Tillbaka i Sandared

Så var vi tillbaka där vi började, i Sandared. Efter fem dagar i Stockholm var det trots allt ganska skönt att komma hem. Men vilket väder vi haft! Till och med blekfisen Oliver har fått lite färg på kinderna. Och vilken god påskmat och vi har ätit, och vad mycket godis vi har stoppat i oss...urk... Oliver har haft det high life med mormor och morfar och kusinerna med flera. Vi gjorde inte jättemånga knop direkt men igår var vi i fjärilshuset och svettades ett tag och sen fikade vi i Hagaparken. Mysigt! Imorgon är det tydligen dags att gå till jobbet igen, hur gick det till egentligen?

Glad påsk!

I påsk blir det vår, det säger alla får, bääääääääääääääää!

Glad påsk!

Dom låg i bilen såklart...

I morse kom jag som sagt iväg lite sent till jobbet (men jag hann till påskfikat!) eftersom den minsta killen i det här hushållet passat på att lägga mina husnycklar på något smart ställe... Jag tyckte jag letade överallt men jag missade tydligen det mest uppenbara stället, Olivers bil! Det går att lyfta på locket/sitsen och där brukar det samsas allehanda grejer, ett tag var där te x fullt med öronproppar, ett tag var det cheerios och andra flingor som gällde och ibland har det varit småbilar och klossar. Helt enkelt allt som får plats. I kväll låg där en grön boll - och mina nycklar. Tjoho! Nästa gång vet jag vart jag ska leta direkt, så slipper farmor komma ner och låsa efter mig med extranyckeln...

Boktjuven engagerar

När jag läste om den här för ett par månader sen tyckte jag den lät så spännande att jag ville läsa den på en gång. Sen dök den upp på jobbet och jag lånade den direkt. Det handlar om Boktjuven av Markus Zusak. Man kastas rakt in i dödens grepp och boken är både intressant och spännande. Intressant för att man får se lite av livet bakom kriget under nazitysklands välde vid andra världskriget. Spännande för att man får följa en liten klick människor som åtminstone jag blir väldigt engagerad i och bara måste få veta hur det går för! När jag började läsa boken hade jag ingen aning om att författaren var australiensare, det såg jag på teve en kväll. Vad får en australiensare att skriva en sån här historia tänkte jag, vad märkligt. Men det visade sig att han, som de flesta andra australiensare idag har invandrande föräldrar, en pappa från Österrike och en mamma från Tyskland. Och det märks när han skriver. Efter att inledningsvis ha irriterat mig en aning på upplägget med små korta fakta/informationsavsnitt insprängda i den vanliga texten så vande jag mig och jag gillar verkligen att det är döden själv som berättar. Så passande på något sätt. Ibland har jag tänkt på att dagens bortskämda ungar borde få uppleva lite krig och svält så att de uppskattar livet lite mer. Efter den här boken önskar jag det absolut inte. Att behöva vara så hungrig och behöva bevittna så mycket ondskefullhet och misär när man är liten går bara inte att önska ens sin värsta ovän. Det här känns som en riktig ungdomsroman som jag själv hade älskat att läsa i tonåren. Men det gick bra även i min nuvarande ålder :)

Löv, löv, löv....

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Min kropp är inte gjord för kroppsarbete... sad enough! Igår rensade jag i rabatterna lite och planterade vårblommor. När jag inte behövde jaga rymlingen förstås... Oliver har en tendes att sticka iväg på egna äventyr utan att tänka på sin stackars mammas hjärta... Idag har jag krattat löv för fulla muggar men det finns verkligen hur mycket som helst och idag blåste det aningen för mycket för att det skulle vara lukrativt. Trött blev jag i alla fall och stel. Så nu ska jag gå och lägga mig.

The Librarian 3

Äntligen är den här! Filmen vi alla har väntat på. Fast jag upptäckte att den nog varit här sen i december. Eller i alla fall på engelska. Och det är väl så vi vill ha den eller? :) Bibliotekarien 3 låter inte lika coolt...

Härlig dag

Idag har jag och Oliver haft en härlig dag. Vi har varit ute jättemycket, först nere på stranden vid sjön och haft picknick med lite kompisar. Sen har vi varit på promenad och så handlade vi bröd och bananer på Ica och sen var vi ute i trädgården. Där började operation - man ska inte äta sand. Där går våra åsikter helt klart isär. Jag tyckte jag var smart och lät nappen sitta kvar i munnen på Oliver men när jag kom tillbaka efter att ha hämtat kameran så hör jag ett tydligt mamma! och ser en glad Oliver ivrigt tuggandes sand, han var fasligt nöjd själv. Det tog ett tag att få honom att inse att spaden han hade inte var en matsked. Och sen gjorde den ömma modern ett stort misstag. Hon bakade en sandkaka och sa stolt - titta vilken fin kaka! Kaka, kaka kom det genast från Oliver och det är klart att det inte är så lätt att förstå skillnaden på olika kakor... dom man kan äta, och dom man inte kan äta, eller ska äta. hehe Det blev ett dopp i badbaljan istället och där tillbringade han den mesta tiden med att sörpla badvatten ur diverse badleksaker. Men då hade jag liksom gett upp, lite skit rensar magen tänkte jag. Det gäller att vara vidsynt :)

Hänga tvätt!

Idag är det så fantastiskt ute att jag var tvungen att hänga ut lite tvätt. Härligt när det fladdrar i vinden och luktar så där "naturigt" när det kommer in sen. :)

Det blev pizza...

Jahapp, idag var det dags igen. Lagom tills vi skulle göra middag och sätta på ugnen gick strömmen. Och den här gången fick vi inte tillbaks den i den längan där dom viktiga prylarna är som spisen, kaffebryggaren, mikron etc. Vad gör vi nu? Det blev pizza, och nya proppar eftersom vi till slut upptäckte att en propp i skåpet på utsidan av huset hade gått... Så Oliver fick sin välling till slut och jag ser fram emot att kunna laga mat imorgon i alla fall :)

Dubbelt upp!

Blev inte det här tidningsomslaget ganska kul om man kopplar rubriken nedanför till bilden ovanför?

Slumdog millionaire

Vi läste Slumdog millionaire : vem vill bli miljardär? i bokcirkeln senast och jag gillade den starkt. Det verkligen doftade Indien om den och jag tycker författaren Vikas Swarup beskrev den ständiga jakten på överlevnad och lycka väldigt bra. Jag gillade spänningsmomentet som upplägget gav med en story bakom varje fråga i teveprogrammet. Vi fick lära känna Ram Mohammad Thomas och de människoöden han korsade väldigt väl. Igår såg jag filmen. Snacka om att totalt slakta hela boken! Varje del som verkligen betydde något, som visade hur hårt livet var för människorna i boken saknades helt. Och att ändra slutet gjorde mig bara sur. Så mitt råd är - läs boken, skit i filmen. Eller tvärtom. Gör man båda blir man bara besviken.

Nedsläckt!

Igår lyckades operation Earth hour förvånansvärt bra hemma hos oss. Kan bero på att tekniknörden Stefan inte var hemma och att Oliver gick och la sig redan vid 20.00... Så där satt jag i ett mörkt hus med tända stearinljus och rullade tummarna. Haha Det slutade med att jag gick och la mig och spelade QuadraPop på mobilen innan den där timmen var slut. Sen sov jag... Jag kan förstå att de förr i tiden gick och la sig tidigt på kvällarna, för tända ljus är mysigt men det genererar inte såpass mycket ljus så att man kan läsa ordentligt eller göra en massa annat. Och sömnig blir man, gäsp. Det var nog nyttigt för miljön men lite beroende av ljus och ljud är jag allt har jag märkt. Och oroväckande beroende av teven... men det är något jag ska jobba på!

