Skynda skynda

Ja kanske ska det här bli semestern när vi inte skyndar så mycket, tänker för mycket på saker som borde göras, borde ses, borde inses. Ja typ som när man var liten. När sommarlovet kändes sådär oäääääääääändligt långt, nästan som en evighet. Det fanns ingen tanke på att det skulle ta slut, åtminstone inte när det precis hade börjat. Ändlösa dagar med Kalle Anka i våningssängen, heldagar på Klippudden i baddräkt med mariekex och saft i termos, långa promenader i skogen för att plocka bär eller blommor. Ja det låter ju idylliskt och det var så det var. Då ja, nu börjar jag räkna ner redan första semesterdagen, jag har ju "bara" fem veckor, ENDAST FEM VECKOR! som snart är slut, så känns det, varje sommar som vuxen. Tragiskt. Det känns som Helvetesgapet eller Glupafallet mellan barn och vuxen. Vi ser så olika på tiden. Men i år ska jag försöka att göra allt det där, ta dagen som den kommer och leka mer med barnen, låta saker ta tid. Skjuta måsten och görande åt sidan och känna att jag efter semestern har haft det otroligt skönt. Det är fult att skynda säger Skalman, och jag tror att han har rätt.