Underhållande eller bara manschauvinism?

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman kom med på ett hörn från Adlibris. Jag har läst En man som heter Ove och otaliga Backman-krönikor i Vi föräldrar. Jag gillade En man som heter Ove, den var både kul, träffande och sorglig. En bra bok helt enkelt. Jag fnissade rätt mycket åt Backmans krönikor i Vi föräldrar, mest för att det var så befriande med ett manligt, barnsligt och stundtals idiotiskt perspektiv gentemot alla prettomammor som sådär läskigt instinktivt visste precis hur man gjorde med allting från blöjeksem till exakt rätt outfit (lager på lager) när det är minusgrader ute. Jäjä sånt tröttnar man ju liksom på, det får man nog av i övrigt. Därför var Fredrik Backman en frisk fläkt på "snacka om barn"-sidan. Bara en sån sak som att erkänna att "jag gillar inte automatiskt andra barn bara för att jag själv fått barn, jag gillar MINA barn". hehe Men Saker som min son behöver veta om världen känns som en bok som han skulle kunnat hoppa över att skriva. Här blir det mesta bara lite för mycket, och även om man skrattar lite ibland känns det mest tragiskt att han envisas med att älska att framhålla sin absoluta oduglighet som make och pappa. Så himla crazy kan det bara inte vara. I så fall undrar man ju varför han inte fortfarande är singel... Så ska man hoppa över en bok av Backman så är det nog den här. My opinion.