Svensk Damtidning

Carl Jan om sin drömkväll med Carl Philip löd en av rubrikerna i Svensk Damtidning idag såg jag i kön på Ica under lunchen. Min fantasi gick genast igång på alla cylindrar och jag fantiserade om vad de egentligen gjorde under den här "drömvällen"? Jag såg Carl Jan och Carl Philip sitta och prova viner framför brasan och medan CP smuttar på ett glas Chardonnay sliter CJ upp en bag in box och ser djupt in i kameran och kör sin reklamjingel. CP kontrar då genom att börja prata konst och visar upp sitt senaste alster. CJ tar genast ner CP på jorden genom att dra ut honom i köket och svänger snabbt ihop en Bouillabaisse medan CP imponerat tittar på. Sen drar dom iväg till racingbanan och kör några varv (CP alldeles för fort som vanligt). Kvällen avslutas sittandes i jakttornet på CP´s jaktmarker i Värmland. Då ringer Ingvar Oldsberg och frågar om inte CJ kan tänka sig att gästspela i På Spåret igen och CP bränner av ett skott och missar en älg precis. Sicken kväll! Det bästa är ju också att båda heter Carl, snacka om icebreaker! Svensk Damtidning måste ju ändå vara en relik som levt kvar alldeles för länge och snart utdöende som fenomen. Men även jag (!) har faktiskt sneglat i tidningen när jag varit hos frissan eller tandläkaren. Detta ska jag icke förneka! Men nu för tiden räcker det med framsidan för att jag ska sträcka mig efter nästa tidning: Min häst, Härliga hund, Båtnytt eller Golf Digest. Vad som helst är bättre.

Foto:Magnus Fröderberg/norden.org (CJ) och Foto: Martin Olsson (CP)

Se upp i backen!

Se upp i backen! hundra hål i nacken! Eller hur var det man ropade när man var liten nu igen?? Vi åkte pulka så det stod härliga till i söndags. Stefan så mycket att han pajade vår julklappspulka... Men eftersom den är tvåsitsig finns det fortfarande en sits kvar att sitta på. :) Oliver fick också åka, men i lite mindre nerförslut och med säkerhetsbälte på. Roligt var det! Vi har en jättebra backe tvärs över fotbollsplanen bara 5 minuter från vårt hus. Men vi insåg ganska snart när vi kom upp att vi var dåliga föräldrar för de andra hade hjälm på sina barn... vi får införskaffa en liten jofa vi med helt enkelt. Men jag lovar att vi tog det försiktigt!

Vildvittrorna anfaller

Nu börjar t.o.m. jag tycka att dom skränande kajorna i flock är lite läskiga. Det känns som att man hamnar i en Hitchcockfilm med en gång när man sneddar över Stora torget eller går på Allégatan. Det är bara läskig musik som fattas. Känner mig också lite som Ronja när hon får ducka för otäcka vildvittror efter att ha fastnat hos Rumpnissarna. Fast de där vildvittrorna ser inte riktigt lika läskiga ut på film idag som de gjorde när jag var liten. Det har hänt en del med specialeffekter på senare år helt klart. Men kajorna är inte på film utan högst verkliga. Damdamdamdamdamdam... (läskig musik)

Övningskörning

Oliver gillar vår övningskörningsskylt. Det bådar gott för framtiden. Vi håller båda tummarna här hemma för att han ska vilja börja köra bil tidigare än sina föräldrar. (många tänker nog tvärtom). Men han är inte på det klara med om skylten verkligen är åt rätt håll. Ser inte bokstäverna lite konstiga ut? Det blir svårt att bokstavera.

Familjerabatt

Nu har vi utökat familje-julbadet till familjeklippning också. I söndags kom en kompis till Stefan som är frisör hem till oss (hon är frisör alltså, inte Stefan...) och klippte oss alla tre. Först ut var jag, och det gick alldeles utmärkt, näst ut var Stefan och det gick också enligt planerna. Men sen var det Olivers tur. Och han gillar INTE att klippa sig eller göra någonting som har med håret att göra. Och som smolk i bägaren så har han naturligtvis ärvt både mitt och Stefans snabbväxande hår så han ser ständigt ut som en oklippt (och osnuten) liten kille. Han protesterade med andra ord ljudligt och ålade värre än en krokodil på jakt. Men när hon väl hade börjat klippa så kändes det viktigt att avsluta det på nåt sätt, det ser så roligt ut annars. Och det gör det nu också för vi stod helt enkelt inte ut med detta drama hela vägen. Så några små tussar här och där som borde blivit klippta blev alltså inte det, men så får det vara helt enkelt. Man klarar inte hur mycket som helst, varken som barn, förälder eller frisör :) Nu funderar vi på att låta hononm bli en långhårig hippie tills han växt till sig lite, till en sisådär tjugo bast och har flyttat hemifrån. Det kanske blir mode, vem vet.

Jag klarade det!

Jag och Oliver klarade det kanske ska tilläggas. Att komma iväg till dagis och vara där 07.15 och sen hinna med bussen och vara på jobbet i alla fall 08.10. Yes! Men nästa gång får jag nog gå upp lite tidigare så att Oliver hinner vakna innan vi lämnar huset... Imorse var det knappt.

Bilar bilar bilar

På något underligt sätt som vi inte begriper älskar Oliver bilar. Hans nästa ord efter "kaka" blev "bila bila bila" vilket betyder bil, bilar eller fordon i allmänhet. Redan som liten knodd lade han ner sin bil (en sån där man sitter och sparkar sig runt med) på sidan och låtsas meka med hjulen. Vi stod bredvid och tittade förvånat på. Här talar vi två föräldrar som båda tog körkort efter 30, som aldrig har mekat med en bil i hela sitt liv och knappt haft en moppe. Vi kan verkligen INGENTING om bilar och så fick vi en unge som älskar dom! haha vilken ironi. Jag gillade inte att leka med dockor när jag var liten och tänkte att Oliver minsann skulle fostras i jämlik anda och tog därmed in min gamla docksäng till honom. Han har knappt tittat åt docksängen och än mindre dockorna. Det är "bila" som gäller. Jag har en kompis som tror sånt här är medfött, att killar gillar bilar och tjejer gillar rosa prinsessgrejer. Jag tror inte det, jag menar hur länge har vi egentligen haft bilar i världen? och hur länge har tjejer haft rosa fluffkläder? Hur kan det ha hunnit blivit medfött? Jag betvivlar detta med tanke på blindtarmar och annat som finns kvar sen stenåldern fast de idag egentligen inte fyller någon funktion. Däremot tror jag på inflytande av både det ena och andra, saker som smyger sig in utan att vi tänker på det. Hade jag t.ex. stannar lika många gånger vid bygget här ute och tittat på grävskopor om Oliver varit en tjej? Jag vet inte. Kanske, kanske inte. Hur som helst spelar det ju inte så stor roll just det här med bilar, vi får väl vara glada och tacksamma om han växer upp och blir bilmekaniker och kan ta hand om sina stackars föräldrar som har tummen mitt i handen. :)

En busschaufför...

Igår kväll var det faktiskt ett sant nöje att åka buss 404 hem till Sandared. Jag satt ett tag och funderade på bussen vad det var tills jag insåg att jag hamnat på en buss med en busschaufför som visste hur man körde en buss! Och det är inte så många i dagsläget för att spä på kritiken mot Västtrafik... De flesta chaufförer måste ha hittat sitt körkort under en sten i skogen... Men här gled buss 404 följsamt fram genom Borås och jag kunde kliva av utan att ha mått illa en enda gång, hurra! Man får vara glad för småsaker här i livet. :) Och när jag kom hem stod maten på bordet och sen hade Stefan köpt semlor! Kvällen var räddad.

Dagisbacillerna anfaller

Idag skulle ha blivit Olivers första "riktiga dag" på dagis efter inskolningen. Men jag var tvungen att ringa honom sjuk i morse. Och jag misstänkter att alla på jobbet just nu säger, vad var det vi sa! hehe Dagisbacillerna kom ikapp fortare än vi trodde. Men han mår redan mycket bättre så det blir säkert bra.

Aj aj aj

Jag var nog lite för snabb i mitt triumferande över icke existerande träningsvärk igår... Karin sa att det alltid kommer dagen efter. Hon hade rätt...

Ett mirakel!

