Erlend Loe

Redan när jag läser det börjar med sena kvällsbesök av en kvinna som, innan den unge mannen vet ordet av, har flyttat in med "tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå" kommer jag ihåg hur roligt det är att läsa Erlend Loe. Det här är inget undantag. Varför går det så långt mellan gångerna? Boken Blåst ger som vanligt mersmak. Loes fantastiska tankebeskrivningar är oslagbara och jag både sympatiserar och avskyr huvudkaraktärerna. Han debuterade med denna bok men det är först nu jag läser den. Naiv Super blev inkörsporten för mig och även den bok han slog igenom med kan man väl påstå. Hur som helst så är det alltid ett sant nöje att läsa Erlend Loe.