En klassisk spökhistoria

Före jul läste jag Henry James När skruven dras åt. En klassisk spökhistoria i 1800-talets England. Henry James har skrivit oerhört många short stories/noveller och romaner och annat men jag har läst väldigt lite. Jag gillar inte att läsa skräcklitteratur även om jag har läst en och annan Stephen King i mina dagar. Men det här är mer subtilt och psykologiskt och bra skrivet. En klassiker är alltid en klassiker, faktiskt. Låter kanske pretentiöst sagt men det stämmer :) Men var är egentligen en klassiker? ja Bibblan svarar - svarar på ett sätt. Kärnpunkten är kanske "Frågorna om vem som bestämmer vad som ska anses vara en klassiker och hur många klassiker det finns är svårare att besvara." Ja att en klassiker är en klassiker idag beror kanske mycket på att det har bestämts av litteraturvetare och litteraturkritiker genom tiderna. Men å andra sidan måste det kanske finnas några som väljer ut, för att det ska fungera, hur ser vår litterära kanon ut? Och trots allt märks det ganska väl när man läser "god litteratur" att den är bra. Sen tror jag inte det är nyttigt att bara läsa klassiker eftersom de tenderar att ha några år på nacken vilket i vissa fall ändå fungerar utmärkt (ett kriterium för en klassiker?) men det finns otroligt mycket samtida litteratur som kanske aldrig kommer att hamna i historieböckerna som klassiker men som speglar den värld vi lever i och berikar vårt liv. Ja det här inlägget urartade till att bli om möjligt ännu mer pretentiöst men det bjuder jag på. Bara ni läser Henry James! :) Men vad handlar då hans bok om? En guvernant får anställning på ett gods utanför London där märkliga saker börjar hända kring de barn som hon ska ha hand om. En klassisk spökhistoria som sagt.

Snabbläst

Har snabbläst lite böcker. Först Familjegraven, en fortsättning på Grabben i graven bredvid. Men inte riktigt lika bra. Katarina Mazetti har ett roligt och vasst språk och boken är lättläst. Men behövdes det egentligen någon fortsättning på en sådan härlig bok som Grabben i graven bredvid? Jag tycker egentligen inte det. Visst är det lite småroligt att återigen möta kulturkrocken mellan bonden Benny och bibliotekarien Desirée och få läsa om alla motgångar och besvär ute på vischan. Men till slut blir det ganska tjatigt och jag önskar att jag hade lämnat Benny och Desirée därhän efter första boken. Hoppas det inte görs film på den här... (även om filmen efter första boken faktiskt var förvånansvärt bra!) Efter det tragglade jag mig igenom Sara Kadefors augustnominerade ungdomsbok Lex. Jag gillar ju Sara Kadefors men hade uppenbara problem att komma in i den här boken. Den uppfyllde inte alls mina förväntningar först, men efter en tredjedel av boken så kom den igång och blev bra. Då började det hända något. Ämnet är ju inte helt galet eftersom det handlar om bloggar, uppmärksamhet och känslor, typiska tonårsgrejer säger tantiga jag :) men den lyfte liksom lite för sent för att jag ärligt kan säga att jag tyckte den var läsvärd. Det förvånar mig lite för Sandor slash Ida var ju en riktigt bra ungdomsbok! Kanske blir det bättre nästa gång eller så börjar jag bli för gammal för ungdomsböcker. Fast egentligen inte, det handlar inte riktigt om det med tanke på att jag boostade den här boken nyss genom att säga att den är en ungdomsbok som går precis lika bra att läsa som vuxen.

Kod 400

Som bibliotekarie och Deweyanvändare var den här lilla boken ett måste. Kod 400 av franska Sophie Divry är en kort och snabbläst bok som egentligen består av en enda lång monolog. Av en bibliotekarie på geografiavdelningen på ett landsortsbibliotek. Till en början presenteras själva yrkesrollen på ett ganska nedsättande sätt får jag nog lov att säga men innan jag hann hetsa upp mig över det insåg jag att den är skriven med en stor portion humor och faktiskt ganska träffande :) Ibland åtminstone. Det är väl lite så med allt här i livet, ibland stämmer uppfattningen man har om någon/några/något, ibland inte. Och i vilket fall som helst är det bra att det är blandat, vore allt stöpt i samma form vore det väldigt tråkigt.

"Löjligt och perverst"

Är det en beskrivning av porrfilm? senaste Baksmällan-filmen eller dokusåpan Paradise hotel? Nej det handlar om genustänket i de svenska leksakskatalogerna! Herre min hatt! I år har det gett gensvar från övriga världen och det som tycks är väldigt intressant, och otroligt ojämställt och det gör att jag är VÄLDIGT glad att jag och framförallt mina barn lever i Sverige. I det här inlägget tyckte jag att det fanns en hel del att jobba på i Sverige vad gäller detta och det tycker jag fortfarande, men tydligen är det betydligt mer att jobba på i andra länder. Ett steg i taget, och glöm inte att räkna till tio!

Utrensning

Utrensning av Sofi Oksanen har länge stått på min "att läsa- lista". Men det tog flera år innan jag verkligen gjorde det. Boken har både lockat och skrämt mig, jag tyckte den verkade både oerhört bra och skrämmande. Och det visade sig stämma, både och. En jobbig bok som är skriven på ett sätt som tar sig in under huden. Särskilt det faktum att det egentligen inte finns några hjältar i den här boken utan bara offer. Offer för människans ondska, svaghet och kärlek. En bok som inte bara ger känslorna en knuff utan en bok som man lär sig något av. Estlands öde under världskrigen ligger ganska nära geografiskt men inte historiskt. Jag vet mycket lite om Estland och den ryska ockupationen. Nu vet jag lite mer. Sofi Oksanen skriver naket och blottat och det finns inga hemligheter. Framförallt fascineras jag över livets alla gråzoner. Det är sällan svart eller vitt, olika situationer och händelser tolkas efter personen den drabbar, från olika håll. Läs den!

Mycket hände efter min död

En titel som väcker nyfikenhet. Skriven av Ricardo Adolfo och jag hade aldrig i livet hittat den bland alla böcker på hyllorna om jag inte fått ett tips av en kollega. Mycket hände efter min död är en rätt underlig roman som mestadels berättas i realtid men vi får små tillbakablickar i familjens liv. Särskilt mannen som är den som pratar mest i boken. Den är märkligt skriven och ibland vet jag inte ens om jag gillar den samtidigt som jag älskar den! Märkligt var ordet. En intressant inblick i hur det är att stå utanför. En annan bok jag däremot inte har läst ut var den hypade Jelliocoe road av Melina Marchetta, förmodligen jättebra men jag fastnade liksom och kunde inte ta mig loss, jag la ner projektet. Jag har för många andra böcker som ligger och väntar för att jag ska fastna i en enda. Nu var det dessutom ett tag sen jag läste i den så i så fall hade jag nästan fått börja om. Nix pix!

Deckare

Läste nyss ut en deckare, Svärmaren av Anna Bovaller. Författaren är själv jurist vilket märks i allt snack i boken. En ganska ordinär deckare som till en början kändes namn-förvirrande, platt och lite seg. Men den tog faktiskt fart efter ett tag, särskilt i personberättelsen om det mördade offret. Det finns alltid ett lik i garderoben och här fanns det många... Tycker om omslaget också fast det påminner mer om en annan typ av bok, kanske en historisk deckare eller dylikt. Gillar att läsa svenska deckare som förströelse, särskilt om jag läser en bok med lite mer "tyngd" samtidigt. Det blir ett avbrott. Sen finns det naturligtvis olika kvalitet bland de svenska deckarförfattarna och ibland lär man känna karaktäerna och läser boken mest för den skull. Mina favoriter är nog Anna Jansson, Åsa Larsson, Karin Wahlberg m.flera. Alla med en utbildning i botten; sjuksköterska, jurist eller läkare. Många kvinnliga märker jag. Men jag älskar också de mest okvinnliga deckarförfattarna som Jo Nesbø och Michael Connelly, inte svenskar men otroligt underhållande :)

"Det är ju för tjejer!"

Oliver är nog ingen grabb-kille utan en ganska mjuk och stillsam kille som gärna leker med lego, pysslar, läser, kollar film, bakar och lagar mat och leker med andra likasinnade. Därför blir jag så irriterad när hela samhället är så uppbyggt av könsroller och så utstuderat styrt med kill och tjejleksaker och kläder. Leksakskatalogen har nästan trasats sönder av all läsning och många saker (alltför många) har kryssats för inför julen. Samma sak med Lundbykatalogen för dockhus. Där och även i legokatalogen samt playmobilkatalogen samsas kryss på sidor med dinosaurier, kökssaker, legopolisbilar och legosjukhus. Det är bara att gratulera att han är så mångsidig tänker jag. Men där nästlar sig samhället in i hans hjärna och stökar till. I klädaffärer skulle han älska att ha tröjor med gulliga djur och annat på men de finns på "tjejavdelningen" och dit kan man ju inte gå för det är ju "bara för tjejer". Detta citat gäller också i leksaksaffären där Stefan sist försökte få honom att kolla på den "rosa avdelningen" för där fanns så mycket roliga småsaker han skulle vilja ha till dockhuset eller annat med små morötter, köksattiraljer och småsaker. Men dit vill han som sagt inte gå eftersom det ju är "för tjejer". Om allt bara hade varit i en enda likadan stil i kataloger, affärer och på kläder hade det problemet inte funnits. Om inte allt alltid måste vara tydligt uppdelat på tjejer och killar. Affärerna påstår att det är så vi konsumenter vill ha det, men vilken förälder vid sina sinnes fulla bruk vill förvägra sina barn en sak bara för att den är för det andra könet? Inte jag i alla fall. Det är hopplöst irriterande och fortsätter bara i en enda lång oändlig spiral av negativ feeling. Det som förra året uppmärksammades så att leksakskataloger tog fasta på att barn är barn och hade med barn i olika åldrar och av olika kön på olika sidor, lekandes med lego eller med spisen eller något annat får vi hoppas fortsätter i år, tyvärr är inte fallet så med legokatalogen... lego är uselt dåliga på att göra något samlat! det har ju till och med varit så illa att det gjorts bitar som inte passar ihop om de är rosa och svarta tex... Jag hoppas att allt det här blir bättre men det tvivlar jag på. Det enda man kan göra är att försöka ge sina barn en chans att välja själva, men det är inte lätt att välja när man är 6 år. Man följer gärna strömmen och strömmen leder för vår del mot det blå/gröna coola och tuffa området. Hoppas vi hittar en genväg in någon annanstans.

Barcelona

Jag har ju varit i Barcelona också! Fantastiskt, både att vi faktiskt kom iväg och själva stan. Men att hinna med allt där på tre dagar var ju en omöjlighet redan från start. Då måste jag alltså åka tillbaka :)
Härliga bilder finns att kolla i mitt album på Picasa.

Höst

Hösten har varit otroligt vacker i år, mycket mer färger än vanligt känns det som, och soligt väder. Tyvärr har jag mest varit sjuk så jag har inte kommit iväg och tagit så många kort fast det har varit fantastiska morgnar då sjön varit spegelblank, träden lyst orange och gula och himlen varit otroligt blå. Inte har jag läst särskilt mycket heller men några böcker har jag klämt. Har upptäckt en ny bekantskap efter tips, Linwood Barclay. Tex Alltför nära och Morgonen hon försvann. Skönt thrillers med en twist. Läste också igenom boken som bygger på den populära teveserien, Barnmorskorna i East End. En ärlig och uppriktig och ganska målande beskrivning av hur det var att jobba som barnmorska i Londons fattiga delar under 1950-talet. Otroligt intressant och härliga personporträtt, mindre härliga och ingående beskrivningar av hur alla förlossningar gick till och alla skildringar av det smutsiga och misärliknande förhållande många levde i. Sommarhuset av Anna Fredriksson var en ny bekantskap för mig, lättläst men fylld med krångliga familjeförhållanden och konflikter. Bra svensk roman.

Stål

Läste ut Stål av Silvia Avallone här om veckan. En bok som jag hade höga förväntningar på, den har fått bra kritik och hyllats i media och litteraturkretsar. Och den var precis så bra som jag hade trott. Det är alltid en lättnad, för finns det något tristare än att ha väntat på att få läsa en bok, längtat och hoppats och så blir det bara pannkaka av alltihop, boken suger. Vilket antiklimax! men i det här fallet behövde jag inte oroa mig. Stål är en bok precis som Bumerang, svår att beskriva så att någon annan förstår hur bra den är! vad handlar den om egentligen? tja, det är sommar och det är två tjejer liksom som är bästa kompisar och så händer det en massa grejer och ja, läs den! den är skitbra! ehe? Ja för trots ändlösa beskrivningar och ögonblicksbilder av sommar, hetta, tonårsflickors kroppar i rörelse, stålverkets obarmhärtiga puls och det slitna massiva bostadskomplexet vid Toskanas kust finns det något i den här boken som fastnar. Det är vänskapen mellan Anna och Francesca. Deras omöjliga familjeförhållande, hopplösheten i uppväxten och såklart killar som förändrar vänskapen och tilliten. Ja det är en svår bok att beskriva men den är väldigt väldigt bra.

Verktygsparty anyone?

Igår var jag på ytterligare ett klädparty. En grej som kommit mer och mer på senare år, och det är inte bara klädpartyn utan även tupperware (plastburkar), Mary Kay (smink) och en massa annat. En gång i min ungdom var jag även på en hemsk Herbalifevisning. Never again, och det gäller även tupperware och Mary Kay... Klädparty är väl okej, även om man som jag inte är särskilt intresserad av kläder :) Men det var inte det som det här inlägget skulle handla om utan genustänket. För på alla dessa träffar har jag bara mött kvinnor. Kvinnor i olika åldrar och modeller och har det varit en man inblandad så är det för att han bor i huset och på sin höjd visar sig genom att ha kokat en termos kaffe. Så vad gör då alla män tänkte jag? om man nu ska fortsätta tänka kön. Har de också träffar? Tänker mig kvällar då det bjuds på hembakta muffins och där det visas verktyg, man får prova hur borrmaskinen funkar, vilken hylsnyckelsats som är bäst och skillnaden mellan en skiftnyckel och en skruvnyckel. Allt under gemytligt prat. Eller varför inte en träff där man kan testa senaste kastspöet från balkongen eller kanske i en tillhörande damm? Vilket drag passar bäst till djuphavsfisk kontra insjömetning? Ja möjligheterna är oändliga. Men jag har inte hört talas om något av detta? är det så att "hempartyn" bara är till för kvinnor? Det är ju diskriminering! Nästa gång jag har ett klädparty ska jag bara bjuda in män :)

The great Gatsby

Efter att ha sett Den store Gatsby på bio blev jag sugen på att läsa om boken, det var många år sen sist. Den är en klassiker, skriven av F. Scott Fitzgerald som även skrev Det sällsamma fallet Benjamin Button som sen även den filmatiserades med bla. Brad Pitt. Jag har ju sett båda och det är två riktigt bra filmer. Den store Gatsy, eller The Great Gatsby in english, ger en blandad bild av 1920-talets USA, dels överklassen på Long Island och sen baksidan av New York, "the valley of ashes", en sotig industriplats där underklassen huserar. Boken handlar om Gatsby men vi får lära känna honom genom den unge oskuldsfulle Nick Carraway som kommit till NYC för att arbeta med aktier. Han dras in i en hela annan värld än den han är van vid och är den som kommer Gatsby närmast. Åtminstone är det vad han tror, Gatsby visar sig vara en man med många sidor. En båda glad, sorglig och ganska tragisk historia. Var bättre än jag mindes den, kanske behövde jag några år på mig för att "förstå" den.

Kepler

Ja, sommaren präglades av deckarläsning, när det gäller böcker. Författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril har ju skrivit ett antal, sjukt populära, psykologiska thrillers under skrivna pseudonymen Lars Kepler. Nu var det dags för fjärde delen, Sandmannen. Den här gången får kriminalkommissarie Joona Linna möta någon han helst har velat glömma, seriemördaren Jurek Walter. En osannolik person som jag verkligen hoppas aldrig har existerat i vårt "väna Sverige". Man vill ju lätt tro att här inte ryms såna psykopater. Det gör det säkert, men kanske inte så djävulska som just Jurek Walter. :) Som vanligt är boken smockfull av kapitel med cliffhangers i överflöd. Trots det är den ganska spännande och pulsen går upp lite extra ibland. Paret Ahndoril har hittat sin genre och lär fortsätta producera sådana här deckare. Slutet flaggade för en fortsättning med just Joona Linna. Så ska man läsa den eller inte? Tja, varför inte.

Sommarpratare

Som vanligt kommer jag igång och lyssnar på årets sommarpratare i slutet av sommaren, genom att ladda ner pod-versionerna. Mycket praktiskt! nu när jag börjat jobba dessutom och åker buss morgon och eftermiddag hinner jag lyssna i mobilen. Annars funkar det utmärkt framför datorn vid en del rutinarbetsuppgifter. Det som slår mig är alltid hur roligt det är att bli överraskad! Att lyssna på någon utan att ha någon uppfattning om vem personen är eller vad han/hon ska prata om. Och få en enorm positiv feeling! Ibland även med personer man mycket väl vet vilka dom är men de överraskar ändå totalt med sitt sommarprat. Sen vet jag inte om redaktionen för Sommar har ansträngt sig extra mycket för att få ihop ett så blandat gäng som möjligt för när jag börjar lyssna märker jag hur olika vi människor är, vilka olika liv vi lever! vilken bakgrund vi har, hur uppväxten blir, vilka val vi gör i livet, vilka val som livet gör åt oss. Det är rätt fascinerande. Samma sak händer med mig varje år, jag får en kick och känner att det faktiskt finns plats för mig också, man behöver inte vara likadan som någon annan för att betyda något. Man kan vara precis som man är! Jag gillar Sommarprogrammet starkt och har några livsöden kvar att lyssna på med årets värdar. Och visst har jag några favoriter men de håller jag för mig själv :)

Från SR:s sida: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=8277

Busfrön

De här två busfröna har jag spenderat sommaren ihop med och det har varit både härligt, soligt, svettigt, bråkigt, roligt, jobbigt, lätt, sent, mycket, litet, hemma och borta. En riktigt bra sommar! Men nu har jag börjat jobba igen och det är faktiskt bra det med. Men ibland saknar jag busfröna på dagarna men då är det desto roligare att komma hem och krama dom sen!