Jag vet ju att definitionen för ett mirakel kanske inte riktigt stämmer in på det som hände igår men ni som känner mig lite bättre förstår nog vad jag menar. Jag, Lena Holmberg, köpte ett friskis och svettiskort och var på ett pass i Sandareds gympahall igår, och jag överlevde! Visserligen totalt utmattad och jag erkänner att jag fuskade lite ibland när det var armhävningar men annars så klarade jag det! Nu gäller det bara att fortsätta... Det bästa av allt måste ju ändå vara att idag har jag ingen träningsvärk att tala om, det var ingen som behövde knuffa mig ur sängen i morse. Undrens tid är ännu inte förbi. :)

Mardrömmarnas trädgård...

Det märkligaste barnprogrammet som går på Barnkanalen just nu måste vara I drömmarnas trädgård. Ett program fullt med konstiga figurer i pastellfärger som piper och squeekar istället för pratar och heter larviga saker som Igglepiggle, Makka Pakka och Upsy Daisy... Jag blir tokig när det här progammet kommer på för det är så oerhört bizarrt och berättarrösten upprepar allting tusen gånger. Så döm om min förvåning när jag, efter en snabb googling, ser att den fått nästan enbart positiva omdömen från både press och föräldrar. Jag fattar uppenbarligen inte grejen. :) En som gillar det i all fall är Oliver, han sitter som klistrad framför teven när det går på. Och barnprogram kanske ska vara just det - till för barn :)

Bilden är lånad från svt.

Läst...

Nu har jag läst igen. :) Lite gott och blandat. För ett tag sen läste jag Livets aviga och räta av Kate Jacobs. En chic lit med lite livsvisdom inslängd mellan maskorna skulle man kanske kunna kalla den... Den handlade om ett gäng damer (unga och gamla) som träffas i en stickbutik och stickar olika saker tillsammans och naturligtvis ingår att diskutera livets alla problem. Lite småmysig, stundtals rolig och även sorglig, lite som livet är i allmänhet. Slutet blev lite märkligt men å andra sidan kanske det var lika bra det. Sen har jag läst en jobbig bok, En dag ska jag berätta om mamma skriven av journalisten Karin Thunberg. En utlämnande bok som handlar om skam och kärlek och grävande i det förflutna. Karin Thunberg hade en mamma som slutade sina dagar som psykiskt sjuk, hon samlade på sopor i hemmet och hade en massa andra konstigheter för sig. Där emellan fungerade hon fullständigt normalt och var ju en mamma, precis som andra mammor. Ganska tung läsning men skriven med mycket kärlek och den är läsvärd! Sen föll jag för deckarfrestelsen igen och klämde pappas juklapp Tröstaren av Karin Wahlberg. Som för övrigt har en rätt cool hemsida. Som vanligt är det kriminalkommisarien Claes Claesson och hans sambo överläkaren Veronika Lundborg som har huvudrollerna och driver handlingen framåt. Jag gillar Karin Wahlbergs deckare och följer ivrigt historien bakom ovan nämnda par. Sist ut var Flickorna i Riyadh av Rajaa Alsanea. Den gillade jag starkt. Kanske för att denna värld är helt okänd för mig och det är intressant att följa några unga tjejers väg genom livet i Saudiarabien med omnejd. Upplägget i boken var också ganska kul, en tjej (inte nödvändigtvis en av dem det skrivs om) startar en e-postlista och skickar varje fredag ut ett mail innehållande historier om fyra tjejkompisar från Riyadh. Spännande och intressant att få veta lite vad som döljer sig bakom dessa abayor. Åtminstone jag blev sugen på att få veta mer! Tydligen skapade den här boken ett visst rabalder i Saudiarabien när den kom ut men författaren lyckades ändå få den publicerad utan censur.

Dagens promenad och dagis

Jag lånar Kakans koncept idag...
Tid: 45 min

Sträcka: Lite osäker, men en bra bit av terrängbanan i Sandared i alla fall

Väder: 10 minusgrader och vindstilla, solen lyser genom träden, ljuvligt.

I-poden: ingenting eftersom jag inte har någon...

Idag vinkade jag adjö till Oliver på dagis redan efter 10 minuter och han brydde sig som vanligt inte nämnvärt... Sen hade jag en massa tid över och passade på att ta en långpromenad i det härliga men kalla vädret. Det blir inte så ofta annars, det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem och har jag tur så är det fint väder just en onsdag när jag är hemma. När jag kom tillbaka till dagiset fick jag sitta i farstun några minuter medan Oliver hade fruktstund. De tyckte att det gick så bra så det inte fanns någon anledning att störa. Sen skulle vi gå hem. Att jag plötsligt dök upp igen som gumman i lådan var väl inte jättepopulärt, det såg jag på Olivers min. haha Men det var dags för vila för de andra barnen så vi började operation påklädning vilket man inte skojar bort så här i vintertider... och så vinkade vi adjö och kastade en och annan slängpuss på vägen. Att det hela är så odramatiskt från Olivers sida är ju naturligtvis jättebra och jag trodde nog inget annat heller, han är ett av de o-mammigaste och o-pappigaste barn jag vet och det har aldrig varit något problem förut. Men i hemlighet önskar jag ju ibland att han bara nån enstaka gång ville kasta sig runt halsen på mig och yla maaaaaaaaaaaaamma och vägra och släppa. Men hittills har det aldrig hänt... samtidigt är det oerhört skönt att allt funkar så bra och är just odramatiskt, han vet att vi kommer tillbaka, det är inte mycket mer med det. Han har skoj under tiden och har andra att ty sig till, precis så det ska vara. Än så länge har det ju varit så korta stunder också, det kanske blir annorlunda när det är mer på "allvar". Alla kan ju ha en dålig dag t.ex. barn likaväl som vuxna. Då kanske mamma och pappa ligger lite på plussidan i alla fall :)

Julen är slut!

Igår var det tjugondag Knut och julen kastades ut. I alla fall hemma hos oss! Allt skulle bort, inte ens stjärnorna och ljusstakarna i våra fönster fick vara kvar... Stefan var stenhård, allt skulle bort! Jaja inte mycket att göra åt det. Lilla Knut själv gjorde sitt bästa för att packa upp alla saker vi packade ner och förstod nog inte riktigt det här med att julgranen helt plötsligt skulle strippas och kastas ut! Why? men sen hjälpte han snällt åt att samla ihop alla barr som var kvar på golvet (vilket inte var många i år för vi hade verkligen hittat en förstklassig gran, både utseendemässigt och vad gäller hållbarhet) och sen var det inte mer med det. Idag känns det rätt skönt att slippa stirra på julgardiner, tomtar och tjafs. Men jag saknar ljusen... snyft. Men nu har det ju vänt och jag såg idag att påskliljorna redan är på väg upp genom rabatten. Vips så är det vår! Idag har jag även varit med Oliver på dagis vilket var spännande. Jag märkte med en gång att han redan kände sig hemma där för så fort han fått av sig ytterkläderna så rusade han in och började leka. Det är nog kul att få träffa lite jämnåriga istället för att dras med sina gamla föräldrar dagarna i ända. haha

Jag har en dagisunge!

Idag var det dags, den dagen som jag på nåt sätt hela tiden trodde låg lååååååååååångt fram i tiden. Det var dags för Oliver att börja på dagis. Men ni som haft inskolning vet ju att det första dagarna handlar om en halvtimme till en timme, så mer dramatiskt än så är det alltså inte än. Idag och imorgon är det Stefans tur att ha hand om inskolningen och idag hade det tydligen gått väldigt bra, fattas bara annat. En liten kille som kommer in och direkt blir kramad av en liten tjej, snälla fröknar som visar runt och sen tusen och miljarder leksaker och madrasser och annat. Snacka om lajbans! Den stora frågan är nu om han kommer att tycka det är lika lajbans att sen bli lämnad där utan sina föräldrar, och vara på dagis en hel dag! Förmodligen klarar han det mycket bättre än just dessa föräldrar... :)

Aldrig nöjd

Jag har läst Hanne Kjöllers I huvudet på en mamma. Det verkar råda lite delade meningar om det här är en väckarklocka till gnälliga småbarnsföräldrar som har allt, eller om det bara är en "låt mig skriva dig på näsan hur det ska vara-bok". Hur som helst så håller jag med henne i bokens huvudtes, nämligen att det är ett sabla gnäll över det mesta idag, särskilt medeklass-småbarnsföräldrar som i princip har allt de behöver och lite till. De är mest gnälliga enligt Hanne, och kanske enligt mig med... Men vad beror detta på? Om man jämför med hur våra mormödrar fick slita med 7 barn, hushåll utan el kanske, lantbruket och sysslorna där och sen ojämställdhetens blinkande neonskylt på det. Om man jämför med hur vi har det idag med engångsblöjor, tvättmaskin, dagis, hus med trädgård, stora bilar, modern barnvagn, burkmat etc. Då känns livet rätt enkelt nu för tiden, eller hur? Men jag tror inte det är däri problemet ligger, det är nog att vi aldrig är nöjda över någonting. Sån är jag i alla fall. Hur bra jag än har det så är det alltid någonting jag inte är nöjd över. Även om det var kämpigt förr var det nog lättare att känna sig nöjd inbillar jag mig, efter en hård dags arbete när alla ungar är matade, tvättade och i säng, potatisen är satt på åkern, det är diskat i köket, man kanske kan sätta sig ner i gungstolen och koppla av lite framför vedspisen. Då kan man känna sig nöjd över sin dag. Nu för tiden så är det så mycket saker som man inte hinner med som ligger och skvalpar i bakhuvdet. För varje respektabel familj måste ju renovera badrummet och köket vart tredje år och där emellan snickra en veranda eller två, sen ska man ju åka på en skidresa och en solsemester och däremellan hälsa på släkt och vänner över hela landet, man ska hinna storhandla, shoppa barnkläder och prylar och tusen andra grejer samtidigt som man helst ska storstäda, tvätta bilen, hålla ordning i garaget, frosta av frysen och ordna en massa hippa middagar och fester och gå på andras. Och släng även in var sitt heltidsarbete för båda vuxna och xxx antal aktiviteter för ungarna på fritiden. Ja, det är ju inte så lätt att känna sig nöjd över allt detta när man inser att det inte finns tid för att göra ens hälften. Så om man bara kunde komma på ett sätt att vara nöjd med det man har och orkar/hinner med så vore nog problemet löst. Men alla dessa förväntningar som ställs från media, vänner, samhället. De kan ta kål på vem som helst! Varför måste man göra alla dessa saker? och ha alla dessa prylar? Vem har bestämt det? Men som ett litet nyårslöfte till mig själv ska jag jobba hårt på att bara vara och även vara nöjd med det. Så det så!

Läst...

Man hittar en del konstigheter i Läslusthyllan hos oss på bibblan. Min senast lästa bok plockade jag därifrån, Allt ligger samlat av Hans Gunnarsson. Ett märkligt relationsdrama om några grannar som egentligen inte känner varandra så bra men får för sig att äta middag ihop en kväll. Allt kan hända... Från den hyllan tog jag även Stinas möten, där journalisten Stina Lundberg Dabrowski berättar om några utvalda intervjuer hon har haft (med kändisar förstås). Allt från politiker till popstjärnor avhandlas. Ganska kul att få höra om omständigheterna kring varje intervju och om det blev som hon hade tänkt sig, och fram för allt om personen ifråga var som hon tänkte sig innan. Lite härlig semesterläsning. Sen har jag äntligen, ÄNTLIGEN läst ut Sofies värld av Jostein Gaarder. Jag trodde ett tag att jag var den enda i hela världshistorien som inte hade läst den och misstänkte att jag kanske var för gammal för det dessutom. Men det går nog bra att läsa den i vuxen ålder också kan jag konstatera så här efteråt, men så svindlande bra som jag trodde att den skulle vara var den inte. Lite irriterande präktigt språk ibland men om man bortser från det så är det ju verkligen en gedigen filosofilektion man får. Men det tröttnade jag på efter ett tag och blev, som någon annan sa, mer nyfiken på själva historien bakom Sofie, Hilde och Alberto Knox? Hur skulle det hela sluta? Nu vet jag det och är glad att jag slipper se den där tegelstenen drällandes på nattduksbordet vareviga kväll...

Jag vill ha en egen måne

Så här dramatisk såg himlen ut när det började skymma på nyårsdagen och vi var nere och grillade korv vid sjön. Isen låg blank och fin och det var många ute och åkte skridskor denna dag. Det var även många som grillade korv för varenda korvbröd var slut i affären, men det går ju lika bra med selleri :) Jag hoppas att ingen gick genom isen någonstans för det var som sagt var fullt med folk överallt även om det ju är långt ifrån säkert att isen håller överallt. Varje år är det samma historia, folk ger sig av på långfärdsåkning ensamma och försvinner för alltid. Fast man behöver inte ens ge sig ut särskilt långt, eller ensam heller för den delen. Men det är oftast lättare att ta sig iland igen om man är två. När vi var ute och åkte så verkade det inte vara någon fara men isen gör ibland ett sånt där märkligt ljud, en blandning mellan ett knakande och sjungande läte, lite övernaturligt. Jag hoppas isen håller.

Så många böcker, så lite tid...

Jag fick den här boken i julklapp och måste nu ta tjänstledigt nåt år från jobbet för att hinna läsa alla dom här böckerna :) Jag upptäckte när jag kikade i registret längst fram att jag faktiskt har läst en hel del men det är tillräckligt många kvar för att jag inte lär hinna göra så mycket annat... och sen är det alla andra böcker jag vill läsa på eget bevåg också, när ska man hinna med dom?? Så många böcker, så lite tid...

Gott nytt år!

Influensan har lagt sig en aning men jag kan inte påstå att jag är i toppform direkt, får se hur mycket firande jag orkar med ikväll. Lite champagne kanske förbättrar?? Kom fullständigt av mig med bloggande om julen men den förlöt utan några konstigheter. Mycket och god mat, alldeles för många julklappar, firande på tre ställen, som vanligt nästan inga vinster vid trisskrapningen och vår julgran var klart snyggast! Mamma lyckades fixa till en god kalkon på annandag jul i år igen och vi återupplivade en gammal klassisk efterrätt - glace au four. :)

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och lämnar det här året med en bild på Oliver då han får syn på jultomten i Göteborg, minen är obetalbar.

Tack gode gud för skatteåterbäringen!

Eller i mitt fall Billy panpizza... Det var absolut det enda jag kunde tänka mig att äta till middag ikväll, så efter lite desperat rotande i frysen utan resultat övervägde jag faktiskt att ringa Stefan på hans spelkväll och kolla om han inte kunde avbryta den för att svänga förbi Ica och köpa Billy-pizza åt mig. Men så lyfte jag på all glassen, och där låg den, den alldeles alldeles undebara lilla rektangulära plastförpackningen, innehållandes härligt fet pizza utan några som helst naturliga tillsatser :) Så sjuk är jag alltså (och inte gravid om nu någon trodde det) och nu ska det bli alldeles alldeles underbart att sätta tänderna i Billy.

Bilden lånad från www.dafgard.se

...lite kuriosa angående Billy är att jag under en sommars arbetande på Skansen levde på Billy panpizza för vi hade bara tjugo minuters lunch och då var det alldeles lagom vad gällde både tillagningstid och tuggtid. Att jag sen inte fick skörbjugg fick jag nog tacka mammas sallad på kvällarna för...

Influensa

På en av de sista dagarna på året slog influensan till hos oss, eller hos mig rättare sagt. Dom andra är pigga och glada medan jag har legat nedbäddad i min säng de senaste två dygnen, ömsom svettats, ömsom frusit... Ingen hit, men det var inte kräksjukan i alla fall. Man ska väl vara glad för nåt! :) Nu ska jag sluta ömka mig här och genast gå och lägga mig för det finns en tydlig gräns på hur mycket jag orkar vara upprätt.

Kaka!

Oliver pratar en himla massa hela tiden, men ingenting som ger någon mening, inga ord som vi andra förstår mer än mamma och pappa. Men här om dan kläckte han ur sig ett tydligt ord utan tvekan, och det var kaka! och så pekade han uppfodrande på kakfatet uppe på mikron. Man kan ju inget annat än rodna som förälder... haha hur gick det där till???

God jul!

Granen är klädd, Oliver har julbadat, kolan är INTE gjord för jag gav fanken i det i år, skinkan ska snart griljeras i ugnen, hela huset är städat, alla julklappar är inhandlade och det där vansinnigt smutsiga fönstret i vardagsrummet är tvättat :) Så nu återstår bara att dricka glögg, lyssna på julsånger, fundera på vilken kjol man möjligtvis får på sig på julafton och hålla Oliver borta från granen. Lite sådär allmänt mys, dan före dan. Oliver kopplar av genom att läsa Pippi Långstrump i tomtedräkt.
Hoppas ni får en riktigt god jul och att ni inte får ont i magen!

