Näste man till rakning!

Igår var det näste man på tur att fylla år, nämligen jag! Som vanligt blir det inte lika stort ståhej när jag fyller år vilket är rätt skönt när man uppnåt min aktningsvärda ålder som inte ska nämnas här :) Efter lite skönsång och kaffe med tårta på sängen så styrde vi kosan mot potatisstaden Alingsås där vi strosade runt bland de härliga träden och tittade på djuren i Nolhagaparken. Sen promenerade vi in mot stan och suktade efter dom härliga gamla trähusen med egen båtplats på Sävevägen längs med ån. Sen åt vi lunch på Surf & Turf där Oliver fick världens största glas mjölk och shoppade lite i roliga affärer som Balders hage och Flitiga Lisa. Sen åkte vi hem och softade innan det var dags för grillning. Denna gång grillade vi gös, en liten test som utföll väl, det var gott! Fast egentligen ska man grilla fetare fiskar men har man hela frysen full av gös så tar man vad man haver :) De sista tårbitarna slank ner och lite jordgubbar på det, nu har vi ätit tårta i dagarna tre så det får vara nog!

Kalas!

Oliver fyller 3 år!

Fotspår

Ett litet fotspår i sanden...

Skåne är vackert

Pionen blommar!

Pionen hade slagit ut när jag kom hem, inte hela men nästan. Det här var en riktig praktblomma!

Hooked on a feeling!

Då har man varit med om livets första ambulansfärd och förhoppningsvis den sista men det vet man ju aldrig. Några reflektioner från sjuksängen så här i efterhand...

• Att åka ambulans är betydligt skakigare än jag trodde det skulle vara
• Sjukhuspersonal är bäst! och sjuksystrar har alltid massvis med mascara
• Tvätteriet måste gå för jämnan för attans vad det byts lakan och kläder hela tiden
• Kontrastvätska som far genom ådrorna är som varm soppa
• Att se sitt hjärta banka i takt med Hooked on a feeling på ultraljudsskärmen är rätt coolt
• Efter tusen provtagningar ser man ut som en stucken gris...
• Att befinna sig i ett rum där läkare och sköterskor är klädda som dom undersöker ett fynd från yttre rymden kan kännas lite skrämmande
• Sjukhusmaten är sjukt god! fast jag verkar vara den enda som har den åsikten...
• På hjärtintensivavdelningen sänktes förmodligen åldern med 20-30 år när jag kom in
• Att skriva och äta med vänster hand är svårare än man tror
• Att gå på toa med tusen sladdar till ekg-maskinen och en droppställning är också knepigare än man tror...
• Att gå på en gynundersökning efter att ha tvingats dricka en liter vatten på en timme för en annan undersökning är också betydligt knepigare än man tror
• Blodförtunnande tabletter i form av små hjärtan är ganska gulligt
• Det går snabbt att läsa två böcker när man har tråkigt och redan har tittat på alla matcher i fotbolls-VM, sett på Scrubs, Cityakuten och 2 ½ Men
• Att ha en säng man kan sänka upp och ner med en knapptryckning är något jag saknar hemma

Men slutligen kan jag väl ändå säga att jag hade tur! det var det inte alla som hade på den avdelningen. Jag har ett friskförklarat hjärta och "fina kärl" så nu hoppas jag bara att de andra problemen löser sig på bästa sätt, skönt att vara hemma!

Glad midsommar!

Alla dör vi nån gång

Den här artikeln om skuldsanering var så märkligt formulerad på något sätt, Den som gått igenom skuldsanering löper 33 gånger högre risk att dö än befolkningen i stort, visar en hittills opublicerad forskarrapport. Men alla ska vi väl dö någon gång? hur kan de riskera att dö mer?? Jag hajar inte, om det handlar om i förtid är en sak, men det nämns inte. Jaja nu ska jag inte sitta här och märka ord, jag ska jobba istället. :) Snart är det midsommar, eller är det så att det är mer snart midsommar för de som är lediga idag än de som jobbar? hm

Klappat och klart!

Så var äntligen gyminstruktören Daniel Westling Prins Daniel. Prinsessan fick sitt folkets man. Naturligtvis fällde även jag en tår under vigseln, jag är ju inte gjord av sten. Bakelse har även intagits som sig bör med Linis och jag plundrade trädgården på lite blommor för att höja den festliga stämningen. Undrar bara vad vi ska göra på måndag när alla rapporter från vigseln och festen har klingat av. Det blir verkligen verkligen en vanlig måndag. Utom för Prins Daniel då...

Starka känslor

Läste i BT i morse att två tjejer vunnit biljetter till att få träffa sina idoler i Twilight. Vad sa era klasskamrater när ni berättade det här frågade reportern. Den ena tjejen svarade, min kompis sa jag hatar dig! Snacka om starka känslor som kommer fram när det talas om Twilight... hehe

Det närmar sig...

