Ja så har jag då slutligen köpt en dosett. :) Pensionärsvarning enligt Stefan och det känns som det är ättestupan nästa. Men om man inte kommer ihåg ifall man har tagit sina tabletter eller inte på kvällen så är det ganska bra. Och det här är ändå den snygga, lite coola modellen! Eller ja cool var kanske att överdriva... Det är väl bara att acceptera att det är så här det blir nu, livet ut... ständigt dessa warantabletter och provtagningar. Jag är inte direkt ensam har jag märkt, i väntrummet brukar hälften av de som ska in till provtagningen vara där för ett sk. PK-prov, blodet får inte vara för tunt och inte för tjockt utan precis lagom flytande. Det tristaste är faktiskt dessa provtagningar, sitta där och vänta och jag kan inte annat än tycka att det måste vara oerhört ineffektivt. Om nu de flesta är där för att ta sådana prov, tänk vad många som gör det hela tiden och tar tid från sjukvården. Borde det inte finnas ett effektivare sätt? Vet att man i vissa län kan få gå en "utbildning" och ta provet själv hemma, det hade ju sparat en hel del tid både för de som behöver ta provet och personalen på vårdcentraler och sjukhus. Och i det här läget gör man det ju för sin egen skull och har ingen anledning att "fuska" till sig ett bra resultat. Men det kanske inte är så lätt. Lite galet känns det allt att sitta där och vänta, särskilt med en liten bebis som inte alltid är direkt samarbetsvillig och dessutom absolut inte borde vistas i ett väntrum fullt med sjuka och smittsamma personer. BVC, en korridor bort, avråder bestämt från att ta med bebisen till stora köpcentrum, släktträffar och annat när de är så små. Men att släpa med den till ett väntrum fullt med sjuka människor en gång i veckan går tydligen bra. Hm. Längtar tills han blir lite större och kan vara hos farmor under tiden. Men tiden vet man ju aldrig hur lång den blir heller. Det har hänt att jag har gått direkt in eller väntat kanske 1-2 nummer. Vanligare tyvärr är att vänta en timme på sin tur. Sånt är livet med APC-resistens. Hade det varit en enkel variant hade jag kanske sluppit waranet vid det här laget men naturligtvis har jag dubbla anlag och ligger där i riskzonen och skvalpar. Nu känner jag att det här blev ett väldigt gnälligt inlägg för trots allt har jag fått en fantastisk hjälp av sjukvården och de har verkligen kollat mig ut och in. Det är jag tacksam för! Och så länge ingen gigantisk propp slår till så är jag ju faktiskt "frisk". Det är inte alla förunnat. Skänker en varm tanke till de som måste vistas i sjukhusmiljöer betydligt oftare än jag har gjort de senaste året och särskilt till dem som vet att det förmodligen blir deras slutdestination. Jag har det egentligen ganska så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar