Läskig halloween på er!

Vänga mosse

Idag visade sig världen från sin bästa sida fast jag nästan blev rädd när jag drog upp rullgardinen. Solen var så stark. Vi bestämde oss för att åka till Vänga mosse och geocacha lite, det börjar bli en helgvana. Inte just Vänga mosse då men geocaching. Enda besvikelsen under dagen var att vi inte hade några bullar och att vi inte såg röken av Jill Johnson... annars var det verkligen strålande väder, vi hittade allt vi skulle, såg en groda och trillade inte ner i mossen. Kan verkligen rekommendera den här korta härliga turen om ni aldrig varit i detta naturreservat. Och vem vet, kanske har just ni turen att stöta på Jill! eller en trana...

Orkide

Orkiden knoppar sig igen, fortsättning följer...

Prickigt paraply

Höstvädret varvas mellan att vara fantastiskt underbart till otroligt höstruskigt som här. Men ett prickigt BLR (?)-paraply piggar upp!

Vägen

Vägen låter oss längta sjunger Peter Lemarc och här var en sån där magisk slingrande väg idag som verkligen fick en att längta runt hörnet.

Löv

Idag har vi samlat löv, det ska göras en tavla till morfara födelsedag, snart ligger de i press.

Kärlek

Kärleksört är bland det bästa som finns på hösten. Nu har jag gjort som jag blev tillsagd att sätta några blommor i vatten och vänta på rötterna (som äntligen växt ut) och sen plantera ut. Får se om de överlever till våren...

Green Oaks

En bok i högen jag precis läste ut var Händelser vid Green Oaks galleria. Den är skriven av Catherine O´Flynn och lät lite spännande när jag lånade den i somras. Men jag måste erkänna att jag mest skumläste den på slutet. Den blev lite seg. Och det låg någon obehagligt deprimerande stämningen över de som jobbade i den där gallerian som gjorde att jag bara ville avsluta den så fort som möjligt. Den handlar om en liten tjej som leker privatdetektiv och som en dag vips försvinner. Ingen vet vart. Ett antal år senare möts en säkerhetsvakt och en ung tjej som jobbar i en musikaffär i ovan nämnda galleria och försöker ta reda på vad som egentligen hände. Visst låter det lite spännande? Det var det inte...

Pianovirtuos?

Oliver gillar att spela piano. Och han är faktiskt inte helt usel för att vara så liten! Själv fascineras jag över hur hårt alla gamla menuetter av Mozart och Haydn verkligen sitter i ryggraden. Jag kan dem nästan utantill. Men däremot kan jag inte ens kompa till Björnen sover... hm hur logiskt är det? Och jag ska absolut inte bli pianolärare för det har jag inte tålamod till. Idag försökte jag lära Oliver Lilla snigel men det gick sådär... Jag skänker en tacksam tanke till min lite crazy pianolärarinna när jag var liten som stod ut med allt klinkande och som hörde imponerande många felsteg på tangenterna trots intensiva diskussioner med någon vuxen i köket... Något fastnade uppenbarligen eftersom jag kan vissa saker som rinnande vatten. Men noter är inte allt, jag önskar att jag kunde improvisera och kompa mer men det kanske aldrig är försent att lära sig?

Höst

Nu är det verkligen höst. Inga ljumma vindar längre utan rätt kallt och blåsigt. Sådana här dagar tycker jag att björnarna inte har helt fel. Kanske blir det framtidens nya grej, istället för att tillbringa vintern i Thailand så övervintrar man i ett ide där man får näring rätt in i systemet i värsta science fictionandan. Det återstår att se.

Bumerang

Jag skrev tidigare att jag var lite avis på de som inte hade läst den här boken Bumerang av Tatiana de Rosnay. Senaste bokcirkelboken och vilken bok! Jag var åtminstone lyrisk efteråt och medan jag läste den fick jag tillbaka den där härliga känslan (det var länge sen) att jag aldrig ville att boken skulle ta slut för den var så bra! En lite märklig historia men det är egentligen inte den som är viktigast utan allt som sker under tiden - livet. Hon skriver fantastiskt bra och även om vi hade delade meningar i bokcirkeln huruvida det kändes som att den var skriven ur ett manligt perspektiv eller ej så tycker jag nog det. Det är sällan man läser en bok så full av död utan att det är en deckare men här funkar det ändå! Märkligt. Antoine Rey är en desillusionerad man som inte riktigt vet vart han är på väg här i livet, separerad från sin fru, frustrerad över sitt dåliga förhållande till sina tonårsbarn och han inleder ett hastigt och passionerat förhållande med en otroligt stark kvinna. Samtidigt försöker han reda ut vad som egentligen hände den där sommaren som de tillbringade vid Île de Noirmoutier. Jag märker att när jag försöker berätta för folk vad boken handlar om får jag den att låta absolut urtrist och jag förstår ju om ingen vill läsa den efter det så därför kanske jag inte ska svamla mer utan bara kort och gott säga - läs den för bövelen! :) Författaren har även skrivit den mer berömda Sarahs nyckel som jag är lite nyfiken på och Bumerang är hennes tionde bok! Lite fascinerande, undrar om alla de andra är lika bra? Tatiana de Rosnay har även en härligt oglammig webbsida om man vill veta lite mer.

Fint ute

I morse vad det så fint ute när jag drog upp rullgardinen i Olivers rum, det är fördelen med att ha fönster på andra våningen nu för tiden. Att man kan ha en hyfsad utsikt, även om det mest är över grannens garage... Men man ser ju lite längre och där är det riktigt höstvackert!

Blommor på jobbet

Igår fick jag lite blommor och ett presentkort på resturangen Bon av jobbet. Lite trevligt att ha något att titta på bredvid datorn. :) och gott att få gå på fransk restaurang, det ser jag fram emot!

Indiansommar

Idag har det varit riktig indiansommar. Vi har firat svärmor 65 år och jag passade på att ta en tur på ägorna och fota lite. Riktigt härlig höst men ändå sommar. Hoppas det blir fler såna dagar.

Jorden vi ärvde och lunden den gröna...

I somras lyssnade jag på Maria Wetterstrands sommarprat i radion. Och jag läste hennes bok Den nya gröna vågen. De var ganska lika. Maria Wetterstrand är verkligen en miljömedveten kvinna, men också en som är bra på att föra ut sitt budskap! Synd att hon slutar som partiledare. Hur som haver så handlade den här boken inte helt otippat om miljön! men fokuks är BRA saker, inte hur kass miljön är utan vad helt vanliga (och ibland ovanliga) människor gör för att förbättra den! de drar sitt strå till stacken på olika sätt och den här boken handlar om att lyfta fram dessa goda exempel. Jag tror, precis som många andra, att jordens vara eller icke vara går i cykler, förmodligen är vi inne i en dålig sådan nu. Och vi har gjort vår allra bästa det senaste århundrandet för att påskynda processen. Ju mer man läser om hur jorden mår, desto sämre mår man själv. Hur tänkte vi när vi gjorde så här? Ja allt handlar ju om utveckling, men vår utveckling har tagit hårt på det som har gjort den möjlig, nämligen jordens resurser. Det är en svår fråga, för handen på hjärtat, hur mycket är man EGENTLIGEN beredd att offra när det kommer till kritan? Man har vant sig vid en viss livsstil idag och den är svår att bortse ifrån. Men om det görs stora förändringar, direktiv som gäller ALLA så kanske det blir lättare att forma om sin vardag och sitt liv. Men att själv helt plötsligt göra avkall på det mesta, sälja bilen, flytta ut på landet och odla sin egen potatis, ha getter i ladugården och sy sina egna kläder och tvätta allt för hand i såpa. Ja då känner man sig ju lite lurad när man vet att grannen sitter i sin IKEAsoffa i sina stentvättade jeans och tittar på Hollywoodfruar på teve och äter Oekologiskt odlade chips. Ja livet är en enda stor röra helt enkelt, jag tror inte att jag är lyckligare för att jag har allt detta än någon på andra sidan jordklotet som bor i ett litet hus med stampat jordgolv och lagar mat runt en eld tillsammans med en stor familj (och några getter såklart) men jag tror att det är svårt att plötsligt svitcha. Det behöves en stegvis ändring och den ändringen måste ske hela tiden varje dag och överallt. Sluta med allt detta sabla emballage på allt man köper, odla mer i Sverige så det går att köpa mer närproducerat, se till att ekologiskt blir standard, utveckla kollektivtrafiken ännu mer, och sluta med slilt och slänglivsstilen! gör saker som håller istället och se till att det är det nya svarta. Ja, kanske är det jag som ska bli den nya Maria Wetterstrand? det låter nästan så, men jag tror bara att jag är en alldeles vanlig liten människa, och kanske kan jag dra mitt strå till stacken, jag ska bara komma på hur :)

Smutsig

Fem smutsiga små fingrar...

Blommor

En sån här "trevlig liten bukett" som min mamma skulle säga... plockade jag ihop i trädgården igår för att pigga upp mig själv. Det är då alla de där rensningstimmarna på knä känns helt ok, när man får in lite blommor i huset. Vackert är vad det är.

Bokmässan

Som vanligt är jag inte kändis-spotter av rang, utan snarare en urusel sådan... men jag såg i alla fall Janne! fast utan väst... Han har tacklat av. Och meterolog-Per två ggr! Vi vann inte priset heller som årets bibliotek men konstverket vi hade vunnit var faktiskt riktigt fult så det kanske var tur det ;) Fast visst var det synd, det hade varit bra publicitet och ett nice erkännande av vårt härliga bibliotek! Roligaste hörnet är ju barnhörnan, men jag hann provsmaka både efterätt och rosévin på plan 2. En trevlig lunch på Världskulturmuseet med trevliga kollegor hann också avnjutas, en lååång sådan... skönt att komma bort ifrån allt stim en stund. Och inte handlade jag överdrivet mycket den här gången heller, mest nöjd är jag över mitt drakboksfynd!

Legoland

I lördags var vi på Legoland. Det var första gången för mig! och för Oliver :) Coolt! extremt mycket lego och väldigt fint gjort. Roliga småattraktioner och så 4D-film. Och man kan ju inte låta bli att undra hur beskrivningen såg ut till Sitting Bulls alla 1.4 miljoner legobitar... Det blir nog helt klart fler gånger på Legoland.

1000 mail

Nu har jag passerat 1000 mail i inboxen. Det stressade mig ganska mycket för ett tag sen att jag närmade mig detta gigantiska antal. Men efter lite back-up från stödjande kollegor känns det helt okej. Det finns ju faktiskt en sökfunktion i mailprogrammet, så man borde hitta det man ska ha ändå. Bara man kommer ihåg ämnet eller vem det var ifrån... Det här informationssamhället tar ju kål på en snart, snacka om information overload. Rensa i röran hemma talas det ständigt om, ut med gamla för små kläder och fula oanvändbara pryttlar. Men att rensa i informationsdjungeln är det mer tyst om. Kanske för att ingen har kommit på något bra sätt att hantera alltihop annat än att dra ut sladden.