Nu har vi ljus i vårt hus

Nu är det ljus i vårt hus, alla adventsljusstakar och ljusslingor utomhus kom på plats igår och idag hängde Stefan upp julgardinerna i köket efter att jag brottat fast mig i en gardinstång. Lätt hänt när man är så grinig som jag, värre och gnälligare sjukling får man leta efter... Hoppas i alla fall jag är bättre imorgon, både för husfridens skull och för att jag ska orka jobba :) Nu väntar thaimat om inte budet kör vilse i snöstormen.

Light sucks!

Efter att äntligen ha passerat det värsta chokladsugstadiet i mannaminne så har jag lugnat mig lite. Problematiskt dock, att bara hasa runt hemma med ett sjukt barn, och sukta efter i princip allt som finns i skafferiet. Jag googlade meningen tips på goda lightprodukter nyss och fick absolut inget endaste litet tips, förutom att just undvika sådana... Approachen att lightprodukter inte är bra har faktiskt gett effekt verkar det som. Men om man nu måste dra ner på fettet och kanske skulle vilja byta ut lite grejer, vad finns då att tillgå? Inte mycket om man ska tro Internet i alla fall. Och jag kan för mitt liv inte hålla med dem som tycker att mini-lätta är precis lika gott som Bregott eller att mini-fraiche smakar ens i närheten så bra som matlagningsgrädde... Det är osmakliga och blaskiga produkter som helt klart smakar mer syntet än äkta vara. Fast det är min egen åsikt, det råder delade meningar om detta. Men jag fortsätter köra matlagningsgrädde och Bregott för smakens skull, det får bli annat fett som får stryka på foten istället. Men nu utvecklades det här till en fettföreläsning vilket nog beror på att jag läser den här boken för tillfället. Där författaren just påstår ovanstående falsarier (outnyttjat ord tycker jag). Men hon påstår även en hel del annat som jag lätt kan skriva under på. Ganska klokt och fyndigt emellanåt men under bokens gång blir det allt tydligare för mig att alla har sina egna demoner att brottas med vid viktnedgång. Man är helt enkelt olika, surprise!!! :) Så jag får fortsätta tampas med mina och länsa fruktfatet återigen i brist på choklad.

Ungdomar...

Har läst två ungdomsböcker, det gick ganska så fort. Fick för mig att jag skulle hänga med lite i tiden och se hur det är att vara ung idag. Baristas av Denise Rudberg är första delen i någon sorts serie om tre unga killar som möts via en kaffebar där dom börjar jobba extra. Jag är inget stort fan av Denise Rudberg och hennes övertydliga överklassbeskrivningar. Allt bara flyter på och det känns inte engagerande på något sätt - hur många problem karaktärerna än har i böckerna. Och sen är det något med hennes uppsyn... (vilket självklart är ganska barnsligt och omoget av mig) Men men, jag tog tjuren vid hornen och det slutade exakt där det har slutat förut, som jag beskrev här. På något sätt har jag svårt att känna med Ruben, Nicholas och Ludvig och deras kärleksproblem. (bara namnen är ju så löjligt överklassiga så man dånar). Det är lättläst litteratur som liksom bara flyter förbi som olja på spagetti. Och allt löser sig sådär mysigt härligt varje gång. Har inte läst någon av hennes senaste i den hypade genren "elegant crime" och det är mycket möjligt att de är bättre, kanske är det där hon hör hemma. Mer intressant var då Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Kanske för att den var så befriad från klyschor och "det gamla vanliga". Med korta texter på varje sida om ditt o datt i Morris och Bettys kärleksrelation vinner den lätt i jämförelse med DR skildring... Men frågan är om det är vad ungdomar vill ha? kanske en liten del, men överlag tror jag lätt att Baristas kommer att leda utlåningsstatistiken på skolbiblioteken. Men sånt är livet :)

Coolt eller läskigt?

När man läser min blogg kan man ju inte tro att jag gör annat än handlar på Ica. Och det stämmer ju :) Här om dagen vann jag en burk sill (som vi inte hämtat ut än) och idag när jag åkte ända till Ica Maxi vann jag ingenting, men däremot såg jag den här fantastiska skylten! FÖRST I SVERIGE liksom!!! Coolt! eller egentligen inte, för den lila sparrisen såg verkligen inte god ut, snarare läskig. Jag tror jag håller mig till vit och grön sparris. Tills den lila blir mer utbredd i alla fall, och ser godare ut.

Plötsligt händer det!

Idag när jag stod i kassan på Ica och skulle betala harklade sig kassörskan och tittade på mig, du har vunnit! säger hon glatt sen. Va? sa jag, fattade ingenting. Men tydligen hade jag vunnit ett tolvpack ägg. Det är det här med att vinna på kvittot, det trodde jag var nys eftersom det inte hänt en enda gång - förrän nu! Tänk att jag vann, tolv ägg, det är fantastiskt. :)

Strålande morgontrött

I morse hämtade jag dom små på flygplatsen. Morgontrött som jag är sov jag längre än nödvändigt och sen upptäckte jag att planet skulle landa en halvtimme tidigare än sagt plus att inlandsisen fullkomligt hade parkerat sig över bilen så det blev lite stressigt. Men jag hann! På väg till Landvetter önskade jag hett två saker, 1) att jag hade haft kameran med mig, 2) att jag hade haft tid att stanna och fota lite vid sjön. Det var en strålande vacker morgon med soligt klart väder och frostiga träd och ett hängande dis över vattnet. Så när jag kom hem slängde jag mig in i bilen igen och körde först ner till badplatsen och sen bort mot Hultafors. Tyvärr hann det allra krispigaste och vackraste att tona bort men jag lyckades fånga lite av stämningen med kameran i alla fall. Nästa gång MÅSTE jag gå upp tidigare, hur nu det ska gå :)

Digitalkameran is back!

Äntligen har vi fått tillbaka vår digitalkamera, eller rättare sagt vi fick en ny kamera. Den gick inte att rädda. Precis som med förra... Det är objektivet som ställer till det, oftast är sand boven i dramat men nu sist vet vi inte vad som hände. Jag har använt min gamla vanliga hederliga systemkamera lite och så har vi lånat Stefans jobbkamera. Men vilket meck! Tänk vad mycket digitalkameran ändå har revolutionerat fotandet för den "vanliga människan". Man tar snabbt foton, ser med en gång om bilden blev ok alternativt usel. Man kan ladda in fotona i datorn och lägga upp på bloggar, maila eller bränna på cd, spara på usb och visa andra. Man kan lätt bildbehandla om det visade sig att bilden blev för mörk eller man fick med för mycket runt motivet osv. Möjligheterna är oändliga. Men visst är det just nu spännande att vänta på att filmen som var i systemkameran ska framkallas och se hur dom korten blev. Så var det ju jämt förut, men jag föredrar nog hur det är nu för tiden.

Nallar

En nalle är alltid bra att ha, här är Oliver och jag med våra. Min heter Ludde, Olivers heter - tja, Nalle :)

Intriger, intriger

På Lovisas inrådan läste jag boken med den något annorlunda titeln Ers majestäts olycklige Kurt. En sann berättelse men skriven som en roman. Författarna och tillika advokaterna (tillika makarna) Lena Ebervall och Per E Samuelsson har grävt i Kurt Hajby-historien som kulminerade på 50-talet med åtal om utpressning. Jag kände överhuvudtaget inte till den här Kurt Hajby, jag är väl för ung :) Däremot har man ju hört talas om att Gustaf den V var homosexuell även om det naturligtvis aldrig har verifierats av hovet. Berättelsen tar egentligen sin början tidigt, redan 1912 träffar Kurt Hajby Kungen för första gången, då som tonåring. Livet rullar på och Kurt gifter sig så småningom med den trogna Anna och blir uppvaktad eller kanske mer intrasslad med Kungen och inser väl rätt snart fördelarna med att vara Kungens gunstling. Men Kurt verkar inte vara den vassaste kniven i lådan för han gör ständigt konstiga val i livet och hamnar på obestånd titt som tätt. Pengarna han "får" av Kungen håller honom flytande. Men stora oförätter drabbar Kurt och han tar det inte bra. Säga vad man vill om den här historien men den har ju en del sprängstoff som för några årtionden sen borde ha orsakat rejäl skandal i Sverige men idag är det kanske inte många som lyfter på ögonbrynen. Boken som sådan ger ett något tvetydigt intryck av både hovets sida och Kurts sida. Man vet inte riktigt vem som är boven i dramat, på något sätt känns det ju som att Kungen själv är den som klarar sig bäst undan alltihop. Han verkar inte ta mycket ansvar för sina handlingar överhuvudtaget. Historien leder oss även till Tyskland mitt under andra världskriget och där är boken faktiskt ganska intressant eftersom den bjuder på en annan dimension av Sveriges relation till Tyskland. Liksom hela det tabubelagda ämnet, att Kungen skulle vara homosexuell, något som på den tiden mest ansågs som något kriminellt eller sjukligt. (kanske tyvärr även än idag) Ibland är boken däremot lite jobbig med alla sina turer och detaljer och sitt Åsa Nisse-liknande språk och ständigt längtar jag till slutet när jag hoppas får lite klarhet i alltihop. En ganska sorglig, spännande och osannolik historia. Fast den är sann :)