Divan muzika!

Ja nu har det definitivt gått mer än tre timmar och som rubriken anger var det underbar musik hela kvällen i fredags. Först skönsång från underhållningsgruppen som verkligen hade repat in en enastående repertoar får jag lov att säga. Mycket underhållande och publiken ville bara ha mer! :) Per var en klippa vid pianot. Efter god middag och kaffe var det dags för ännu mer musik och nu toner från Balkan. Hojfen Balagan - ett gäng killar som lirade skjortan av alla. Dansgolvet var ständigt fullt och åtminstone jag saknade inte buggen det minsta... Tack för en rolig fest ni som anordnade och här kommer ett litet musikklipp som jag hoppas är ok att lägga ut för bandet, jag länkar till deras hemsida här ovan för säkerhets skull. Det finns filmbevis för den andra underhållningen också men den dyker nog bara upp på intranätet... :)

3 timmar kvar...

Bara 3 timmar kvar till den stora personalfesten, det dukas och repas och det grejas. Jag är trött i benen redan innan allt har börjat... :)

Dramatisk middag

Igår kväll tror jag att jag hade satsat som perfekt husmorsexempel - på hur man INTE ska göra i köket... Eftersom det var våffeldagen skulle det bli just våfflor och även soppa före. Sagt och gjort. Med en gnällig Oliver i köket hackade jag grönsaker och kokade och sen hällde jag allt i mixern, för det var väl så jag gjorde förra gången? hm. På något sätt lyckas jag få övertryck i mixern, trots hårt påsatt lock och plötsligt så har jag soppa över hela köket. Härligt! Oliver insåg att nåt hade hänt som inte borde ha hänt så han blev helt tyst, sa inte ett ljud på 5 minuter medan jag svärandes torkade soppa från alla möjliga och omöjliga ställen. Sen körde jag stavmixern istället vilket jag plötsligt kom ihåg att jag hade använt sist... Det gick alldeles utmärkt. Sen tittade jag på klockan och tänkte att vad bra, jag sätter igång våffeljärnet redan nu så är det varmt tills Stefan kommer hem. Tjosan, när jag stoppade i kontakten gick strömmen... efter en snabb koll i proppskåpet (där vi inte har gamla hederliga proppar utan små spakar) insåg jag att troligtvis huvudströmbrytarn hade gått in och fått nog, men jag tänkte det var bäst att vänta och se tills Stefan kom hem. Så när han dök upp så stod inte middagen på bordet direkt utan där väntade ett mörkt hus och en sur flickvän. Så kan det gå i den bästa av världar :)
Ps jag kan meddela att det blev både soppa och våfflor och gott var det med! Och ström fick vi också.

Säkert vårtecken

Idag delade jag altanen med spindlarna som bor under. De gillar att komma upp och sola sig när våren börjar närma sig så nu är det alltså inte långt kvar! Och spindeln är inte alls så gigantisk som den kanske ser ut att vara på bilden för det är inga tarantlar som bor under huset utan bara vanliga pyttesmå rädda spindlar. Lite info till er som har spindelfobi och nu börjar bli tveksamma till om ni vågar komma hem till oss...

Smarta rådjur

Krokusarna har minskat väsentligt i rabatten, jag misstänker att de fallit offer för rådjuren. Som vanligt verkar rådjuren i Sandared vara färgblinda för de anser gula blommor vara en delikatess, en färg som tydligen andra rådjur brukar sky som pesten. Det lustiga är att det var i samband med att jag skrev mitt blogginlägg krokusarna blev rådjurskäk och det var samma sak förra året. Jag börjar ana ett samband. Rådjuren läser min blogg! Det kan ju inte finnas någon annan förklaring, eller? Tänk var smarta rådjuren har blivit, och vad många som har bredband nu för tiden, inte bara människor...

Golfbarn

Annika Sörenstam väntar barn kan man läsa i hennes blogg. Det får mig att fundera, tänk om hennes barn börjar dejta Tiger Woods barn och så får dom barn ihop och vips har vi ju ett supersupergolfproffs! Som säkert väljer att bli konstnär eller nåt annat istället... haha Här hemma sover vårt golfproff redan sött i sin säng, han ville själv gå och lägga sig vilket betyder att han verkligen inte är riktigt frisk. Han har haft en tuff start på dagis med alla baciller men jag hoppas att han nu har samlat så många på lager att han klarar sig ett tag. När våren och värmen kommer så inbillar jag mig också att det blir mindre förkylningar. Det återstår att se om jag har rätt eller ej.

Mängder av krokus!

Man måste ju bara vara ute i det här fina vädret om man har möjlighet. Och det har ju jag eftersom jag är ledig idag, tjoho! Så Oliver och jag har varit ute i trädgården och inspekterat och hittade en hel del snödroppar och massvis av krokus! De är alltid på baksidan, bakom altanen så man ser dom inte om man inte råkar gå förbi och det har vi uppenbarligen inte gjort på länge. Gula, lila och vita. Härligt! Lökar med narcisser och påskliljor är också på gång, nu går det undan!

Glas och barn = katastrof!

På förmiddagen har Oliver och jag varit i Knalleland och letat present. Det gick rätt så bra i Knallerian eller vad huset nu kallas. Oliver knatade runt och charmade alla pensionärer och jag fyndade några saker. Sen svängde vi förbi iittala outlet på Norrby. Oliver var överallt hela tiden. Jag kan tala om att det är stor skillnad på att ha en 1½-åring springa lös bland kläder på Lindex och bland glas och porslin i den här affären. Christ! Det blev ett kort besök. Tjejen i kassan vinkade glatt hejdå till Oliver och sa "vi ses nästa gång!" Det blir ingen mer gång sa jag då och tog O under armen och gick ut. Inte för honom alltså. Men jag däremot måste ju dit igen för där fanns massor av kul grejer att titta på!

Trött versus pigg

Det är väldigt vad trött man blir av lite rödvin, eller tja, kanske en massa rödvin om jag ska vara ärlig... Det tog mig några timmar att återhämta mig efter festen igår och sambon har inte återhämtat sig än... men så är han en klenis också! Oliver är den som har varit klart piggast idag och då är han ändå förkyld igen. Hostar hela nätterna och snorar. Undrar om det är min tur snart... Men pigg är han som sagt och det kan ju alltid vara lite påfrestande för trötta föräldrar. så nu ikväll tog han saken i egna händer och började krångla av sig kläderna och tog fram badbaljan. Här skulle badas minsann! Så det fick han göra. Kul att han vill bada igen efter en kort period då han vägrade kliva i baljan. Men det svänger fort i Olivers värld! Nu är det snart sängdags för samtliga i det här hushållet om vi ska orka göra något imorgon. Då är det ju plötsligt måndag igen. Hur gick det till?

I can jive I can jive!

Igår kväll trotsade vi snöstormen och tog bilen till Göteborg och Rondo. Där såg vi Jerry Williams på scen och det var drag må jag säga! Han kan fortfarande gubben, som Stefan sa... Medelåldern var hög och jag tror det beror på att alla som en gång svängt sina lurviga i folkparkerna till Jerkas musik gärna återupplever det här då och då. Själv har jag ju växt upp i samma kvarter där Jerka bor nu. (om nu denna fantastiska händelse har undgått någon ; ) och på något sätt har han väl fastnat i mitt musikminne. För att inte tala om alla gånger när vi ringde på och bad om en autograf när vi gick i mellanstadiet... Jerka är en hygglig prick och pratar alltid med alla. Särskilt om man är intresserad av hoj eller vovve. :) Vi klarade oss i alla fall helskinnade hem även om det inte gick fortare än 70 på motorvägen. Väl hemma på alptoppen Sandared låg snön i drivor och barnvakten fick skotta fram bilen...

Som vanligt blir det en blurrig bild från mobilkameran, som inte går att zooma med... men han i strålkastarljust är Jerka. :)

Den här vill jag ha mamma!

Idag har Oliver, syrran o jag varit på IKEA. Målet var en påssamlare för 19 spänn men som vanligt slank det ner en och annan grej till. Bl.a. den här lekmattan till Oliver. Den ska vi testa imorgon. Det fanns ju ett och annat att titta på och Oliver hann både åka rutschkana, promenera runt i strumplästen och äta korv med bröd. Sen totalslocknade han i bilen... Fast innan dess hann han med att provsitta den här och hade han kunnat prata ordentligt hade han garanterat sagt, den här vill jag ha mamma! för den satt han perfekt i. Det var knappt vi fick honom därifrån...

Pastellbebis på jäsning

Leila har en bulle i ugnen. Visserligen redan i åttonde månaden så det här är ju helt klart något jag har missat. Hur som helst kan jag inte låta bli att tänka på vilken pastellig och söt liten bebis det kommer att bli. Ständigt klädd i turkost, rosa och med läppglans. Eller kanske inte det där sista...

Dagens skylt

Tyvärr susade bussen förbi i 50 knyck så jag hade inte en chans att ta någon bild. Men dagens roligaste skylt upptäcktes i Sjömarken på väg till jobbet. INGEN SNÖ I HÄCKEN! med stora bokstäver och placerad -i häcken. Förmodligen en dispyt mellan husägaren och snöplogaren. haha sånt tycker jag är kul.

Sådan mor sådan son...

Jag får ofta höra hur uppenbart lik Stefan Oliver är, på många sätt. (så det är inte hemglassgubben som är skyldig för er som undrar!) Men här har jag det ultimata beviset för att han verkligen brås på mig. Vi är båda kakmonster utan dess like... och det står vi för!

Ölandsmystik igen

Jag har läst Johan Theorins Nattfåk. Efter hans solklara debut Skumtimmen såg jag verkligen fram emot att läsa den här. Jag gillade den även om jag tycker att Skumtimmen var ett strå vassare i många avseenden. Han lyckas än en gång få in den där ödsliga, spöklika stämningen som i alla fall gärna skrämmer upp mig när jag ligger där i sängen och läser några sidor innan det är dags att sova. Det är intressant att få veta lite mer om Öland också, en ö som inte jag tillbringat så mycket tid på då jag mer är en Gotlandstyp. Men jag har varit på Öland på senare år och besöker gärna ön igen. Bara jag slipper vandringar a la Kurt Wallander... hehe

På avgiftning

Jag är just nu under avgiftning. Av nässpray. Inte mer spännande än så alltså! Men det här ständiga förkylningsruset som jag har hamnat i (som enligt Klaz kommer att vara i 1.5-2 år) är svårt att bli av med och därför har användandet av nässpray varit konstant, lite för länge. Nu är det alltså dags för avgiftning och det är tjockt i huvudet. Tjockt av onämnbara saker... Förhoppningvis tar det bara nån dag så att jag inte behöver checka in på Betty Fordkliniken.

Barbie goes 50!

I år fyller Barbie 50 bast! Ett år yngre än Madonna alltså. Jag fick ärva syrrans barbiedockor med mestadels hemsydda kläder a la Marimekko (som inte riktigt hade samma märkesstatus på den tiden kan jag lova) och hade dom i en liten resväska. Den hamnade sen ute i förrådet och för några år sen forslades den vidare till min systerdotter Lisa som helt plötsligt hade ett hav av Barbies omkring sig! Fast kläderna ratade hon totalt... haha Syrran fick väl sy nya, lite mer moderna. Läste i BT i morse att det 1983 dök upp en Swedish Barbie i folkdräkt (!) Det har jag inget som helst minne av. Men jag tror att vid det laget hade jag lämnat Barbie bakom mig och gått vidare till att prenumerera på Okej och längta efter mockastövlar med fransar på. Coolt värre!

Bilden lånad från www.barbiemedia.com

Good enough?

Jag smällde först i mig en bunt föräldraskapsböcker, eller skummade snarare. Det är ju alltid intressant att se varför Oliver beter sig som han gör och några svar fick jag, andra inte. Och det är väl så livet är, man kan inte veta allt hela tiden men det löser sig oftast ändå. Sen lånade jag den omtalade Good enough - bli fri från din perfektionism av den nu flitigt tevedebatterande Elizabeth Gummesson. Jag läste aldrig ut den för jag insåg ganska snart att jag helt enkelt inte är någon perfektionist. Ganska skönt faktiskt. :) Ibland känns det som att jag slösar bort en massa tid på att läsa en massa självhjälpsböcker som till syvende och sist ändå går ut på att man måste hitta sin egen väg och ändra på sitt eget beteende. Allt det där vet jag redan, utmaningen ligger ju i att göra det och inte bara prata om det! Jag har efter årsskiftet inte köpt en enda inrednings- eller trädgårdstidning vilket var en överenskommelse med mig själv. De kostar bara en massa pengar och ligger där och hånar mig i tidningsstället och jag får bara en massa dåligt samvete över att jag aldrig får tummen ur och gör alla dom där sakerna som står däri. Det är bara att inse att mitt hem och min trädgård aldrig kommer att se ut som på bilderna i Sköna hem. Och egentligen är det inget jag eftersträvar heller för jag vill hellre ha lite personlighet och stöktigt hemma än perfekt och kliniskt rent. Det är helt enkelt inte "jag" och har aldrig varit heller så varför börja nu? Skulle jag få abstinens har dom ju de flesta tidningarna nere på bibblan, helt gratis dessutom! :) Så är jag good enough? svar ja!

Den hemliga historien

Precis som med Sofies värld tror jag att jag är sist i världshistorien att läsa den här boken. Den hemliga historien av Donna Tartt kommer alltid på tapeten när folk vill rekommendera en riktigt bra bok. Och den var riktigt bra! Det är inte någon deckare i traditionell mening eftersom man hela tiden vet vilka mördarna är, här är det spelet bakom kulisserna som för handlingen framåt, den psykiska påfrestningen som tär på alla inblandade. Jättebra skriven debutroman som var betydligt mer lättläst än Dostojevskijs Brott och straff som även den behandlar ämnet människans psyke och moraliska betänkligheter vid vissa handlingar. Brott och straff är visserligen en mästerlig roman men alla dessa ryska namn driver mig till vansinne!!! Läs gärna den hemliga historien, för det är den värd. Jag har även läst Gunnar av Bob Hansson och jag vet inte om jag har nämnt det. Lite försenat i så fall eftersom den lästes till senaste bokcirkelsträffen. Jag gillade den, men gillar Bobs poesi bättre.

Så var det klart!

Japp, då var det klart. Kungabröllop 2010. Som tur är eftersom dom, enligt Svante, just nu reparerar Kungsbron och vart ska dom då åka?? Fantastiskt spännande och som en kompis till mig sa, det är i kristider vi behöver lite flärd. :) Extra skönt för Daniel att äntligen bli accepterad i kungafamiljen efter alla år i skuggan. Det känns som att just Sveriges kungahus har hållt hårt på etiketten jämfört med våra nordiska grannar som både gifter och skiljer sig med kvinnor av folket och döper sina barn till Tallulah... :)

Vilken spänning!

Idag på morgonteve avslöjade dom att alla ministrar är kallade till en konselj på slottet. Det gäller förmodligen kungörandet av Victoria och Daniels förlovning! Men ingen vet egentligen att det är det som avhandlas så vi får vänta och se. Vilken spänning! Kommer vi att kunna gå från teven idag överhuvudtaget? Det är inte varje dag eller ens år det blir kungabröllop sa jag upprymt till Oliver och han sa nä och skakade på huvudet, totalt införstådd i vad jag pratade om. Fortsättning följer!

