Thomas Mann

I vår bokcirkel fick Lovisa för sig senast att vi skulle läsa klassiker från olika länder, alla olika. Det visade sig vara en ypperlig idé! Tysk litteratur föll på min lott och jag valde till slut Thomas Mann och hans Döden i Venedig. (1912) Mycket för att den var kort och bra, en sk kortroman :) I början avskydde jag Thomas Mann, det var sååååååå jobbigt för min stackars urvattnade hjärna att komma in i det otroligt detaljerade och beskrivande språket, jag läste och läste och fattade ingenting. Hjärnan hade svårt att ställa om sig från senaste numret av Family Living och Anna Janssons deckare. Men plötsligt händer det! Det lossnade och jag tyckte att det var kul att läsa igen! kul att läsa något lite mer utmanande och han har ju trots allt förärats nobelpriset i litteratur. Jag insåg hur roligt jag tyckte att litteraturvetenskap var när jag läste det på universitetet. Själva berättelsen handlar om kompositören Gustav von Aschenbach som reser till Venedig för att koppla av och hamnar mitt i en koleraepedemi samtidigt som han häftigt förälskar sig i en tonårspojke från Polen som är på semester vid samma ställe. Det händer aldrig något fysiskt mellan de två men man får följa Gustav von Aschenbachs trånande tankar och funderingar och hur han blir allt mer manisk med att följa efter denna unga adonis mellan Venedigs trånga gränder. Det hela slutar naturligtvis med det som titeln utlovar, döden. Jag gillade den och tyckte den var välskriven och intressant. Sen läste jag på nätet att många pedofiler lovordade boken som någon sorts "statement" för att det faktiskt finns framstående och prominenta personer som är pedofiler. Det lät ju sådär och är verkligen ingenting jag sympatiserar med. Det visar även på problemet att det är svårgreppbart när någon som en berömd författare och nobelpristagare skriver om sådant som vi idag skulle kalla pedofili fast vi inte gör det utan framhäver det hela istället som en sorts "förbjuden och platonisk kärlek". Och det är lite så det känns också, Gustav von Aschenbach gör som sagt aldrig verklighet av sina förbjudna tankar men de finns där ändå. Thomas Mann flydde Tyskland under andra världskriget och hans böcker brändes på bål mycket just för sitt homoerotiska innehåll. Han själv levde aldrig ut sin eventuella homosexualitet (vad man vet) utan gifte sig med en kvinna och fick sex barn. Jag ska försöka att läsa något mer av Thomas Mann när hjärnan tillåter :)