Sista kulan sparar jag åt grannen

I bokcirkeln senast läste vi Fausta Marianovic´s bok Sista kulan sparar jag åt grannen. En stark skildring av en kvinnas öde när kriget bryter ut i forna Jugoslavien. Det är en självbiografisk roman och det märks att författaren är engagerad och passionerad. Vi var alla rörande överens om att detta är en nödvändig och viktig bok, en bok som bör läsas och det är bra att den är skriven. Vi var också rätt överens om att författaren hade vunnit på att korta ner historien och bara berätta en utvald del av allt som händer. Naturligtvis förstår man att detta är något som "måste ut", detta måste det berättas om ochförfattaren tänker förmodligen att då är det bäst att göra det ordentligt. Men det blir lite för ordentligt. Det blir väldigt mycket fakta och utbroderingar om kriget och landets historia. Inte ointressant, men däremot lite överväldigande. Man orkar helt enkelt inte ta in allting vilket är synd, för det hon har att berätta är ju bra!! På något sätt vill man att boken ska förklara (hela detta för mig) obegripliga krig, där grannen och till och med den egna familjen plötsligt befinner sig på andra sidan, de blir fiender. Hur kan det gå till? Det får man inget svar på i den här boken, men jag tror också att det är en av dess poänger. Det finns liksom ingen mening. Huvudkaraktären kan stundtals verka blasé inför kriget men man inser efter ett tag att det är ett sätt att försöka komma undan allt som händer, det är ett ställningstagande att ställa sig utanför, att inte blanda sig i och tvingas petas in ett fack. Är du bosnier, serb eller muslim eller vad är du egentligen? Huvudkaraktären vill inte vara med om detta, hon vill inte se sin familj bli splittrad, se sina söner på var sin sida av stridslinjen. Det är en stark skildring som jag hoppas många kommer att läsa, för det är helt klart en viktig bok.

Slöhet

Jag ligger i soffan o surfar på min nya lilla dator framför teven. Risken är stor att jag nu blir mer försoffad än förut... fast det är väl kanske som vanligt, nyhetens behag falnar så småningom. Over and out.

Vädrets makter

Idag hade vädergudarna bokstavligen fått fnatt när jag skulle svänga av vid Viaredsrondellen på väg hem. Halget smattrade mot biltaket medan Saharas starkaste sol bländade mig totalt, ren tur det inte kom någon bil... Någon måste ha rört ihop soldansen med hageldansen och klantat sig. Om detta är en föraning till klimatkrisen så är slutet nära, helt klart.

Sitter och förbränner i soffan lite

I dagens söndagsbilaga av BT fanns det två tabeller, en med vad man förbränner när man gör vissa vardagsgrejer hemma och en över hur många kalorier det är i vissa saker som t.ex. mjölkchoklad (100g) - 550 kalorier... Om man hugger ved gör man av med runt 60 kalorier på 10 minuter och sitter man framför teven gör man av med 10 kalorier på 10 minuter. Men vad praktiskt sa jag till Stefan, man kan förbränna 100 g gurka genom att bara sitta framför teven en stund. Men hur länge tänkte du hänga framför teven om du ska förbränna mjölkchokladen undrade han då. Det orkade jag inte ens tänka på så jag går väl ut och hugger lite ved istället :)

Smillas känsla är ehe gul

Det snöar ute, ett litet lager har lagt sig på marken. Vi har INTE satt på några vinterdäck. Jag hoppas det ångar bort tills i morgon, sen är det ju helg och mer tid finnes för däckbyte. Min mobilkamera har ungefär lika bra mörkerseende som jag, vilket innebär noll... och snön ser mer gulbrun ut än vit, inte så nice. Undrar vad fröken Smilla hade sagt om den.

Sur

Jag ser vem Oliver har fått sin surmin från, nämligen mig :) Och mössfrillan från sin far...

Hösten är vacker

Hösten är nog ändå den allra vackraste årstiden. Jag har fotat med min gamla systemkamera och hederlig gammal film men dom fotona vet jag inte hur dom ser ut än... Men med Stefans jobbkamera tog vi några bilder på vår tur vid Hultafors idag. De som bor där uppe har en strålande utsikt över Viaredssjön!

11 år!

Ja tänk vad åren går, i år har vi då hängt ihop i hela 11 år Stefan och jag! Lite nostalgi får man väl ändå frossa i. Som att jag den där första filmkvällen tänkte att i helvete heller, inte kan jag vara ihop med nån som äter popcorn sådär nördigt jobbigt... eller kan man verkligen vara tillsammans med en kille som är 5 år yngre??? Och vad är grejen med alla gröna konstiga jackor?? Ja som ni märker kom jag över alltihop och idag handlar det mer om strumpor på golvet, ständiga iphone och datorcheckuper och städning. Men sånt känns bagatellartat i det stora hela. :) Så ikväll firar vi 11 år med dubbel bubbel, både bad och dricka och Oliver får sova hos farmor. Dagen till ära läggs en preskriberad bild ut här, den är från nyårsafton 1999/2000 och vi är 11 år yngre... och digitalkameror fanns bara i Japan eller nåt... därav patinan :)

Märkliga rubriker

Idag var nättidningarna fulla av märkliga rubriker. Ett axplock kommer här:

• Djur som återuppstår
• Råttor irrar runt i Solna
• Fed: stimulanspaket behövs
• Kondomen Puton förbjuds
• Varannan baby väntas bli 100 år
• Fläsk som glidmedel

Och ingen av ovanstånde är från Aftonbladet eller Expressen :) Jag väntar med spänning på morgondagens tidningar.

Höstfärger

Eftersom kameran är på lagning så kommer en bild från förra årets höst! recycling kallas det... :)

Mario Vargas Llosa

Årets nobelpristagare i litteratur, trum trum trum! Mario Vargas Llosa!!! Äntligen, en som jag faktiskt vet vem det är... men läst nå? nä, det har jag såklart inte. Vad är jag för en bibliotekarie egentligen? Tur att det inte ingår i examen...

Magvirus

Magviruset har härjat hos oss, först ur var Oliver, sen jag och nu Stefan... Jag tror att viruset ser ut ungefär så här, grrrr! Men nu har det flyttat ut, kanske till någon annan lyckligt lottad familj...

Blå gryning

Läste precis ut sista delen i Ann Cleeves kvartett om Shetlandsöarna, Blå gryning. Upplägget lät ju otroligt bra, kriminalaren Jimmy Perez är på väg hem till Fair Isle (vackert namn på en ogästvänlig ö) med sin blivande fru och ett mord begås på fågelstationen och en storm gör att ingen kommer varken ut eller in. Men någonstans där tycker jag att den tappade farten liksom. Jag gillade de andra böckerna i serien mer. Här trodde jag att jag skulle få veta lite mer om Jimmy själv eftersom det var hans hemö och de bor hos hans föräldrar men det kändes inte riktigt som att man fick kött på benen. Lite av ett antiklimax faktiskt. Hoppas det kommer fler böcker om Jimmy. Ett som är säkert är i alla fall att jag vet betydligt mer om Shetlandsöarna än jag gjorde tidigare, vilket inte var så svårt eftersom jag visste nada. :)

Familjeliv

I helgen har vi levt familjeliv på fyra personer. Vi har varit barnvakt åt lilla Emilia 1 år, medan hennes föräldrar roade sig på bröllop i Huskvarna/Gränna. Det gick ofattbart bra och hon tydde sig verkligen till oss i allting. På lördagen sov hon i vagnen medan jag promenerade upp till Stefans föräldrar där hon fick vara med på ett litet födelsedagskalas för Stefans mamma, sen tog vi bilen hem och Oliver fick vara stor och sitta i bältesstolen istället för sin bilbarnstol. Lek och middag följde på det och sen nattning. Den gick över förväntan och snart sov hon sött i vår säng. Det blev lite trångt på natten bara när Oliver också fick för sig att joina oss och vi blev fyra personer i sängen... Idag på förmiddagen tog vi en promenad i skogen och Stefan hittade en cache. Emilia somnade i vagnen på väg hem och sen följde stor korvlunch. När föräldrarna väl kom för att hämta henne hade vi bestämt att hon skulle bo kvar hos oss eftersom det funkade så bra! Det är ju inte alla gånger man får en testkörning liksom. Men dom hade en helt annan uppfattning om detta så hon försvann hem med dom, som tur är bara 5 minuters gångväg härifrån :) Det var kul att vara barnvakt så pass länge och skönt att det funkade så bra, nu vet vi det till nästa gång! I onsdags passade jag dessutom Edvin 2 år på eftermidagen så snart kan vi nog starta nannyverksamhet här i huset.

Reflektioner från bokmässan

Men vad surrades det om på bokmässan i år egentligen? Årets tema Afrika märkte jag inte mycket av när jag var där lustigt nog. Men det har pratats en del och stått en hel del över allt och gårdagens Babel innehöll ju i stort sett mest inslag från temat. Det buzzades en del på internationella torget på mässan men visst borde det ha märkts mer i övrigt? Allt var sig istället likt från förra året, samma montrar, samma utseende och nästan samma människor som intervjuades i stolarna. Jag sammanstrålade med gamla kurskompisar som mest är inriktade på barn i sina arbeten som bibliotekarier. Det är alltid intressant att höra om, bokmässan har ju ett stort barntorg där jag tycker det finns mycket, men avsaknaden av bra faktaböcker för barn är tydligen stort. Beror det på att det inte finns några eller beror det på att de inte representeras på mässan? Vi lyssnade på några korta föredrag på Nallescenen där jag alltid förbluffas över vilken tanke som ligger bakom de flesta barnböcker, det är inte konstigt att svenska barnböcker oftast betraktas som otroligt bra. På många korta föredrag eller intervjuer blir det oftast dåligt ljud om man hamnar långt bak som vi gjorde när Sofi Oksanen intervjuades. Hon har nog det i särklass coolaste utseendet på bokmässan! Jag är sugen på att läsa senaste boken Utrensning. Den har fått otroligt stor uppmärksamhet trots, som författaren själv sa, det lilla ämnet som rör Estland och att boken är på finska. Men nordiska rådets litteraturpris smäller ju rätt högt, det är en hel del prestigefyllda namn i den listan. I år kändes det även som att seriehörnan har svällt en del och att det överlag är bokförlagens mässa. Biblioteken hamnar lite i skymundan eller så får de pimpa sina montrar för de syns inte i allt surr. Som vanligt på mässan kan man ingenstans ana att bokförsäljningen minskar, här är det all in!

Nu har höstmarknaden i Borås satt igång, på morgonen fick jag kryssa mellan stånden för att komma till jobbet. Hittade bland annat det här stället som ju lät förträffligt bra! Eller betyder det att jag är rökt? :)

Bokmässan

Årets bokmässa toppas här med två fantastiska bilder, eller vad sägs om Janne i fluffig väst? och idolbild med Mumin och Lilla My. I övrigt har det blivit mycket kaffe, böcker och pyssel till Oliver, lyssnande på bl.a. Sofi Oksanen, Pernilla Stalfeldt och Martina Haag. Mingel och lunch med kollegor, gamla kurskompisar och idel kändisar. Och okändisar. En låååång dag som gjorde mina fötter trötta men jag tröstade kroppen med en hallonsorbet.

När jag blir stor...

Mamma påstår att när hon frågade mig om jag kunde hjälpa till med olika saker hemma när jag var liten så svarade jag alltid - nä det där kan du göra själv för jag får ändå göra allt det där när jag blir stor. Hm, bra svarat av mig tycker jag! För nu sitter jag här och är "stor" eller "vuxen" eller vad 17 det kallas och måste göra allt det där jag inte vill göra som diska, städa, rensa i trädgården, betala räkningar, röja upp, ringa banken, brottas med försäkring och elbolagsval och mycket annat. Livet har blivit så komplicerat, ibland önskar jag att jag var lite igen och bara kunde säga nej till allt :)

Skulpturvandrat

Idag var sista dagen på Borås skulpturvandring så vi passade på. Vi grundade med a la carte på La Copita och sen tog vi en runda. Oliver var med hela tiden och har nu insupit lite kultur, fast det kanske var mer spännande att se på folklivet i centrum idag tack vare Kretsloppet. Lite roligt att turista i sin egen stad. Vi började vi Pinocchio där Stefan fick en ny kompis, en alkoholpåverkade fd. heroinist som tyckte vi skulle lyssna på honom istället... men han tappade vi bort på vägen och sen fick vi en gedigen guidning av en entusiastisk man. En del skulpturer var inte i sitt rätta element riktigt, omgärdade av staket eller som Tony Craggs Declination vid Sandwalls plats. Idag var det trångt om saligheten! Och vem kom på idén att ställa upp en vagn som sålde brända mandlar bredvid, snålvattnet rann... men jag håller mig till smaksatt mineralvatten, halleluja vilken fest... Visningen avslutades egentligen vid Olle Brandqvists Stenhuvud där vi fick ett snack med konstnären själv som stod och slipade ytan. Men vi fick några extranummer och tackade för oss utanför mitt kära bibliotek och den "late studenten". Så idag har vi varit kulturella så det förslår - nu ligger vi snart i soffan och kollar på skräpteve, det är inte illa det heller!

Nu är det val

Photo: Welles14 från engelska wikipedia.org

Nu är det snart val och valdebatterna avlöser varann på bästa sändningstid i tv. LOVEFILM.SE har roat sig med att sätta ihop en drömregering av fiktiva karaktärer. Användarna har fått rösta. Så i en kommande regering är Gandalf statsminister och Robin Hood finansminister. Jag vet inte riktigt hur man tänkte när Willy Wonka ska bli socialminister men why not. :) Vi får väl se hur det blir på söndag.

Igelkottens elegans

Igår läste jag ut Igelkottens elegans av Muriel Barbery. En fantastisk liten bok! En kompis rekommenderade mig att läsa den för evigheters evigheter sen och nu blev det faktiskt av. Jag är egentligen inget stort fan av språket franska men bara titeln lockar ju till läsning! L'élégance du hérisson, smaka på den ni.... En underbar historia som egentligen mest utspelar sig på några futtiga kvadratmeter i en fastighet i Paris. Reneé Michel är portvakten som levt nästan hela sitt anspråkslösa liv i detta hus och skött om hus och invånare. Men hon lever ett dubbelliv kan man säga, hon är inte den typiska obildade och osofistikerade portvakten som alla tror utan istället har hon full koll på konst, litteratur, musik och filosofi. Hon är helt enkelt en tänkande människa som gör allt för att hålla skenet uppe utåt sett, hon vill inte bli störd. Men ödet vill annorlunda med madam Michel och hennes vägar korsas med en del udda personer som kommer att betyda mycket för henne och som gör boken dynamisk. Läs den!

Kanske en vindsvåning ändå?

Igår var snickarna här och lurade runt på vinden. Vi diskuterade hur arbetet skulle gå till. Förhoppningsvis kommer de igång i mitten av oktober och är klara (någorlunda) före jul. Sen följer tapetsering och övrigt för oss själva men då är i alla fall grunden klar! Väggar, tak och golv på plats. Egentligen har vi ju redan i dag för stor yta för bara oss tre men man sparar ju på sig så in i bängen med grejer genom åren! Så ska vi bara inreda vinden för att få mer utrymme för vårt stuff? Ja kanske det, och för att få lite mer utrymme att förvara mamma och pappa på när dom är här, kanske få till ett sjysst hobbyliknande rum, teverum, ett extra badrum (så småningom) och mer förvaringsutrymme. Det blir nog bra, men visst kostar det...