Ja nu är det bara 22 timmar och 42 minuter kvar till bröllopet... På Aftonbladets webbsida kan man följa senaste nytt om bröllopet - minut för minut och nu även bröllopsvädret - timme för timme. Alla svenska nyhetssajter är bokstavligen överbelastade med bildspel, skvaller och senaste nytt. Allt om prinsessbröllopet för några andra nyheter existerar tydligen inte för tillfället. Fascinerande! Tänk när Kungen och Silvia gifte sig 1976, då fanns det minsann inget Internet. Förutom tevesändningen och nåt kort inslag på Aktuellt så fick man helt enkelt vänta tills dagen efter då tidningen kom för att läsa hur det hade gått. Nu bombarderas vi minut för minut! Herr min hatt för att använda ett passande uttryck. Det enda som bryter av lite är faktiskt fotbolls-VM, men där gör dom överhuvudtaget inte som jag hade tänkt mig. Sydkorea slår Grekland, Italien spelar oavgjort mot Paraguay och Spanien förlorar mot Schweiz. Det finns ingen logik - det är ju fotboll... Och dessa ständigt tutande vuvuzelas får det att låta som en svärm bin slagit sig ner i teven. Om nu det där svenskarna kan filtrera bort ljudet från teven som de säger - varför i herrens namn gör dom inte det då?? Som ni märker är jag omgiven att för mycket information om meningslösa saker, jag kan inte tänka själv längre, överallt surras det om bröllop, väder och fotboll. Hur ska detta sluta???

27 timmar och 34 minuter kvar

För den som undrar är det nu 27 timmar och 34 minuter kvar tills det stora bröllopet i Storkyrkan. Nu har det kanske tom hunnit försvinna någon minut under det här inlägget. Så bröllopet är nära nu!

Heart

Jag brukar aldrig ha bilen på fredagar men eftersom Stefan förlustar sig på en festival så fick jag lämna Oliver. Så jag slängde ut Stefans skivor ur bilen och återvände till brottsplatsen, Täby 1985. Det är Hearts åttonde studioalbum som jag pratar om och det var ett härligt återseende :)

Ny frisyr

Så här ser förresten Oliver ut i sin nya frisyr! Ett minus är ju förstås att alla rivmärken i ansiktet som han hela tiden lyckats få till syns mer nu när ingen lugg hänger ner och slänger... :)

Fina kostymer i alla fall!

Ja tanken är ju god, men förtas inte den allvarliga aspekten i det hela lite av kostymerna? Som borde passat superbra på en lågstadieavslutning! :) Jag talar alltså om aktivisterna vid Forsmark med bild i GP.

Det blommar!

Det blommar och växer och är grönt just nu. Sen har det också regnat och regnat... I lördags trotsade vi stormen mamma, Oliver och jag och åkte till stan och tittade på Pinocchio, alla vackra blommor i Annelundsparken och några galningar som simmade i Viskan... Men vi höll på att blåsa bort och tillbringade resten av eftermiddagen hemma i soffan istället. Så här fint blommade rhododendron i ovan nämnda park.

Med flaggan i topp!

Idag fick vi äntligen upp flaggan i topp. På självaste Nationaldagen lyckades vi kom ihåg det. Övriga flaggdagar i år har vi förträngt... Solig dag men nästan enbart städning och trädgårdsfix. Ingen jordgubbstårta, folkdräkt eller nyckelharpa. Men det gick rätt bra ändå. (och nyckelharpan hänger ju på väggen så den är ju alltid med...) En kortklippt, trött kille har mest legat i soffan hela dagen, hoppas han är piggare i morgon.

Sökhjälp

Upptäckte att man kunde lägga till en gadget på bloggen - en sökruta. Det kan ju vara behjälpligt ibland när man vill damma av och återkoppla till nåt gammalt inlägg nån gång. Så här skrev jag bland annat om Sex and the citys första film som kom för några år sen, då var jag betydligt mer positiv...

Planteringshjälp

Idag strålar solen från en blå himmel och det är skitvarmt helt enkelt. Värsta sommarvärmen. Jag har letat bellisplantor med ljus och lykta, inte ens Svante lyckades få tag i några vettiga. Det fick bli nejlikor istället. Och kryddor. Här får jag hjälp av Oliver alias idolen farfar Lennart. Jag kan även meddela att potatisen faktiskt äntligen har kommit upp! det blir kanske egen färskpotatis trots allt. Denna dag är även en utmärkt dag att hänga tvätt på, den torkar på nolltid.

Trädet som kom av sig

Alla påskliljor och narcisser fullkomligen exploderade i år, dom här fina narcisserna växte långsamt upp på framsidan och rätt var det var en dag så slog dom ut! Något som däremot kom av sig även i år är det rosa trädet på gaveln som blommade så gudomligt vackert första våren vi bodde här i huset. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, har det varit för kallt i år kanske? måste man gödsla med något, eller beskära eller vad 17 ska man göra? Problemet är att jag inte vet vad det är för träd så det är svårt att rådfråga någon expert. Jag får grunna lite på det.

