Alltid du

Det har blivit många relationsromaner på sista tiden, varvat med magsjukor och hostiga nätter. Senast ut var Pernilla Alms Alltid du. Pernilla bloggade tidigare som Skrivarmamman och tog sen steget till att bli författare i bokform. Alltid du är hennes debutroman och platsar väl bland ovan nämnda genre. Historien är säkert inte helt ovanlig heller. Stadgad, lyckligt gift kvinna/mamma i sina bästa år träffar på ungdomsförälskelsen av en slump och tycke uppstår igen, gamla känslor vaknar till liv helt enkelt. Det har säkert fått ett och annat förhållande på fall. Och det jag gillar är just rakheten, att detta faktiskt kan hända vem som helst. Ibland råder INTE förnuftet över känslorna. Shit happens. Jag är lite allergisk mot beskrivningar som att "barnen  var lite kinkiga" men med lite jobb vad gäller språket så är den som debutroman fullt godkänd!

Lyckostigen

Det är mycket lycka i titlarna på de böcker jag läser just nu. Men inte alltid så himla lyckligt i boken ändå... Anna Fredriksson skrev Sommarhuset som jag läste i höstas. En sjysst svensk roman, fylld av relationsproblem. Lyckostigen är lite samma sak, ganska typiska personligheter men under ytan gömmer det sig såklart en hel del saker som inte kommer fram till en början. Att leva i ett nytt förhållande med barn är ju inte alltid så lätt men om man samtidigt försöker dölja sitt förflutna för sin nya partner blir det verkligen inte lätt... om sen den gamla partnern plötsligt vinner storvinsten på lotto och flyttar in i samma trappuppgång så tätar intrigerna. Det är ändå inte helt uppenbart att det är just denna Calle som har flest personlighetsstörningar i den här historien skulle jag vilja påstå utan alla har handen djupt i syltburken. Ja en lättläst men ändå nyanserad roman och jag gillade både denna och Sommarhuset.

Morgon i Jenin

Jag har läst Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. En välskriven bok som får mitt hjärta att brista. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med Israel-Palestinakonflikten ocn jag kan inte säga att jag förstår den efter den här berättelsen heller. Men jag har fått en inblick i vad som faktiskt har hänt. Det är en svår situation, så svår att den förmodligen aldrig kommer att lösas. Här får vi en del av det hela, Susan Abulhawa skriver framförallt ur palestinernas synvinkel men jag tycker aldrig att hon utpekar Israel och judarna som de enda som begått något fel. Det är ingen ensidig berättelse, den tar hänsyn till många parter även om den skriker ut sin förtvivlan framförallt för palestiniernas sak. Förmodligen håller inte alla med mig om det men så uppfattade jag det hela. Jag har heller aldrig förstått hur man kan göra någon annan så illa som man själv blivit behandlad. Efter den här boken förstår jag det kanske lite bättre. Våld föder våld, att förlora sin familj, sina vänner, sitt hem, sin nationalitet, sin integritet gör onda saker med en människa. Förtvivlan ger utlopp åt en agression man inte trodde var möjlig. Hämndtanken tar över helt. Allt det här fick Susan Abulhawa med i sin bok och den berörde mig djupt. I bokcirkeln var vi rörande överens om att det var en riktigt bra bok och en viktig sådan men att vissa saker hastades över och andra förklarades mer. Jag tyckte allra bäst om första delen där huvudkaraktären Amal är liten, ett barn och tillsammans med bästa vännen Huda överlever de det osannolika kriget och tar sig fram i vardagen sådär som barn gör. I slutet finns en ordlista för att förklara de arbiska ord och uttryck som finns med, jag bläddrar lite i den ibland men jag tycker egentligen inte att det är nödvändigt, boken svämmas inte över av arabiska fraser utan språket flyter på och man förstår ändå. Har du bara tid att läsa en bok på länge, läs den här!

Lycklig eller olycklig?

