It´s a man´s world!

I dag är det Internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma det jobb som många lägger ner på att världen ska bli mer jämställd. Därför blev jag lite förvånad när jag läste i tidningen vad många av de kvinnor svarade som fick frågan om hur viktig denna dag var för dem. Ett vanligt svar var nämligen; inte så betydelsefullt för mig personligen, men... Jasså? Det fick mig att tänka på det som Jonas Gardell sa en gång för många år sen. Att han blev förbannad på folk som fnyste åt alla radikala feminister, sån är minsann inte jag, dom är ju bara för mycket! Men tänk om, sa Jonas då, om dessa kvinnor inte hade banat väg för resten och slitit häcken av sig för att få livet mer jämställt. Då hade det sett ut som på medeltiden fortfarande. Så ni ska tacka dom istället! Det ligger mycket i det. Ingen vill väl se ut som eller bli kallad radikalfeminist som i de flesta fall autmatiskt projiceras som snaggagade, fula, med orakade ben och kanske en snus instoppad. Jag vill vara jag men ändå jobba för jämställdhet och lika rättigheter för både män och kvinnor. Men det kan man göra oavsett hur man ser ut. Däremot undrar jag varför man vill nervärdera deras arbete för något som vi alla vill ha? Någon i tidningen nämnde också att det var viktigt att få männen med på banan, vilket tyvärr oftast nämns i samband med frågan om lika barnledighet, men i övrigt då? att vara man och feminist borde ju vara lika självklart som att vara kvinna och vara det. Tycker inte även män att kvinnor förtjänar lika lön för lika arbete? eller befodran på lika villkor? Varför skulle de missunna oss det? Konstigt. Hur som helst så är det nog fortfarande lite som James Brown sjunger: This is a man's, a man's, a man's world - But it wouldn't be nothing, nothing without a woman or a girl.