08 augusti 2010
Forever young
Igår tog Stefan o jag oss tillbaka till 80-talet genom att åka till Varberg för att bevista evenemanget Forever Young. En härlig födelsedagspresent som blev en överraskning för mig. Fast mer överraskad hade jag nog blivit om Stefan hade hängt fram en outfit bestående av midjekort turkos kavaj med axelvaddar, vita piratbyxor med kinaskor och en stor flaska hårspray. Och såklart en låda lila ögonskugga med tillhörande blå mascara. Då kanske jag hade fattat vad som var på gång :) En del hade bokstavligen tagit sig tillbaka till 80-talet med roliga kläderoch frisyrer, fast jag tyckte lite synd om han i för tajta skinnbrallor (eller plast) som svettades i värmen. Men var gör man inte för 80-talet! En perfekt kväll med fantastiskt väder, kortärmat hela kvällen utan att frysa och en vacker solnedgång över havet och Varbergs fästning. Härligt sceneri. Eller som Olle Ljungström utryckte det, ja vad ska jag säga nu, inget kommer till mig sådär naturligt men jag kan ju alltid prata om vädret, det verkar jävligt populärt... hehe Ja Olle har inte förlorat sin cyniska charm. Reperbahn var riktigt bra och Jakob Hellman har man ju inte sett på ett tag, han spelade ALLA sina låtar, sånt gillar vi. Howard Jones var en positiv överraskning för Stefan, själv har jag alltid diggat Howard men hade ju i hemlighet önskat att han fortfarande såg exakt ut som han gjorde på omslagen av OKEJ... Så var inte fallet men den spretiga frisyren var kvar, dock hade åren gjort sitt med hårfästet... Åren hade även smugit sig på Johan Kinde som tagit tag i saken och istället för originalmedlemmarna så tog han med ett band bestående av ett antal unga musiker a la 23årsåldern... Lustans lakejer har aldrig tillhört mina favoriter och Johan Kinde har nog fått hybris men dom har väl sina fans. Alphaville hade tjockat på sig rejält, eller rättare sagt sångaren som är den enda som är kvar. Han har nog också fått hybris och försökte uppväga sina musikaliska brister med att flasha jobbiga ljuslyktor rakt i ögonen på publiken. Eller så var det bara ett knep för att alla skulle bli bländade och tänka på nåt annat än hans hängiga skjorta som han hittat på vägen till scenen. Och vad är grejen för övrigt med rutiga skjortor? Har Dressman haft rea precis, 3 för 1??? halva publiken och halva Jakob Hellmans band bestod av rutiga skjortor. Men visst sjunger man gärna med i Big i Japan och Sounds like a melody och när Ultravox till slut äntrar scenen så får man äntligen vråla Viennnnnnnna så högt man kan. Härligt. Trevlig kväll som fick mig att längta tillbaka lite till 80-talet för hur det än är så är det mina tonår (och majoriteten av publikens) och säger nån 80-talsmusik kan de flesta nämna hur många band som helst men säger man 90-talsmusik så är det enda som poppar upp i mitt huvud nåt med grunge... Eller så har jag dåligt närminne. Kan vara vilket som :) Tack Stefan för en kul present!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar