både hjärta och kärlek på alla hjärtans dag. Förresten, tänk på hjärtat och kärleken varje dag!

Vem är Björn och vem är Benny?

Ja det är en av många frågor som Fredrik Lindström och Hasse Pihl försöker besvara i boken med samma namn. Jag har legat i sängen och fnissat några kvällar i rad nu, det här är min typ av humor. Som med alla "hop-kokböcker" så är en del saker sådär lagom kul medan andra saker får en att vrida sig av garv. Jag hade roligt mest hela tiden.:)

Samernas nationaldag

Den 6 februari är det samernas nationaldag. Att det är just den 6 februari beror på att det första samiska landsmötet hölls i Trondheim det här datumet år1917. Både nord- och sydsamer från Norge och Sverige träffades gemensamt för första gången och bestämde sig för att föra en gemensam diskussion. Sedan 1993 firas dagen med samiska kulturaktiviteter på många olika håll. För de flesta går nog den här nationaldagen relativt obemärkt förbi även fast samernas land sträcker sig överNorge, Sverige, Finland och Ryssland. Sápmi har ett eget språk och en egen kultur. Ändå är det ingen erkänd nationalstat. Man skulle kunna tro att strävan efter det mångkulturella samhället skulle ha inverkan på vårt intresse för samerna, vår egen ursprungsbefolkning. Tydligen inte. Ett anonymt firande på Skansen - vår urinstitution för hambo, joik, våfflor med sylt och allsång. Något mer av samernas nationaldag får vi nog inte se söder om Gävle. Hur ska vi någonsin lära oss något om vår bakgrund om delar av historien suddas ut? Idag bor det fler samer i Stockholm än det gör i Norrland, men inte vet vi mer för det.

Out fighting Foo

Foo Fighters på Hovet i lördags. Fem plus!!! Och tre R: Röjigt, rockigt, roligt! Mycket folk och en publik som var med hela vägen. Några recensenter tyckte att Dave Grohl hade tittat lite för djupt i flaskan innan spelningen men faktum är att det känns betydligt roligare att vara på en konsert där det kan hända lite vad som helst än att få ett standarduppträdande presenterat. Det kan död på vilken rockgrupp som helst... När Foo Fighters spelar får man det man vill ha plus lite till.

Veckans indian

Wovoka "Han som skär"

I år skulle Wovoka fyllt 150 år om människan nu kan bli så gammal... Han var paiuteindian från Nevada och grundaren till den beryktade andedansen. Den spred sig från reservat till reservat i USA under slutet av 1800-talet. Han var en sorts indiansk messias som under en uppenbarelse 1889 fick budskapet att alla skulle anstränga sig för att vara goda människor, ha respekt för andra, tala sanning och hålla fred med de vita. Redan Wovokas far hade ett finger med i spelet och startade en form av andedans redan under sin tid men den här gången sköt det verkligen fart, under Wovokas predikande. De nattliga ringdanserna skulle påskynda de döda andarnas återkomst och allt skulle bli som förr. Allt detta kulminerade i Andedansupproret 1890 då stora oroligheter utbröt i reservaten när Siouxerna tolkade andedansen på sitt eget sätt - att de skulle fördriva de vita. Allting sjåsades upp och ett starkt motstånd i form av armén försökte skingra indianerna men de fortsatte dansa. Det hela slutade i Sitting Bulls död och till sist masskern vid Wounded Knee där 350 siouxer omringades och mejades ner pga av att ett skott plötsligt brann av. Det var slutet för Wovokas väckelsemöten. Wovoka själv försökte hålla låg profil efter detta och kallade sig Jack Wilson men höll fram till sin död 1932, fast vid sin tro.

Äntligen!

Äntligen känns det som att det faktiskt var min tur. Det har inte gått så bra på jobbfronten sen examen och sen av en slump fick jag ett jobb som jag trivdes väldigt bra med. Och nu fick jag fortsätta 1.5 år till. Det känns bra! Just nu är det bråda dagar på jobbet eftersom det är en hel del som måste bankas in innan veckan är slut. Men som vanligt så kan man bara ta in en viss mängd information i taget. Fördelen här är ju att allt det andra runt omkring redan är avklarat. Så from onsdag nästa vecka har jag nya arbetsuppgifter, nytt ansvar och ny och bättre lön. Det känns fint!

Naturen suger

Med ovanstående rubrik menar jag inte att naturen är kass, oduglig, värdelös utan att man helt enkelt blir jäkligt hungrig när man är ute några timmar. I söndags trotsade vi en fruktansvärd baksmälla och gick ut och promenerade och grillade korv på engångsgrill. Det kunde varit väldigt mysigt och pittoreskt om det inte blåste snålblåst på den enda grillplats vi hittade och om vi inte hade hällt i oss alla de där drinkarna kvällen innan... Men när grillen väl gått igång var man hur hungrig som helst så tre korvar, en lussebulle och en halv apelsin senare var i alla fall jag redo för soffan - den blev min kompis resten av dagen... Vad jag vill komma fram till är att talesättet faktiskt stämmer, sjön suger och även naturen! Fast på ett bra sätt.

Mma Ramotswe gör mig lugn och harmonisk

Jag har en ny favoritdeckarpersonlighet, Mma Ramotswe från Alexander McCall Smiths böcker. Har precis läst ut den tredje i ordning om Damernas detektivbyrå i Botswana. Det finns inga böcker som bättre får mig att varva ner. Hos damernas detektivbyrå behöver man inte stressa utan sätter sig ner och dricker sitt rooibos-te och funderar på det problem som man har att lösa. Man kommer snart fram till både det ena och det andra bara genom att eftertänksamt studera, fundera och använda sin intuition. Jag tycker om det sätt som Mma Ramotswe och hennes kollega Mma Makutsi har att alltid försöka få den andres idéer låta som ett ypperligt bra förslag, antingen det är det eller inte. Det finns alltid minst två sätt att se på en sak och det kommer så tydligt fram här att det ena sättet inte alltid behöver vara det enda rätta. Jag tycker om att man istället för att klanka ner på en annan person direkt istället lyssnar, berömmer och får till slut förslaget att bli en bra kompromiss för båda två. Ett härligt och beundransvärt sätt att vara på. Nu är det bara att fortsätta läsa serien och vänta på filmatiseringen.

Gott nytt år!

Jahapp, nu är julen överstökad och snön har kommit, några dagar för sent men ändå. Av någon konstig anledning har det slutat att snöa på jul nu för tiden men nyårsafton blir istället skitkall. I alla fall i den här delen av landet... När ett nytt år kommer brukar man slösa meningslösa löften omkring sig men jag struntar i allt det. Livet blir som det blir ändå, det är inget att göra någonting åt. Och det säger jag INTE med pessimistisk underton utan det blir helt enkelt lite lättare att leva när man tänker så. :) Jag önskar er allihop ett Gott Nytt 2006!

Var är julstämningen?

För varje år som går försvinner lite av den julstämning jag kände som barn. I år har den inte infunnit sig alls, kanske är det bristen på snö, stress eller att det helt enkelt inte känns lika viktigt längre. När man var liten var julen årets höjdpunkt och man såg fram emot den jätteläääääääääääääänge! Nu försöker man bara hinna med alla "måsten" före jul och sen är det julafton och så vips är julen över. Sen vill man fortast möjligt bara komma vidare och ta bort alla tomtar som stirrar på en från vartenda hörn i lägenheten och bli av med fläckiga juldukar som sett bättre dagar. Jag saknar den där tiden då man längtade efter julen så det värkte i bröstet. Allt som hade med julen att göra var av intresse, julkalendern, första, andra, tredjde och fjärde advent, julskyltningen, alla önskelistor och inhandlade paket, alla mysiga familjefilmer som dominerade tevetablån, Bing Crosbys "I´m dreaming of a white christmas ständigt sjungandes i radion, pulkarace i backen, glögg och lussebullsfikor, Luciatåg, risgrynsgröt med pepparkaka och clementin i skolan... Men vänta nu, alla dessa minnen fick mig faktiskt att börja känna lite julstämning ändå. Långt där inne satt den, men nu är Grinchen nerknuffad från axeln, snart är det jul!!!!