Tuff mathelg

Idag läste jag i BT att djuren har en tuff helg framför sig. De äter gärna lite för mycket av både det ena och andra och de mår de naturligtvis inte bra av. Det gäller för små barn med kan jag meddela. Vi åt julmat hos ett par kompisar i lördags och Oliver smaskade glatt i sig både skinka, korv, köttbullar, sill, Jansson och en liten julgodis på det. Sen hade han ont i magen på natten. Jag tror inte vi gör om misstaget på julafton. :) Så håll små barn och djur borta från julmaten! hehe

Tajta brallor

Det känns ju som att modet har blivit tajtare och mindre genom åren, särskilt på tjejer. Men igår på bästa sändningstid hamnade jag framför en gammal tennisklassiker. Borg möter McEnroe i Wimbledonfinal 1980. Och jag lovar, där kan vi snacka tajta shorts! Hur dom överhuvudtaget kunde röra sig är obegripligt och hur de kunde få ner en tennisboll eller två i fickan är ännu mer obegripligt. Men det gick, och Borg vann den rafflande matchen och gick till historien.

Bilden lånad från www.sporting-heroes.net men gör inte shortsen rättvisa...

Jullunch och ministrålarna

Idag har Oliver och jag varit på jullunch på jobbet. Det var väldigt gott och trevligt. Oliver tyckte köttbullarna och prinskorvarna var prima. Tack festkommitén!! Och tänk att man fick träffa tomten också. :) Sen handlade vi julklappar i Knalleland och när vi kom hem såg vi på Alfons Åberg och julkalendern. Där emellan visades den gamla klassikern Dagens visa och det är ju bl.a. Ministrålarna och Solstrålarna från Vallentuna (nu mera över hela landet) som står för det inslaget. Jag var tvungen att kolla upp hur länge dom egentligen hållit på för det är ju ett kortprogram som figurerat rätt länge i tv. Det visade sig att Ministrålarna/Solstrålarna startade för 30 år sen och att mellan 1989-1997 så spelades över 300 barnvisor in. Programmen har alltså bara fortsatt att visas genom åren, om och om igen. Och tänk, fortfarande sjunger dom lika illa... haha men det är ju charmen med barn, de vågar ändå!

Tony Hillerman

Läste idag att Tony Hillerman är död vilket jag helt hade missat. Han är en av mina favoritförfattare, en som jag läst mycket av. Han skriver om något som intresserar mig, nämligen indianer. I det här fallet främst navajos i sydvästra USA. Det är tråkigt att det inte blir fler böcker men för er som inte har läst Hillerman så är det framförallt deckargenren som gäller. Pusseldeckare med färgstarka personer och miljöer kryddade med övernaturlighet, indiansk kultur och religion. Den första i serien om polisen Joe Leaphorn (1970) heter The blessing way (Välsignelsens väg) och lite senare kom hans kollega och raka motsats Jim Chee in bilden 1980 i People of darkness (ej översatt till svenska). Och som den bibliotekarie jag är har jag checkat att vi i alla fall har en av hans böcker hos oss på bibblan, lite klent utbud om jag får säga det själv... men folkbiblioteken har fler, bara att låna!

Bilden lånad från dallsnews.com

Snö!

Idag tog Oliver sin premiärtur med pulkan. Vi har hyfsat mycket snö i Sandared så vi tog oss en promenix. Det allra roligaste var att åka nerför en liten backe så snart får vi nog ge oss i kast med större backar, detta var nog i mesigaste laget för Oliver. haha Jag hoppas snön får ligga kvar till jul så han kan åka med kusinerna också. I eftermiddag ska vi bege oss till djurparken för lussepromenad och hoppas att vi får träffa några tomtar och troll och se lite djur som inte har gått i ide.

Nya bilen!

Igår var en spännande dag för familjen Holmberg/Persson. Då var vi nämligen och hämtade vår nya bil! En Peugeot 307 SW, jag hoppas att den håller lite bättre än Skodan Blå Blixten som inte direkt levde upp till sitt namn... frågan är nu vad vår nya bil ska heta? Den här är ju också blå men kanske heller ingen Blixt. Har ni några förslag kanske? Trots den hastigt påkomna vintern och sommardäck på bilen så blev vinterdäck snabbt ditsatta och barnstolen inknypplad. Allt gick finemang. Igår tog vi en söndagstur mitt på fredagskvällen och testade alla knappar och reglage. Det tar alltid lite tid att vänja sig men hittills känns det faktiskt riktigt bra!

Ny handduksförvaring

När jag kom in i badrummet i morse så hade vi fått ny handduksförvaring. Och jag kan inte annat än hålla med Oliver, det får ju plats mycket mer i badbaljan än i skåpet! Undrar vad Lulu Carter skulle säga om den inredningsdetaljen...

Brunk Holmqvist x 2

Jag har läst Karin Brunk Holmqvist. Först romanen Potensgivarna som jag hade hört skulle vara så himla kul. Och det var den också! Sen läste jag Mintgrodornas återkomst som är en samling krönikor. Den var lite smårolig men jag måste nog utfärda en tantvarning! Medelåldern på läsarna där ligger nog runt 60 så där ligger man ju i lä. Men Karin Brunk Holmqvist kan vara vansinnigt rolig och fyndig och har ofta en poäng. Men till er lite yngre läsare rekommenderar jag hellre Potensgivarna. För även om medelåldern i boken är runt 70 så tror jag den tilltalar en bredare publik. Och då talar jag inte bredare om baken utan bredare i åldersperspektiv. Så vill ni ha ett gott skratt, läs den!

Vov!

Oliver lurar man inte så lätt. Här om kvällen när de visade en film med Scooby-Doo på teve så var det ingen som kände igen Scooby när han var utklädd till människa. Då utbrister Oliver VOOOOOV och pekar på teven. Han såg allt att Scooby var en hund, honom lurar man inte minsann! haha

Ljusterapi?

Igår när jag väntade på bussen vid resecentrum så tänkte jag på vad ofantligt många lampor och kontakter som måste till för att lysa upp stan. Eller som igår, resecentrum. Vilket slöseri! var min nästa tanke, miljövän som jag är... Men efter att ha stått där ett tag och funderat lite så kände jag att det förtjänar vi här uppe i mörka Norden, vi behöver lite (eller snarare mycket) ljus den här årstiden när den livsviktiga solen lyser med sin frånvaro... Så just nu blundar jag för miljön och tänker på hälsan och själen istället :)

Besök

Idag fick vi besök av Kakan och Fred. Dom stannade på lunch och rulltårta. Fred har blivit jättestor men såg (och vägde) pyttelite i jämförelse med Oliver. Och ändå är dom födda på samma dag! Men det är ju visst ett år emellan också... :) Fred och Oliver kom rätt bra överens tycker jag, båda var ganska nyfikna på varandra. Fred hade handlat en jättefin polisbil till Oliver (för det var väl han som hade handlat Kakan?) som han genast gjorde sönder. Han är så våldsam nu för tiden. Men det var "bara" sirenen som fick sig en smäll så den får han klara sig utan. Polisen behöver inte rycka ut så ofta hemma hos oss. Men det är klart, husinbrotten närmar sig Sandared med stormsteg påstår Tina... :) Trevligt med lite besök så här mitt i veckan, och nu när busfröet sover ska jag försöka få ordning på ekonomin inför kommande bilköp.

Julen närmar sig

Här om morgonen vaknade jag tidigt och kunde inte somna om, jag låg och tänkte på allt jag måste hinna med före jul, det ska julpyntas, bakas, fixas, handlas julkappar, dukar ska strykas, gran ska huggas och alla ljusslingor som vi ska ha utomhus måste gås igenom osv osv. Mycket blir det och tiden är knapp. Ironiskt då att jag över jul ska vara ledig 19 dagar i streck... men det är ju så dags då! Allt ska jag redan vara färdigt. Men kanske kan jag börja förbereda till nästa jul istället? kan man börja sälja semlor redan i oktober så kan man väl börja julpynta inför nästa jul under jullovet?? På något sätt löser det sig alltid, det mesta jag har räknat upp här ovanför är ju inte livsnödvändigt, huvudsaken att man är hel och ren och kan sitta ner med familj och vänner och ha det bra. Det är inte alla förunnat. Så skit i julgardiner och tomtar. Surfa in på Unicef och köp ett myggnät till familjerna i Zimbawe eller varför inte 30 stycken hopprep till barn som inte har så mycket att leka med? Sen är det ju inget som hindrar att man köper bra och roliga leksaker till sina egna barn eller härliga julklappar till nära och kära. Jag tror på en kombination. Och nu ska jag återgå till mina julslingor och se hur många lampor som är trasiga i år, det är lite julterapi. :)

Dagisplats!!!

Idag ringde dom från kommunen. Oliver får dagisplats från januari! Och på vårt andrahandsval dessutom, på vägen till bussen, med några andra barn som han känner lite. Det känns skönt. Det enda tråkiga i kråksången var att dagiset ska renoveras nästa höst så då flyttas hela avdelningen tillfälligt till Sjömarken. Men förhoppningsvis är Oliver då en van dagisunge och kommer inte tycka att det är så besvärligt, alla kompisarna och fröknarna flyttar ju med. Hur vi ska lösa det med hämtning och lämning vet jag inte men det tar vi då. Fast nu kommer ångesten krypande, är han inte lite liten fortfarande? hur ska han klara sig på dagiset med de andra ungarna som är mycket större? hur ska han som är så mesig och snäll kunna hävda sig? förmodligen går det som en dans, men som föräldrer kan man aldrig sluta oroa sig... :)

Bokvideo

Min kompis Susanne tipsade om att det fanns en sida där man kan se en bokvideo med Bob Hansson inför nästa bok vi ska läsa i bokcirkeln, Gunnar. En himla rolig idé och det finns fler videos att kika på med andra författare. Bob Hansson är min mesta favoritpoet och scenpersonlighet och det ska bli kul att läsa hans romandebut.

Sidan 56

Jag testade den här grejen.

Sidan 56

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

"I den plötsliga tystnaden började han gnola igen."

Detta fantastiska citat kommer från Flygplatsen av Arthur Hailey.

Massor av kex!

Jag glömde ju skriva i mitt tidgare inlägg att vi även stannade vid Bräckboden, Göteborgskex lilla godbitsaffär full med kex (kex med K). Vi handlade en kasse full och Oliver fick en egen väska med bokstavskex. Mums mums. Jag skulle kanske ha köpt en till dig med Kakan? :)

En dag i skärgården

Igår hade vi en heldag med hela familjen. Stefan skulle på ett jobb på Donsö och tyckte att vi kunde följa med. Jag hade en ledig dag att ta ut och Oliver såg fram emot att få åka båt! Sagt och gjort, 9.00 gick båten mot Styrsö, där gick vi av allihop och medan Stefan gjorde vad han skulle tog Oliver och jag en promenad på ön och lekte att vi bodde i något av alla de mysiga husen (som såg lite övergivna ut så här års) och lyckades ta oss tillbaka till bryggan i tid för båten vi skulle ta tillbaka. Väl ombord drack vi kaffe och åt beskvi och gick ut på däck för att få lite närkontakt med skummet. (havsskummet då och inga skumma typer) Sen tog vi bilen och styrde kosan mot Orust där vi svängde av mot Svanesund och hälsade på en före detta arbetskamrat (och konstnär) till Stefan. Där fick vi goda mackor och mer kaffe. Härligt! Sen var det dags att åka hem. Det blev en mysig dag i skärgården med strålande sol, men även lite regn och en superkort hagelskur. Dagstrippen avslutades med ett besök på Burger King, sjön suger kan man säga.

Vampyrer i Blackeberg

Den senaste veckan har jag legat nerbäddad under täcket på kvällarna och läst John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in med skräckblandad förtjusning. Otäcka, otäcka vampyrer! Fast ändå inte, och det är ju det som är tjusningen med hans roman. Här förflyttas man inte till Transylvanien och mörka spöklika slott utan här befinner vi oss rätt och slätt i Blackberg, en förort till Stockholm. Men det kunde precis lika gärna varit var som helst, kanske t.o.m. Borås! Och vampyrerna är inte likbleka vasstandade män med svart hår och svart mantel utan i det här fallet, hela vanliga människor. Fast vanliga tycker man knappast att dom är efter att ha läst den här boken... Vampyrhistorier tillhör inte min vanliga läsning men här tog nyfikenheten överhand och jag måste erkänna att jag gillade boken. Även om jag varje kväll har önskat att den ska ta slut bara för att den är så otäck. Nu återstår bara att se om filmen håller måttet.

Fluktare i duschen

I morse hade jag en fluktare i duschen. Fast det är inte så illa som det låter. Det var bara Oliver som vanligt, han har inte riktigt förstått det här med "privacy" i badrummet... Efter att man fått barn så är det en sak man kan vara säker på, det är att man aldrig är ensam mer. Svunna är dom tider då man kunde sitta själv på toaletten, stå i duschen länge och tvätta håret, laga mat, tvätta, klä på sig osv i sin ensamhet. Nu är det alltid någon mer där, en liten person som följer varje steg man tar. Jag tror att Stefan förstår lite bättre nu varför jag ofta hojtade hej hej, när han kom hem från jobbet när jag var hemma med Oliver och sen rusade in på toaletten och satt där en halvtimme och kopplade av. Härligt! Det är sånt man inte uppskattar nog innan familjelivet tar fart. För en ensamvarg som jag, som verkligen tycker om att vara just ensam, så var det här med barn lite skrämmande. Men det gick över med en gång, man vänjer sig vid att ständigt ha en liten följeslagare vid sin sida. Det är ganska trevligt t.o.m.! Men jag tycker fortfarande det är härligt att kunna vara i badrummet själv en stund. :)

Mask som mask

Fick höra en oerhört rolig barnhistoria idag av en kompis (Angelica för er som känner henne).
"Pappa, när du är hemma är du en latmask. Men när du är på jobbet är du en springmask."
Humor när den är som bäst anser jag. :)

Föråldrad teknik?

Vi har ris i en sån där gammal O´boyburk i plåt med plastlock i orange. Jag råkade läsa ett recept på chokladshake på baksidan. Där står det att man ska "elvispa, först på låg fart, sedan på högsta hastighet..." hehe Idag använder jag mest elvispen till sockerkakssmeten. Ska man göra chokladshake (eller smoothie som det heter idag) så använder man mixern. Mixern kan man nämligen ha till allt, och har man en Magic Bullet finns det inga gränser för vad man kan göra, enligt teveshop. Hur som helst så kändes det verkligen föråldrat att använda elvispen, och verbet elvispa visste jag inte ens att det existerade. Men varför inte, man säger ju mixa! Men att använda elvisp är liksom lite ute, det håller inte längre, det måste in fler, flashiga prylar i köket. Inte undra på att köken måste vara så stora idag, man måste ju få plats med alla sina apparater!Jag gillar verkligen min mixer men samtidigt undrar jag om det inte gått precis lika bra att elvispa min smoothie, jag menar shake...

Lasse Sandberg död

Lasse Sandberg är död. Skaparen av spöket Laban, Tummen och lilla Anna och många fler! Jag minns inte själv Tummen så väl. Men jag ser att det hos många av mina kompisar (som precis blivit föräldrar) fullkomligen har exploderat med Tummen-filtar och barnvagnsprylar och annat. Däremot minns jag Lilla spöket Laban och hans polare väldigt väl! Liksom lilla Anna och långa farbrorn. Böckerna har man bläddrat i och på teve kunde man höra Laban rassla på bästa barnsändningstid. Jag är fascinerad över hur mycket fantasi han hade och hur roligt det måste ha varit att skriva barnböcker tillsammans med sin livspartner, ända till slutet! Oliver fick precis, bara för några dagar sedan, sin allra första bok av Inger och Lasse Sandberg. Den kommer han förmodligen att ha mycket skoj med.

Bild hämtad från spoketlaban.se

Plyschchock

I dagens BT kunde man läsa om modevisning hos PRO. En rubrik löd plyschrock, men jag läste plyschchock. Jag undrar om inte min tolkning var en mer passande benämning av bilden att döma...

Sex and the city - all weekend long!

Den här helgen har jag druckit cosmopolitans, ätit en massa gott och sett massvis av Sex and the city. Min kompis Ann hade ordnat en supertrevlig helg, full med ovan nämnda. Efter en tjusig inbjudan i bästa SATC-stil följde en tjejhelg med väl valda avsnitt från teveserien, filmen (såklart) vansinnigt god mat och mingel, bubbel, cosmos och en giftbag. Det enda som saknades var kanske Manhattan, Sandared har inte riktigt kommit dit än... men vem vet, efter den här helgen kanske! Nu vet jag att Ann förmodligen kommer att skriva som kommentar att jag bara säger att det var supertrevligt eftersom hon läser min blogg :) men det är verkligen sant, det var precis vad en tjej i sina bästa år (för det är jag ju) behövde, att drömma sig bort några timmar i sällskap av några likasinnade. Tack Ann för en härlig helg!

Tomas Andersson Wij

Ikväll var jag och lyssnade på Tomas Andersson Wij på Sagateatern. Det var riktigt bra och jag gillar verkligen hans musik. Men det bästa var nästan mellansnacket, alla hans historier från barndomen kryddat med humor. Det var en ganska avskalad konsert, endast Tomas (och alla hans gitarrer) och hans ackompanjatör Fredrik Hermansson som spelade både dragspel och piano. Duktig kille men inte in närheten av Lars Winnerbäcks vapendragare Josef Zackrisson som liksom en trollkarl fiskade upp det ena instrumentet efter det andra, och visste hur man spelade på dom dessutom! Fascinerande för en amatör som jag som i mina bästa stunder sätter alla toner i Für elise på piano och vet hur man slår ett Em-ackord på gitarren... Varför kunde inte jag ha ärvt lite av morfars musikalitet? Han som inte bara spelade nyckelharpa utan byggde instrumenten också... Fast det var inte alla som gillade när morfar tog fram nyckelharpan. Jag har en stark minnesbild av mormor i sjalett och blommig städrock som plågsamt slöt ögonen och lutade sig tillbaka i soffan när morfar plockade fram nyckelharpan. Ha ha. Men nu har jag svamlat iväg alldeles, meningen var ju att jag skulle skriva om konserten! Det blev minst tre extranummer, publiken ville inte att Tomas skulle gå hem till hotellet och lägga upp benen på sofflocket utan ville ha mer! Och det fick vi! Tomas vemodiga stämma ljöd stark i lokalen och jag tror banne mig han använde alla sina gitarrer mer än en gång... Ytterligare en minnesvärd konsert på Sagateatern.

Mr president

Så var valet i USA över för den här gången. En enda lång seg påkostad valkampanj enligt mig och inte en så oväntad upplösning heller. Däremot går vi mot en spännande framtid, vi får se hur Obama tacklar uppgiften. Sen har det varit ett val i valet så att säga. Läste i svd att Fredrik och Filip vann valvakan före Claes Elfsberg och Petra Nordlund. Där ser man. hehe Man kan göra en tävling av allting! Det har gjorts många filmer om USA:s president också, det märker man om man söker lite på imdb.com. Wag the dog är en av mina favoriter. Humor är bästa försvar, eller hur brukar man säga?

Oordning

Ibland undrar jag varför det är sån oordning bland mina skivor men nu vet jag varför...

Mjölkaffär

Idag var det stora leveransdagen på Ica när Oliver och jag var där och handlade. Alla varor skulle packas upp och stuvas in på hyllorna. Det är lite mysigt när det är såna dagar i butiken. Lite gemytligt sådär, personalen hejar glatt på en och det är liv och rörelse överallt. Det fick mig att tänka på när jag var liten och hälsade på moster Verna (pappas moster) i Helsingfors. Då fick man följa med till diverse olika affärer för att handla. Mjölkaffären minns jag särskilt väl. Där stod alltid en robust finsk dam och sålde mjölk och finsk filbunke bakom disk. Himla mysigt. Det var ganska trevligt överlag förr när man kunde gå in i små specialiserade butiker och handla charkuterier, mjölkprodukter och bröd. Idag känns det som att endast bagerierna lever kvar, fast där är det ju idag mycket som fabriksbakas och sen bara levereras. Stora mataffärer ploppar upp som svampar ur marken och någon specialisering är det inte tal om, tvärt om ska ALLT finnas, och lite till... Ibland känner jag mig vilsen när jag kryssar fram mellan gångarna på Ica Maxi med min gigantiska kundvagn och försöker hitta det jag letar efter. Då var det trevligare att gå till tant Liisa eller vad hon nu hette och småprata lite och köpa på sig några saker innan man gick vidare till nästa affär. Men det är det ju ingen som hinner idag eftersom allt ska gå snabbt, snabbt, snabbt. Tiden är drybar! skynda skynda! Men lika roligt eller mysigt är det banne mig inte.

Bild från malmo.se

Fryser han inte?

Kan ingen ge den stackars slappande studenten en tröja? Fryser han inte där han ligger i skjorta med uppkavlade ärmar? Jag hade både vinterskor och vinterjacka i morse, nu är hösten slut. Folk halkade runt på den hala kullerstenen på väg till jobbet idag och vi måste definivt få på vinterdäcken på bilen snarast. Kanske lite stickgraffiti kan vara på sin plats?

Solen lyser

I helgen var det verkligen kalasväder, trots kyla. Solen sken från klarblå himmel och Oliver har sovit utomhus flera timmar varje dag. Åtminstone någon har fått frisk luft! Ja vi andra också faktiskt eftersom det blivit en och annan promenad. Så här fint var det nere vid Viaredssjön t.ex. Sanden var alldeles randig och det såg ut som det fattades en del vatten. Undrar om sjön hade dunstat lite i solskenet?

Hm, om jag trycker på den här knappen då??

En sak är alldeles solklar. Oliver älskar fjärrkontroller! Här har han hittat den som hör till teven i sovrummet och försöker ihärdigt få på den. Han lyckas såklart till slut. Det gör han alltid. :)

Elefanter på g!

Jag såg Kakan tipsa om att man kunde vinna elefanter på nätet så jag var tvungen att kika. Och nu tipsar jag i min tur om elefantutlottningen! Den finns på bloggen Solig. Och som ni förstår av bilden så är det inte riktiga elefanter jag pratar om utan härliga tygelefanter i roliga mönster!

Tapas

I lördags firade vi pappa som fyllde år och alla helgonadagen och allt möjligt. Vi firade ungefär som vanligt, genom att äta så mycket som möjligt. :) Vi hade först lammstek på tapeten (inte bokstavligen då) men ändrade oss till tapas och paella. Det var ett bra val! Det finns många goda småplockiga saker man kan stoppa i sig under en middag. Särskilt dom här små rackarna som vi köpte på Ica. Fetaostfyllda Pepperonis och Sweet African Peppers... mmm... min paradrätt (när det gäller småplock) är halloumifyllda tortillas med ruccola. Lätt stekta i olivolja och sen delade i små tårtbitar. Mmm... börjar ni bli hungriga? Kusinerna körde fullständigt slut på oliven som stoppades i säng redan 19.30. Det måste vara rekordtidigt för honom. Men då hade han verkligen haft high life hela lördagen! Igår var vi dästa och mätta och gjorde absolut ingenting. Nice.

Bild Ridderheims...

Upptempo på väg till jobbet

Idag tänkte jag först skriva något om Alla helgonahelgen och Halloween men det känns redan utjatat. Så jag skriver om något helt annat istället. Jag har upptäckt att Buffalo Soldier med Bob Marley är världens bästa gånglåt - för mig. Precis lagom takt för mina tämligen korta ben (och överdimensionerade vader). Det går som ett kick att ta sig från bussen till jobbet. Nästa låt i mp3:n var Daddy Cool med Boney M (en salig blandning jag vet...) och där gick det sämre för tempot ökade drastiskt samtidigt som jag fick en plötsligt lust att slita av mig jackan och dra på mig paljettajtsen och discodansa gatan fram. Och då hade förmodligen polisen sytt in mig och jag hade definitivt inte kommit till jobbet idag! Så därför tror jag att jag ska hålla mig till reggae...

Sopa lagom

Jag har läst boken Sopa lagom! Bättre balans i curlingfamiljen. Som alltid när jag läser sådana här "handböcker" i barnuppfostran slår det mig hur "öppna" dom är, alla tolkningar är tillåtna. Och det är väl så det är med uppfostran. Man kan inte säga exakt hur man ska göra, det finns inget facit, inga korrekta och odiskutabla svar. Man får helt enkelt göra som det passar i den egna familjen. Min generation är typiska curlingföräldrar, barnen ska tillfredsställas omedelbart, de ska inte behöva ha tråkigt en sekund, inget ska fattas dom och kan man skämma bort dom är det bra. Och hur goda intentioner man än har innan man skaffar barn är det svårt att hålla måttet när man väl står där... Ok, Oliver, ta ett kex till då... Och gör helst inte sådär... men om du måste så... osv. Det är inte lätt att vara förälder. Men det var det ju ingen som påstod innan heller så har man bara det i bakhuvudet så går det säkert bra. Man vill ju helst ge sina barn det bästa av allt, men det bästa av allt kanske inte alltid är att de ska få exakt som de vill? Det är en skör balansgång. Jag tror i alla fall att jag klarar mig utan de här böckerna, de tillför liksom ingenting, de berättar inget jag inte redan visste - intuitivt, och med en gnutta sunt förnuft. När Oliver var nyfödd, och det första halvåret hade jag gett vad som helst för en tydlig handbok, en manual. En bok som gav dom rätta svaren på alla frågor man som nybakad, tveksam, rädd förälder hade. Men ett år senare så litar jag mer på mitt sunda förnuft och att göra det som funkar bäst, man lär sig med tiden, och man blir även mer säker. Fast sluta oroa sig kommer man nog aldrig att göra, det hör föräldraskapet till.

Kelopatras kam

Har glömt att recensera Maria Ernestams Kleopatras kam som vi läste till bokcirkeln sist. Vi var nog (nästan) alla överens om att Ernestam har ett fantastiskt språk, och fantasi som ingen annan... Däremot var vi också rörande överens om att hon nog inte riktigt fick ihop det till slut, det var någonting som fattades. Det som är bra med Ernestams böcker är fram för allt språket tycker jag, och att alla historier har en oväntad twist. Den här gången får hon bara medelbetyg och om ni ska läsa något av henne så tipsar jag om Caipirinha med Döden istället.

XXXL

Livet med gigantiska vader är inte alltid lätt. Idag var jag inne i skoaffären Levins inte långt från Högskolan som skyltat med att ha "stövlar med extra vidd" ett bra tag nu... Så idag stegade jag in där med hål på ena strumpan och provade stövlar för glatta livet. Jag började i positiv anda men surnade snart till eftersom jag fick öka storlek i skaftvidd ganska omgående, och igen... Det slutade på det största, XXXL (och storlek 37 i foten). Helt absurt tänkte jag, har jag verkligen så feta vader??? Och svaret är tydligen ja, det har jag. Men nu har jag också ett par nya stövlar som jag kan dra igen, hela vägen upp. :)

Rensa

Ibland sveps jag med i den här stora "rensa i röran-hysterin" och försöker slänga grejer och rensa undan gammalt jox hemma. Och köpa meningslösa böcker i ämnet som den här. Men nu har jag insett att till slut kommer man till en punkt då man måste rensa bort dom här hjälp(stjälp?)-böckerna också för att få plats. Moment 22...

Dagens låt

Idag hörde jag en låt jag inte hört på många år och tänkte att jag bara måste slänga upp ett klipp!Det handlar alltså om Vara vänner med Cyndee Peters och Eddie Oliva. När jag växte upp var Cyndee Peters megastor i Täby där jag kommer ifrån, hon bodde nämligen där och inget var väl mer exotiskt än en stor negress med fantastisk röst som "elskade sveeerige" (och Täby, och sin svenska man Lasse...) Man kan ju inte annat än mysa till textrader som "vara vänner är ändå det bästa av allt, man behöver en vän när det blåser hårt och kallt." (och jag är inte ironisk) Dessutom ger det extra charm till låten att höra de två invandrarsvenskarna Cyndee och Eddie snubbla på det svenska uttalet med sina alldeles egna accenter. Eddie Oliva vet jag mindre om men att döma av den här bilden är han fortfarande en välmående smörsjungande italienare. (som älskar Sverige kanske?) Och om ni inte gillar den 80-talsinspirerade videon med gulliga bilder så kan ni blunda :)

En framtida bokuppsättare?

Jag tycker att Oliver helt klart har potential att bli en framtida bokuppsättare på bibblan!

Svårt klimat

Idag hände det som aldrig händer. Värmen var perfekt på bussen! Inte för varmt, inte för kallt utan alldeles alldeles lagom. Till skillnad från gårdagens bastu som det kändes som man klev in i när jag åkte hem från jobbet. Välkommen på buss 159, här har du björkriset! Det känns som att bussens inomhusklimat är lite av transportmedlens Bermudatriangel. Ingen vet vad det är och ingen vet hur det funkar. Bara att allting försvinner och i det här fallet är det antingen värmen eller kylan, mystiskt. Det är ytterst sällan man hamnar på en buss där man inte irriterar sig på att man antingen fryser eller svettas och/eller får andningsproblem. En mycket märklig fråga som jag tycker är värd att forska i, så man kan koppla av när man åker buss istället för att hetsa upp sig.

Konsten att skriva ett brev

Jag har bläddrat och skummat lite i Kära du - svenska brev från sju sekel. En liten sammanställning av kända svenskars brev under några århundraden. En anspråkslös liten bok jag köpte på stadsbibliotekets bokloppis för några år sen. Jag får oftast känslan av att jag tjuvläser någons privata tankar när jag läser brev i bokform, även om författarna för många år sen gått hädan. Men jag kan inte annat än undra vad Selma Lagerlöf t. ex. skulle tänka om hon visste att alla hennes brev till hennes mor finns att läsa öppet för alla? Eller ännu hellre hennes brevväxling med väninnan Sophie Elkan. Jag förundras över hur djupsinniga och väl formulerade breven är, en stark kontrast till dagens hastigt nerklottrade mail med förkortningar och stundtals obegripligt språk för utomstående. Nedskrivet, ofta utan närmare eftertanke. Jag brevväxlade länge med en barndomskompis hemma efter att jag flyttat ner till Borås för att plugga 1998. Vi höll på i många år och jag har sparat alla brev. Först skrev vi för hand, några år senare gick vi över till att skriva på datorn men skrev ut sidorna och lade fortfarande breven på posten. Nu mailar vi istället, allt har sin tid. När jag bläddrar i Kära du, fascineras jag särskilt av underskrifterna. Vilka pampiga formuleringar! Vad sägs t. ex. om ...Glöm aldrig en i döden högst förbunden vän och ödmjuk tjänarinna Gustava Eleonora Lindahl... Tja, vad säger man om det? Namn förpliktigar kanske, eller säger orden kanske mer om den de riktas till? Jag får fundera på det.

Eder ödmjuka och högst tillgifna, Lena Eriksdotter Holmberg

Semester

Jag har redan babblat på om Rom och lagt ut bilder här. Så jag skriver inte mycker mer än att det var en skön semester med massor av kultur och massor av gelato... :)

Här står jag framför Peterskyrkan och är glad att alla köer började när vi redan gått in...

... and the winner is...

Idag presenterade Horace, sin vana trogen, årets nobelpristagare i litteratur. Det blev en fransman som skrivit en herrans massa böcker, och jag har inte läst en enda... Men jag läste någonstans att han hade ett lättläst språk och inte var så tungläst... det låter ju betryggande. Kanske får jag ta och låna en av hans översatta romaner och se om det stämmer. Ja just det, höll ju på att glömma bort att skriva vem det blev (om ni nu inte redan vet det), Jean-Marie Gustave Le Clézio. För er som tycker att litteraturpristagarna mest påminner om en gammal torr ost och inte har en tanke på att läsa dom så kan jag tipsa om några av mina favoriter. Selma Lagerlöf ligger nog i topp, i tät följd av John Steinbeck, Per Lagerkvist, Eyvind Johnson, William Golding och Harry Martinsson. Många svenskar som ni märker. Det finns även många många fler som är läsvärda men det är som det alltid är, så många böcker, så lite tid...

Hallon och hat

Jag lånade tredje (och sista?) delen om familjen kring restaurangen La Stella, på vårt bibliotek här för några veckor sen. Jag pratar alltså om Hallon och hat av Eva Swedenmark & Annica Wennström. Den var lika lättläst som de andra två och sannerligen underhållande. Många vändningar och intriger. Men jag kommer inte bort från känslan av Harlekinroman, fast kanske mer en svensk variant. Istället för passionerande möten på höskullen eller i vinkällaren på nåt slott i Frankrike sker det här bakom husknuten vid fjället eller ovanpå restaurangen inne i Östersund. Hur som helst är det underhållning för stunden och man blir ju lite nyfiken på hur det ska gå för allihop. Varje kapitel avslutas med smaskiga recept och vore det inte för de kräkfärdiga slisksöta namnen på alla maträtter och bakverk så vore det ju ett trevligt tillskott i böckerna. Snart ska jag börja med nästa bokcirkelbok - Kleopatras kam av Maria Ehrnestam.

Boktips

Sen har jag ju läst en hel del saker också! Lite mer av Arnaldur Indriðason såklart. Och igår på bokmässan köpte jag den senast komna i pocket så det kommer mer... och sen har jag läst Vila på gröna ängar. Sista delen i triologin av den norska författaren Anne B. Ragde och den var lika lysande bra som de andra och dessutom tycker jag att slutet lämnades ganska öppet för en eventuell fjärde bok! Sen har jag läst en bok till, en bok som vi bestämde till bokcirkeln och den kan jag tyvärr INTE rekommendera. Det var bara Christel som tyckte den var något att ha, vi andra sågade den vid fotknölarna. Boken i fråga är Paulo Coelhos Häxan från Portobello. Jag har läst Alkemisten tidigare och det var en helt annan sak! Där lämnades det till författaren att tolka och hitta sina egna vägar inom filosofin i en sagoberättande form. Här blev man istället pådyvlad författarens åsikter på ett obehagligt sätt och boken var trots sitt ovanliga upplägg en av de mest intetsägande, tråkigaste och karaktärslösaste böcker jag har läst någonsin! Jag läste inte ens ut den för jag tappade tråden och hittade aldrig tillbaka. Så kära Coelho-vänner, läs något annat av honom istället!

Bokmässa

Ok, jag har verkligen varit usel på att blogga. I alla fall i den här bloggen. Just nu bollar jag nämligen tre bloggar, en på jobbet (som nog borde läggas ner) och sen Olivers blogg som uppdateras väldigt ofta och så den här. Men jag är inte redo att kasta in handduken riktigt än! Igår var jag på bokmässan hela dagen och fyndade en massa pocket och några inbundna och sen en massa annat som inte alls hade med vare sig bok eller bibliotek att göra... En leksakstipi i miniformat med tillhörande hästar, indianer, kanot och lägereld. Den sög Oliver genast tag i så fort jag kom hem. Och en jättefin röd drake som mjukisdjur som nog kommer att få en plats hängande i taket i Olivers rum. (eller mitt...). Sen slank det ner en och annan tidning, x antal reflexer, några pennor och lite annat smått och gott. Emma och jag lyssnade även på några korta föredrag, ett om världens bästa barnbokförfattare och så ett annat där Åke Edwardsson pratade om sin sista deckare och sedemera avslutade deckarkarriär. Något som jag helt hade missat! Det var kul att höra honom prata. Sen lyssnade vi faktiskt på Thomas Bodström också. Hans deckare Rymmaren har ju inte direkt fått samma goda mottagande från pressen... Men den är, enligt Emma, flitigt utlånad på folkbiblioteken och dessutom har han inte bara fått ris, utan det är mest från Stockholmstidningarna vilket han påpekade själv. Där ser man hur stor Stockholmscentreringen faktiskt är. Ingen nyhet direkt men kanske något som man kan behöva påminnas om. Hur som helst så är ju Thomas Bodström snygg att se på och det var idel tanter (och en och annan tjej, nu syftar jag naturligtvis på oss) i publiken. Även om jag inte har läst boken tycker jag kanske att han gör sig bäst inom politiken eller på fotbollsplan... Men jag förstår hans behov, att skriva om händelser och fenomen inom juridiken som han varit med om under alla år som jurist och justitieminister. Jag såg även Jan Gulliou i traditionsenlig väst... har karln inget annat att ta på sig?? Man undrar ju lite... Sen var Lennart Hellsing på plats och signerade barnböcker och vi funderade på hur gammal han egentligen är och när jag googlar lite nu ser jag att han faktiskt har uppnått den aktningsvärda åldern 89!! Han såg väldigt pigg ut får jag lov att säga. Mycket annat på mässan också såklart men förvånansvärt lite fokus på temat Lettland, inget som jag såg mycket av i alla fall. Årets mässa håller på till söndag men det blir inget mer besök för mig, en dag räcker!

Island

Jag har fastnat i Arnaldur Indridasons deckare. Just nu är det Mannen i sjön som är på tapeten och jag har precis avslutat Änglarösten. Jag gillar det där lite vemodiga, karga. Fast däremot är inte riktigt Island i hans böcker det Island som jag föreställer mig och drömmer om att åka till. Men det finns säkert där det med. Vi får se om det blir någon resa någon gång!

Bild från billigaflygbiljetter.nu

Äpplen, del 3

Det blev inte mindre än 10 liter äppelmos i onsdags! Nu har vi att äta. Som tur är verkar Oliver vara precis som sin mor, han ääääääääääääälskar äppelmos!

Äppelmos

För att spä på det här med äpplen så var Lovisa & Daniel snälla nog att låta oss plocka massor av äpplen hemma hos dom (och de bjöd dessutom på fika) så imorgon ska jag och liten oliv åka till syrran i Göteborg där assistenten med den där tillsatsmojen finns. Nu ska det göras äppelmos!

Äppel päppel pirum parum...

I år verkar det bli ett sånt där bra äppelår. Det märks när man är ute och går ofta. Jag kikar gärna in i andras trädgårdar nämligen, och de flesta äppelträd ser ungefär ut så här som på bilden, överfulla! Enligt Ica Kuriren så är Kavlås Västergötlands landskapsäpple, så nu vet ni det!

Upprört inre

I går kväll läste jag ut Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Ja vad ska man säga? Vad kan man säga? Jag grät mig till sömns och det var länge sen jag kände sån ilska och vanmakt efter att ha läst en bok. Tänk alla dessa tragiska öden i Afghanistan och andra krigsdrabbade länder där familjer splittrats och dödats och sen de som ensamma lever kvar och försöker uthärda livet. Igår tänkte jag på alla dom, och framförallt på alla dessa hjärtslitande kvinnoöden. Hur kan livet vara så orättvist, så grymt? Fram för allt, hur kan människor vara så grymma? Det har alltid förvånat mig att kvinnor behandlas som smuts av många olika anledningar, men särskilt av en anledning. Kvinnan är ju den som ger liv! Som föder fram, vårdar, älskar och uppfostrar de som sedan blir män, som i sin tur tvingar kvinnor att göra kejsarsnitt utan bedövning och tvingar dem att gömma sig i hemmet och utstå misshandel och psykisk terror, om och om igen. Hur kommer det sig? Jag skulle kunna säga att jag är mållös, men det har ni ju redan märkt att jag inte är. Jag har massor att säga i den här saken men just nu blir det inte mer än så här. Någon regelrätt recension blev det inte den här gången men så mycket kan jag säga att den var lika välskriven och engagerande som Flyga Drake. Läs båda två!

Klassiker

I bokcirkeln bestämde vi före sommaren att vi skulle ge oss på att läsa en klassiker, och inte vilken klassiker som helst utan Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Vi hade nog delade meningar om boken efteråt men alla var överens om att den var helt crazy. Maken till fantasi hos författaren får man leta efter... Lite seg i första delen för min smak men den tog sig och man kan ju inte annat än imponeras över den cirkus som djävulen ställer till med i Moskva, beskriven av Bulgakov. Helt fascinerande! Problemet med de flesta ryska författare är alla dessa ryska namn på personerna som presenteras i olika omgångar, ofta och gärna och detaljerat. Men det hjälps inte, man tappar hopplöst tråden ibland just pga. av dessa oändliga personpresentationer där folk heter långa krångliga namn och dessutom kallas för ett och annat smeknamn. Hopplöst! Men som klassiker sett var den här lite annorlunda men inte mindre för det, en klassiker. Jag läste i Svd att de spelade Mästaren och Margarita på Stockholms stadsteater i våras. Jag undrar hur i herrans namn man får ihop denna roman till en teaterföreställning! Men det funkade tydligen! Nu ger vi oss i kast med Paolo Coelho och Häxan från Portobello. Mer info om det senare.