Kunzelmann x 2

Vi läste ju Kunzelmann & Kunzelmann av Carl Johan Vallgren i bokcirkeln för ett tag sen. Vi gillade den allihop och vi var rörande överens om att de delar som handlade om Kunzelmann den äldres liv var absolut roligast och intressantast att läsa. Kanske för att Kunzelmann den yngre framstod som en rätt osympatisk och jobbig person... Men långt ifrån bara därför. Jag vet väldigt lite om hur det var att leva som homosexuell under krigstiden (och efteråt) och att få inblick i hela den intrikata historien om konstförfalskningen var oerhört intressant. Konst intresserar mig som sagt, och det kändes faktiskt lite kul att känna igen många av konstnärerna som förfalskades genom åren. Även om boken var 534 sidor lång gick den rätt snabbt att läsa, en sån bok som man längtar till på kvällen att läsa. Efter Den vidunderliga kärlekens historia har jag varit helt frälst i Vallgrens språk. Hans berättelser bara flyter fram och det går oerhört lätt att läsa hans böcker samtidigt som språket är fantastiskt. Jag gillade verkligen den här romanen liksom den Agustprisvinnande Den vidunderliga kärlekens historia. Hoppas jag snart får läsa något av Vallgren igen.