Ja då var det nytt år igen, 2015! och visst har jag läst en hel del medan jag varit ledig. Senaste bokcirkelboken
Än finns det hopp av Karin Wahlberg till exempel. Vi har inte haft vår nästa träff än så jag vet inte vad de andra tycker men jag ger den tumme upp! Lite svår att komma in i mest på grund av ett digert persongalleri, tack och lov finns en förteckning över de som är med i början men man orkar ändå bara bläddra tillbaka ett visst antal gånger... Så i början tyckte jag den var mest förvirrande, lite lång och seg men den tog sig rejält och det är ju ytterligare en anledning till att man inte alltid ska sluta läsa en bok efter ett visst antal sidor (Emma... :)) utan fortsätta! för det här visade sig bli en riktigt bra bok. 50-talet är ju före min tid men jag har ju hört en del berättas hemma och även sett en massa bilder. Oerhört intressant med polioepidemin i Sverige, den hade jag verkligen inte så bra koll på. Handlingen utspelar sig på 50-talet i en småstad i Sverige, allting kretsar kring ett lasarett och vi möter läkare, sjuksköterskor, sjuksköterskeelever, biträden, privatpersoner etc, allting vävs samman. Jag är otroligt glad att man hittade ett vaccin till polio och känner stor tacksamhet över att man 1965 införde vaccinet i barnvaccinprogrammet i Sverige. Polio är en hemsk sjukdom. 1953 toppade Sverige med insjuknande människor i polio, 5000 st varav 3000 hade paralytisk polio, alltså förlamningar. Efter 1977 har vi inte haft något inhemskt fall i Sverige. (källa http://www.folkhalsomyndigheten.se/). Vart efter man lär känna personerna i boken så blir man ju förtvivlad när någon diagnostiseras med polio och ett stort plus med boken är att den blandar livet på lasarettet med det "vanliga livet utanför", för även under en epidemi så fortsätter ju livet! Glädje, sorg, vardagliga och stora händelser. Läs den! (men ge inte upp i början)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar