Mirjam och Hervor

Jag önskar att jag var lite mer som Mirjam och Hervor i Spinnsidan och de andra böckerna av Marianne Cederwall. Att åka hit och dit utan att vara bunden någonstans, att våga lite, att kunna mystiska och övernaturliga grejer och vara säker på sin sak, att alltid stå på de svagas sida och bli kompis med kreti och pleti och alltid få till ett lyckligt slut. Ja varför är jag inte lite mer som Mirjam? eller Hervor? Det kanske kommer med åldern. Just nu känner jag mig fasligt bunden vid en och samma plats nämligen hemmet med två småbarn att ta hand om, en trädgård att fixa till, en soptunna att ställa ut varannan fredag och så alla räkningar som måste betalas i tid. Ja här finns inte mycket utrymme att åka mellan Kuivalihavaara, Kajpe Kviar och New York. Snarare Sandared, Borås tur och retur om man har en bra dag :) Men som sagt, min tid kanske kommer när jag kan klä mig i Gudrun Sjödénkläder, färga håret rött och sitta på min kammare och affirmera eller förutspå läskiga händelser och sen ta nästa plan till NY. Jag får helt enkelt bida min tid. Under tiden är det underhållande att bara läsa om det och jag har definitivt fastnat för damerna i de här böckerna.