När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre)

Det skulle kunna vara ett mantra för mig, men jag vet redan nu att det kommer att misslyckas :) Men boken är skriven av Gunilla Bergensten som även skrivit Familjens projektledare säger upp sig. Jag flaggade ju i det förra inlägget för att det här skulle bli ytterligare halvförvirrad läsning om 40-årsålderns vedermödor. Och det är det kanske i viss mån men den är aldrig trist eller jobbig utan rolig att läsa. Tror att upplägget som dagbok gjorde sitt till med den här boken, annars blir det ju lätt en reprisering av uppvaknande-kvinna-i-40-årsåldern-gnäll-med-kompisar-kris-handling. Men det här funkar bra och jag läser igenom hela boken på en kväll. Den ger inga pekpinnar eller svar på problem men genererar däremot några frågor som man kan fundera på själv. Det är ju nåt som händer vid 40-årsåldern verkar det som, det kan man ju förstå utan att läsa den här boken men den ger faktiskt lite perspektiv på tillvaron. I DN skriver författaren "Jag konstaterar att jag gick över till andra sidan och att det var varmt där. Det var trevligt och trevliga människor och ett väldigt trivsamt sätt att leva att bli 40". Det låter ju betryggande :) Något jag tänkte särskilt på var hur många som egentligen "renoverar bort sina liv" i tron att det är just livet, bara man får ett till badrum eller fixar uterummet så kommer vi att bli lyckliga. Istället blir det oftast det omvända, alla i familjen blir helt slutkörda av stora renoveringsprojekt och det visar sig oftast när det är klart att det faktiskt inte gjorde någon djup inverkan på livskvaliteten... eller lyckligheten... Det bara går åt en massa pengar som man måste låna på banken och sen måste betala av så man kan inte göra någonting annat än jobba. Hm, det lät dystert. Särskilt nu när vi precis fått ja från banken att låna mer pengar och sätta fart med vindsvåningen. Men vi lejer bort arbetet i alla fall så kanske vi har mer ork att vara lyckliga under tiden :D

Sirila gentlemän

Under sommaren slank även Sirilia gentlemän sökes av Karin Brunk Holmkvist ner och jag tillhör nog fortfarande inte målgruppen (än) men tycker att hon har humor. Lättläst, lättsmält och skojigt - och lite sorgligt. "Jag skriver humoristiska böcker om samspelet mellan människor som varit med ett tag" säger författaren själv och det är precis så det är, huvudpersonerna är ofta i den "översta åldern" och de hittar på tokigheter i sakta mak, lite Miss Marple. Även Anna Janssons senaste Först när givaren är död lästes ut i somras och jag gillar kriminalinspektör (snart kan jag nog alla titlar inom polisväsendet utantill...) Maria Wern. Och jag gillar Gotland. En bra kombination! Men visst blandas alla svenska deckare ihop, vem är vem? var utspelar den sig? osv. Det blir ett enda sammelsurium. Men det går oftast bra när man väl kommit igång, värre är det när man står i bokhandeln eller sitter på nätet och stirrar sig blind på baksidestexten. Hm, har jag läst den här eller var det kanske en annan??? hm.

märkligt himmelskt fenomen...

Jag är en bokmal, yes I am...

Herre gud vad du läser säger folk ofta. Och det stämmer, jag läser hur mycket som helst! I väntan på operationen hann jag läsa halva Jo Nesbøs Kackerlackorna och även om jag kanske har tröttnat lite på den stereotypa avdankade alkoholiserade kriminalpolisen så kan man inte annat än gilla den kärva Harry Hole. Lite äcklad blir man av att läsa om sexindustrin i Thailand, Bangkok närmare bestämt i den här boken, men det är nyttigt. Blä! Bra deckare i alla fall men på nåt sätt måste författaren ha gjort ett uppehåll just med Harry Hole bra många år för det här är andra delen och den första läste jag för många många år sen. Den utspelade sig i Sydney, Australien och hettte Fladdermusmannen. Innan jag pös från jobbet hann jag norpa tredje delen av Johan Theorins kvartett om Öland, Blodläge. Han har en förmåga att skapa någon sorts mystisk stämning i sina böcker och den här var inget undantag. Men jag tycker fortfarande den första, Skumtimmen - var allra bäst. Denna gången handlar det om älvor och andra lite övernaturliga väsen. Men framförallt om längtan efter ett normalt, friskt liv och det skumma förflutna. Ska bli roligt att läsa den sista delen som enligt Theorins hemsida ska heta Rörgast. Det åtstår ju att se. Senast igår läste jag ut Pernilla Glasers 40 minus. Tänkte den kunde passa mig men herre gud vilket tjat... I somras lyckades jag få på syntolk när jag skulle se Bröllopsfotografen på dvd och den här boken var ungefär som just syntolk. Man blir fullkomligt pepprad med information om vad som händer och sker, hinner inte tänka själv en sekund. Boken gick i raketfart och det enda som avhandlades var Emma och Jimpas förhållande... hm, jag vet inte ja, jag hade nog helt andra förväntningar på den här boken och i slutändan så hade det räckt att läsa på baksidan för att få veta hur den slutade på nåt sätt. Summan av kardemumman är att bara för att man har ett bra jobb, en bra snygg kille, vacker lägenhet o gott om vänner så blir man inte lycklig för det. Nä, inga news där inte. Frågan är om jag ens orkar läsa ut När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) som jag precis börjat på. (stefan tycker det var många böcker om 40 nu och undrar nog om jag hamnat i nån sorts livskris...) De tuggar på om samma sak om och om igen. Livet blir liksom inte bättre för det :)

I´m back!

