Pretto or not?

På insidan av pärmen av Mons Kallentoft senaste, Den femte årstiden, finns en svartvit bild av författaren själv med huvudet lutat i handen vid ett bord. Han ser svårmodig och bekymrad ut. Det borde han göra för visst kunde man kanske ha tänkt sig att förläggaren till den här boken hade hejdat honom redan i början... Mons, borde han/hon ha sagt, du har inte funderat på att lägga av lite av din överpretentiösa stil när du skriver och bara slaaaappna av lite! skriv så att läsarna förstår och sluta flumma! Ja, det är vad som alltså borde ha hänt. Istället har Mons mjölkat marknaden och gett ut ytterligare en del i sin deckarserie om Malin Fors. Han har tom hittat på en femte årstid... Jag har ju småsågat Mons tidigare, och jag vill inte totalsåga honom här heller, men jag vill så gärna så gärna att han kunde dra ner lite på antalet tankar och funderingar från de inblandade i böckerna, då skulle det ju bli riktigt bra! Men jag måste ge Mons, och många andra (särskilt manliga) deckarförfattare lite cred idag. De skriver ofta om våld och övergrepp mot kvinnor, trafficking, misshandel, våldtäkter och rent översitteri. Det är viktiga saker som det skrivs allt för lite om i dagspressen, därför är det bra att det tas upp litteraturen och att det ofta skrivs av män. Mons senaste handlar om värsta sortens män och tyvärr finns de nog även i verkligheten.