Teoriprovet avklarat!

Efter tio minuters fipplande i den hemska fotoautomaten blev resultatet inte så bra, jag ser ut som en galen yxmördare. Men att se ut som en komplett idiot på sitt körkort hör liksom till... Tjugo minuters seg väntan senare blev det äntligen dags för Provet med stort P. Efter ca 20 frågor (av 65) började jag bli lätt kallsvettig för det var många frågetecken, alltför många frågetecken. Tiden tickade iväg, allt fler frågor markerades och hoppades över. Med en kvarts marginal var provet redo att gås igenom ytterligare en gång. Till slut gav jag upp och klickade på inlämningsknappen. Några sekunders nervös väntan... HURRA! 62 rätt av 65! Det var helt klart över förväntan. Nu är ett hinder avklarat, one to go....

Eva Dahlgren regerar

Eva Dahlgren har man inte sett ofta i rampljuset de senaste åren. Extra anledning att jubla då hon faktiskt gästade konserthuset i Göteborg i lördags. Hon hade med sig ett rutinerat band och körde både gamla och nya låtar. Det som imponerar mest med Eva Dahlgren är att hon fortfarande är en sån självklar artist. Hon kommer in på scenen i sin imponerande längd och hela publiken jublar. Hon pratar öppenhjärtligt och länge mellan låtarna och spelar nästan en timme längre än utsatt tid. En suverän konsert med ett litet ljudminus - det är som vanligt för högt ljud när hela bandet tar i och spelar så gitarrsträngar och trumpinnar ryker. Då ryker även mina trumhinnor, inte bra. Det var mitt första besök i konserthuset som hade en häftig interiör när rätt ljus kom på. Akustiken går inte av för hackor heller och när Eva Dahlgren spelar min favoritlåt Ung och Stolt i en ny tappning är jag totalnöjd. En riktigt bra konsert med en riktigt bra artist.

Badrummet är min bästa vän

Kanske inte på det sätt som ni tror utan för att det är det enda rummet som är varmt hemma hos oss. Nu är det vinter ute och det märks direkt inomhus i vår lägenhet. Svinkallt på golvet, tofflor är ett måste. I sovrummet andas man nästan ut rök när man sover och i köket vill man bara vara om ugnen är på. Förmodligen är det inte alls så illa utan "normal lägenhetstemperatur". Men vi bor på en hörna och där känns det just nu svinkallt emellanåt. Därför är badrummet min oas. Där inne stannar jag gärna länge och värmer mig och läser Larson eller körteori. Övriga sysselsättningar inne i värmens fristad kan vara att lösa korsord, sudoko eller fundera på om den där hudkrämen från 97 kanske borde slängas. Ja man kan faktiskt göra det mesta i badrummet. Jag funderar på om jag ska ta in kudden och slafa där i natt. Då har man nära till tandborsten när man vaknar.

Mörker

Mörkret har sänkt sig över landet. Det är nu officiellt vinter. Ingen snö här på västsidan men däremot regn, blåst och fram för allt mörker. Som tur är så lurar 1:a advent runt hörnet och hela Sverige lyser upp med adventsljusstakar och stjärnor. Det är det bästa med den här årstiden. Men idag råder totalt mörker. Fast det är där i mörkret som ljuset framträder väldigt tydligt. Det tycker i alla fall Erik Blomberg, i en av mina favoritdikter.

Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är.
I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.
Erik Blomberg ur Jorden 1920

Vart är jag egentligen på väg?