Vi är bara såååå lurade!!

Igår skulle jag för första gången i mitt liv köpa en ögonkräm. Inte för att jag känner att jag behöver bli av med några rynkor (det är den enda fördelen med att vara innehavare av några extra kilon, de slätar ut rynkorna... ) utan för att jag fått något ögontjafs vilket gör att jag måste torka ögonen med natriumklorid vilket i sin tur torkar ut huden. Moment 22. Där står jag i affären i alla fall och letar efter dom minimala burkarna. Den första jag fick syn på kostade 450 kr. 450 kr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ni förstår ju? helt vansinnigt. Så efter att jag strosat runt hyllan med reseförpackningar eftersom jag trodde det var där ögonkrämen stod, förpackningarna var ju så små... så hittade jag en som verkar rätt normal - för 99 kr. Det får väl duga. Men tänk vad lurade vi tjejer är?? man ska ha dagcreme, nattcreme, ögoncreme, bodylotion, body butter, fotkräm, handkräm osv osv och allt finns i en uppsjö av olika märken och varianter. Har du fet hy, torr hy eller blandad?? AAAAAA? inte 17 vet jag! Ge mig nåt som funkar till allt. En universalkräm på 5 litersdunk. Over and out. Det här var nog sista gången jag köpte en ögonkräm...

Skippa extra allt

Gårdagens bioupplevelse av Sex and the city 2 kan närmas beskrivas som följer. Tänk dig att du är sugen på en hamburgare, vid grillen så beställer du en 150 grammare med extra allt på! mmm vad gott det ska bli, vad underbart kul att äta en sån god hamburgare! Efter ett tag börjar du ångra att du tog extra allt på för det känns mer som för mycket av allt och du börjar få ont i magen och tänka varför 17 tog jag inte bara en vanlig korv med bröd istället?? Ja, ungefär så var filmen. Too much of everything! När jag kom hem igår slökollade jag några gamla avsnitt av Sex and the city som går på 3:an. Det är hyfsat tidigt i serien och ack så mycket bättre. Det ryktas om ytterligare en uppföljare av filmen, om den ska bli bra får de nog göra något radikalt. Det som skiljer filmen från hamburgaren är väl att jag hade inte så stora förväntningar på filmen egentligen men tjejerna SATC är ju alltid kul att se! Hamburgaren däremot ställer man ju högre krav på, den ska vara god och tillfredsställa både hunger och smak. Men som sagt, nästa gång köper jag korv istället.

En hög med böcker

Jag har läst en del böcker som jag glömt att nämna. För ganska länge sen läste jag t.ex. Komma ut: berättelser från garderoben sammanställd av Anders Öhrman. En liten bok som gör en både glad och ledsen. Anders Öhrman har intervjuat ett antal personer som kommit ut ur garderoben och de berättar hur de gjorde och vad som hände. En väldigt känslosam och uppriktig bok. Glädjande nog blev de flesta berättelserna solskenshistorier på slutet även om personen ifråga ofta var full av ångest och vånda inför själva berättandet. Det som slog mig var att väldigt många oroade sig just för vad pappan skulle säga när de berättade att de var homosexuella, men det visade sig att just papporna till övervägande del tog detta hur bra som helst. Men alla historier är inte solskenshistorier och ibland undrar man över hur människan är funtad... Jag har även läst en kort kort historia som heter Förlossningen av debutanten Måns Wadensjö som skrev denna blott 20 år gammal. Bodil Malmsten var så begeistrad över denna både i sin blogg och i teve så jag var tvungen att läsa den. Det är någon sorts blandning mellan fiktion och dokumentär och beskriver arbetet på förlossningen på ett sjukhus i Stockholm. Författaren arbetade ett tag som biträde på en sådan avdelning. Den är rätt intressant just för att den beskriver hur arbetet går till på avdelningen och de outtalade sk reglerna som finns och hierarkin bland yrkesgrupper, ålder och erfarenheter. Och fascinerande att en så pass ung kille skriver en sån här bok, på nåt sätt. I slutändan får man ändå det lite oroande intrycket att de på förlossningen inte har en susning vad dom håller på med vilket kanske kan kännas lite oräväckande om man tänker hamna där nån mer gång hm. Och när vi ändå pratar om Bodil Malmsten så har jag precis läst Mitt första liv: den gudarna älskar dör inte om hennes egen uppväxt som startar i Norrlands inland. Det är lätt att läsa Bodil Malmsten, det flyter på och hon skriver små korta anekdoter och tankar som egentligen borde vara för privata för att man ska ta dem till sig men det går bra ändå, Bodils liv intresserar mig. Vad gäller Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshov så skulle vi visst prata mer om den vid nästa bokcirkelträff så den tänker jag inte orda om här och nu mer än att jag tycker ni ska läsa den, den var riktigt bra!

Man kan fastna både här och där

Man kan inte bara fastna i en återlämningsmaskin. Enligt DN idag så sögs en man i Denver in i en korvstoppningsmaskin, fast det har jag inga som helst belägg för att det är sant. Detta är icke ett källkritiskt inlägg :)

Finsmakare

Jag visste väl att dom var finsmakare...

Grönt är skönt

Idag har vi varit ute och geocachat lite i värmen. Det är verkligen sommar! Den här maffiga boken ståtade i skogen och grönt bladverk är faktiskt otroligt vackert. En sak med geocaching som är bra (förutom att det är lite roligt) är att man kan skrapa ihop lite steg :)

Jan Lööf vinner pris

Jan Lööf vinner Selma Lagerlöfs-pris i år. Det är han väl förtjänt av! Jag älskar Jan Lööfs böcker och läser ofta sagan om det röda äpplet för Oliver. Stefans favorit är Skrot-nisse... Hans teckningar och illustrationer eggar verkligen fantasin.

So long Dio!

En del rockstjärnor lever för evigt, konserverade i sprit och droger (och har förmodligen inte ätit några grönsaker) som t.ex. Lemmy och Keith Richards. Men inte Ronnie James Dio som checkade ut igår. En liten man med stor röst. Han var inte hälften så fördärvad som tidigare nämnda men det är tydligen inget plus i det här sammanhanget. Jag minns mina ljuva tonår lyssnades på DIO i min sony walkman på buss 619 mellan Täby Centrum och Erikslund. På MTV snurrade såna här fantastiska hårdrocksvideos varvat med Madonna. Det var 80-talet det. Var man snäll kunde man få spela av nån cool LP-skiva av Lena J´s brorsa vars enda vokabulär under den här tiden var - videon är bokad efter bastun så ge f-n i den!! Så med en liten tår i min ögonvrå lyssnar jag återigen på Last in line med den lilla mannen med den stora rösten.

Potatisen är i jorden

Äntligen! hade förmodligen Gert Fylking utropat bakom staketet idag om han hade hittat sin rosa träningsoverall. Vi har nämligen fått ner potatisen. Och lite annat. Det var ju på tiden men det har varit så kallt så vi har inte vågat. Men nu blev det lite värme och trädgårdsfeeling så därför planterade vi både det ena och andra idag som ni kan se på bilderna. Det enda vi inte behöver plantera är kirskålen och gräsmattan, dom växer ändå... Vi har förutom tidig och sen potatis satt lök, huvudsallad, ruccola, gräslök och sen rädisor av frön från förra årets rädisor. Ska bli spännande att se om det blir något. Jag satt länge en kväll och skar upp varje frökapsel och pillade ut frön. Det tålamodet trodde jag inte själv att jag hade... sen petades det ner frön av ringblomma och vallmo i ett hör med. Rabarbern växer så det knakar i år trots att vi inte ens har gödslat den än och smultronplantor finns det gott om. Nu är det bara kantklippning av gräset som kvarstår och sen den eviga rensningen förstås. Skönt i alla fall att potatisen kom i jorden även om det nog inte blir någon egenodlad färskpotatis att smaska på till midsommar i år. Men det går ju att köpa förhoppningsvis. Oliver såg mycket förbryllad ut när vi försökte förklara att det snart skulle växa potatis i landet som vi kunde plocka upp. Potatis köper man väl i affären som allt annat liksom??

Det kära kaffet

Tänk att kaffe måste nästan vara det enda man fortsätter dricka trots att man konstaterar att det smakar illa. Hm, det här kaffet måste ha stått en stund, fy fasiken vad det smakar. Men jag tar en klunk till. Kaffe är ju kaffe liksom :)

Var är våren?

Var är våren egentligen? kallt som f-n är det och nu ska det regna i flera dagar i sträck. Men de rosa träden skvallrar om att våren faktiskt är på väg någonstans ifrån. Hoppas den kommer fram snart. Potatisen måste ju sättas för tusan gubbar!

Att vara annorlunda

Fick tips om boken Eskil: riddaren av syrenbersån skriven av Gunilla Linn Persson. Den handlar om Karl- Astrid (ja hon kallas så) som lite till åren får ett hett efterlängtat barn. Men barnet konstateras vid födelsen "lida av mongolism". Personalen på sjukhuset råder henne att helt enkelt lämna bort Eskil till ett hem och glömma bort honom. Men Karl-Astrid förstår inte vad dom pratar om, det är ju hennes barn! som hon har längtat så mycket efter. Hon inser att det kanske inte kommer att bli lätt men det är ändå hennes ansvar, hennes familj. Mannen Bernhard tappar fullständigt sugen när han får reda på hur det är ställt med Eskil. Men efter en aha-upplevelse till sjöss så kommer han hem och inser att han älskar sin son oavsett hur han är. Livet på Glömskan som gården kallas rullar på och Eskil blir ett ganska ensamt barn och de blir ganska ensamma föräldrar. Inte många förstår varför dom inte bara lämnade bort barnet. Men Eskil blir en glad och pigg liten kille och även om det inte alltid är ett enkelt liv har dom det ganska bra. Karl-Astrid och Benhard har var sitt stort hjärta och många barn i området hade mått mycket bättre av att bo hemma hos dem istället för sina egna föräldrar. Boken är skriven med stor känsla och ett vackert och lite gammaldags språk. Gunilla Linn Persson fick själv ett eget barn som hade Downs syndrom och kärleken till det barnet lyser igenom i boken helt klart. Även om den händelsen också vände upp och ned på hennes liv. En fantastisk liten bok.

Kunzelmann x 2

Vi läste ju Kunzelmann & Kunzelmann av Carl Johan Vallgren i bokcirkeln för ett tag sen. Vi gillade den allihop och vi var rörande överens om att de delar som handlade om Kunzelmann den äldres liv var absolut roligast och intressantast att läsa. Kanske för att Kunzelmann den yngre framstod som en rätt osympatisk och jobbig person... Men långt ifrån bara därför. Jag vet väldigt lite om hur det var att leva som homosexuell under krigstiden (och efteråt) och att få inblick i hela den intrikata historien om konstförfalskningen var oerhört intressant. Konst intresserar mig som sagt, och det kändes faktiskt lite kul att känna igen många av konstnärerna som förfalskades genom åren. Även om boken var 534 sidor lång gick den rätt snabbt att läsa, en sån bok som man längtar till på kvällen att läsa. Efter Den vidunderliga kärlekens historia har jag varit helt frälst i Vallgrens språk. Hans berättelser bara flyter fram och det går oerhört lätt att läsa hans böcker samtidigt som språket är fantastiskt. Jag gillade verkligen den här romanen liksom den Agustprisvinnande Den vidunderliga kärlekens historia. Hoppas jag snart får läsa något av Vallgren igen.

En konspiration??

Men vad är det med Marabou just nu? varenda vecka (känns det som) lanseras en ny smak i chokladfamiljen. Och alla nya smaker måste ju testas, eller? De pytsar ut dem lite lagom så när man precis blivit hooked på Sensation caramelized almonds and sea salt så dyker Marabou Passion upp. Ja, jag heter Lena Holmberg, och jag är en chocoholic. Det här beroendet är tusen gånger svårare än nässpraystjafset. Och eftersom Stefan är i Istanbul till söndag kan jag frossa helt obehindrat. Det här kan inte sluta bra.

Melody Gardot

Igår kväll var Ann och jag och lyssnade på Melody Gardot på Konserthuset i Göteborg. Jazz är egentligen inte min pryl, jag gillar inte för mycket improvisation. Säkert riktigt kul som musiker men som lyssnare, njae... Lagom mycket i så fall. Men Melody Gardot har en fantastisk röst och kan verkligen konsten att förtrolla en publik. Igår kväll ackompanjerad av 4 män, en saxofonist, en trummis, en som spelade ståbas och så Keanu Reeves på cello. Det var åtminstone otroligt likt... En i min öron rätt annorlunda konsert men så har jag aldrig varit på en jazzkonsert förut heller. Melody Gardot blandar ju jazz med blues i en salig blandning och lägger sin fantastiska röst ovanpå allting. Hon känns själsligt betydligt äldre än sina 25 år, och ser lite sådär lagom mystisk och cool ut med sina solglasögon och käpp. En bra konsert. Se henne i sommar, då kommer hon till Trädgårn i Göteborg!

Trädgårdsarbete

I söndags var det dags för trädgårdsarbete. Trots att jag var ute redan efter frukost och grävde hela dagen så ser det mest ut påbilderna som det är Oliver som har fixat. Barnarbete? hm jag vet inte, han må se effektiv ut men han är inte så snabb och tillbringade mest tid med att leta mask...

