Löpgravsvägen

Jag har läst Löpgravsvägen av den finska författaren Kari Hotakainen. För mig okänd men stor i Finland. Den här boken blev tom belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2004. En otroligt härlig liten satir som utspelar sig bland radhus och småhusägare. Mattis fru lämnar honom och tar deras lilla dotter med sig efter ett slag en kväll. Mycket kretsar kring det här enda slaget och Matti och Helenas lite udda relation. Men det mesta utspelar sig i Mattis huvud. Han blir besatt av att få Helena och lilla Sini tillbaka, han börjar leta efter ett hus. Jag gillade verkligen den här boken även om historien är lite lätt galen. Men den är otroligt välskriven och full av roliga liksom tragiska beskrivningar av livet, ödets ironi. Hotakainen kan verkligen formulera sig "Jag gjorde anteckningar om allt jag såg och hörde. Jag vidgade min erfarenhet genom att lukta och känna mig fram. Utan att sovra skrev jag ner vartenda intryck. Jag var som en vårrusig fågelbongare på vars näthinna minsta vinslag fastnar". Boken är full av såna små guldkorn. Jag måste läsa något mer, kanske den här?