Jag ska göra dig så lycklig är en sextiotalsskildring av norska Anne B. Ragde. Hon har tidigare skrivit bland (mycket) annat de populära Berlinerpopplarna. Den här boken kan definitivt läsas av alla men jag tror att alla de som var hemmafruar på 50-60-talet har hög igenkänningsfaktor. Plötsligt flyttar man från landet in till stan, till höghus med alla möjliga bekvämligheter som man saknat innan som toalett, tvättmaskin, rinnande vatten och el. Men att bo så nära inpå varandra inbjuder till skvaller och högmod och ibland även samförstånd och umgänge. Idag är vi rätt vana vid allt det där men jag kan tänka mig att det uppstod rätt många tävlingar bland hemmafruarna om vem som faktiskt städade trappen bäst och tog hand om sin familj på rätt sätt, skenet utåt var extremt viktigt. Idag tävlar vi mer om vem som har nyast renoverat kök eller badrum... hm. Ja strunt samma. Boken är lättläst och bra skriven precis som de tidigare jag har läst av författaren och historien är samlad, det är grannarna det handlar om, vi får veta mer om deras liv, familj efter familj. Allt är inte alltid som det ser ut att vara och mycket döljer sig bakom lägenhetsdörrarna. En helt ok bok.

Ögonblicksutgrävningar

Ögonblicksutgrävningar är en samling reflektioner av Jonas Barck, till vardags systembibliotekarie på Linnéuniversitetet. Igår stängde jag biblioteket och hann läsa hela boken vid informationsdisken samtidigt som jag servade de få besökare som kom. Slapphet eller folkbildning får chefen avgöra :) Jag älskar att försvinna in en berättelse, en ramhistoria, en annan värld som är en riktigt bra roman. Men på senare år har jag börjat gilla sådana här korta novelliknande iakttagelser ur livet. Att någon sätter på pränt de där små (och stora) sakerna som man ytterst sällan tar sig tid att fundera över. Och mycket riktigt, många av de här betraktelserna äger rum på ett tåg eller i väntan på ett tåg eller i väntan på något annat. Just då man inte har möjlighet att göra så mycket annat än fundera. (eller spela wordfeud eller candycrush på telefonen) Jonas Barck lyfter fram de här stunderna och funderar ibland i för mig helt nya tankebanor. Splendid! Jag tycker att han har lyckats bra med att ge sin bild av världen och dela den med oss. Vi ser saker olika och ibland kanske man behöver påminnas om just det, att havet för mig är en sak men kanske en helt annan för den som står bredvid. Ögonblicksutgrävningar är precis vad det låter och likaväl som den kan läsas ut på ett ögonblick kan den läsas sakta, sakta.

Hillerman fortsätter

En glad nyhet för alla indianälskande bokmalar som undertecknad! Tony Hillermans dotter Anne Hillerman fortsätter i sann anda deckartraditionen som präglas av framförallt folket Navajos. I just can´t wait! Har saknat att läsa om Leaphorn och Chee. Hoppas att författarkvaliteten håller bara.Verkar aningen svårt att bara ta över där någon annan slutat. Vore kul om de översatte den till svenska också eftersom jag läser så långsamt på engelska. Det har jag inte riktigt tid med :)

När gud var en kanin

Att börja läsa en bok som man fastnar i direkt är bland det bästa som finns. När gud var en kanin av Sarah Winman var en sådan. En debutroman full av underbara meningar och huvudkaraktärer. Av någon anledning kändes den väldigt amerikansk trots att den är engelsk och utspelas mest i Essex och Cornwall. Jag gillar särskilt första delen av boken där huvudpersonen Elly är liten. Hennes vänskap med den olyckligt lottade Jenny Penny och samhörigheten med sin storebror präglar hela boken och ger den djup. Ett djup som lockar fram många tankar och funderingar. Det vilar en lite magisk, melankolisk stämning över boken vilket ju passar mig utmärkt. Jag kallar det mitt finska arv, jag dras till melankoliska berättelser, filmer och ta mig tusan finsk tango :) Det här var en bok jag gillade helt klart!

Tacksamhet

Inspirerad av dagens fikasamtal på jobbet så funderar jag lite över vad jag kan känna tacksamhet över just idag. Det visade sig vara rätt mycket så här listar jag helt random saker som under dagens lopp fått mig att känna tacksamhet, glädje och ödmjukhet inför.

• Den där härliga kramen från Leo när jag kom hem från jobbet och inte ens hade hunnit få av mig jackan.
• Att maten stod på bordet när jag kom hem och var lagad av någon annan nämligen Stefan! Som även lagade maten igår vilket innebar att jag fick en härlig flygande Jakob till lunch.
• Att bussen (trots en trasig fläkt som lät som ett propellerplan)  tog mig säkert och varmt hela vägen till jobbet och hem.
• Min sköna mössa som höll huvudet varmt i morse när jag stod och väntade på ovan nämnda buss.
• Min sköna säng som jag snart ska sova i och slippa ligga ute på en parkbänk, jag har tak över huvudet och ett väldigt stort hus.
• Att Oliver fortfarande älskar att höra mig läsa varje kväll vid sängdags, mer mer mer!
• Att han även försöker bättra på mitt miserabla (och pinsamt dåliga) rekord i candy crush...
• Att jag trots havererat system på jobbet ändå lyckades åstadkomma något idag som betydde något för någon annan.
• Alla snälla kollegor som fått mig att skratta både vid fikat och lunchen och även där emellan.
• Jill Johnson som vågade bjuda in hela Sverige till sin veranda så man fick lära sig lite mer om country och lyssna på lite musik på bästa sändningstid.
• Den otroligt mjuka filten vi fick av mina syskonbarn i julklapp som blivit en storfavorit i soffan.
• Weeping willows sköna musik som fick mig att varva ner lite på eftermiddagen. 

Ja det blev ju en hel del att vara tacksam över och det bara idag! Att tänka på det lite extra ger lite perspektiv på tillvaron och alla de där mindre tacksamma, jobbiga, irriterande eller tunga sakerna som också händer varje dag, de försvinner lite i mängden och blir lättare att hantera. Jag har helt klart mycket tt vara glad för och det känns bra att veta nu när jag ska läggs huvudet på kudden och sova. Godnatt!

Mail eller brev?

Brevromaner har ju funnits länge, och mailromaner ett tag. Läste Inbox (1) av Daniel Glattauer här om dagen. En kvinna ska säga upp en tidning och råkar av misstag maila en privatperson med nästan samma adress. De inleder en mail-växling som blir mer och mer personlig och intim. De försöker även träffas några gånger men det är alltid någon som ballar ur i sista stund. Båda lever helt skilda liv, Leo har precis brutit upp med sin flickvän och kvinnan Emmi är gift och har barn. Kom att tänka på hur intressant det är att läsa andras brevväxling, särskilt äldre sådana som exempelvis den mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan. Man kunde det där med att skriva brev förr i tiden, kanske för att man hade mer tid och ett bättre språk :) Vad gäller mail-konversationer så blir de inte lika spännande, korthugget och ibland utan djup. I Inbox (1) blir det väldigt många korta mail och även om de driver handlingen framåt och vi får glimtar av både Emmi och Leos liv så saknas något. Det blir hattigt och avhugget och jag känner nästan inget för huvudkaraktärerna, tycker mest de beter sig märkligt. Någon höjdarroman tycker jag inte att detta är och jag tycker idén inte känns särskilt hipp heller. Eller så är jag inte så ungdomlig som jag tror mig vilja vara :)

Klart som glas

Klämde en deckare över jul, det har inte blivit mycket läst alls! det är inte bra... mest för att jag har noll inspiration just nu och hellre vill gå och lägga mig på kvällarna och bli förnedrad i Candycrush och Wordfeud, det är mer lagom avslappnat :) Men Karin Wahlberg brukar alltid skriva bra men jag kände mig märkligt oengagerad i den här boken måste jag säga. Den handlar om traktens flicka som kommer tillbaka efter många år på annat håll. Naturligtvis uppdagas en massa hemligheter och även en majbrasa innehållande ett lik. Boken heter Glasklart och jag tycker absolut att författaren har presterat bättre. Eller så kanske, kanske KANSKE jag har börjat tröttna på deckare? nä, det tror jag inte :)

