Jag har läst
Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. En välskriven bok som får mitt hjärta att brista. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med Israel-Palestinakonflikten ocn jag kan inte säga att jag förstår den efter den här berättelsen heller. Men jag har fått en inblick i vad som faktiskt har hänt. Det är en svår situation, så svår att den förmodligen aldrig kommer att lösas. Här får vi en del av det hela, Susan Abulhawa skriver framförallt ur palestinernas synvinkel men jag tycker aldrig att hon utpekar Israel och judarna som de enda som begått något fel. Det är ingen ensidig berättelse, den tar hänsyn till många parter även om den skriker ut sin förtvivlan framförallt för palestiniernas sak. Förmodligen håller inte alla med mig om det men så uppfattade jag det hela. Jag har heller aldrig förstått hur man kan göra någon annan så illa som man själv blivit behandlad. Efter den här boken förstår jag det kanske lite bättre. Våld föder våld, att förlora sin familj, sina vänner, sitt hem, sin nationalitet, sin integritet gör onda saker med en människa. Förtvivlan ger utlopp åt en agression man inte trodde var möjlig. Hämndtanken tar över helt. Allt det här fick Susan Abulhawa med i sin bok och den berörde mig djupt. I bokcirkeln var vi rörande överens om att det var en riktigt bra bok och en viktig sådan men att vissa saker hastades över och andra förklarades mer. Jag tyckte allra bäst om första delen där huvudkaraktären Amal är liten, ett barn och tillsammans med bästa vännen Huda överlever de det osannolika kriget och tar sig fram i vardagen sådär som barn gör. I slutet finns en ordlista för att förklara de arbiska ord och uttryck som finns med, jag bläddrar lite i den ibland men jag tycker egentligen inte att det är nödvändigt, boken svämmas inte över av arabiska fraser utan språket flyter på och man förstår ändå. Har du bara tid att läsa en bok på länge, läs den här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar