Kvinnan i svart

Har läst Kvinnan i svart, en klassisk spökhistoria fast skriven idag. Författare är Susan Hill och boken har kallats en "viktoriansk skräckis" och  påminner en hel del om en annan klassisk spökhistoria av Henry James - När skruven dras åt. Den har jag recenserat här. Påfallande lika bokomslag också, de påminner om varandra på olika sätt. Båda bygger på en gammal berättartradition, man samlas runt brasan och drar skräckisar. Och greppet funkar rätt bra för det ger ju en viss tyngd åt berättelsen att någon har berättat detta! (även om det är fiktivt). Kvinnan i svart är inte särskilt lång och det märks att författaren har vägt orden på guldvåg. Trots ganska gedigna miljöbeskrivningar så känns ingenting direkt onödigt. Allting behövs. Stämningen byggs upp och berättelsen tar form. Egentligen är ju ingenting särskilt läskigt men när det kommer till klassiska spökhistorier så är det just stämningen som är viktig. Man ska känna att man är där i dimman och hör konstiga ljud och känner hjärtat banka. Den här romanen är snabbläst så det finns egentligen ingen anledning att inte läsa den :)