Deckarsommar

Jahapp, den här sommaren skulle jag ju ligga i hängmattan och bara läsa en massa bra böcker! hur gick det med det egentligen? Jo hela sommaren har gått åt till dels en hel del trevliga aktiviteter men främst till att jaga Leo "överallt" Holmberg och rädda honom från diverse faror. Så jag har tillbringat kvällarna åt att läsa deckare på ipaden istället. ENBART deckare, Arne Dahl närmare bestämt. Det började med en, och sen blev det en till och en till och ja nu är jag inne på min nionde... Är de bra då? Bara den saken att jag snart har plöjt nio böcker svarar kanske på den frågan. Ja, Arne Dahl är bra. Kanske inte sjukt, fantastiskt, otroligt asabra, men bra. Och nu har jag bara en sista bok kvar i serien om A-gruppen som de kallas. Sen har han skrivit en massa fler så ni behöver inte vara oroliga, jag kommer inte att stå utan Arne Dahl. Däremot står jag ju helt utan boktips att tipsa om i Boråskuriren i höst men det är en helt annan sak, nu har jag tagit tag i min ångest och börjat läsa annat, parallellt... För Arne Dahl är lätt beroendeframkallande och jag är en känd sommar-deckar-läsare dessutom. Det blir nästan alltid så här... Dahls serie om A-gruppen, en samling udda, lätt dysfunktionella poliser från spridda delar av landet sammankallas för att ta tag i ett brott inom den nybildade avdelningen - A-gruppen, Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Där börjar historien och det ena efter det andra otroliga brottet uppdagas och sammankopplas och löses naturligtvis av denna A-grupp. Kul att följa dem både som poliser och brottsuredare och samtidigt som privatpersoner. Det händer en del i deras liv. De är lättlästa och jag har helt och hållet fastnat för e-böcker på ipaden. Det trodde jag nog inte riktigt om mig själv men det går ju strålande! ett smidigt sätt att bara via webben gå in och låna en e-bok förslagsvis på sitt eget eller andra bibliotek och sen bara ladda hem och läsa. Det kommer jag att fortsätta med och det känns bra att veta att bara man har paddan med sig, har man något att läsa.

42

Födelsedagarna duggar tätt för oss i juni/juli och snart får Oliver och Leo även en kusin, förmodligen född i juli. :) Den 16:onde var det faktiskt dags för mig att fylla den något slätstrukna siffran 42. Inte illa ändå, det är ju trots allt svaret på den yttersta frågan om livet universum och allting. I alla fall enligt Douglas Adams. Och ganska mysigt när man blir uppväckt (ur sin låtsassömn) av de här godbitarna!

En sexåring!

Och här firar vi en sexåring! Han lovade dyrt och heligt att låtsassova och blunda på morgonen även om han vaknat innan vi kommit in med tårta och sång. Och han klarade det! sen fick jag samma tips av honom kvällen före min egen födelsedag, snällt :) Kängurutröjan som han fått av sin moster satt som en smäck och tacos var beställt och sen även jordgubbstårta, fast den åt vi andra upp. Födelsedagsbarnet själv åt hellre jordgubbar och blåbär som de är. Förståndigt. I höst börjar han förskoleklass och de här åren har passerat förbi i faslig fart. Grattis Oliver!

Rosor

Någon eller något har ätit upp mina rosor, buhu! som tur är så har jag istället hela kortsidan på huset full av såna här honungsrosor som precis börjat blomma. De växer sig högre och yvigare för varje år men jag har svårt att klippa ner dem. Och varje år tokblommar dom! Vackert. Men de andra rosorna kan jag glömma i år, tur jag  inte har så många. I övrigt är det mesta upp o ner, astillben som alltid blygsamt blommat, kanske bara några stänglar per år har den här sommaren fått fnatt och är alldeles översållad av rosa blommor! Den fina rosa prästkragen dog ut fullständigt, klarade kanske inte den svåra vintern, eller så råkade vi rensa bort den i våras... :) Pärlbusken med små vita blommor har bara ett fåtal knoppar, björnbärsbusken klippte vi ner fullständigt men den har redan växt en bra bit, vi får inga bär i år dock. Trädgården lever sitt egna liv, den går inte att tämja.