Middagen upprör

Middagen är en ganska omständligt skriven bok av holländaren Herman Koch och den har även blivit film. (2013) Kan tänka mig att den gör sig nästan bättre som film! Det är ingen dålig bok på något vis men det råder en obehaglig stämning rakt igenom. Från början, via baksidestexten och halva boken så är jag fullständigt övertygad om vem som är ett svin och vem som är the good guy. Men sen vänder alltihop på ett bräde efter saker som framkommer nästan enbart under denna middag. Några tillbakablickar finns också naturligtvis men annars är det den här kvällen som gäller. En bok som får en att börja fundera och den är ganska klurigt skriven. Däremot blev jag inte ett dugg hungrig trots namnet, det kan man ju bli ibland när böcker involverar mat. :)

Goodbye 2013 hello 2014

2014, ett helt nytt år. Pinfärskt idag den 1 januari. Hoppas att det blir ett bra år för 2013 har varit lite upp och ner. Livet blir vad man gör det till, men inte enbart, shit happens och oväntade bra saker med för den delen! Jag ger inga nyårslöften nu för tiden och det är lika bra det, forskarna säger att nyåret är ett värdelöst tillfälle att lova en massa saker så jag lovar ingenting. Mer än att försöka göra 2014 till ett bra år. :)
Så GOTT NYTT ÅR!

En klassisk spökhistoria

Före jul läste jag Henry James När skruven dras åt. En klassisk spökhistoria i 1800-talets England. Henry James har skrivit oerhört många short stories/noveller och romaner och annat men jag har läst väldigt lite. Jag gillar inte att läsa skräcklitteratur även om jag har läst en och annan Stephen King i mina dagar. Men det här är mer subtilt och psykologiskt och bra skrivet. En klassiker är alltid en klassiker, faktiskt. Låter kanske pretentiöst sagt men det stämmer :) Men var är egentligen en klassiker? ja Bibblan svarar - svarar på ett sätt. Kärnpunkten är kanske "Frågorna om vem som bestämmer vad som ska anses vara en klassiker och hur många klassiker det finns är svårare att besvara." Ja att en klassiker är en klassiker idag beror kanske mycket på att det har bestämts av litteraturvetare och litteraturkritiker genom tiderna. Men å andra sidan måste det kanske finnas några som väljer ut, för att det ska fungera, hur ser vår litterära kanon ut? Och trots allt märks det ganska väl när man läser "god litteratur" att den är bra. Sen tror jag inte det är nyttigt att bara läsa klassiker eftersom de tenderar att ha några år på nacken vilket i vissa fall ändå fungerar utmärkt (ett kriterium för en klassiker?) men det finns otroligt mycket samtida litteratur som kanske aldrig kommer att hamna i historieböckerna som klassiker men som speglar den värld vi lever i och berikar vårt liv. Ja det här inlägget urartade till att bli om möjligt ännu mer pretentiöst men det bjuder jag på. Bara ni läser Henry James! :) Men vad handlar då hans bok om? En guvernant får anställning på ett gods utanför London där märkliga saker börjar hända kring de barn som hon ska ha hand om. En klassisk spökhistoria som sagt.

Snabbläst

Har snabbläst lite böcker. Först Familjegraven, en fortsättning på Grabben i graven bredvid. Men inte riktigt lika bra. Katarina Mazetti har ett roligt och vasst språk och boken är lättläst. Men behövdes det egentligen någon fortsättning på en sådan härlig bok som Grabben i graven bredvid? Jag tycker egentligen inte det. Visst är det lite småroligt att återigen möta kulturkrocken mellan bonden Benny och bibliotekarien Desirée och få läsa om alla motgångar och besvär ute på vischan. Men till slut blir det ganska tjatigt och jag önskar att jag hade lämnat Benny och Desirée därhän efter första boken. Hoppas det inte görs film på den här... (även om filmen efter första boken faktiskt var förvånansvärt bra!) Efter det tragglade jag mig igenom Sara Kadefors augustnominerade ungdomsbok Lex. Jag gillar ju Sara Kadefors men hade uppenbara problem att komma in i den här boken. Den uppfyllde inte alls mina förväntningar först, men efter en tredjedel av boken så kom den igång och blev bra. Då började det hända något. Ämnet är ju inte helt galet eftersom det handlar om bloggar, uppmärksamhet och känslor, typiska tonårsgrejer säger tantiga jag :) men den lyfte liksom lite för sent för att jag ärligt kan säga att jag tyckte den var läsvärd. Det förvånar mig lite för Sandor slash Ida var ju en riktigt bra ungdomsbok! Kanske blir det bättre nästa gång eller så börjar jag bli för gammal för ungdomsböcker. Fast egentligen inte, det handlar inte riktigt om det med tanke på att jag boostade den här boken nyss genom att säga att den är en ungdomsbok som går precis lika bra att läsa som vuxen.

Kod 400

Som bibliotekarie och Deweyanvändare var den här lilla boken ett måste. Kod 400 av franska Sophie Divry är en kort och snabbläst bok som egentligen består av en enda lång monolog. Av en bibliotekarie på geografiavdelningen på ett landsortsbibliotek. Till en början presenteras själva yrkesrollen på ett ganska nedsättande sätt får jag nog lov att säga men innan jag hann hetsa upp mig över det insåg jag att den är skriven med en stor portion humor och faktiskt ganska träffande :) Ibland åtminstone. Det är väl lite så med allt här i livet, ibland stämmer uppfattningen man har om någon/några/något, ibland inte. Och i vilket fall som helst är det bra att det är blandat, vore allt stöpt i samma form vore det väldigt tråkigt.

"Löjligt och perverst"

Är det en beskrivning av porrfilm? senaste Baksmällan-filmen eller dokusåpan Paradise hotel? Nej det handlar om genustänket i de svenska leksakskatalogerna! Herre min hatt! I år har det gett gensvar från övriga världen och det som tycks är väldigt intressant, och otroligt ojämställt och det gör att jag är VÄLDIGT glad att jag och framförallt mina barn lever i Sverige. I det här inlägget tyckte jag att det fanns en hel del att jobba på i Sverige vad gäller detta och det tycker jag fortfarande, men tydligen är det betydligt mer att jobba på i andra länder. Ett steg i taget, och glöm inte att räkna till tio!

Utrensning

Utrensning av Sofi Oksanen har länge stått på min "att läsa- lista". Men det tog flera år innan jag verkligen gjorde det. Boken har både lockat och skrämt mig, jag tyckte den verkade både oerhört bra och skrämmande. Och det visade sig stämma, både och. En jobbig bok som är skriven på ett sätt som tar sig in under huden. Särskilt det faktum att det egentligen inte finns några hjältar i den här boken utan bara offer. Offer för människans ondska, svaghet och kärlek. En bok som inte bara ger känslorna en knuff utan en bok som man lär sig något av. Estlands öde under världskrigen ligger ganska nära geografiskt men inte historiskt. Jag vet mycket lite om Estland och den ryska ockupationen. Nu vet jag lite mer. Sofi Oksanen skriver naket och blottat och det finns inga hemligheter. Framförallt fascineras jag över livets alla gråzoner. Det är sällan svart eller vitt, olika situationer och händelser tolkas efter personen den drabbar, från olika håll. Läs den!

Mycket hände efter min död

En titel som väcker nyfikenhet. Skriven av Ricardo Adolfo och jag hade aldrig i livet hittat den bland alla böcker på hyllorna om jag inte fått ett tips av en kollega. Mycket hände efter min död är en rätt underlig roman som mestadels berättas i realtid men vi får små tillbakablickar i familjens liv. Särskilt mannen som är den som pratar mest i boken. Den är märkligt skriven och ibland vet jag inte ens om jag gillar den samtidigt som jag älskar den! Märkligt var ordet. En intressant inblick i hur det är att stå utanför. En annan bok jag däremot inte har läst ut var den hypade Jelliocoe road av Melina Marchetta, förmodligen jättebra men jag fastnade liksom och kunde inte ta mig loss, jag la ner projektet. Jag har för många andra böcker som ligger och väntar för att jag ska fastna i en enda. Nu var det dessutom ett tag sen jag läste i den så i så fall hade jag nästan fått börja om. Nix pix!

Deckare

Läste nyss ut en deckare, Svärmaren av Anna Bovaller. Författaren är själv jurist vilket märks i allt snack i boken. En ganska ordinär deckare som till en början kändes namn-förvirrande, platt och lite seg. Men den tog faktiskt fart efter ett tag, särskilt i personberättelsen om det mördade offret. Det finns alltid ett lik i garderoben och här fanns det många... Tycker om omslaget också fast det påminner mer om en annan typ av bok, kanske en historisk deckare eller dylikt. Gillar att läsa svenska deckare som förströelse, särskilt om jag läser en bok med lite mer "tyngd" samtidigt. Det blir ett avbrott. Sen finns det naturligtvis olika kvalitet bland de svenska deckarförfattarna och ibland lär man känna karaktäerna och läser boken mest för den skull. Mina favoriter är nog Anna Jansson, Åsa Larsson, Karin Wahlberg m.flera. Alla med en utbildning i botten; sjuksköterska, jurist eller läkare. Många kvinnliga märker jag. Men jag älskar också de mest okvinnliga deckarförfattarna som Jo Nesbø och Michael Connelly, inte svenskar men otroligt underhållande :)

"Det är ju för tjejer!"

Oliver är nog ingen grabb-kille utan en ganska mjuk och stillsam kille som gärna leker med lego, pysslar, läser, kollar film, bakar och lagar mat och leker med andra likasinnade. Därför blir jag så irriterad när hela samhället är så uppbyggt av könsroller och så utstuderat styrt med kill och tjejleksaker och kläder. Leksakskatalogen har nästan trasats sönder av all läsning och många saker (alltför många) har kryssats för inför julen. Samma sak med Lundbykatalogen för dockhus. Där och även i legokatalogen samt playmobilkatalogen samsas kryss på sidor med dinosaurier, kökssaker, legopolisbilar och legosjukhus. Det är bara att gratulera att han är så mångsidig tänker jag. Men där nästlar sig samhället in i hans hjärna och stökar till. I klädaffärer skulle han älska att ha tröjor med gulliga djur och annat på men de finns på "tjejavdelningen" och dit kan man ju inte gå för det är ju "bara för tjejer". Detta citat gäller också i leksaksaffären där Stefan sist försökte få honom att kolla på den "rosa avdelningen" för där fanns så mycket roliga småsaker han skulle vilja ha till dockhuset eller annat med små morötter, köksattiraljer och småsaker. Men dit vill han som sagt inte gå eftersom det ju är "för tjejer". Om allt bara hade varit i en enda likadan stil i kataloger, affärer och på kläder hade det problemet inte funnits. Om inte allt alltid måste vara tydligt uppdelat på tjejer och killar. Affärerna påstår att det är så vi konsumenter vill ha det, men vilken förälder vid sina sinnes fulla bruk vill förvägra sina barn en sak bara för att den är för det andra könet? Inte jag i alla fall. Det är hopplöst irriterande och fortsätter bara i en enda lång oändlig spiral av negativ feeling. Det som förra året uppmärksammades så att leksakskataloger tog fasta på att barn är barn och hade med barn i olika åldrar och av olika kön på olika sidor, lekandes med lego eller med spisen eller något annat får vi hoppas fortsätter i år, tyvärr är inte fallet så med legokatalogen... lego är uselt dåliga på att göra något samlat! det har ju till och med varit så illa att det gjorts bitar som inte passar ihop om de är rosa och svarta tex... Jag hoppas att allt det här blir bättre men det tvivlar jag på. Det enda man kan göra är att försöka ge sina barn en chans att välja själva, men det är inte lätt att välja när man är 6 år. Man följer gärna strömmen och strömmen leder för vår del mot det blå/gröna coola och tuffa området. Hoppas vi hittar en genväg in någon annanstans.