Niceville

Och äntligen fick jag tummen ur och läste Niceville! Den var precis sådär bra som jag hade hoppats att den skulle vara och nu vill jag såklart se filmen. Språket flyter bra, karaktärerna är bra beskrivna och storyn är bra och viktig. Den har det mesta med andra ord. Här förflyttas man tillbaka till den amerikanska södern under 60-talet och jag förfasas över hur pass nära i tiden det ligger och att det på många håll i världen är ganska illa ställt i rasfrågan än idag. Ibland har jag nästan svårt att förstå huvudkaraktärernas rädsla över att göra något fel, hamna i onåd eller det motsatta - beter sig som okunniga, idiotiska och totalt världsfrånvända (och nästan overkliga) människor med en felaktig makt. Kunde det verkligen vara så illa? Ja det kunde det uppenbarligen och världen är verkligen ibland upp o ner. Det var länge sen jag läste en bok som jag var tvungen att lägga ifrån mig då och då bara för att jag kände mig så upprörd och förbannad. Livet i Mississippi var verkligen ingen dans på rosor, för färgade vill säga. Tyvärr är det nog som sagt en hel del som dagens Mississippi, och resten av världen för övrigt, har att leva upp till. Frågan är om vi någonsin kommer att bli jämlika som i den gamla slagdängan "Ebony And Ivory Live Together In Perfect Harmony", men fortsätta jobba för det måste vi!