Läste Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman under julen och den var rätt obehaglig. Särskilt som det strax efter julhelgen uppdagade sig att en varg lurkade omkring i Sandaredstrakten... Huvudpersonen Zack verkar vara en grabbig typ men ändå inte, får inget riktigt grepp om honom vilket gör det hela lite mer intressant. Han flörtar dessutom med den kriminella världen genom sin barndomskompis Abdullah som han vet sysslar med olagliga saker och dessutom knarkar han rätt friskt emellanåt. Det känns ibland inte särskilt trovärdigt men efter ett tag släpper jag det där och tycker på något sätt att det gör honom lite mer mänsklig och det är dessutom säkert inte helt ovanligt i poliskretsar. Man är ju lite skadad efter alla under cover-agenter i Miami Vice och annat som själva nästan blir de som de spanar på. Men det har man inte överhuvudtaget kunna tänka sig i Sverige. Men varför skulle egentligen svenska poliser vara annorlunda? Här är inte Zack någon spanare i den bemärkelsen men jag tänker mig att även svenska poliser har ett liv vid sidan av. Jag gillar att Mons även denna gång väljer att visa en bild av våld och trafficing mot kvinnor. På något sätt gör det mig lite extra glad när män skriver om sådant (förmodligen löjligt), att de visar på hur jävligt det kan vara och att detta faktiskt inte är ok! jag gillar också att han har dragit ner på det där flummet som jag kallar det, de partier där vi får ta del av olika tankar från personer. Här passar det in på ett annat sätt och är inte lika utbrett. Kanske är det hans författarpartner Markus Lutteman som tyckte att det var bättre på det här sättet, vad vet jag. Det förvånar mig lite att jag ogillar det på ett sätt eftersom jag själv är lite flummig :) Ska bli spännande att se vad Zack hittar på i nästa bok. Det här var dessutom den första boken jag läste på min läsplatta som jag fick i julklapp, en iriver story, det funkade alldeles utmärkt och efter några veckor läser jag nästan uteslutande på plattan. Jag lånar böcker från elib och jag har även testat att köpa en bok. Jag jämför lite med Hannas läsplatta Letto som jag fick låna en gång och det finns både för och nackdelar. Tangentbordet på irivern är ju tänkt att fungera när man lånar och köper böcker men just wifin vill sig icke, en downer eftersom det var en av anledningarna till att jag valde just iriver. Jag tyckte att letton var så fokuserade på adlibris. Så tangentbordet är mest i vägen egentligen men ändå tycker jag formatet på irivern är lagom, den är lätt, smidig, väger nästan ingenting, det är lätt att föra över böcker från datorn via sladden och adobe digital editions. Saknar blädderknappen från letton för den satt så smidigt mitt på plattans högersida, här måste man trycka på knappen nere på tangentbordet vilket gör att det blir ett knöligare moment. Inte så ergonomiskt. Jag ska fortsätta läsa böcker på plattan och testa och utvärdera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar