Upptempo på väg till jobbet

Idag tänkte jag först skriva något om Alla helgonahelgen och Halloween men det känns redan utjatat. Så jag skriver om något helt annat istället. Jag har upptäckt att Buffalo Soldier med Bob Marley är världens bästa gånglåt - för mig. Precis lagom takt för mina tämligen korta ben (och överdimensionerade vader). Det går som ett kick att ta sig från bussen till jobbet. Nästa låt i mp3:n var Daddy Cool med Boney M (en salig blandning jag vet...) och där gick det sämre för tempot ökade drastiskt samtidigt som jag fick en plötsligt lust att slita av mig jackan och dra på mig paljettajtsen och discodansa gatan fram. Och då hade förmodligen polisen sytt in mig och jag hade definitivt inte kommit till jobbet idag! Så därför tror jag att jag ska hålla mig till reggae...

Sopa lagom

Jag har läst boken Sopa lagom! Bättre balans i curlingfamiljen. Som alltid när jag läser sådana här "handböcker" i barnuppfostran slår det mig hur "öppna" dom är, alla tolkningar är tillåtna. Och det är väl så det är med uppfostran. Man kan inte säga exakt hur man ska göra, det finns inget facit, inga korrekta och odiskutabla svar. Man får helt enkelt göra som det passar i den egna familjen. Min generation är typiska curlingföräldrar, barnen ska tillfredsställas omedelbart, de ska inte behöva ha tråkigt en sekund, inget ska fattas dom och kan man skämma bort dom är det bra. Och hur goda intentioner man än har innan man skaffar barn är det svårt att hålla måttet när man väl står där... Ok, Oliver, ta ett kex till då... Och gör helst inte sådär... men om du måste så... osv. Det är inte lätt att vara förälder. Men det var det ju ingen som påstod innan heller så har man bara det i bakhuvudet så går det säkert bra. Man vill ju helst ge sina barn det bästa av allt, men det bästa av allt kanske inte alltid är att de ska få exakt som de vill? Det är en skör balansgång. Jag tror i alla fall att jag klarar mig utan de här böckerna, de tillför liksom ingenting, de berättar inget jag inte redan visste - intuitivt, och med en gnutta sunt förnuft. När Oliver var nyfödd, och det första halvåret hade jag gett vad som helst för en tydlig handbok, en manual. En bok som gav dom rätta svaren på alla frågor man som nybakad, tveksam, rädd förälder hade. Men ett år senare så litar jag mer på mitt sunda förnuft och att göra det som funkar bäst, man lär sig med tiden, och man blir även mer säker. Fast sluta oroa sig kommer man nog aldrig att göra, det hör föräldraskapet till.

Kelopatras kam

Har glömt att recensera Maria Ernestams Kleopatras kam som vi läste till bokcirkeln sist. Vi var nog (nästan) alla överens om att Ernestam har ett fantastiskt språk, och fantasi som ingen annan... Däremot var vi också rörande överens om att hon nog inte riktigt fick ihop det till slut, det var någonting som fattades. Det som är bra med Ernestams böcker är fram för allt språket tycker jag, och att alla historier har en oväntad twist. Den här gången får hon bara medelbetyg och om ni ska läsa något av henne så tipsar jag om Caipirinha med Döden istället.

XXXL

Livet med gigantiska vader är inte alltid lätt. Idag var jag inne i skoaffären Levins inte långt från Högskolan som skyltat med att ha "stövlar med extra vidd" ett bra tag nu... Så idag stegade jag in där med hål på ena strumpan och provade stövlar för glatta livet. Jag började i positiv anda men surnade snart till eftersom jag fick öka storlek i skaftvidd ganska omgående, och igen... Det slutade på det största, XXXL (och storlek 37 i foten). Helt absurt tänkte jag, har jag verkligen så feta vader??? Och svaret är tydligen ja, det har jag. Men nu har jag också ett par nya stövlar som jag kan dra igen, hela vägen upp. :)

Rensa

Ibland sveps jag med i den här stora "rensa i röran-hysterin" och försöker slänga grejer och rensa undan gammalt jox hemma. Och köpa meningslösa böcker i ämnet som den här. Men nu har jag insett att till slut kommer man till en punkt då man måste rensa bort dom här hjälp(stjälp?)-böckerna också för att få plats. Moment 22...

Dagens låt

Idag hörde jag en låt jag inte hört på många år och tänkte att jag bara måste slänga upp ett klipp!Det handlar alltså om Vara vänner med Cyndee Peters och Eddie Oliva. När jag växte upp var Cyndee Peters megastor i Täby där jag kommer ifrån, hon bodde nämligen där och inget var väl mer exotiskt än en stor negress med fantastisk röst som "elskade sveeerige" (och Täby, och sin svenska man Lasse...) Man kan ju inte annat än mysa till textrader som "vara vänner är ändå det bästa av allt, man behöver en vän när det blåser hårt och kallt." (och jag är inte ironisk) Dessutom ger det extra charm till låten att höra de två invandrarsvenskarna Cyndee och Eddie snubbla på det svenska uttalet med sina alldeles egna accenter. Eddie Oliva vet jag mindre om men att döma av den här bilden är han fortfarande en välmående smörsjungande italienare. (som älskar Sverige kanske?) Och om ni inte gillar den 80-talsinspirerade videon med gulliga bilder så kan ni blunda :)

En framtida bokuppsättare?

Jag tycker att Oliver helt klart har potential att bli en framtida bokuppsättare på bibblan!

Svårt klimat

Idag hände det som aldrig händer. Värmen var perfekt på bussen! Inte för varmt, inte för kallt utan alldeles alldeles lagom. Till skillnad från gårdagens bastu som det kändes som man klev in i när jag åkte hem från jobbet. Välkommen på buss 159, här har du björkriset! Det känns som att bussens inomhusklimat är lite av transportmedlens Bermudatriangel. Ingen vet vad det är och ingen vet hur det funkar. Bara att allting försvinner och i det här fallet är det antingen värmen eller kylan, mystiskt. Det är ytterst sällan man hamnar på en buss där man inte irriterar sig på att man antingen fryser eller svettas och/eller får andningsproblem. En mycket märklig fråga som jag tycker är värd att forska i, så man kan koppla av när man åker buss istället för att hetsa upp sig.

Konsten att skriva ett brev

Jag har bläddrat och skummat lite i Kära du - svenska brev från sju sekel. En liten sammanställning av kända svenskars brev under några århundraden. En anspråkslös liten bok jag köpte på stadsbibliotekets bokloppis för några år sen. Jag får oftast känslan av att jag tjuvläser någons privata tankar när jag läser brev i bokform, även om författarna för många år sen gått hädan. Men jag kan inte annat än undra vad Selma Lagerlöf t. ex. skulle tänka om hon visste att alla hennes brev till hennes mor finns att läsa öppet för alla? Eller ännu hellre hennes brevväxling med väninnan Sophie Elkan. Jag förundras över hur djupsinniga och väl formulerade breven är, en stark kontrast till dagens hastigt nerklottrade mail med förkortningar och stundtals obegripligt språk för utomstående. Nedskrivet, ofta utan närmare eftertanke. Jag brevväxlade länge med en barndomskompis hemma efter att jag flyttat ner till Borås för att plugga 1998. Vi höll på i många år och jag har sparat alla brev. Först skrev vi för hand, några år senare gick vi över till att skriva på datorn men skrev ut sidorna och lade fortfarande breven på posten. Nu mailar vi istället, allt har sin tid. När jag bläddrar i Kära du, fascineras jag särskilt av underskrifterna. Vilka pampiga formuleringar! Vad sägs t. ex. om ...Glöm aldrig en i döden högst förbunden vän och ödmjuk tjänarinna Gustava Eleonora Lindahl... Tja, vad säger man om det? Namn förpliktigar kanske, eller säger orden kanske mer om den de riktas till? Jag får fundera på det.

Eder ödmjuka och högst tillgifna, Lena Eriksdotter Holmberg

Semester

Jag har redan babblat på om Rom och lagt ut bilder här. Så jag skriver inte mycker mer än att det var en skön semester med massor av kultur och massor av gelato... :)

Här står jag framför Peterskyrkan och är glad att alla köer började när vi redan gått in...

... and the winner is...

Idag presenterade Horace, sin vana trogen, årets nobelpristagare i litteratur. Det blev en fransman som skrivit en herrans massa böcker, och jag har inte läst en enda... Men jag läste någonstans att han hade ett lättläst språk och inte var så tungläst... det låter ju betryggande. Kanske får jag ta och låna en av hans översatta romaner och se om det stämmer. Ja just det, höll ju på att glömma bort att skriva vem det blev (om ni nu inte redan vet det), Jean-Marie Gustave Le Clézio. För er som tycker att litteraturpristagarna mest påminner om en gammal torr ost och inte har en tanke på att läsa dom så kan jag tipsa om några av mina favoriter. Selma Lagerlöf ligger nog i topp, i tät följd av John Steinbeck, Per Lagerkvist, Eyvind Johnson, William Golding och Harry Martinsson. Många svenskar som ni märker. Det finns även många många fler som är läsvärda men det är som det alltid är, så många böcker, så lite tid...

Hallon och hat

Jag lånade tredje (och sista?) delen om familjen kring restaurangen La Stella, på vårt bibliotek här för några veckor sen. Jag pratar alltså om Hallon och hat av Eva Swedenmark & Annica Wennström. Den var lika lättläst som de andra två och sannerligen underhållande. Många vändningar och intriger. Men jag kommer inte bort från känslan av Harlekinroman, fast kanske mer en svensk variant. Istället för passionerande möten på höskullen eller i vinkällaren på nåt slott i Frankrike sker det här bakom husknuten vid fjället eller ovanpå restaurangen inne i Östersund. Hur som helst är det underhållning för stunden och man blir ju lite nyfiken på hur det ska gå för allihop. Varje kapitel avslutas med smaskiga recept och vore det inte för de kräkfärdiga slisksöta namnen på alla maträtter och bakverk så vore det ju ett trevligt tillskott i böckerna. Snart ska jag börja med nästa bokcirkelbok - Kleopatras kam av Maria Ehrnestam.