Jag är tillbaka och allt har gått bra. Fyra små hål i magen blev det och allt gick som det skulle. Och det bästa är att jag nu med gott samvete kan ligga på soffan och kolla Dexter (tack för lånet Kakan!) och läsa alla tusen böcker som jag lånat och äta lite godis, för lite godis och glass får man ju äta, det är ju trots allt särskilda omständigheter, den klausulen måste ju finnas även i Viktväktarnas manifest.

Pausbild

Imorgon är det dags, då ligger jag på operationsbordet och sover. Hoppas att allt går bra, det får man liksom förutsätta. Eller som jag sa till syrran idag, man får ju lita på att dom vet vad dom gör :) Jag kör en pausbild här tills jag är tillbaks!

Close to home

I helgen var Stefan o jag på festival tillsammans. Det är inte ofta eftersom musiken på de festivaler han brukar gå på helt enkelt är kass :) Men här var det blandat så det stod härliga till. Samma sak med vädret... Close to home var ett trevligt initiativ i Borås och vi tyckte alla som var där att det var very nice. Hoppas de fortsätter nästa år med! Jag har sett en salig blandning av Amanda Jensen (som var riktigt bra), Crucified Barbara (som inte imponerade nämnvärt den här gången) och Mustasch (som rockade fett som vanligt, är det förresten ett hippt ord nu för tiden eller är jag helt ute??). Och allt detta bara på fredagen. Den stora nackdelen den kvällen var att regnet öste ner under sista konserten och orutinerad som jag är stod jag där i min tunna lilla jacka och blev genomsur. Men vi hade bilen så vi var snabbt hemma. På lördagen började hela schabraket redan vid 15.45 då Elin Ruth Sigvardsson äntrade scenen och hon är riktigt bra, där måste jag köpa några skivor. Sen blev det lite Fibes oh Fibes! men eftersom regnet envisades med att ösa ner under första delen stannade vi inne och drack öl (så där blev jag av med nästan hela veckobonusen av points, så kan det gå) och vi hörde bara slutet. Sen körde Pain of salvation igång och var helt ok men inte mer. I väntan på det hypade Dundertåget så kollade Ann o jag på hälsingebandet Hellsingland underground och de var helt klart festivalens positiva överraskning och kanske den bästa till och med! Skönt avslappnad rock med bland annat rolig sångare, basist med helskägg och två snygga gitarrister. Kan det bli bättre? nice! Sen förflyttade vi oss över till Dundertåget men där tror jag att jag hade hört för mycket snack före så det blev lite halvt om halvt på nåt sätt. När Timo Räisänen (som nu för tiden bor i Hindås om ni inte visste det) körde igång så var det absolut mest folk i publiken på hela helgen. Välförtjänt helt klart för Timo är en underhållare av stora mått och bra musik såklart! Det sista vi såg var Bob Hund och det var eventuellt på Hultsfred nån gång runt 2000 senast för mig om jag inte minns fel, och före det var det på deras spelning här i Borås 1998 så detta var ett kärt återseende. Vid det här laget hade min orutinerade festivalrygg ballat ur så på slutet längtade jag hem till ett raklångt läge men det var fantastiskt kul att återse de galna skåningarna i Bob Hund. Hoppas dom kommer nästa år med!

Amazonfloden?

Är det Amazonfloden?? Nej det är Ramnasjön! Som såg ovanligt grön ut idag, lite mystiskt och tropiskt på något sätt.

Smörgåstårtan är i magen!

Smörgårstårta = 20 st ProPoints. Men det var det värt!

Fjärilsbesök

I sommar har det kryllat av fjärilar hos oss. Har läst att dom älskar blå blommor och buddleja och annat. Vi har inte så mycket sånt men däremot tistlar! Och dom gillar dom också har vi märkt. Plus gula blommor. Den här fina fjärilen var på besök idag och gillar tydligen ringblommor, så det är inte bara blå blommor som ligger bra till, man kanske kan säga att fjärilar gillar svenska flaggan!

Ännu mera läsning...

Mer Maria Ernestam blev det i sommar. Busters öron bjöd på en famlijehistoria kopplad till rosor och en med en härlig twist. Eva får på sin 56-årsdag en dagbok av sitt barnbarn och börjar nysta i sin egen livshistoria. Det framkommer saker som hon har hållt hemligt länge, fast mest hemligt är det för läsarna ända till slutet, kul! Och omslaget på pocketen är fantastiskt. I babyboomstider läste jag ut Babysug av irländska Sinéad Moriarty. Det handlar såklart om någon som inte alls kommit med i babyboomen utan tvärtom längtar efter barn - men det blir inga. Både roligt och sorgligt beskrivet, precis som det är. Det kan ju bli lätt hysteriskt med ägglossningstester och panikknull för att tiden är "rätt" och när ser man som mest barnvagnar, barn och gravida kvinnor överallt som när man själv desperat längtar efter det?? Ja ämnet är tufft men flera böcker finns ju som Ben Eltons Fruktlösa försök som kom redan 1999. Annars känns det ju som att, även om det naturligtvis alltid har funnits barnlöshet, så är det framförallt det senaste decenniet som det blivit riktigt utbrett. Förmodligen pga. att folk "skaffar" barn senare i livet och det finns tusen miljarder tidningar och media som slår upp det stort eller så är det allt det där giftet i Östersjön :) Sen kan det ju vara så att det ju gäller min egen omgivning för tillfället eftersom jag är just i "den där åldern". Boken var läsvärd och det är Ben Eltons med.

Mer läsning...

Under min korta sjukhusvistelse i somras hann jag klämma nästan tre böcker och favoriten där var Maria Ernestams Alltid hos dig. Alltså vad är det med denna kvinna? hon är både snygg, smart och en jäkel på att skriva böcker. Den här historien skiljer sig lite från hennes tidigare för det är inte någon lika skruvad mordtvist inblandad. Inte på det sättet i alla fall. Det är mer en historia om just historia, en släkthistoria helt enkelt. Intressant, välgjord och gripande. Jag tillhör helt klart Maria Ernestams fanclub!

Jag återsåg även en kär gammal bekant som var ett tag sen jag läste, nämligen Anne Holt. Boken med titeln 1222 över havet var en deckare som långsamt utspelade sig på en fjälltopp där ett gäng personer från ett tåg som spårat ur blir inhysta på en fjällstation under en gigantisk snöstorm. Självklart sker ju ett mord och Hanne Wilhelmsen blir mot sin vilja indragen för att lösa denna mordgåta. Det var ett tag sen jag läste böckerna om ovan nämnda Hanne och här sitter hon i rullstol efter att ha blivit skjuten under ett uppdrag som kommissarie vid Oslopolisen. Hon är bitter, sur och har i princip slutat att prata med folk. Men här måste hon ta tag i saker och sakta börjar en historia nystas upp. Rätt spännande faktiskt!

Men den boken jag började med var Höstoffer av Mons Kallentoft. Jag gillar hans böcker för den nyanserade bilden han ger av själva offret, lite ovanligt. Mamma gillar INTE att kriminalinspektör Malin Fors är en ung tjej på dekis med en massa problem. Mig gör det inget för hellre det än alla medelålders män på dekis som brukar figurera i svenska deckare... Nu inväntar jag bara den sista delen i kvartetten - Vårlik. Den har nog redan kommit så jag får väl ta tag i saken.

Läst

Här om dagen läste jag ut Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler (som nu alla vet är paret Ahndoril som både är och heter förvillande lika). Det kändes som jag var sist i världshistorien att läsa boken men nu blev det av. Det var en riktig bladvändare och jag förstår att den blev populär! Det gick snabbt att läsa och var en tämligen ok historia. Däremot snöade jag totalt in och irriterade mig på alla märkliga personnamn. Det kändes som att hälften av tiden det tog att skriva boken måste ha gått åt till att försöka hitta på lämpliga namn till karaktärerna vilket resulterade i ett antal totalt överarbetade sådana... det blev liksom inte trovärdigt. Och varför 17 måste hypnotisören och psykologien Erik Maria Bark HELA tiden tituleras (och titulera sig själv) med HELA det osannolika namnet. Märkligt. Men men förutom det så flöt historien på och även om en 7-åring rätt tidigt kunde lista ut vem boven var så var den faktiskt riktigt spännande. Och apropå pseudonymer så är man sugen på att veta vem Hans Koppel är så kommer Adlibris att göra ett avslöjande nu på onsdag!

Sommarläsning

Jag har ju läst en hel del i sommar men det har jag inte bloggat om, har ingen inspiration, men det kommer! Här om kvällen läste jag snabbt igenom Paul Austers Den röda anteckningsboken, en tunn liten samling med anekdoter och händelser ur Pauls liv. Lite smårolig och lättläst och tänkvärd. Precis som det ska vara.

Ledigt

Så här medelhavsaktigt såg det ut i dag när vi var nere vid en öde badplats vid Viaredssjön. Oliver passade på att plaska så mycket att han glömde av att han hade byxor på sig och jag njöt av ledigheten och lugnet. Bryggan såg ut som den funderade på att lätta ankar och segla iväg.

Godsaker

Visst känns det bra när Oliver kommer hem efter en dag hos farmor och har såna här godsaker med sig?? Grannen Gunnar (med den gröna traktorn) har varit ute och plockat blåbär och kantareller och vi får ta del av detta smask! Och när sen farmor tänker plocka in en bukett blommor säger min käre son att åh, såna vill nog mamma ha! vilket resulterar i en fin bukett också. Härligt :)

Billy the Kid kanske benådad?

Läste i Svenskan att Billy the Kid kan benådas postumt. När jag såg rubriken tänkte jag att var inte det fullständigt meningslöst, vad har han för nytta av det nu? han har ju varit död i snart 130 år! Men det här var tydligen mer komplicerat än jag trodde för nu har sheriffen Pat Garretts släktingar börjat morra, de tycker upprättelsen är kass eftersom ljuset på sheriffen som varit aningen heroiskt sen dess kommer att falna till förmån för Billy. Snacka om att det är känsligt att börja rota i gamla grejer. Vad Billy the Kids släktingar tycker om detta förtäljer dock inte historien. Vi får se hur det går.

På jobbet igen

Ja, jag är på jobbet igen.