Intriger, intriger

På Lovisas inrådan läste jag boken med den något annorlunda titeln Ers majestäts olycklige Kurt. En sann berättelse men skriven som en roman. Författarna och tillika advokaterna (tillika makarna) Lena Ebervall och Per E Samuelsson har grävt i Kurt Hajby-historien som kulminerade på 50-talet med åtal om utpressning. Jag kände överhuvudtaget inte till den här Kurt Hajby, jag är väl för ung :) Däremot har man ju hört talas om att Gustaf den V var homosexuell även om det naturligtvis aldrig har verifierats av hovet. Berättelsen tar egentligen sin början tidigt, redan 1912 träffar Kurt Hajby Kungen för första gången, då som tonåring. Livet rullar på och Kurt gifter sig så småningom med den trogna Anna och blir uppvaktad eller kanske mer intrasslad med Kungen och inser väl rätt snart fördelarna med att vara Kungens gunstling. Men Kurt verkar inte vara den vassaste kniven i lådan för han gör ständigt konstiga val i livet och hamnar på obestånd titt som tätt. Pengarna han "får" av Kungen håller honom flytande. Men stora oförätter drabbar Kurt och han tar det inte bra. Säga vad man vill om den här historien men den har ju en del sprängstoff som för några årtionden sen borde ha orsakat rejäl skandal i Sverige men idag är det kanske inte många som lyfter på ögonbrynen. Boken som sådan ger ett något tvetydigt intryck av både hovets sida och Kurts sida. Man vet inte riktigt vem som är boven i dramat, på något sätt känns det ju som att Kungen själv är den som klarar sig bäst undan alltihop. Han verkar inte ta mycket ansvar för sina handlingar överhuvudtaget. Historien leder oss även till Tyskland mitt under andra världskriget och där är boken faktiskt ganska intressant eftersom den bjuder på en annan dimension av Sveriges relation till Tyskland. Liksom hela det tabubelagda ämnet, att Kungen skulle vara homosexuell, något som på den tiden mest ansågs som något kriminellt eller sjukligt. (kanske tyvärr även än idag) Ibland är boken däremot lite jobbig med alla sina turer och detaljer och sitt Åsa Nisse-liknande språk och ständigt längtar jag till slutet när jag hoppas får lite klarhet i alltihop. En ganska sorglig, spännande och osannolik historia. Fast den är sann :)

Sista kulan sparar jag åt grannen

I bokcirkeln senast läste vi Fausta Marianovic´s bok Sista kulan sparar jag åt grannen. En stark skildring av en kvinnas öde när kriget bryter ut i forna Jugoslavien. Det är en självbiografisk roman och det märks att författaren är engagerad och passionerad. Vi var alla rörande överens om att detta är en nödvändig och viktig bok, en bok som bör läsas och det är bra att den är skriven. Vi var också rätt överens om att författaren hade vunnit på att korta ner historien och bara berätta en utvald del av allt som händer. Naturligtvis förstår man att detta är något som "måste ut", detta måste det berättas om ochförfattaren tänker förmodligen att då är det bäst att göra det ordentligt. Men det blir lite för ordentligt. Det blir väldigt mycket fakta och utbroderingar om kriget och landets historia. Inte ointressant, men däremot lite överväldigande. Man orkar helt enkelt inte ta in allting vilket är synd, för det hon har att berätta är ju bra!! På något sätt vill man att boken ska förklara (hela detta för mig) obegripliga krig, där grannen och till och med den egna familjen plötsligt befinner sig på andra sidan, de blir fiender. Hur kan det gå till? Det får man inget svar på i den här boken, men jag tror också att det är en av dess poänger. Det finns liksom ingen mening. Huvudkaraktären kan stundtals verka blasé inför kriget men man inser efter ett tag att det är ett sätt att försöka komma undan allt som händer, det är ett ställningstagande att ställa sig utanför, att inte blanda sig i och tvingas petas in ett fack. Är du bosnier, serb eller muslim eller vad är du egentligen? Huvudkaraktären vill inte vara med om detta, hon vill inte se sin familj bli splittrad, se sina söner på var sin sida av stridslinjen. Det är en stark skildring som jag hoppas många kommer att läsa, för det är helt klart en viktig bok.

Slöhet

Jag ligger i soffan o surfar på min nya lilla dator framför teven. Risken är stor att jag nu blir mer försoffad än förut... fast det är väl kanske som vanligt, nyhetens behag falnar så småningom. Over and out.

Vädrets makter

Idag hade vädergudarna bokstavligen fått fnatt när jag skulle svänga av vid Viaredsrondellen på väg hem. Halget smattrade mot biltaket medan Saharas starkaste sol bländade mig totalt, ren tur det inte kom någon bil... Någon måste ha rört ihop soldansen med hageldansen och klantat sig. Om detta är en föraning till klimatkrisen så är slutet nära, helt klart.

Sitter och förbränner i soffan lite

I dagens söndagsbilaga av BT fanns det två tabeller, en med vad man förbränner när man gör vissa vardagsgrejer hemma och en över hur många kalorier det är i vissa saker som t.ex. mjölkchoklad (100g) - 550 kalorier... Om man hugger ved gör man av med runt 60 kalorier på 10 minuter och sitter man framför teven gör man av med 10 kalorier på 10 minuter. Men vad praktiskt sa jag till Stefan, man kan förbränna 100 g gurka genom att bara sitta framför teven en stund. Men hur länge tänkte du hänga framför teven om du ska förbränna mjölkchokladen undrade han då. Det orkade jag inte ens tänka på så jag går väl ut och hugger lite ved istället :)

Smillas känsla är ehe gul

Det snöar ute, ett litet lager har lagt sig på marken. Vi har INTE satt på några vinterdäck. Jag hoppas det ångar bort tills i morgon, sen är det ju helg och mer tid finnes för däckbyte. Min mobilkamera har ungefär lika bra mörkerseende som jag, vilket innebär noll... och snön ser mer gulbrun ut än vit, inte så nice. Undrar vad fröken Smilla hade sagt om den.

