(O)jämställt

Såg precis filmen Tusen gånger starkare skriven av den superbra manusförfattaren Christina Herrström som även gjorde suveräna Ebba och Didrik och Glappet. Kopplade genast ihop det med artikeln i BT här om dagen. Varför får tjejerna bättre betyg i skolan än killarna? Och hur kommer det sig att killarna ändå står som vinnare i slutändan eftersom de får bättre betalda jobb oavsett? Vad spelar då ett bättre betyg för roll om det när det gäller ändå inte betyder något och ger det där extra som man borde vara värd? Så om tjejerna tänker mer på sin framtid och pluggar bättre i skolan och uppför sig bättre har de egentligen inte vunnit något. Om man hårdrar det hela. I artikeln undrar man hur man ska få killarna att få bättre betyg. Kan man inte även fundera över hur man ska få tjejerna att få den lön de förtjänar när de kommer ut i arbetslivet? I filmen är det så tydligt hur killarna fullständigt tar över i klassrummen och lärarna tillåter det utan svep. Även om det i det här fallet får klassföreståndaren att tycka att killarna faktiskt tar över lite, tjejerna tar ju för lite plats! det måste vi ändra på. När det till slut blir omvända roller flippar allt ur och läraren kan inte hantera det hela. Det här var inte alls vad han egentligen ville! Att uppnå den där perfekta balansen verkar svårt. Så länge killar och tjejer särbehandlas redan när de är små bebisar, genom förskolan, skolan osv så kommer livet alltid vara ojämställt. Det är inte bara killarnas fel, lärarna måste ta ansvar, föräldrar, vuxna i övrigt, ALLA måste förändra sitt beteende. Så om killarna ska få bättre betyg i skolan kanske de helt enkelt ska sluta spela Allan och låta tjejerna ta plats de med, plugga mer och försöka agera jämställt. Man kan ju alltid prova :)