Tillbaka till Globen

I fredags var jag i Globen och såg AC/DC. Fantastiskt! hehe Sångaren stapplar runt på scenen och ser verkligen ut att vara 61 år. De andra i bandet gör inte en knop mer än növändigt och de ser nog också ut att ligga runt 60. Tur då att dom har Angus Young! Han är verkligen hela behållningen med AC/DC enligt mig. Han är inte still en enda sekund och jag är grymt imponerad över att han orkar genomföra en hel konsert i det tempot. Jag är inte mycket för långa gitarrsolon och det var jag inte i fredags heller men har man Angus på scen så har man åtminstone något att titta på. Fascinerande! I sommar kommer dom till Ullevi, jag tror inte jag går då men jag är glad att jag äntligen har sett dom! Det var faktiskt en upplevelse :) Senast jag var på hårdrockskonert i Globen var i mitten på 80-talet. Då var det Gary Moore som gällde. Och det var ju naturligtvis just då även det hur bra som helst. Konserter har en förmåga att bli det i just det ögonblicket. Så här i efterhand tror jag mest vi hade dåliga sittplatser, dåligt ljud och mest ögonen på Tommy som gick i 9:an... I fredags var mina ögon på Angus Young och jag tyckte vi hade bra platser och hyfsat ljud! Sen om det var sant eller ej, det kan jag inte svara på. :)

Riktig vinter

Det är verkligen riktig vinter ute. Massor av snö och idag har det ju snöat igen! Inte klokt. Särskilt som vi ska ut med bilen i morgon och styra kosan mot huvudstaden. Vi brukar alltid åka tåg så här års men med 4 stora personer och 1 liten (eller två stora snarare eftersom dom andra stora är ganska små...) som dessutom behöver barnvagn och en massa annat så kändes det mer praktiskt att ta bilen. Den är dessutom lagad nu vilket ju är ett plus :) Imorgon kväll ska vi stå på Globen och bröla touch too much och en massa annat i bästa AC/DC-anda. Oliven ska inte med trots att han har lika fina hysch som Fred, jag kallar dom hörselskydd... Han får greja hemma hos mormor och morfar och jag har redan förvarnat om allehanda bus han kan hitta på under en kväll. Vi ska ta det lugnt på vägarna imorgon och även på söndag när vi ska hem. Jag har ju redan lite erfarenhet av att få motorstopp vid vägkanten i snöstorm så jag vet hur jag ska göra om det inträffar :)

Tulpaner

Nu är det tulpantider och det är nåt jag gillar. Dom här rosa fick jag i lördags, tillsammans med snuskigt dyr (och vansinnigt god) choklad. Mmm... Knasigt att tänka sig att de på 1600-talet orsakade värsta finanskraschen. I Sydsvenskan kan man läsa att "1636 köptes en sällsynt tulpanlök för 4600 floriner, motsvarande cirka 900000 idag, samt en ny droska, två grå hästar och en komplett riddarrustning". Inte illa! Jag misstänker att inte ens den snuskigt dyra chokladen från i lördags kostade så mycket. För då är vi definitivt panka!

Pussel som pyssel

Oliver älskar att pussla. Han kan nog lägga sina pussel med ögonbindel tror jag. Så många gånger har han lagt dom. I helgen var vi ute i garaget och letade fram lite gamla lådor och där fanns det fler pussel! Såna som jag själv pusslade när jag var liten. Fick bland annat fram det här där det står made in Holland på baksidan. Och det är inte utan att man ser ett samband, 70-tal, Holland, helknasig färgsättning på djuren och sen när har hästar gröna blommor på kroppen? Ja lite crazy är det allt men det går utmärkt att pussla ihop det med! Jag kan se en gigantisk övervikt av pussel med djur som motiv. Djur och barn hör tydligen ihop. Finns det inte pussel med typ hushållsprylar på som dom kan lära sig lite nytta samtidigt? :) Sjuklingen är i alla fall betydligt piggare idag men snoret rinner konstant. Hur kan det få plats så mycket i en sån liten näsa?

Det dåliga samvetet har börjat...

I morse var jag aningen stressad, ett stycke motsträvig unge skulle lämnas på dagis, jätteledsen, kramig och trött. Bilen skulle sen köras till verkstan för översyn eftersom en varningslampa som inte borde vara tänd var det, antipollution fault, blinkar det på displayen. Är det inte alltid det när man kör bil egentligen? Ur avgassynpunkt menar jag... svärfar mötte i alla fall på verkstan och körde mig till jobbet och jag var här prick 07.49, inte illa! 10 minuter senare ringer dom från dagis. Oliver har feber, 38.5... Det var därför han var så omöjlig i morse och grät när jag lämnade honom. Det dåliga samvetet slog till direkt. Och det är väl så det kommer att bli nu, resten av livet. Man kan inte alltid upptäcka att barnen är sjuka på morgonen, men det känns som att man borde... Nu löste det hela sig bra ändå eftersom favoriten farmor genast susade ner till dagis och hämtade och om någon timme kommer pappan hem och lagar köttbullar. Den allra bästa lösningen hade förstås varit att inte stressa iväg i morse, låta Oliver sova ut, pejla läget, se om han var sjuk eller bara ovanligt klängig. Men så funkar det ju tyvärr bara i den bästa av världar, där man inte behöver rusa till jobbet, lämna bilen på verkstan, passa tider osv. Men man lär sig kanske till nästa gång!

Senaste barnvagnsmodellen

Idag när Oliver och jag var på BVC var jag bara tvungen att ta kort på det här. Jag har tydligen inte hängt med i utvecklingen alls. Så här ser alltså barnvagnar ut nu för tiden! (lite blurrigt foto beror på mobilkameran)

Svensk Damtidning

Carl Jan om sin drömkväll med Carl Philip löd en av rubrikerna i Svensk Damtidning idag såg jag i kön på Ica under lunchen. Min fantasi gick genast igång på alla cylindrar och jag fantiserade om vad de egentligen gjorde under den här "drömvällen"? Jag såg Carl Jan och Carl Philip sitta och prova viner framför brasan och medan CP smuttar på ett glas Chardonnay sliter CJ upp en bag in box och ser djupt in i kameran och kör sin reklamjingel. CP kontrar då genom att börja prata konst och visar upp sitt senaste alster. CJ tar genast ner CP på jorden genom att dra ut honom i köket och svänger snabbt ihop en Bouillabaisse medan CP imponerat tittar på. Sen drar dom iväg till racingbanan och kör några varv (CP alldeles för fort som vanligt). Kvällen avslutas sittandes i jakttornet på CP´s jaktmarker i Värmland. Då ringer Ingvar Oldsberg och frågar om inte CJ kan tänka sig att gästspela i På Spåret igen och CP bränner av ett skott och missar en älg precis. Sicken kväll! Det bästa är ju också att båda heter Carl, snacka om icebreaker! Svensk Damtidning måste ju ändå vara en relik som levt kvar alldeles för länge och snart utdöende som fenomen. Men även jag (!) har faktiskt sneglat i tidningen när jag varit hos frissan eller tandläkaren. Detta ska jag icke förneka! Men nu för tiden räcker det med framsidan för att jag ska sträcka mig efter nästa tidning: Min häst, Härliga hund, Båtnytt eller Golf Digest. Vad som helst är bättre.

Foto:Magnus Fröderberg/norden.org (CJ) och Foto: Martin Olsson (CP)

Se upp i backen!