Sur

Jag ser vem Oliver har fått sin surmin från, nämligen mig :) Och mössfrillan från sin far...

Hösten är vacker

Hösten är nog ändå den allra vackraste årstiden. Jag har fotat med min gamla systemkamera och hederlig gammal film men dom fotona vet jag inte hur dom ser ut än... Men med Stefans jobbkamera tog vi några bilder på vår tur vid Hultafors idag. De som bor där uppe har en strålande utsikt över Viaredssjön!

11 år!

Ja tänk vad åren går, i år har vi då hängt ihop i hela 11 år Stefan och jag! Lite nostalgi får man väl ändå frossa i. Som att jag den där första filmkvällen tänkte att i helvete heller, inte kan jag vara ihop med nån som äter popcorn sådär nördigt jobbigt... eller kan man verkligen vara tillsammans med en kille som är 5 år yngre??? Och vad är grejen med alla gröna konstiga jackor?? Ja som ni märker kom jag över alltihop och idag handlar det mer om strumpor på golvet, ständiga iphone och datorcheckuper och städning. Men sånt känns bagatellartat i det stora hela. :) Så ikväll firar vi 11 år med dubbel bubbel, både bad och dricka och Oliver får sova hos farmor. Dagen till ära läggs en preskriberad bild ut här, den är från nyårsafton 1999/2000 och vi är 11 år yngre... och digitalkameror fanns bara i Japan eller nåt... därav patinan :)

Märkliga rubriker

Idag var nättidningarna fulla av märkliga rubriker. Ett axplock kommer här:

• Djur som återuppstår
• Råttor irrar runt i Solna
• Fed: stimulanspaket behövs
• Kondomen Puton förbjuds
• Varannan baby väntas bli 100 år
• Fläsk som glidmedel

Och ingen av ovanstånde är från Aftonbladet eller Expressen :) Jag väntar med spänning på morgondagens tidningar.

Höstfärger

Eftersom kameran är på lagning så kommer en bild från förra årets höst! recycling kallas det... :)

Mario Vargas Llosa

Årets nobelpristagare i litteratur, trum trum trum! Mario Vargas Llosa!!! Äntligen, en som jag faktiskt vet vem det är... men läst nå? nä, det har jag såklart inte. Vad är jag för en bibliotekarie egentligen? Tur att det inte ingår i examen...

Magvirus

Magviruset har härjat hos oss, först ur var Oliver, sen jag och nu Stefan... Jag tror att viruset ser ut ungefär så här, grrrr! Men nu har det flyttat ut, kanske till någon annan lyckligt lottad familj...

Blå gryning

Läste precis ut sista delen i Ann Cleeves kvartett om Shetlandsöarna, Blå gryning. Upplägget lät ju otroligt bra, kriminalaren Jimmy Perez är på väg hem till Fair Isle (vackert namn på en ogästvänlig ö) med sin blivande fru och ett mord begås på fågelstationen och en storm gör att ingen kommer varken ut eller in. Men någonstans där tycker jag att den tappade farten liksom. Jag gillade de andra böckerna i serien mer. Här trodde jag att jag skulle få veta lite mer om Jimmy själv eftersom det var hans hemö och de bor hos hans föräldrar men det kändes inte riktigt som att man fick kött på benen. Lite av ett antiklimax faktiskt. Hoppas det kommer fler böcker om Jimmy. Ett som är säkert är i alla fall att jag vet betydligt mer om Shetlandsöarna än jag gjorde tidigare, vilket inte var så svårt eftersom jag visste nada. :)

Familjeliv

I helgen har vi levt familjeliv på fyra personer. Vi har varit barnvakt åt lilla Emilia 1 år, medan hennes föräldrar roade sig på bröllop i Huskvarna/Gränna. Det gick ofattbart bra och hon tydde sig verkligen till oss i allting. På lördagen sov hon i vagnen medan jag promenerade upp till Stefans föräldrar där hon fick vara med på ett litet födelsedagskalas för Stefans mamma, sen tog vi bilen hem och Oliver fick vara stor och sitta i bältesstolen istället för sin bilbarnstol. Lek och middag följde på det och sen nattning. Den gick över förväntan och snart sov hon sött i vår säng. Det blev lite trångt på natten bara när Oliver också fick för sig att joina oss och vi blev fyra personer i sängen... Idag på förmiddagen tog vi en promenad i skogen och Stefan hittade en cache. Emilia somnade i vagnen på väg hem och sen följde stor korvlunch. När föräldrarna väl kom för att hämta henne hade vi bestämt att hon skulle bo kvar hos oss eftersom det funkade så bra! Det är ju inte alla gånger man får en testkörning liksom. Men dom hade en helt annan uppfattning om detta så hon försvann hem med dom, som tur är bara 5 minuters gångväg härifrån :) Det var kul att vara barnvakt så pass länge och skönt att det funkade så bra, nu vet vi det till nästa gång! I onsdags passade jag dessutom Edvin 2 år på eftermidagen så snart kan vi nog starta nannyverksamhet här i huset.