I denna, ekologins tidevarv, är det dags för en liten historielektion. Idag är det 145 år sen chief Seattle trillade av pinn, född ca 1780, död 1866. Ännu en stor indianhövding som dog instängd i ett reservat. Seattle föddes i delstaten Washington och det är efter honom som Seattle i USA är döpt. Han måste gjort stort avtryck med andra ord. Seattle var hövding för de salishtalande stammarna som suquamish och duwamish och blev tidigt omtalad för sin djärvhet men blev med tiden istället en övertygad pacifist. Och det är nog det han är mest känd för, sitt långa tal för indianerna och naturen mot exploateringen av deras land. 1854 höll Seattle sitt berömda tal inför guvernör Stevens i Seattle. Helt verkningslöst eftersom allt redan var bestämt, Seattle och hans folk skulle flytta till reservatet för att lämna plats åt nybyggarna punkt slut. The rest is history, som vanligt... Men det som var lite ovanligt den här gången var att det fanns någon på plats som faktiskt skrev ned vad som sades den gången. Därför lever Seattles ord kvar än idag. Här kan man läsa ett utkast av hans tal, som säkert omarbetats genom åren men andemeningen finns kvar.
/---/Our dead never forget this beautiful world that gave them being. They still love its verdant valleys, its murmuring rivers, its magnificent mountains, sequestered vales and verdant lined lakes and bays, and ever yearn in tender fond affection over the lonely hearted living, and often return from the happy hunting ground to visit, guide, console, and comfort them./---/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar