Instängd

Igår läste jag ut Jean-Dominique Baubys roman Fjärilen i glaskupan. Både fascinerande och lite skrämmande läsning, samtidigt som det var en hoppfull och fin liten bok. Jean-Dominique Bauby är chefredaktör för franska Elle när han plötsligt drabbas av en stroke. Han får diagnosen locked in- syndrom och kan endast kommunicera med hjälp av ena ögonlocket. Han är med andra ord instängd i sin egen kropp. Efter en tid i koma är han vaken och fullständigt medveten om omvärlden men kan inte göra sig förstådd. Ett öde värre än döden känns det som. Han kan till slut med hjälp av ett specialskrivet alfabet kommunicera med omvärlden och skriver med hjälp av detta den här boken. Han dog kort efter att den publicerades. Att läsa om hans tankar och funderingar, han drömmer sig tillbaka ibland och se framåt ibland och lever i nuet. Jag får lite ångest när jag tänker på hur desperat man måste känna sig när livet pågår runt omkring en men man kan inte vara delaktig annat än med lite blinkningar. Vilken frustration! Familjen tar med sig honom på promenader ibland, barnen spelar hänga gubbe med honom och hans pappa ringer ibland och pratar utan att kunna få några svar. En fullständigt hopplös och hjärtslitande berättelse. Men konstigt nog samtidigt ljus och väldigt väldigt fin. Läs den!

Zlatan

Så har jag nu läst min andra bok på ipaden, det går ju bra det här! Som utlovat läste jag Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse. Gick alldeles utmärkt den här gången. Och det är verkligen hans egen berättelse, David Lagercrantz som har författat har låtit Zlatans eget språk lysa igenom rakt över. Det gillar jag, visst kan det vara lite svårläst ibland med detta "Rosengårdssnack" men det var nog ett bra drag av Lagercrantz. Nu känner jag mig lite mer kompis med Zlatan på nåt sätt. Intressant att läsa om hans väg till toppen av fotbollseliten och hur snacket och görandet runt alla dessa klubbyten går till, för bytt klubb har han gjort ofta precis som de flesta fotbollsspelare. Jag har aldrig förstått varför men inser nu att det ofta ligger en hel del saker bakom. Intressant också att få inblick i anrika fotbollsklubbar som Inter, Milan, Barcelona, Juventos m.fl. Och vilken skillnad det kan vara länder emellan och tränare emellan... Jag diggade Zlatans bok och jag diggar mer och mer att läsa på paddan, och jag diggar att använda ordet digga, det känns både retro och lite coolt. Och därmed är jag officiellt en nörd :)

Thomas Mann

I vår bokcirkel fick Lovisa för sig senast att vi skulle läsa klassiker från olika länder, alla olika. Det visade sig vara en ypperlig idé! Tysk litteratur föll på min lott och jag valde till slut Thomas Mann och hans Döden i Venedig. (1912) Mycket för att den var kort och bra, en sk kortroman :) I början avskydde jag Thomas Mann, det var sååååååå jobbigt för min stackars urvattnade hjärna att komma in i det otroligt detaljerade och beskrivande språket, jag läste och läste och fattade ingenting. Hjärnan hade svårt att ställa om sig från senaste numret av Family Living och Anna Janssons deckare. Men plötsligt händer det! Det lossnade och jag tyckte att det var kul att läsa igen! kul att läsa något lite mer utmanande och han har ju trots allt förärats nobelpriset i litteratur. Jag insåg hur roligt jag tyckte att litteraturvetenskap var när jag läste det på universitetet. Själva berättelsen handlar om kompositören Gustav von Aschenbach som reser till Venedig för att koppla av och hamnar mitt i en koleraepedemi samtidigt som han häftigt förälskar sig i en tonårspojke från Polen som är på semester vid samma ställe. Det händer aldrig något fysiskt mellan de två men man får följa Gustav von Aschenbachs trånande tankar och funderingar och hur han blir allt mer manisk med att följa efter denna unga adonis mellan Venedigs trånga gränder. Det hela slutar naturligtvis med det som titeln utlovar, döden. Jag gillade den och tyckte den var välskriven och intressant. Sen läste jag på nätet att många pedofiler lovordade boken som någon sorts "statement" för att det faktiskt finns framstående och prominenta personer som är pedofiler. Det lät ju sådär och är verkligen ingenting jag sympatiserar med. Det visar även på problemet att det är svårgreppbart när någon som en berömd författare och nobelpristagare skriver om sådant som vi idag skulle kalla pedofili fast vi inte gör det utan framhäver det hela istället som en sorts "förbjuden och platonisk kärlek". Och det är lite så det känns också, Gustav von Aschenbach gör som sagt aldrig verklighet av sina förbjudna tankar men de finns där ändå. Thomas Mann flydde Tyskland under andra världskriget och hans böcker brändes på bål mycket just för sitt homoerotiska innehåll. Han själv levde aldrig ut sin eventuella homosexualitet (vad man vet) utan gifte sig med en kvinna och fick sex barn. Jag ska försöka att läsa något mer av Thomas Mann när hjärnan tillåter :)

Lika som bär?

Om ni föreställer er en frottémössa a la 70-tal på Leos huvud nedan så visst är vi ganska lika? Undertecknad poserar på bilden överst och har definitivt solen i ögonen. Likheten är mer slående i verkligheten tycker jag nog men på det här fotot var det ganska tydligt :)