Dagens 1-åring!

Hurra för Leo idag! Ett år fyller han och är ett gigantiskt busfrö. Efter den sedvanliga uppvaktningen på morgonen undrade han nog vad som pågick. Vad är det här? paket? till mig? flagga? Vad är det som händer? Men han var glad ändå. :) Grattis Leo!

Pioner

Varje år tänker jag, varför har vi inte fler pioner? I höst kanske jag ska plantera några.

Deckarläsning

Sen klämde jag två deckare av Jonas Moström också. De är väl okej även om huvudkaraktärerna är väldigt "grabbiga" på något sätt. Först ut var Svart cirkel och sen kom hjärtats mörker. Jag ser att Moström har skrivit en del så det finns att plocka av. För tillfället har jag laddat ner Arne Dahls första på paddan och läser den just nu. Det som är trevligt är att Moströms deckare utspelar sig i Sundsvall, en ny bekantskap för mig. Skönt att den svenska deckarkåren sprider ut sig så allt inte utspelar sig i Stockholm eller Göteborg.

Innan floden tar oss

Läste Innan floden tar oss av Helena Thorfinn i bokcirkeln senast. Bra titel, bra innehåll, bra bok! Det märks att författaren har koll på läget, hon har själv arbetat på SIDA och tillbringat tid på ambassaden i Dhaka, Bangladesh. För mig som i princip inte vet någonting om bistånd och vad ambassadörer och biståndspersonal egentligen sysslar med var det här superintressant! Både hoppfullt och nedslående på samma gång. Ett bra persongalleri gjorde att man får en bredd i handlingen och förståelse och icke förståelse för allt möjligt. En större bild växer fram och hopplösheten griper tag i mig. Varför ser det ut som det gör i världen? och varför är det så svårt att få fram den hjälp som behövs? Och varför, VARFÖR konsumerar jag själv så oerhört mycket och är så fäst vid mina grejer när det finns de som egentligen inte har någonting. Allt är relativt, även lyckan, men i det här fallet kändes det som att både jag och de i boken drog nitlotten. Innan floden tar oss är en jättebra bok, en intressant bok, en läsvärd bok, en viktig bok! Den här läste jag mestadels på paddan, började på pocketen men låg en bit in på nätterna och läste i sängen i paddans sken.

Busfröet!

Danskt

Fick äntligen senaste delen av Adler-Olsens deckare om Carl och Assad i min hand och nu är den utläst. Det är böcker man liksom inte kan låta bli att läsa när man väl har dom. Det går automatiskt, och med glädje. Kändes skönt att återse den cyniske Carl Mörck vid Köpenhamnspolisen och självklart hans assistenter Assad och Rose. Som vanligt får de nysta fram en otroligt komplicerad och otrolig historia efter att fallet hamnat hos avdelning Q. Marcoeffekten  ger mersmak för nästa del så varför skriver inte Jussi Adler-Olsen lite snabbare egentligen? Ja jag får väl bida min tid med annat. Det finns ju en del att läsa helt klart. Här får vi följa en pojke, Marco, som arbetar som ficktjuv under klanledaren Zola. Lite Dickens över det hele... men då framstår Fagin som rena helgonet i jämförelse med Zola. Jag både lider och förfäras å Marcos vägar boken igenom, det känns som att den här gången får både Carl, Rose och Assad stå tillbaka lite som huvudkaraktärer. Marco tar plats och det med rätta. Så när kommer nästa egentligen?

Gräs

Sommaren är här, gräset växer, gräset klipps. Det finns ungefär 9000 arter gräs i världen enligt wikipedia. Det finns fint gräs, fult gräs, vippigt gräs, rakt gräs, roligt gräs, jobbigt gräs och mycket gräs. Jag kan bli gräsligt allergisk mot gräs också, vissa år är riktigt jobbiga, värre än vårens björkpollen. Vår gräsmatta består mest av mossa, sen gräs. Men det är grönt och mjukt så det gör inte så mycket. Det finns gräsligt konstiga frågor om gräs också, som den här till 118 118... Sen finns det gräsligt söta trädgårdsarbetare som den här!

Förlåtelsen

Äntligen, äntligen! fick jag läsa Hanne Vibeke Holst igen. Förlåtelsen är en bok som väcker många tankar och jag funderar på om den blev debatterad i dansk press. Om ni läser den förstår ni vad jag menar. Hanne är expert på att skildra trasiga relationer och släkthistorier, det här är inget undantag. Jag gillar att hon lyckas få fram allt det svåra med att leva tillsammans med andra, att tillhöra en familj. Förlåtelsen är även ett politiskt drama som visar på att allt inte är svart eller vitt. Hanne är gråzonens mästare.  Läs den!

Otäck trilogi

Läste ut den tredje och sista delen i trilogin om Victoria Bergman av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Pythians anvisningar är upplösningen på berättelserna om Victoria Bergman och det otäcka ämnet barnpornografi och övergrepp. Fruktansvärda historier och bitvis ganska jobbig läsning. Författarna har gjort bra research och jobbat hårt med intrigen. Resultatet är tre delar av psykologisk misär. Jag har egentligen inte några vettiga ord att beskriva den här trilogin med, men ska ni läsa den, läs gärna alla tre i ett sträck. Jag väntade tills den sista kom i pocket och där tappade jag lite av storyn tidigare. Den är ibland ganska invecklad. Tidigare titlar är Kråkflickan och Hungerelden. På senare år har det kommit många s.k. kriminalromaner med ämnet övergrepp och på något sätt känns det tryggt att det kommer fram i ljuset, att det inte är något som vi försöker stoppa undan och inte tänka på. För övergrepp sker, varje dag.

Ett blåbär

Ett riktigt litet blåbär :) Storebrorsan uttryckte annars ett önskemål om namn här om dagen, Oliver Blåbär Holmberg, men det ändrades sen till Kängurubär... Varför tänkte vi inte på det vid dopet???

På tur

Vi har tagit upp geocachandet lite, fast det är mest en ursäkt att komma ut, hopplösa innesittare som vi är. Oliver med lego/rita/spela spel/dinosaurieleka/kolla film och Stefan framför datorn eller i soffan pillandes i naveln och på iphonen, jag på soffan läsandes eller surfandes på ipaden. Leo är väl den som längtansfullt tittar ut men han får ju sova ute tre timmar om dagen annars äter han grus så fort man släpper honom på marken... Sagt och gjort, på Stefans födelsedag gav vi oss till Pedlers view. En fantastisk utkiksplats mellan Hultafors och Sandared som är väl värd ett besök! Parkerar man ovanför Svarvhultsbacken och hoppar på Knalleleden så är det inte så långt. Glöm inte fikat! och kikaren. Sen lämnade vi alla trädgårdsarbetande grannar hemma och gav oss av till Vänga mosse på 1 maj. Där har vi varit förut en höst då Oliver var fyra år och det är ett fint naturområde med breda spångar som man tar sig fram på. Nu hade de fixat ännu bättre spångar så det kan jag verkligen rekommendera som utflyktsmål. Vi fikade på samma ställe som sist och hade ingen större lust att lämna vårsolen och åka hemåt. På väg hem blev det även ett besök hos Unos djur med imponerande träsnideri. Undrar vart vi ska bege oss härnäst?

Instängd

Igår läste jag ut Jean-Dominique Baubys roman Fjärilen i glaskupan. Både fascinerande och lite skrämmande läsning, samtidigt som det var en hoppfull och fin liten bok. Jean-Dominique Bauby är chefredaktör för franska Elle när han plötsligt drabbas av en stroke. Han får diagnosen locked in- syndrom och kan endast kommunicera med hjälp av ena ögonlocket. Han är med andra ord instängd i sin egen kropp. Efter en tid i koma är han vaken och fullständigt medveten om omvärlden men kan inte göra sig förstådd. Ett öde värre än döden känns det som. Han kan till slut med hjälp av ett specialskrivet alfabet kommunicera med omvärlden och skriver med hjälp av detta den här boken. Han dog kort efter att den publicerades. Att läsa om hans tankar och funderingar, han drömmer sig tillbaka ibland och se framåt ibland och lever i nuet. Jag får lite ångest när jag tänker på hur desperat man måste känna sig när livet pågår runt omkring en men man kan inte vara delaktig annat än med lite blinkningar. Vilken frustration! Familjen tar med sig honom på promenader ibland, barnen spelar hänga gubbe med honom och hans pappa ringer ibland och pratar utan att kunna få några svar. En fullständigt hopplös och hjärtslitande berättelse. Men konstigt nog samtidigt ljus och väldigt väldigt fin. Läs den!

