Oj det har visst gått några veckor, ingenting har jag skrivit. Det blir så när man går från härligt soffhäng till jobb och vardagshäng. Jag har i alla fall läst lite mer även efter sommaren, bland annat den fantastiska Donna Tartt! Även om Steglitsan inte överträffar hennes mästerverk den hemliga historien är den klart läsvärd! Min enda invändning i stort sett är nog att den är för lång, nästan 800 sidor, och alla sidor fyller inte sin funktion. Den kunde ha kortats ner en bra bit och jag tror historien hade gynnats av det. Besattheten av målningen Steglitsan av den holländska konstnären Carel Fabritius och dess vindlande väg genom nutidens USA var fascinerande. Även om inledningen är ganska hemsk så är den hemsk på ett ganska rationellt och inte så känslosamt sätt eller hur jag nu ska förklara det. Theo förlorar sin mamma i en terroristattack på ett av New Yorks museum. Det är upptakten till en annorlunda historia som definitivt ger mersmak. Kan hon inte genast skriva en bok till? :) Fjärilseffekten av Karin Alvtegen är en annan tänkvärd bok som nystar upp historien bakifrån. Vad är det för händelser som vävs ihop som i slutändan resulterar i en olycka? Många trådar vävs samman och eftersom jag är en sucker för böcker där kapitel varvas mellan de olika huvudkaraktärerna gillade jag verkligen den här. Det är bitvis ganska tuff läsning men boken har en positiv effekt. Karin Alvtegen är inte den som duckar för tuffa ämnen, det ser man bara på hennes övriga böcker som tex Skam, Svek, Skuld m.fl. Dessutom skriver hon väldigt bra, det flyter bra. Sist ut var Alfabethuset, en roman som utspelar sig både under andra världskriget och sen ca 30 år senare. Jussi Adler Olsen har ju levererat en fantastisk svit av deckare om avdelning Q men det här är något helt annat. Men lika spännande! sjukt spännande och obehagligt. Men det gäller första delen av boken för sen tycker jag att den spårar ur ganska rejält. Historien blir allt för osannolik och invecklad och saker och ting beskrivs i detalj. När upplösningen väl kommer har jag tappat sugen och vill mest att boken ska ta slut fortare än den gör. Synd eftersom jag fullkomligt älskar författarens böcker om Carl och Assad som träter med varann i källaren där avdelning Q håller till. Synd också för att första delen av den här boken är oerhört bra beskriven och verkligen håller en på sträckbänken. Mentalsjukhuset där det mesta utspelar sig ger mig rysningar bara jag tänker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar