Hans Koppel

Högen av lånade böcker inför den stundande semestern bara ökar för varje dag. Jag betade av den lite här om kvällen genom att klämma Medicinen och Kungens födelsedag av Hans Koppel på en gång. Vi läste hans Vi i villa i bokcirkeln en gång och alla var väl överens om att den var rätt så rolig, kul grepp bland annat men den gav inget bestående intryck. Ungefär som efterföljarna i hans triptyk. Visst, det är ingen fantastisk litterär upplevelse att läsa Hans Koppel men till skillnad från en del andra :) tycker jag att de ändå fyller en viss funktion. En funktion av lättläst avkoppling men ändå med en liten twist. Persongalleriet kan vara rätt intressant dessutom. Men ok, jag håller med, det är lite som en axelryckning, men ibland behöver man det också även om det inte är i närheten av samma upplevelse man får när man läser en otroligt välskriven bok som tex Vindens skugga av Ruiz Zafon eller Middlesex av Eugenides. Det går inte att jämföra helt enkelt. Jag är nog en alläsare, jag läser allt möjligt och älskar deckare likaväl som Selma Lagerlöf. Jag läser dem bara vid olika tillfällen. Så dissa inte Hans Koppel helt! Ta med honom till stranden i sommar och läs lite avkopplande litteratur medan du egentligen vill blunda bakom solglasögonen och smygsova... Hans Koppel är ju dessutom en pseudonym och vi spekulerade länge i bokcirkeln vem som låg bakom och bland annat (allas vår favorit) Jonas Karlsson var på tapeten men sen blev det lite otippat avslöjat att det var Petter Lidbeck, mer känd för massan som författare till en drös med barnböcker. Så gillar man inte de här böckerna kanske man gillar nån av de här!