I helgen var vi på Stockholmsvisit och hälsade på familj, släkt och vänner. Det var lika kul som vanligt och jag hann även med att hälsa på Jenny i Uppsala. Jag tillbringade med andra ord rätt mycket tid på Centralen och efter allt släpande på väskor och mosters hemmagjorda lingonsaft så tröttnade jag och satte mig ner på en bänk och läste Daniel Masons Pianostämmaren. Sen studerade jag folk. Och på Centralen i Stockholm finns det mycket folk. Där finns dom som bara sitter och läser, väntar och glor och dom som oroligt slänger ett öga på monitorn hela tiden för att se när tåget skulle gå nu igen. Och så finns det dom som verkar tillhöra inredningen, män med buskiga skägg och smutsiga kläder som hittat en varm tillflyktsort. Och så finns det dom som flänger hit och dit och hela tiden är på väg någonstans, hela tiden i rörelse. Vart är dom egentligen på väg? Det är kul att fantisera ihop långa historier om folk, vem dom är, vem dom ska träffa, vart dom ska åka, hur de lever sina liv. Om man kunde få betalt för att sitta och studera folk hela dagarna skulle man ha världens roligaste jobb. När man blir sittandes länge kan man börja fundera över vart man själv är på väg. Hem eller bort? Hit eller dit? Jag vet fortfarande inte.

Sitta upp eller sitta ner?

Ibland kommer jag på mig själv med att fundera över helt meningslösa saker. Som te.x att man kan både sitta upp och sitta ner men bara ligga ner eller stå upp. Ingen världsomspännande upptäckt kanske.

Trekant och The Librarian

Ovanstående har ingenting med varandra att göra, enligt egen erfarenhet i alla fall... När man är sjuk plöjer man igenom allehanda teveprogram, filmer, böcker och tidningar. Den här gången råkade det bli Elle Lyx - en totalt meningslös tidning om en massa saker man inte har råd med, teveserier som Oprah, Falcon Crest, Beverly Hills 90210 och America´s funniest home videos. I dag visades även den spännande filmen Mitt i plåten med Burt Reynolds och Roger Moore från 1981. Med andra ord, tack gode gud för dvdn! Man kan se gamla favoriter som 21 Jump Street med Johnny Depp i huvudrollen och t.ex. den Indiana Jonesliknande The Librarian - Quest for the Spear. Jag anar en ny superhjälte i Noah Wileys nördiga bibliotekarie som med hjälp av sin ofattbart snygga bodygard Nicole räddar världen från all ondska, denna gång i form av Kyle MacLachlan & Co. Precis så nördig, fånig, töntig, klichéartad och otroligt rolig som jag hade tänkt mig. Look out! Here comes the Librarian! he he Men hur kommer trekanten in i bilden tänker ni? Jo, jag läste igår ut Mian Lodalens Trekant och den var inte ens i närheten att vara särskilt bra. Tycker fortfarande att hon framställer alla homosexuella som totala sexfanatiker som inte gör annat än pratar snusk, svär och totaldissar alla män som finns. Det blir lite överdrivet ibland och till slut irriterade jag mig på det mesta, som när hon evisas med att skriva alla låneord med ä, mäjla, däjta osv. Men mest av allt stör jag mig som sagt var på bilden hon ger av framför allt flator. Jag har svårt att tro att särskilt många homosexuella skulle välja att identifiera sig med denna bild som hon ger. Hur som helst är det underhållande för stunden, men bara knappt.

Crucified Barbara

Dags för High Fidelity att ha rockklubb på Trägårn. Denna gång var det tjejbesök av bandet Crucified Barbara. Fyra coola tjejer som spelar hårdrock. Alla killars dröm... Som vanligt så samlas det en drös obskyra individer på ett sådant här ställe och denna kväll var inget undantag. Kan gissa att 50% var där för musiken och 50% var där för att se på snygga brudar. Jag tror inte att Crucified Barbara gjorde sin bästa konsert direkt men musiken är faktiskt bra. Enligt Stefan är basisten coolast av dom alla. Jag vet inte, det var så många långa personer i vägen så det var inte lätt att se när man är så mini som jag... Jah höll mig i närheten av mina vänner under konserten så jag slapp bli antastad av diverse odrägliga killar den här gången. :) Det höjer betyget till en 3:a.