Döden döden döden

För att spä på min ångest lite läste jag Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Författaren är en tidigare elev hos Morrie från college och när han av en slump upptäcker att professorn är döende i ALS så bestämmer han sig äntligen för att infria det där löftet om att hälsa på. Det resulterar i en vänskap till livets slut, bokstavligen. Och de träffas alltid på tisdagar. De här tisdagarna samtalar de om allt mellan himmel och jord, döden avhandlas naturligtvis och relationer och lycka och livets mening etc. Min skräck är att själv diagnostiseras med ALS och den kvarstår helt klart efter boken. Det är ett hemskt öde. Det fina med boken är ju naturligtvis att se en vänskap fördjupas och inte bara se den kamp som Morrie har med sjukdomen utan även hans otroligt positiva sida och livsvisdom som han gärna delar med sig av. En fin liten bok. Däremot känns berättarstilen igen från många andra amerikanska biografi-aktiga böcker, ibland känns det som att de kunde varit skrivna av samma person men det är de inte. Det är med andra ord kanske inte nobelprisnivå på språket men i det här fallet spelar det inte så stor roll. Jag funderade lite på om jag kunde leva upp till det som Morrie hela tiden återkommer till i boken. Att leva livet fullt ut, att varje kväll fråga sig själv - har jag gjort allt jag velat/kunnat idag? Har jag levet livet som om det skulle varit min sista dag? Svaret på den frågan är nog nej, jag känner oftast att jag inte hinner/orkar med allt jag vill göra, dagarna bara går. Jag lever definitivt inte livet full ut, i alla fall inte det liv jag vill leva. Det är inte alltid så lätt men å andra sidan kanske jag inte anstränger mig tillräckligt heller. Den egna viljan och förmågan värderas högt här. Sen är det lite som i det här programmet om döden, det finns liksom ingen bra tidpunkt att dö på, det finns inte med i planeringen fast det är det enda vi egentligen är säkra på, alla ska vi dö någon gång. Ja att tänka på döden gör en inte muntrare precis så jag kanske ska släppa ämnet ett tag och försöka leva lite istället. Till den dagen då jag kan stämma in i den berömda indiankrigarens konstaterande, This is a good day to die. Jag hoppas det dröjer.