Eller i mitt fall
Billy panpizza... Det var absolut det enda jag kunde tänka mig att äta till middag ikväll, så efter lite desperat rotande i frysen utan resultat övervägde jag faktiskt att ringa Stefan på hans spelkväll och kolla om han inte kunde avbryta den för att svänga förbi Ica och köpa Billy-pizza åt mig. Men så lyfte jag på all glassen, och där låg den, den alldeles alldeles undebara lilla rektangulära plastförpackningen, innehållandes härligt fet pizza utan några som helst naturliga tillsatser :) Så sjuk är jag alltså (och inte gravid om nu någon trodde det) och nu ska det bli alldeles alldeles underbart att sätta tänderna i Billy.
...lite kuriosa angående Billy är att jag under en sommars arbetande på Skansen levde på Billy panpizza för vi hade bara tjugo minuters lunch och då var det alldeles lagom vad gällde både tillagningstid och tuggtid. Att jag sen inte fick skörbjugg fick jag nog tacka mammas sallad på kvällarna för...
2 kommentarer:
Ursäkta men du är ju helt galen! :)
Moi? :)
Skicka en kommentar