Zlatan

Så har jag nu läst min andra bok på ipaden, det går ju bra det här! Som utlovat läste jag Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse. Gick alldeles utmärkt den här gången. Och det är verkligen hans egen berättelse, David Lagercrantz som har författat har låtit Zlatans eget språk lysa igenom rakt över. Det gillar jag, visst kan det vara lite svårläst ibland med detta "Rosengårdssnack" men det var nog ett bra drag av Lagercrantz. Nu känner jag mig lite mer kompis med Zlatan på nåt sätt. Intressant att läsa om hans väg till toppen av fotbollseliten och hur snacket och görandet runt alla dessa klubbyten går till, för bytt klubb har han gjort ofta precis som de flesta fotbollsspelare. Jag har aldrig förstått varför men inser nu att det ofta ligger en hel del saker bakom. Intressant också att få inblick i anrika fotbollsklubbar som Inter, Milan, Barcelona, Juventos m.fl. Och vilken skillnad det kan vara länder emellan och tränare emellan... Jag diggade Zlatans bok och jag diggar mer och mer att läsa på paddan, och jag diggar att använda ordet digga, det känns både retro och lite coolt. Och därmed är jag officiellt en nörd :)

Thomas Mann

I vår bokcirkel fick Lovisa för sig senast att vi skulle läsa klassiker från olika länder, alla olika. Det visade sig vara en ypperlig idé! Tysk litteratur föll på min lott och jag valde till slut Thomas Mann och hans Döden i Venedig. (1912) Mycket för att den var kort och bra, en sk kortroman :) I början avskydde jag Thomas Mann, det var sååååååå jobbigt för min stackars urvattnade hjärna att komma in i det otroligt detaljerade och beskrivande språket, jag läste och läste och fattade ingenting. Hjärnan hade svårt att ställa om sig från senaste numret av Family Living och Anna Janssons deckare. Men plötsligt händer det! Det lossnade och jag tyckte att det var kul att läsa igen! kul att läsa något lite mer utmanande och han har ju trots allt förärats nobelpriset i litteratur. Jag insåg hur roligt jag tyckte att litteraturvetenskap var när jag läste det på universitetet. Själva berättelsen handlar om kompositören Gustav von Aschenbach som reser till Venedig för att koppla av och hamnar mitt i en koleraepedemi samtidigt som han häftigt förälskar sig i en tonårspojke från Polen som är på semester vid samma ställe. Det händer aldrig något fysiskt mellan de två men man får följa Gustav von Aschenbachs trånande tankar och funderingar och hur han blir allt mer manisk med att följa efter denna unga adonis mellan Venedigs trånga gränder. Det hela slutar naturligtvis med det som titeln utlovar, döden. Jag gillade den och tyckte den var välskriven och intressant. Sen läste jag på nätet att många pedofiler lovordade boken som någon sorts "statement" för att det faktiskt finns framstående och prominenta personer som är pedofiler. Det lät ju sådär och är verkligen ingenting jag sympatiserar med. Det visar även på problemet att det är svårgreppbart när någon som en berömd författare och nobelpristagare skriver om sådant som vi idag skulle kalla pedofili fast vi inte gör det utan framhäver det hela istället som en sorts "förbjuden och platonisk kärlek". Och det är lite så det känns också, Gustav von Aschenbach gör som sagt aldrig verklighet av sina förbjudna tankar men de finns där ändå. Thomas Mann flydde Tyskland under andra världskriget och hans böcker brändes på bål mycket just för sitt homoerotiska innehåll. Han själv levde aldrig ut sin eventuella homosexualitet (vad man vet) utan gifte sig med en kvinna och fick sex barn. Jag ska försöka att läsa något mer av Thomas Mann när hjärnan tillåter :)

Lika som bär?

Om ni föreställer er en frottémössa a la 70-tal på Leos huvud nedan så visst är vi ganska lika? Undertecknad poserar på bilden överst och har definitivt solen i ögonen. Likheten är mer slående i verkligheten tycker jag nog men på det här fotot var det ganska tydligt :)

Glad påsk!

GLAD PÅSK önskar häxan Lena :)

E-boksläsning

Jag erkänner, jag är en sån där gammal bibliofil som älskar böcker, tryckta böcker alltså. Eller? jo det är jag allt, jag gillar att läsa, ta i dem, ha dem som inredning, läsa på baksidan, strosa i bokhandlar, lägga dem på hög. MEN, nu har jag testat att läsa min första hela roman  på min ipad. Och jag är helt klart positivt överraskad! Så här kommer en liten recension, inte så mycket av själva boken utan av själva e-boksläsningen. Jag läste En man som heter Ove av Fredrik Backman och den var riktigt bra, han är bra på att vara butter Fredrik :) Men mer om den kan ni läsa i Boråskuriren senare i veckan. Här tänker jag istället fundera lite över plus och minus kring e-boksläsning. Jag är som ni redan vet en inbiten bokmal, jag läser mycket, ofta och brett. Och jag är även en inbiten dator/smartphoneanvändare. Däremot har jag inte kombinerat detta så mycket tidigare men nu var det alltså dags. Jag lånade boken (självklart) på Högskolans bibliotek via elib. I ipaden laddade jag ner läsprogrammet Bluefire reader som funkade alldeles utmärkt. Fördelarna var många men framförallt kunde jag läsa boken i sängen full med barn på kvällen och inte behöva ha lampan tänd utan det räckte med skärmljuset. Det funkar ju eftersom detta är en surfplatta och ingen egentlig läsplatta. Det får bli nästa steg :) Jag gillar ju att kunna använda plattan att surfa med också. Formatet är både plus och minus. Det blir ganska lagom och en ipad väger inte så mycket men jag har inte riktigt fått in snitsen på att hålla den liggandes i sängen (dagens i-landsproblem) och man är betydligt mer orolig att somna ifrån en ipad än en tryckt bok vill jag lova... Kanske beror det på fodralet också, hur man kan forma det? Den där sköna läsupplevelsen som jag trodde skulle gå förlorad fanns kvar, innehållet är trots allt viktigare än omslaget :) fast jag kommer nog fortsättningsvis oftast att föredra att läsa en tryckt bok ändå när det gäller romaner men jag kommer absolut att läsa en del romaner via ipaden. Stort plus kan jag tänka mig är om man är på resa, kanske på tåget. Då kan man ha fler böcker med sig men de upptar fortfarande samma plats. Nackdelen för tillfället är att ipaden blev ganska populär bland övriga familjemedlemmar så det var inte alltid jag fick ha den i fred och kunde läsa, det händer aldrig med mina andra böcker... Gillar bokmärkesfunktionen som gör att boken öppnas precis där jag lämnade den, pappersbokmärken i pappersböcker har en förmåga att vandra iväg i den här familjen. Och minnet är ju lite sisådär så ibland blir det en del bläddring i boken innan jag hittar rätt. Det finns säkert fler bra funktioner i ipaden men jag har inte utforskat alla, koncentrerade mig på att läsa den här gången. Jag har redan laddat ner min nästa bok och den känner ni säkert igen, Sveriges mest lånade e-bok nämligen Jag är Zlatan Ibrahimovic, kanske inte det ni trodde men why not! :)

Testar lite

Testar appen google blogger och ser om det funkar bra. I så fall behöver jag kanske aldrig lämna soffan :)

Lampa?

Var är egentligen det här med ungar och lampor? varför ska ungar prompt lära sig vad lampa heter det första de gör? beror det på att det ofta finns lampor att peka på lite var man än är? eller är det för att det är ett lätt ord att säga? eller är det bara någon sorts grundläggande allmänbildning, lampa är ett bra ord att kunna på något sätt? Hur som helst jobbar jag på att Leos första ord istället ska bli ecklesiastikminister. :)

Läsning

Till bokcirkeln sist läste vi Wallflower av Stephen Chbosky. Jag kan inte påstå att jag gillade den särskilt mycket i början. Den är skriven i brevform men bara från en person till en annan anonym, inga svar alltså. Men boken växte och det slutade med att jag var rätt nöjd med att jag hade läst den, och blev sugen på filmen. För vilken bok har inte en film på lut idag? Det verkar snart bli standard... Fast det här är egentligen ingen ny bok utan den gavs ut redan 1999, av MTV, bara det... ungdomarna idag vet väl knappt vad MTV är. :) Vi får följa Charlie genom första året i high school och ibland är det ganska naivt berättat. Men ärligt. Och som sagt det kommer fram ett och annat under berättelsens gång. Idag snabbläste jag även ut Ramona Franssons deckare Mord under Tjörn runt medan jag lagade "stuvande makaroner" som Oliver kallar det... Expressen tycker på baksidan att personerna är trovärdiga. Jag vet inte om jag håller med, de känns i så fall å ena sidan otroligt naiva och lite halvkorkade å andra sidan grymt beräknande och maktgalna, fast å andra sidan, det kanske är så den mesta befolkningen är :) Expressen tycker även att Ramona Franssons deckare har en komplicerad intrig och att upplösningen är svår att gissa. Det kan jag däremot skriva under på. Men är det bra litteratur? Vete fasen, tycker att språket pendlar mellan att vara lite gammeldags och stundtals rätt kasst och karaktärerna svänger sig med mossiga uttryck och värst av allt - de är uppriktigt förvånade över att bokmässan är så stor, "aldrig kunde de väl trott att det var så många människor som var intresserade av böcker", och det ska komma från poliser i Götlaborg! icke trovärdigt :) Kanske ska jag inte avfärda Ramona Fransson så lätt, kanske är det dags att testa lite nya deckare istället för de gamla vanliga, kanske funkar inte min hjärna riktigt som vanligt. Det sista behöver ni inte kommentera. :)