Idag har Oliver och jag sett
I drömmarnas trädgård igen och jag fattar
fortfarande inte ett smack... Det är för mig fullständigt obegripligt. Liksom att kalla saker för Ninky Nonken och Pinky Ponken... Och varför är det i stort sett samma avsnitt om och om igen??? AAAAAAAAAA Men ungarna älskar det och det kanske inte är meningen att jag ska förstå. :)
3 kommentarer:
Jag tror det är så här. Barn är (sjukt) bra på repetition. Det hjälper dem att lära sig.
Så, tänker någon, då är det en bra idé att göra ett barnprogram som bygger på repetition. Problemet är bara att den som gjorde programmet glömde (eller valde att glömma) varför repetition är en bra idé och stoppade inte in något att lära sig.
Men barn litar på vuxna, så de sitter där och väntar och undrar när de ska lära sig något.
Fast Nils har slutat titta på det där. Men han gillar spelen på Bolibompawebben.
upprepning i all ära men lite roligt samtidigt är inte fel... Men, dom tröttnar väl till slut :)
Jag har äntligen lyckats övertala John om att det är ett barnprogram för BEBISAR!!! Jag blev helt galen när han tittade på det och var övertygad om att han skulle bli korkad av det... Jaja, nu tar jag väl i, men...
Skicka en kommentar