Se upp i backen! hundra hål i nacken! Eller hur var det man ropade när man var liten nu igen?? Vi åkte pulka så det stod härliga till i söndags. Stefan så mycket att han pajade vår julklappspulka... Men eftersom den är tvåsitsig finns det fortfarande en sits kvar att sitta på. :) Oliver fick också åka, men i lite mindre nerförslut och med säkerhetsbälte på. Roligt var det! Vi har en jättebra backe tvärs över fotbollsplanen bara 5 minuter från vårt hus. Men vi insåg ganska snart när vi kom upp att vi var dåliga föräldrar för de andra hade hjälm på sina barn... vi får införskaffa en liten jofa vi med helt enkelt. Men jag lovar att vi tog det försiktigt!

Vildvittrorna anfaller

Nu börjar t.o.m. jag tycka att dom skränande kajorna i flock är lite läskiga. Det känns som att man hamnar i en Hitchcockfilm med en gång när man sneddar över Stora torget eller går på Allégatan. Det är bara läskig musik som fattas. Känner mig också lite som Ronja när hon får ducka för otäcka vildvittror efter att ha fastnat hos Rumpnissarna. Fast de där vildvittrorna ser inte riktigt lika läskiga ut på film idag som de gjorde när jag var liten. Det har hänt en del med specialeffekter på senare år helt klart. Men kajorna är inte på film utan högst verkliga. Damdamdamdamdamdam... (läskig musik)

Övningskörning

Oliver gillar vår övningskörningsskylt. Det bådar gott för framtiden. Vi håller båda tummarna här hemma för att han ska vilja börja köra bil tidigare än sina föräldrar. (många tänker nog tvärtom). Men han är inte på det klara med om skylten verkligen är åt rätt håll. Ser inte bokstäverna lite konstiga ut? Det blir svårt att bokstavera.

Familjerabatt

Nu har vi utökat familje-julbadet till familjeklippning också. I söndags kom en kompis till Stefan som är frisör hem till oss (hon är frisör alltså, inte Stefan...) och klippte oss alla tre. Först ut var jag, och det gick alldeles utmärkt, näst ut var Stefan och det gick också enligt planerna. Men sen var det Olivers tur. Och han gillar INTE att klippa sig eller göra någonting som har med håret att göra. Och som smolk i bägaren så har han naturligtvis ärvt både mitt och Stefans snabbväxande hår så han ser ständigt ut som en oklippt (och osnuten) liten kille. Han protesterade med andra ord ljudligt och ålade värre än en krokodil på jakt. Men när hon väl hade börjat klippa så kändes det viktigt att avsluta det på nåt sätt, det ser så roligt ut annars. Och det gör det nu också för vi stod helt enkelt inte ut med detta drama hela vägen. Så några små tussar här och där som borde blivit klippta blev alltså inte det, men så får det vara helt enkelt. Man klarar inte hur mycket som helst, varken som barn, förälder eller frisör :) Nu funderar vi på att låta hononm bli en långhårig hippie tills han växt till sig lite, till en sisådär tjugo bast och har flyttat hemifrån. Det kanske blir mode, vem vet.

Jag klarade det!

Jag och Oliver klarade det kanske ska tilläggas. Att komma iväg till dagis och vara där 07.15 och sen hinna med bussen och vara på jobbet i alla fall 08.10. Yes! Men nästa gång får jag nog gå upp lite tidigare så att Oliver hinner vakna innan vi lämnar huset... Imorse var det knappt.

Bilar bilar bilar

På något underligt sätt som vi inte begriper älskar Oliver bilar. Hans nästa ord efter "kaka" blev "bila bila bila" vilket betyder bil, bilar eller fordon i allmänhet. Redan som liten knodd lade han ner sin bil (en sån där man sitter och sparkar sig runt med) på sidan och låtsas meka med hjulen. Vi stod bredvid och tittade förvånat på. Här talar vi två föräldrar som båda tog körkort efter 30, som aldrig har mekat med en bil i hela sitt liv och knappt haft en moppe. Vi kan verkligen INGENTING om bilar och så fick vi en unge som älskar dom! haha vilken ironi. Jag gillade inte att leka med dockor när jag var liten och tänkte att Oliver minsann skulle fostras i jämlik anda och tog därmed in min gamla docksäng till honom. Han har knappt tittat åt docksängen och än mindre dockorna. Det är "bila" som gäller. Jag har en kompis som tror sånt här är medfött, att killar gillar bilar och tjejer gillar rosa prinsessgrejer. Jag tror inte det, jag menar hur länge har vi egentligen haft bilar i världen? och hur länge har tjejer haft rosa fluffkläder? Hur kan det ha hunnit blivit medfött? Jag betvivlar detta med tanke på blindtarmar och annat som finns kvar sen stenåldern fast de idag egentligen inte fyller någon funktion. Däremot tror jag på inflytande av både det ena och andra, saker som smyger sig in utan att vi tänker på det. Hade jag t.ex. stannar lika många gånger vid bygget här ute och tittat på grävskopor om Oliver varit en tjej? Jag vet inte. Kanske, kanske inte. Hur som helst spelar det ju inte så stor roll just det här med bilar, vi får väl vara glada och tacksamma om han växer upp och blir bilmekaniker och kan ta hand om sina stackars föräldrar som har tummen mitt i handen. :)

En busschaufför...

Igår kväll var det faktiskt ett sant nöje att åka buss 404 hem till Sandared. Jag satt ett tag och funderade på bussen vad det var tills jag insåg att jag hamnat på en buss med en busschaufför som visste hur man körde en buss! Och det är inte så många i dagsläget för att spä på kritiken mot Västtrafik... De flesta chaufförer måste ha hittat sitt körkort under en sten i skogen... Men här gled buss 404 följsamt fram genom Borås och jag kunde kliva av utan att ha mått illa en enda gång, hurra! Man får vara glad för småsaker här i livet. :) Och när jag kom hem stod maten på bordet och sen hade Stefan köpt semlor! Kvällen var räddad.

Dagisbacillerna anfaller

Idag skulle ha blivit Olivers första "riktiga dag" på dagis efter inskolningen. Men jag var tvungen att ringa honom sjuk i morse. Och jag misstänkter att alla på jobbet just nu säger, vad var det vi sa! hehe Dagisbacillerna kom ikapp fortare än vi trodde. Men han mår redan mycket bättre så det blir säkert bra.

Aj aj aj

Jag var nog lite för snabb i mitt triumferande över icke existerande träningsvärk igår... Karin sa att det alltid kommer dagen efter. Hon hade rätt...

Ett mirakel!

Jag vet ju att definitionen för ett mirakel kanske inte riktigt stämmer in på det som hände igår men ni som känner mig lite bättre förstår nog vad jag menar. Jag, Lena Holmberg, köpte ett friskis och svettiskort och var på ett pass i Sandareds gympahall igår, och jag överlevde! Visserligen totalt utmattad och jag erkänner att jag fuskade lite ibland när det var armhävningar men annars så klarade jag det! Nu gäller det bara att fortsätta... Det bästa av allt måste ju ändå vara att idag har jag ingen träningsvärk att tala om, det var ingen som behövde knuffa mig ur sängen i morse. Undrens tid är ännu inte förbi. :)

Mardrömmarnas trädgård...

Det märkligaste barnprogrammet som går på Barnkanalen just nu måste vara I drömmarnas trädgård. Ett program fullt med konstiga figurer i pastellfärger som piper och squeekar istället för pratar och heter larviga saker som Igglepiggle, Makka Pakka och Upsy Daisy... Jag blir tokig när det här progammet kommer på för det är så oerhört bizarrt och berättarrösten upprepar allting tusen gånger. Så döm om min förvåning när jag, efter en snabb googling, ser att den fått nästan enbart positiva omdömen från både press och föräldrar. Jag fattar uppenbarligen inte grejen. :) En som gillar det i all fall är Oliver, han sitter som klistrad framför teven när det går på. Och barnprogram kanske ska vara just det - till för barn :)

Bilden är lånad från svt.

Läst...

Nu har jag läst igen. :) Lite gott och blandat. För ett tag sen läste jag Livets aviga och räta av Kate Jacobs. En chic lit med lite livsvisdom inslängd mellan maskorna skulle man kanske kunna kalla den... Den handlade om ett gäng damer (unga och gamla) som träffas i en stickbutik och stickar olika saker tillsammans och naturligtvis ingår att diskutera livets alla problem. Lite småmysig, stundtals rolig och även sorglig, lite som livet är i allmänhet. Slutet blev lite märkligt men å andra sidan kanske det var lika bra det. Sen har jag läst en jobbig bok, En dag ska jag berätta om mamma skriven av journalisten Karin Thunberg. En utlämnande bok som handlar om skam och kärlek och grävande i det förflutna. Karin Thunberg hade en mamma som slutade sina dagar som psykiskt sjuk, hon samlade på sopor i hemmet och hade en massa andra konstigheter för sig. Där emellan fungerade hon fullständigt normalt och var ju en mamma, precis som andra mammor. Ganska tung läsning men skriven med mycket kärlek och den är läsvärd! Sen föll jag för deckarfrestelsen igen och klämde pappas juklapp Tröstaren av Karin Wahlberg. Som för övrigt har en rätt cool hemsida. Som vanligt är det kriminalkommisarien Claes Claesson och hans sambo överläkaren Veronika Lundborg som har huvudrollerna och driver handlingen framåt. Jag gillar Karin Wahlbergs deckare och följer ivrigt historien bakom ovan nämnda par. Sist ut var Flickorna i Riyadh av Rajaa Alsanea. Den gillade jag starkt. Kanske för att denna värld är helt okänd för mig och det är intressant att följa några unga tjejers väg genom livet i Saudiarabien med omnejd. Upplägget i boken var också ganska kul, en tjej (inte nödvändigtvis en av dem det skrivs om) startar en e-postlista och skickar varje fredag ut ett mail innehållande historier om fyra tjejkompisar från Riyadh. Spännande och intressant att få veta lite vad som döljer sig bakom dessa abayor. Åtminstone jag blev sugen på att få veta mer! Tydligen skapade den här boken ett visst rabalder i Saudiarabien när den kom ut men författaren lyckades ändå få den publicerad utan censur.

Dagens promenad och dagis

Jag lånar Kakans koncept idag...
Tid: 45 min

Sträcka: Lite osäker, men en bra bit av terrängbanan i Sandared i alla fall

Väder: 10 minusgrader och vindstilla, solen lyser genom träden, ljuvligt.

I-poden: ingenting eftersom jag inte har någon...

Idag vinkade jag adjö till Oliver på dagis redan efter 10 minuter och han brydde sig som vanligt inte nämnvärt... Sen hade jag en massa tid över och passade på att ta en långpromenad i det härliga men kalla vädret. Det blir inte så ofta annars, det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem och har jag tur så är det fint väder just en onsdag när jag är hemma. När jag kom tillbaka till dagiset fick jag sitta i farstun några minuter medan Oliver hade fruktstund. De tyckte att det gick så bra så det inte fanns någon anledning att störa. Sen skulle vi gå hem. Att jag plötsligt dök upp igen som gumman i lådan var väl inte jättepopulärt, det såg jag på Olivers min. haha Men det var dags för vila för de andra barnen så vi började operation påklädning vilket man inte skojar bort så här i vintertider... och så vinkade vi adjö och kastade en och annan slängpuss på vägen. Att det hela är så odramatiskt från Olivers sida är ju naturligtvis jättebra och jag trodde nog inget annat heller, han är ett av de o-mammigaste och o-pappigaste barn jag vet och det har aldrig varit något problem förut. Men i hemlighet önskar jag ju ibland att han bara nån enstaka gång ville kasta sig runt halsen på mig och yla maaaaaaaaaaaaamma och vägra och släppa. Men hittills har det aldrig hänt... samtidigt är det oerhört skönt att allt funkar så bra och är just odramatiskt, han vet att vi kommer tillbaka, det är inte mycket mer med det. Han har skoj under tiden och har andra att ty sig till, precis så det ska vara. Än så länge har det ju varit så korta stunder också, det kanske blir annorlunda när det är mer på "allvar". Alla kan ju ha en dålig dag t.ex. barn likaväl som vuxna. Då kanske mamma och pappa ligger lite på plussidan i alla fall :)

Julen är slut!

Igår var det tjugondag Knut och julen kastades ut. I alla fall hemma hos oss! Allt skulle bort, inte ens stjärnorna och ljusstakarna i våra fönster fick vara kvar... Stefan var stenhård, allt skulle bort! Jaja inte mycket att göra åt det. Lilla Knut själv gjorde sitt bästa för att packa upp alla saker vi packade ner och förstod nog inte riktigt det här med att julgranen helt plötsligt skulle strippas och kastas ut! Why? men sen hjälpte han snällt åt att samla ihop alla barr som var kvar på golvet (vilket inte var många i år för vi hade verkligen hittat en förstklassig gran, både utseendemässigt och vad gäller hållbarhet) och sen var det inte mer med det. Idag känns det rätt skönt att slippa stirra på julgardiner, tomtar och tjafs. Men jag saknar ljusen... snyft. Men nu har det ju vänt och jag såg idag att påskliljorna redan är på väg upp genom rabatten. Vips så är det vår! Idag har jag även varit med Oliver på dagis vilket var spännande. Jag märkte med en gång att han redan kände sig hemma där för så fort han fått av sig ytterkläderna så rusade han in och började leka. Det är nog kul att få träffa lite jämnåriga istället för att dras med sina gamla föräldrar dagarna i ända. haha

Jag har en dagisunge!

Idag var det dags, den dagen som jag på nåt sätt hela tiden trodde låg lååååååååååångt fram i tiden. Det var dags för Oliver att börja på dagis. Men ni som haft inskolning vet ju att det första dagarna handlar om en halvtimme till en timme, så mer dramatiskt än så är det alltså inte än. Idag och imorgon är det Stefans tur att ha hand om inskolningen och idag hade det tydligen gått väldigt bra, fattas bara annat. En liten kille som kommer in och direkt blir kramad av en liten tjej, snälla fröknar som visar runt och sen tusen och miljarder leksaker och madrasser och annat. Snacka om lajbans! Den stora frågan är nu om han kommer att tycka det är lika lajbans att sen bli lämnad där utan sina föräldrar, och vara på dagis en hel dag! Förmodligen klarar han det mycket bättre än just dessa föräldrar... :)

Aldrig nöjd

Jag har läst Hanne Kjöllers I huvudet på en mamma. Det verkar råda lite delade meningar om det här är en väckarklocka till gnälliga småbarnsföräldrar som har allt, eller om det bara är en "låt mig skriva dig på näsan hur det ska vara-bok". Hur som helst så håller jag med henne i bokens huvudtes, nämligen att det är ett sabla gnäll över det mesta idag, särskilt medeklass-småbarnsföräldrar som i princip har allt de behöver och lite till. De är mest gnälliga enligt Hanne, och kanske enligt mig med... Men vad beror detta på? Om man jämför med hur våra mormödrar fick slita med 7 barn, hushåll utan el kanske, lantbruket och sysslorna där och sen ojämställdhetens blinkande neonskylt på det. Om man jämför med hur vi har det idag med engångsblöjor, tvättmaskin, dagis, hus med trädgård, stora bilar, modern barnvagn, burkmat etc. Då känns livet rätt enkelt nu för tiden, eller hur? Men jag tror inte det är däri problemet ligger, det är nog att vi aldrig är nöjda över någonting. Sån är jag i alla fall. Hur bra jag än har det så är det alltid någonting jag inte är nöjd över. Även om det var kämpigt förr var det nog lättare att känna sig nöjd inbillar jag mig, efter en hård dags arbete när alla ungar är matade, tvättade och i säng, potatisen är satt på åkern, det är diskat i köket, man kanske kan sätta sig ner i gungstolen och koppla av lite framför vedspisen. Då kan man känna sig nöjd över sin dag. Nu för tiden så är det så mycket saker som man inte hinner med som ligger och skvalpar i bakhuvdet. För varje respektabel familj måste ju renovera badrummet och köket vart tredje år och där emellan snickra en veranda eller två, sen ska man ju åka på en skidresa och en solsemester och däremellan hälsa på släkt och vänner över hela landet, man ska hinna storhandla, shoppa barnkläder och prylar och tusen andra grejer samtidigt som man helst ska storstäda, tvätta bilen, hålla ordning i garaget, frosta av frysen och ordna en massa hippa middagar och fester och gå på andras. Och släng även in var sitt heltidsarbete för båda vuxna och xxx antal aktiviteter för ungarna på fritiden. Ja, det är ju inte så lätt att känna sig nöjd över allt detta när man inser att det inte finns tid för att göra ens hälften. Så om man bara kunde komma på ett sätt att vara nöjd med det man har och orkar/hinner med så vore nog problemet löst. Men alla dessa förväntningar som ställs från media, vänner, samhället. De kan ta kål på vem som helst! Varför måste man göra alla dessa saker? och ha alla dessa prylar? Vem har bestämt det? Men som ett litet nyårslöfte till mig själv ska jag jobba hårt på att bara vara och även vara nöjd med det. Så det så!

Läst...

Man hittar en del konstigheter i Läslusthyllan hos oss på bibblan. Min senast lästa bok plockade jag därifrån, Allt ligger samlat av Hans Gunnarsson. Ett märkligt relationsdrama om några grannar som egentligen inte känner varandra så bra men får för sig att äta middag ihop en kväll. Allt kan hända... Från den hyllan tog jag även Stinas möten, där journalisten Stina Lundberg Dabrowski berättar om några utvalda intervjuer hon har haft (med kändisar förstås). Allt från politiker till popstjärnor avhandlas. Ganska kul att få höra om omständigheterna kring varje intervju och om det blev som hon hade tänkt sig, och fram för allt om personen ifråga var som hon tänkte sig innan. Lite härlig semesterläsning. Sen har jag äntligen, ÄNTLIGEN läst ut Sofies värld av Jostein Gaarder. Jag trodde ett tag att jag var den enda i hela världshistorien som inte hade läst den och misstänkte att jag kanske var för gammal för det dessutom. Men det går nog bra att läsa den i vuxen ålder också kan jag konstatera så här efteråt, men så svindlande bra som jag trodde att den skulle vara var den inte. Lite irriterande präktigt språk ibland men om man bortser från det så är det ju verkligen en gedigen filosofilektion man får. Men det tröttnade jag på efter ett tag och blev, som någon annan sa, mer nyfiken på själva historien bakom Sofie, Hilde och Alberto Knox? Hur skulle det hela sluta? Nu vet jag det och är glad att jag slipper se den där tegelstenen drällandes på nattduksbordet vareviga kväll...

Jag vill ha en egen måne

Så här dramatisk såg himlen ut när det började skymma på nyårsdagen och vi var nere och grillade korv vid sjön. Isen låg blank och fin och det var många ute och åkte skridskor denna dag. Det var även många som grillade korv för varenda korvbröd var slut i affären, men det går ju lika bra med selleri :) Jag hoppas att ingen gick genom isen någonstans för det var som sagt var fullt med folk överallt även om det ju är långt ifrån säkert att isen håller överallt. Varje år är det samma historia, folk ger sig av på långfärdsåkning ensamma och försvinner för alltid. Fast man behöver inte ens ge sig ut särskilt långt, eller ensam heller för den delen. Men det är oftast lättare att ta sig iland igen om man är två. När vi var ute och åkte så verkade det inte vara någon fara men isen gör ibland ett sånt där märkligt ljud, en blandning mellan ett knakande och sjungande läte, lite övernaturligt. Jag hoppas isen håller.

Så många böcker, så lite tid...

Jag fick den här boken i julklapp och måste nu ta tjänstledigt nåt år från jobbet för att hinna läsa alla dom här böckerna :) Jag upptäckte när jag kikade i registret längst fram att jag faktiskt har läst en hel del men det är tillräckligt många kvar för att jag inte lär hinna göra så mycket annat... och sen är det alla andra böcker jag vill läsa på eget bevåg också, när ska man hinna med dom?? Så många böcker, så lite tid...

Gott nytt år!

Influensan har lagt sig en aning men jag kan inte påstå att jag är i toppform direkt, får se hur mycket firande jag orkar med ikväll. Lite champagne kanske förbättrar?? Kom fullständigt av mig med bloggande om julen men den förlöt utan några konstigheter. Mycket och god mat, alldeles för många julklappar, firande på tre ställen, som vanligt nästan inga vinster vid trisskrapningen och vår julgran var klart snyggast! Mamma lyckades fixa till en god kalkon på annandag jul i år igen och vi återupplivade en gammal klassisk efterrätt - glace au four. :)

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och lämnar det här året med en bild på Oliver då han får syn på jultomten i Göteborg, minen är obetalbar.

Tack gode gud för skatteåterbäringen!

Eller i mitt fall Billy panpizza... Det var absolut det enda jag kunde tänka mig att äta till middag ikväll, så efter lite desperat rotande i frysen utan resultat övervägde jag faktiskt att ringa Stefan på hans spelkväll och kolla om han inte kunde avbryta den för att svänga förbi Ica och köpa Billy-pizza åt mig. Men så lyfte jag på all glassen, och där låg den, den alldeles alldeles undebara lilla rektangulära plastförpackningen, innehållandes härligt fet pizza utan några som helst naturliga tillsatser :) Så sjuk är jag alltså (och inte gravid om nu någon trodde det) och nu ska det bli alldeles alldeles underbart att sätta tänderna i Billy.

Bilden lånad från www.dafgard.se

...lite kuriosa angående Billy är att jag under en sommars arbetande på Skansen levde på Billy panpizza för vi hade bara tjugo minuters lunch och då var det alldeles lagom vad gällde både tillagningstid och tuggtid. Att jag sen inte fick skörbjugg fick jag nog tacka mammas sallad på kvällarna för...

Influensa

På en av de sista dagarna på året slog influensan till hos oss, eller hos mig rättare sagt. Dom andra är pigga och glada medan jag har legat nedbäddad i min säng de senaste två dygnen, ömsom svettats, ömsom frusit... Ingen hit, men det var inte kräksjukan i alla fall. Man ska väl vara glad för nåt! :) Nu ska jag sluta ömka mig här och genast gå och lägga mig för det finns en tydlig gräns på hur mycket jag orkar vara upprätt.

Kaka!

Oliver pratar en himla massa hela tiden, men ingenting som ger någon mening, inga ord som vi andra förstår mer än mamma och pappa. Men här om dan kläckte han ur sig ett tydligt ord utan tvekan, och det var kaka! och så pekade han uppfodrande på kakfatet uppe på mikron. Man kan ju inget annat än rodna som förälder... haha hur gick det där till???

God jul!

Granen är klädd, Oliver har julbadat, kolan är INTE gjord för jag gav fanken i det i år, skinkan ska snart griljeras i ugnen, hela huset är städat, alla julklappar är inhandlade och det där vansinnigt smutsiga fönstret i vardagsrummet är tvättat :) Så nu återstår bara att dricka glögg, lyssna på julsånger, fundera på vilken kjol man möjligtvis får på sig på julafton och hålla Oliver borta från granen. Lite sådär allmänt mys, dan före dan. Oliver kopplar av genom att läsa Pippi Långstrump i tomtedräkt.
Hoppas ni får en riktigt god jul och att ni inte får ont i magen!

Tuff mathelg

Idag läste jag i BT att djuren har en tuff helg framför sig. De äter gärna lite för mycket av både det ena och andra och de mår de naturligtvis inte bra av. Det gäller för små barn med kan jag meddela. Vi åt julmat hos ett par kompisar i lördags och Oliver smaskade glatt i sig både skinka, korv, köttbullar, sill, Jansson och en liten julgodis på det. Sen hade han ont i magen på natten. Jag tror inte vi gör om misstaget på julafton. :) Så håll små barn och djur borta från julmaten! hehe

Tajta brallor

Det känns ju som att modet har blivit tajtare och mindre genom åren, särskilt på tjejer. Men igår på bästa sändningstid hamnade jag framför en gammal tennisklassiker. Borg möter McEnroe i Wimbledonfinal 1980. Och jag lovar, där kan vi snacka tajta shorts! Hur dom överhuvudtaget kunde röra sig är obegripligt och hur de kunde få ner en tennisboll eller två i fickan är ännu mer obegripligt. Men det gick, och Borg vann den rafflande matchen och gick till historien.

Bilden lånad från www.sporting-heroes.net men gör inte shortsen rättvisa...

Jullunch och ministrålarna

Idag har Oliver och jag varit på jullunch på jobbet. Det var väldigt gott och trevligt. Oliver tyckte köttbullarna och prinskorvarna var prima. Tack festkommitén!! Och tänk att man fick träffa tomten också. :) Sen handlade vi julklappar i Knalleland och när vi kom hem såg vi på Alfons Åberg och julkalendern. Där emellan visades den gamla klassikern Dagens visa och det är ju bl.a. Ministrålarna och Solstrålarna från Vallentuna (nu mera över hela landet) som står för det inslaget. Jag var tvungen att kolla upp hur länge dom egentligen hållit på för det är ju ett kortprogram som figurerat rätt länge i tv. Det visade sig att Ministrålarna/Solstrålarna startade för 30 år sen och att mellan 1989-1997 så spelades över 300 barnvisor in. Programmen har alltså bara fortsatt att visas genom åren, om och om igen. Och tänk, fortfarande sjunger dom lika illa... haha men det är ju charmen med barn, de vågar ändå!

Tony Hillerman

Läste idag att Tony Hillerman är död vilket jag helt hade missat. Han är en av mina favoritförfattare, en som jag läst mycket av. Han skriver om något som intresserar mig, nämligen indianer. I det här fallet främst navajos i sydvästra USA. Det är tråkigt att det inte blir fler böcker men för er som inte har läst Hillerman så är det framförallt deckargenren som gäller. Pusseldeckare med färgstarka personer och miljöer kryddade med övernaturlighet, indiansk kultur och religion. Den första i serien om polisen Joe Leaphorn (1970) heter The blessing way (Välsignelsens väg) och lite senare kom hans kollega och raka motsats Jim Chee in bilden 1980 i People of darkness (ej översatt till svenska). Och som den bibliotekarie jag är har jag checkat att vi i alla fall har en av hans böcker hos oss på bibblan, lite klent utbud om jag får säga det själv... men folkbiblioteken har fler, bara att låna!

Bilden lånad från dallsnews.com

Snö!

Idag tog Oliver sin premiärtur med pulkan. Vi har hyfsat mycket snö i Sandared så vi tog oss en promenix. Det allra roligaste var att åka nerför en liten backe så snart får vi nog ge oss i kast med större backar, detta var nog i mesigaste laget för Oliver. haha Jag hoppas snön får ligga kvar till jul så han kan åka med kusinerna också. I eftermiddag ska vi bege oss till djurparken för lussepromenad och hoppas att vi får träffa några tomtar och troll och se lite djur som inte har gått i ide.

Nya bilen!

Igår var en spännande dag för familjen Holmberg/Persson. Då var vi nämligen och hämtade vår nya bil! En Peugeot 307 SW, jag hoppas att den håller lite bättre än Skodan Blå Blixten som inte direkt levde upp till sitt namn... frågan är nu vad vår nya bil ska heta? Den här är ju också blå men kanske heller ingen Blixt. Har ni några förslag kanske? Trots den hastigt påkomna vintern och sommardäck på bilen så blev vinterdäck snabbt ditsatta och barnstolen inknypplad. Allt gick finemang. Igår tog vi en söndagstur mitt på fredagskvällen och testade alla knappar och reglage. Det tar alltid lite tid att vänja sig men hittills känns det faktiskt riktigt bra!

Ny handduksförvaring

När jag kom in i badrummet i morse så hade vi fått ny handduksförvaring. Och jag kan inte annat än hålla med Oliver, det får ju plats mycket mer i badbaljan än i skåpet! Undrar vad Lulu Carter skulle säga om den inredningsdetaljen...

Brunk Holmqvist x 2

Jag har läst Karin Brunk Holmqvist. Först romanen Potensgivarna som jag hade hört skulle vara så himla kul. Och det var den också! Sen läste jag Mintgrodornas återkomst som är en samling krönikor. Den var lite smårolig men jag måste nog utfärda en tantvarning! Medelåldern på läsarna där ligger nog runt 60 så där ligger man ju i lä. Men Karin Brunk Holmqvist kan vara vansinnigt rolig och fyndig och har ofta en poäng. Men till er lite yngre läsare rekommenderar jag hellre Potensgivarna. För även om medelåldern i boken är runt 70 så tror jag den tilltalar en bredare publik. Och då talar jag inte bredare om baken utan bredare i åldersperspektiv. Så vill ni ha ett gott skratt, läs den!

Vov!

Oliver lurar man inte så lätt. Här om kvällen när de visade en film med Scooby-Doo på teve så var det ingen som kände igen Scooby när han var utklädd till människa. Då utbrister Oliver VOOOOOV och pekar på teven. Han såg allt att Scooby var en hund, honom lurar man inte minsann! haha

Ljusterapi?

Igår när jag väntade på bussen vid resecentrum så tänkte jag på vad ofantligt många lampor och kontakter som måste till för att lysa upp stan. Eller som igår, resecentrum. Vilket slöseri! var min nästa tanke, miljövän som jag är... Men efter att ha stått där ett tag och funderat lite så kände jag att det förtjänar vi här uppe i mörka Norden, vi behöver lite (eller snarare mycket) ljus den här årstiden när den livsviktiga solen lyser med sin frånvaro... Så just nu blundar jag för miljön och tänker på hälsan och själen istället :)

Besök

Idag fick vi besök av Kakan och Fred. Dom stannade på lunch och rulltårta. Fred har blivit jättestor men såg (och vägde) pyttelite i jämförelse med Oliver. Och ändå är dom födda på samma dag! Men det är ju visst ett år emellan också... :) Fred och Oliver kom rätt bra överens tycker jag, båda var ganska nyfikna på varandra. Fred hade handlat en jättefin polisbil till Oliver (för det var väl han som hade handlat Kakan?) som han genast gjorde sönder. Han är så våldsam nu för tiden. Men det var "bara" sirenen som fick sig en smäll så den får han klara sig utan. Polisen behöver inte rycka ut så ofta hemma hos oss. Men det är klart, husinbrotten närmar sig Sandared med stormsteg påstår Tina... :) Trevligt med lite besök så här mitt i veckan, och nu när busfröet sover ska jag försöka få ordning på ekonomin inför kommande bilköp.