Nu har jag läst ut Vargbröder och Varbröder: Havets fångar, de två första delarna i serien. Den har varit så omskriven och populär bland barn så jag lånade böckerna av min systerson och började läsa. Jag gillar dem eftersom jag gillar hela den här mytiska världen med vargar och amuletter och andevärldar osv. Det har alltid varit min grej. Jag tycker böckerna var lättlästa och spännande och kan nog tilltala vuxna och inte bara barn... Varbröder handlar om Torak, en helt vanlig liten kille som växer upp med sin far som lär honom allt om jakt. Men det visar sig att Torak inte är så vanlig som han tror utan han är en andevandrare. Många märkliga saker sker i Storskogen och Torak har plötsligt en svår uppgift framför sig. Ska han klara det? Han får oväntad hjälp av vargungen Ulv. De två blir vargbröder.
Kom att tänka på vilken skillnad det är när en liten nyvaken glad bebis kikar runt med pigga ögon på morgonen mot låt säga undertecknad på väg till jobbet en vanlig dag... När jag vaknar tänker jag mest, "åh nej, är det redan morgon", sen äter jag samma sak till frukost, har samma ångest över vad jag ska (kan få) på mig, åker samma väg till jobbet, och göra ungefär samma saker. Varje dag. Nu när Oliver vaknar på morgonen ser han sig nyfiket omkring och det ser ut som om han tänker "vad ska hända för spännande den här dagen då"! Allt är nya upptäckter och oförställd glädje. Så vill jag också ha det.
Här om dan köpte jag en trädgårdstidning till... den kostade bara 22:50 stod det lockande på framsidan... det förstår jag för den var inte mycket att hänga i julgranen. Men jag är fast, fast i köpandet av trädgårdstidningar, inredningstidningar m.m. Jag bläddrar och läser och tänker att så där skulle jag vilja ha det. Men sen händer absolut ingenting! Jag vet inte om jag hade väntat mig att jag genom all denna läsning skulle få någon sorts andlig upplevelse som gjorde att jag verkligen satte igång och gjorde allt det där jag bara läser om??? Men det händer aldrig. Detsamma är det med kokböcker, jag läste någonstans att vi i Sverige köper mest kokböcker i världen men tillbringar minst tid när det gäller matlagning... Jag äger också tonvis med kokböcker men det slutar oftast med att jag gör köttbullar och makaroner för tredje gången samma vecka... Det kallas handlingsförlamning och det finns säkert någon tidning som förklarar hur man kommer loss, den måste jag köpa. :)
Det var längesedan det var någon indian på tapeten i den här bloggen... det var ju liksom meningen från början! Därför breder jag ut texten lite om den ultimata indianen, nämligen Sitting Bull. Det finns ju många kändisar som Geronimo, Crazy Horse, Cochise med flera men Sitting Bull är nog den mest omtalade av alla nordamerikanska indianer genom tiderna.
Har nu läst ut Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson och tyckte den var bra, kort och gott. En bok som lämnar en med en härlig känsla när man läst färdigt den eftersom allting liksom ordnade sig där på slutet... Lite kräkvarning egentligen, och lite samma känsla som när jag läste Smultron och svek av Eva Swedenmark. Sådär myspysigt som det aldrig liksom blir i verkligheten. Men samtidigt är det kul att läsa om folk vars liv tar en helt annan vändning, de som tar tag i sina liv när det hänt en tragedi eller motgång. Det är ju lite så man vill vara själv liksom! Men hur som helst så var den lättläst och precis vad jag behövde just nu, lagom läsning med andra ord.
Jag har alltid varit ett stort fan av Jeff Goldblum, men från och med igår när jag såg honom på Ellen show är jag kär i honom... Han har liksom allt, han är lång (en riktig turn on för mig), han är snygg, han är smart, han är en bra skådis, han är trevlig, han har det där lilla extra som får hjärtat att slå fortare.... Han är helt enkelt en pudding! Ja det finns väl inte så mycket mer att säga om det än att Stef får passa sig om Jeff har vägarna förbi!!
Har precis läst ut Stängslet av Magnus Mills. Och ja, vad ska man säga om den? Mer än att den är helt crazy och egentligen inte handlar om någonting mer än en bunt idioter som jobbar med att sätta upp stängsel och ha ihjäl folk av misstag hela tiden... Lite rolig ibland, men mest märklig. :)
Saker jag funderar på just nu...
Nu har jag läst ut En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna. Den stora frågan är ju nu om den är självbiografisk eller ej... Romanformen till trots känns det som att det måste finnas något mer bakom, något att ta på. Cecilia, född Gyllenhammar, har ju precis den bakgrund som behövs för att vi läsare ska få den känslan men det behöver ju inte betyda att det är så! Hur som helst är boken välskriven och fångade i alla fall mig. Överklasstjejen Suss känner sig inte riktigt bekväm med sin familj men uppträder ändå märkligt lojal till densamma när hennes nye man och barn hamnar i blåsväder. Hon slits mellan tradition och nyskapande och vet ibland varken ut eller in. Jag önskar många gånger att hon hade lite mer skinn på näsan och vågade stå för sina beslut. Men men, det är väl inte så lätt. Läsvärd story!
gefär så långt ifrån Brunstkalendern som man kan komma... Börjar lite hafsigt men efter ungefär halva boken har man kläm på läget och karaktärerna och sista delen blir mer intressant för då börjar det bli lite spännande och man vill ju veta hur det ska gå! Men här handlar det om personer och en värld som är väldigt främmande för mig. Jag har nog haft en väldigt oskyldig uppväxt och umgänge för knark/porr och våldskretsen har jag aldrig kommit i närheten av. Jag kan heller inte begripa hur man som en av huvudpersonerna JW, kan sukta så efter att få leva i "Stureplansvärlden", att till varje pris bli "en av dem". Men alla är vi ju olika :) Boken tog sig som sagt på slutet och känns välskriven.
Oliver var smartare än vi trodde och har redan börjat blogga! Helt otroligt, knappt tre veckor gammal. Men somliga kan allt. :)