Seg i kolan

Efter ett antal sömnlösa, hostiga nätter och dagar med en trotsig 2-åring börjar jag känna mig aningen seg i kolan. Det har varit underbart soligt och varmt väder de senaste dagarna och vädret ska tydligen hålla i sig. Jag har mest hållt mig i skuggan med det hostande, trotsiga barnet och nu ikväll tog vi en långpromenad ner mot sjön. Det var länge sen man kunde gå ute i sandaler och t-shirt (Oliver i pyjamas och filt) och tycka det är jätteskönt ute, nästan lite svettigt. Mitt mål med den här kvällspromenaden falerade dock totalt, min plan var att nattsuddaren behagligt skulle sjunka ner i vagnen efter pyjamas och välling och snarka högljutt innan jag körde in vagnen på grusgången hemma igen. Så blev det naturligtvis inte alls och han kommer förmodligen som vanligt vara uppe längre än oss andra. Vad gör man?? Någon som har ett bra förslag? Nu tänker i alla fall jag gå och lägga mig, jag ska ju upp och jobba imorgon :)