Läsning med obehagligt ämne

Har haft lite lästorka här på sista tiden men tack vare en kollega på jobbet så fick jag sträckläst de här två thriller av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Kråkflickan och Hungerelden. En trilogi där tredje delen kommer först i maj och det blir svårt att behöva vänta ända till dess för att få reda på hur det går! Författarna hanterar ett mycket obehagligt ämne som lätt kan få en att sluta läsa efter ett par kapitel för att man blir så illa berörd. Det handlar om våld och övergrepp på barn och vad det kan göra med en människa, framförallt tjejer. Det gör mig alltid förbannad att läsa om sådant här och jag vill genast ut och demonstrera och inte göra annat än att arbeta för mänskliga rättigheter åt alla! Intrigen som sådan är drivande, äcklande, förvånande och spännande om vartannat och i alla fall jag kunde knappt lägga ner böckerna. Men trots ämne känns det bra just nu att jag faktiskt kommit igång med läsningen igen, lästorkan är över. Så sen läste jag Johan Theorins senaste Sankta Psyko av bara farten... Som vanligt lyckas han få med en obehaglig underton genom hela boken och ett intresse för udda personligheter. Däremot tyckte jag slutet ballade ur en aning men samtidigt vet jag inte hur den här boken skulle sluta egentligen...