En helg i Bohuslän

Vi ville göra något under Valborgshelgen så vi tog vårt pick och pack och styrde kosan mot Bohuslän efter dagis och jobbet. Det var inget vidare väder på fredagen och det ösregnade när vi kom fram. Men det gjorde inte så mycket för vi skulle bara in på hotellet, där de dessutom serverade kvällsmat, och sen softade vi på rummet och läste låneexemplar av Elvis från "biblioteket" och somnade hyfsat tidigt. På lördagen så åkte vi mot Nordens ark efter frukost. Där gick in och tittade på alla djuren och de fina omgivningarna. Det blåste verkligen snålspik men regnade faktiskt inte. Men tur att Stefan inte bara stoppade ner shortsen utan även en varm tröja... Vi stretade oss runt i parken som var fantastiskt fin, de har verkligen månat om att göra allt så naturligt som möjligt. Kul att se så många ugglor på nära håll, en del är gigantiskt stora! Vi tog oss till vargarnas hus lagom tills det var matdags för dom och Oliver fick ett totalt breakdown i dom nedre regionerna. Tur det för det var tydligen en pärs, han grät halva vägen... Sen var han nöjd :) Efter det tittade äntligen solen fram och det började likna behagligt väder. Vi försökte se snöleoparden vilket inte var det lättaste, vi såg en liten vit tofs. Men tigern var framme och visade stolt upp sig. Sen gick vi vidare mot lantgården och var inne hos alla djur och kikade, hos grisarna kröp vi till och med in och tittade på dom genom glaset. Det var roligt tyckte Oliver, mest för att mamma och pappa också var inne i tunneln på alla fyra... nu sken solen otroligt mycket så vi passade på att ta en cache nere vid havet. Det såg alldeles turkost och exotiskt ut och backen med träden var full av vitsippor, riktigt vackert. Sen styrde vi kosan mot Torp köpcentrum. Oliver sov som en stock, till och med när vi provade skor på honom... sen sov han sig hela bilresan hem. Lite god mat på kvällskvisten och sen var vi redo för sängen. Man blir trött när det blåser konstant....

Gallring

Gallring i fokus! läste jag i tidningen i morse. Jasså annonserar biblioteket? tänkte jag då. Men det handlade om skog. Det är inte bara vi som gallrar tydligen :)

Tålig växt

Jag är inte direkt känd för att ha gröna fingrar. Jag är en sån som slänger växter som ser risiga ut och köper nya istället för att göra första hjälpen. Några växter som är mer eller mindre bortglömda är de små kaktusarna i badrummet. Det hindrar inte alls dom från att blomma! Jag är fascinerad. Fast just kaktusar är ju rätt tåliga växter. Om dom inte var så stickiga kanske jag bara skulle ha såna.

Dagens skörd av nyheter

På DN:s webb var det ingen munter läsning idag. Först detta som jag fick total ångest av. Tänk vad hemskt att vara fånge i sin egen kropp och inte få bestämma huruvida man får dö eller ej. Men nu kanske det förändras i och med detta. Och sen förskolan som måste stängas för att några rötägg hotar personalen och håller på att ta över hela området. I det fallet undrar man om inte polisen borde kunna göra någonting? Det är ju inte bara personalen som far illa, vad ska dom små tänka??? hm Och brand på Manilla bland redan utsatta i slumområden, som nu blir hemlösa. Men en solskenshistoria fanns också, världens första lyckade totala ansiktstransplantation! En man som fick sitt ansikte totalförstört i en olycka har nu fått ny näsa, nya läppar, tänder och kindben. Lite Face off-känsla kan man tycka, förutom att han inte vet hur han kommer att se ut efteråt... En lite märklig nyhet också, Stephen Hawkins tycker att Jorden ska gömma sig för utomjordiska kontakter istället för tvärtom eftersom han befarar att utomjordingarna kommer att kolonisera Jorden ungefär som Columbus & Co gjorde med Amerika en gång i tiden. Det var ju inte så lyckat... Kanske har han sett för många domedagsfilmer från USA, vad vet jag. Men då får vi avbryta alla kontakter som människor försökt få med ett eventuellt liv utanför vårt jordklot.

10 000 svenskar kan bli koreaner

Det kan man läsa om i Helsinborgs dagblad. Rätt rolig rubrik tycker jag. Händer det bara sådär plötsligt från ena sekunden till den andra liksom? Det handlar naturligtvis om alla de barn som adopterats från Korea genom åren, närmare bestämt över 150000 genom åren. Spännande att se hur många som tycker det är en bra idé eller inte.

Slumpen styr

Jag hittade en liten bok med roligt namn, Slumpens bok av Åsa Lind. Det är en barn- och ungdomsbok men eftersom bokmysterier lockar mig så slog jag till. Hanna är 12 år och får helt plötsligt tag i en bok med just titeln Slumpens bok. Den är knepig att läsa för det som står där i händer genast i verkligheten på ett eller annat sätt. Dessutom är den svårläst av den anledningen att den bara går att läsa begripligt av en enda läsare, som i det här fallet är Hanna. Det är en magisk bok vars historia sträcker sig 3000 år tillbaka och Hanna dras in i olika äventyr som hon inte kunde drömma om. Jag tror att antingen får man spel på den här boken och lägger den ifrån sig direkt eller så vill man snabbt läsa vidare som jag. Åsa Lind skriver väldigt speciellt och det är en stil som jag inte tror passar alla. Själva historien kanske har sina brister ibland men det kompenseras just av författarens härliga språk och lite märkliga sätt att skriva och leverera historien på. Det mesta lämnas också öppet för läsaren att tolka lite som den vill. Det är helt klart slumpen som styr våra liv!

Flyget faller

Ingen har väl missat vulkanutbrottet på Island och jag förundras över alla historier i tidningarna om strandsatta turister som istället för några enstaka flygtimmar bussas hem i runt 20 timmar... Inte så roligt för dom. Det fick mig att fundera över vilket liv vi har skapat oss. Tänk om det skulle bli så att helt plötsligt så stoppades all flygtrafik för obestämd framtid, kanske för alltid. Helt out of the blue! Skulle det innebära slutet för det liv vi lever idag? Alla som pendlar mellan London och Stockholm skulle plötsligt få ta båten, Britney Spears får cykla eller åka buss till sina konserter (turnéplanen blir kort). Obamas privatjet får skrotas och han får hålla sig inom landets gränser. Ska man semestra i Thailand måste man ta minst 6 månaders semester om man ska hinna fram och tillbaka i rimlig tid. Ja livet skulle se bra mycket mer annorlunda ut, det är helt klart. Efter andra världskriget tog flygtrafiken med passagerare fart och på 1950-talet började American Airlines flyga passagerare utrikes till Europa. The rest is history. Jag läste någonstans att en normal dag avgår ca 28000 flygturer i Europa och det låter ju ganska mycket. Vad ska man göra av all den tiden man förlorar? eller vinner? det beror på hur man ser det. Spännande är det i alla fall!

Snorigt men soligt

Har man inte feber kan man vara ute fast man är snorig. Det var Oliver helt införstådd med, han älskar just nu att vara ute. Helst skulle han bo ute! jag får väl sätta igång och garva till ett bra skinn som vi kan ha som tipi... Jag grävde i alla fall upp det andra potatislandet medan Oliver letade maskar. Det finns gott om maskar i vår jord har vi märkt, det är bra! Sen gjorde vi de obligatoriska sandkakorna i sandlådan och jag förvånades ännu en gång över hur mycket konstiga saker som dyker upp ur den sandlådan, färgade plastbitar som måste ligga långt ner eller kanske är på väg upp från Kina, vem vet. Sen var det dags för köttbullar och macaroner och en hel del snortorkning. Snart är pappret slut här hemma, snoret med förhoppningsvis...

Det gick inte alls

Jag började på Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap men hann inte mer än några sidor innan jag gav upp. Då hade jag fortfarande inte klurat ut vem som var vem bland alla personer som brevväxlade fram och tillbaka. Det kändes bara rörigt och knepigt. Jag gav mig istället i kast med Annika Thors - Motljus. Den fastnade jag i direkt. Hon skriver så fantastiskt bra! Och jag gillade historien, sättet den berättades på. Och jag kände igen mig i huvudpersonen Marie, hennes stundtals helt irrationella sätt att reagera på, ingen logik utan helt via känslor. Jag tyckte om den jättemycket. Annika Thor har mest skrivit för barn och ungdomar tidigare och även för teve men hon har även gett ut en "vuxenbok" före Motljus som heter Altuns tre liv tillsammans med Altun Basaran från Turkiet. Jag tror inte jag ger mig på den där potatisboken igen, den kanske är bra men livet är för kort för att läsa sånt man inte hänger med i :)

Ärtgrönt

Ärtgrönt är det nya gula - så ni vet...

Marianne toppar!

Marianne toppar glassnyheterna kan man läsa i GP. Med motiveringen "en på det hela taget perfekt strutglass, med frisk och lite oväntad smak, som var söt utan att vara klibbig" blev den outstanding i testet. Spännande tycker jag! Men hur 17 blir man sån där glassmakare undrar jag sen? provsmakare kanske det heter. Svaret hittat man här med länk till ansökan och allt. Men tittar man på bilden blir man ju inte överdrivet sugen att hänga och mumsa med dom andra i nåt trångt rum, trots ett bord fullt med semlor. Fast det kanske är ett medvetet drag från GP att tona ner det lite för annars skulle ju ALLA vilja bli testpanel, eller? Jag tror jag provar på egen hand istället, lite dyrare, men ack så behagligt. :)

Torr design

Välkommen åter hälsar Borås Bostäders totalt ocharmiga skylt mig... de saknar verkligen sinne för design och layot...

Nostalgisk

Idag promenerade jag förbi vår gamla lägenhet på Norrby och blev lite nostalgisk. Vi trivdes verkligen bra där och det kändes lika mysigt och hemtamt som vanligt att gå förbi där. Nytt med postlådor utanpå husen dock. Kan ju förstå att inte brevbärarna orkar springa runt i dom trapporna, samma trappor där vi lyckades få upp ett piano en gång, eller i ärlighetens namn - Jocke lyckades bära upp pianot... När vi flyttade ut anlitade vi flyttgubbar till det :)

Katten är på dagis

Jag tror att bibblans katt Oskar har varit ute och rumlat och ynglat av sig. Den här katten jobbar nämligen på dagis som dörrstopp och jag undrar om inte Oskar har ett finger med i spelet...

Bra musik ger en skön känsla

Igår var jag på Sagateatern och lyssnade på Tomas Andersson Wij igen. Nästan bättre än förra gången till och med! Hans musik har nån sorts förtrollande inverkan på mig. Det man kanske inte kan tro när man ser Tomas eller lyssnar på hans musik är att han är jäkla rolig. Hans mellansnack är fasligt skrattframkallande och det var en skön kväll. Den började lite överraskande med att en ung kille med knasig frisyr och axelvaddar kommer in och börjar spela lätt hysteriskt på en synth och sjunga med stor inlevelse. Christel och jag tittar på varann och hon viskar - det där är inte Tomas?! Jag skakar på huvudet. Sen lyssnar vi :) Killen heter förresten Ola Joyce och är enligt Tomas en kopia av Richard Gere.

Sol

Idag har solen lyst hela dagen, fantastiskt! Det märks att våren har kommit för nu åkte både grävskopan, alla sandleksakerna och skottkärran plus rutschkanan fram. Det är många prylar till en sån liten pys... (och mer saker finns i garaget...)

Människor helt utan betydelse

Johan Kling fick BT:s debutantpris i år med sin roman Människor helt utan betydelse. En passande titel. Boken har bland annat kallats "sekelslutsroman för vår egen tid". Men det tycker jag kanske är att ta i. Visst flyter boken på och man får hänga med huvudkaraktären Magnus genom ett svettigt Stockholm, i jakt på något bra som ska hända. Borås Tidnings motivering till priset är bättre tycker jag: ”För en drivet minimalistisk flanörroman som med blytung lätthet skärskådar tomheten i sekelslutets Stockholmsliv”. Det är en kort bok och den handlar i princip om ingenting. Men andra har skrivit böcker om ingenting och lyckats bättre anser jag. Som t.ex. På drift av Kerouac eller varför inte vilken bok som helst av Erlend Loe. Johan Klings bok går på något sätt mig ganska obemärkt förbi. Men samtidigt är den inte heller dålig. Ja det är tur att jag inte är litteraturrecensent på DN kultur efter den här fantastiskt djupsinniga recensionen :)

Papper papper papper

Jag är hopplös, har inte bättre mig ett dugg sen det här inlägget. Jag är en enda vandrande stor pappersmarodör. Jag skriver ut saker i parti och minut, oftast helt i onödan. Jag måste verkligen tänka på vad jag gör. Alldeles nyss skrev jag ut innehållsförteckningen i en manual som jag absolut kunde ha browsat i pdf. Varför? Jag vet inte. Jag gillar att ha saker på papper helt enkelt, då kan man anteckna, stryka under och greja och sen känns det skönt när man kan slänga det i papperskorgen, ärendet avskrivet :) Tur att det finns återvinning i alla fall, det är mitt enda hopp. Men jag kommer inte att få någon stjärna i pappershimlen, den saken är klar.

Före och efter

Ja så här blev det till slut! En före och efterbild på Olivers hår. Lite olika typer av bilder kanske men just nu är det näst intill lika omöjligt att fotografera honom när han inte vill som det är med hårtvätt, klippning, sätta på sig "fel" stövlar osv. Han gör som han själv vill, det är lätt att lista ut vem som är boss i vårt hushåll för tillfället :) Nu är han ännu mer en mini-Stefan men kanske med lite mindre 70-talstouch.

Årets krokus

Titta noga nu för i morgon lär dom vara borta. Jag har nämligen utryckt min förvåning över att dom står kvar en gång för mycket tror jag. Rådjuren läser nog min blogg som vanligt.

Nu var det klippt!

Som en tjuv om natten smyger jag in i Olivers rum och klipper lite i håret. Lite i går natt och lite nu på kvällskvisten. Frågan är nu hur det kommer att se ut i morgon. Och går det att rätta till nästa natt? :)

En lat påsk

Det blev verkligen inte många steg den här påsken, jag har halkat efter igen. Under vår Stockholmsvistelse har jag mest legat på soffan och ätit praliner - bokstavligen. Stefan däremot fick i egenskap av svärson jobba hårt, fixa till två datorer och byta till sommardäck på pappas bil :) Oliver och jag har mest larvat runt och ätit och busat och degat medan mamma har servat oss med den ena goda maträtten efter den andra. Mestadels har det också varit soligt och fint och härligt att sitta ute mot en husvägg i lä och njuta. Men nu är vi hemma igen och efter projekt "klippa håret vid öronen" så försöker vi just nu söva nattsuddaren med Bamse på skiva men det går sådär... Imorgon - back to work!