08 januari 2010
Zoombies eller??
Efter Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist ville jag läsa något mer av honom. Det blev Hanteringen av odöda. Fantastisk titel men stor zoombievarning på baksidan. Och visst finns det zoombies i boken, eller "omlevande" som de kallas. Men som vanligt så placerar Lindqvist in handlingen bland precis vanliga människor som dig och mig. Han vet hur han ska få den mest osannolika händelse möjlig i våra tankar. En ofattbar varm och elektrisk natt i Stockholm händer plötsligt det som inte kan hända, de döda vaknar till liv. Fast liv är att överdriva eftersom de är som zoombies, fast inte blodtörstiga och illvilliga sådana. Bara som kroppsliga paket med döda ögon, som rör på sig. Detta ställer naturligtvis allt på sin spets. Vad gör man nu? Hela Danderyd fylls av dessa "odöda", de vaknar till liv i bårhusen, man gräver upp gravar på kyrkogårdarna och militären kallas in. Här får vi följa några personer vars nära och kära nyligen har dött, de är redan mitt i sitt sorgearbete och så händer det här. Hade det varit en opersonlig berättelse om galna zoombies hade den varit lättare att läsa. Nu var det istället ganska tufft att läsa om framförallt den lilla pojken Elias som grävs upp ur sin grav av sin morfar. Han är sig inte lik längre eftersom huden har torkat och blivit som pergament och han luktar illa och ser allmänt anskrämlig ut, han är ju ett lik, men han är också Elias, den lilla kille som dog av en olyckshändelse och som både hans morfar och mamma skulle göra vad som helst för att få tillbaka! Men finns Elias fortfarande där inne? Man kan tycka att flykten som Elias morfar och mamma gör är fullständigt vansinnig men samtidigt, vad gör man inte för att få den man älskar mest tillbaka? Usch, det var tuff läsning tycker jag men jag gillade boken, även om jag hatar zoombies :)
05 januari 2010
Halvblodsindiansliv
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvblodsindian är en bok jag längtat efter att lägga vantarna på. Dels för att det är en ungdomsroman och dels för att den handlar om indianer vilket är något som jag alltid vill läsa om :) Boken är skriven av Sherman Alexie och är baserad på hans eget liv då han liksom huvudpersonen Junior föddes med vattenskalle och gavs dåliga odds för att överleva. Men han klarar operationen och trots vissa fysiska men så är han ingen dumskalle, tvärtom. I boken är Junior bra i skolan, problemet är bara att hans skola i reservatet är kass. De har urgamla läroböcker upptäcker han när han ser sin mammas flicknamn skrivet i en av dem. Allting i reservatet är sådär, det finns ingen chans att bli något, att satsa på sina drömmar. Han bestämmer sig därför efter ett råd från sin lärare att lämna reservatet och gå i en "vit skola" istället. Från början är allt upp och ner, han passar inte in och efter att ha lämnat reservatet betraktas han som en förrädare bland indianerna. Hans bäste vän Rowdy överger honom och han vet inte riktigt vad han ska göra. Men det går bra för honom på den nya skolan, efter en del bråk inger han en viss respekt hos de vita kidsen och får nya vänner och hamnar i A-laget i basket. Det blir en boost för självförtroendet och han trotsar alla fördomar och gruff och går sin egen väg. Boken är skriven med en stor portion humor men med underliggande tragik kan man väl säga. Livet i de flesta indianreservat är idag inte riktigt vad det borde vara och de flesta indianer har som han skriver - inte en chans. Han berättar på ett personligt sätt om ett av de allra största problemen - spriten. Hans egna föräldrar är alkoholister och de flesta andra med. Men man kan ta sig loss från livet i reservatet om man orkar och är modig nog! men det är få förunnat. Boken är även kryddad med roliga och fyndiga serieteckningar av Ellen Forney och bidrar till både humorn och tragiken. Läs den!
03 januari 2010
Mons igen...
Jag har läst Mons Kallentoft igen och denna gång den första delen Midvinterblot. Det gick bra att vända på steken faktiskt. Jag gillar ju deckare så den här slank ner fort. Det som jag uppskattade mer med denna efter Sommardöden är kanske hans författarstil. Att han väver in tankar och funderingar från huvudkaraktärerna och då främst från kriminalinspektör Malin Fors. Det är ju ett hyfsat vanligt grepp att mördarens tankar finns med i deckarna men här får offret en ganska framträdande roll och även som sagt de som ska lösa fallet. Lite nice. Jag slukar (mestadels svenska) deckare i parti och minut så därför kändes det skönt att börja på nästa bok som jag läste ut igår kväll, mer om den sen. Jag har även läst Middagssällskapet men den ska vi diskutera hos Emma om några veckor så det är väl bäst jag håller flabben till dess (underbart uttryck). Over and out.
02 januari 2010
Det goda livet och det nya året...
Man vill ju ha ett gott liv. Och nu är det nytt år, och nya tag. Det motsäger sig själv lite grann men är det så egentligen? innebär inte en bättre hälsa ett godare liv? Det enda jag tänker på är mat, mat, mat godis, godis, bullar osv... men det goda livet kanske helt enkelt innebär att man försöker leva ett så gott liv som möjligt - på ett bra sätt? Ja det får år 2010 utvisa helt enkelt. Jag brukar inte avge nyårslöften för dom håller jag aldrig men inför detta året gjorde jag en kompromiss. Jag lovade att försöka satsa mer på bättre mat och motion. Man kan ju bara göra så gott man kan! Jag hoppas att jag kommer att ha en sån här avslappnad inställning till livet som Oliver har på bilden. Det är så det ska vara. :) GOTT NYTT 2010!
30 december 2009
Bästa klappen!
Jul
I år var julen lite roligare för Oliver. Han hängde med lite mer och tyckte det var kul med alla paket (det som var i och inte bara pappret) och sen var det ju härligt att få träffa hela tjocka släkten och alla han gillar i omgångar. Och tomten var han inte alls rädd för. När tomten frågade vad Oliver hette svara han "Ålle" snabbare än blixten och den frågan har han aldrig ens bemödat sig om att svara på förut. Han visste nog att det gällde att hålla sig väl med tomten :)
23 december 2009
Blandband rules!
Det är inte för inte jag saknar mina blandband. Där var mixen av låtar väl genomtänkt och efter ett antal år av blandbandsmixande så kunde jag verkligen min sak. Att lyssna på random på min ipod shuffle är inte alls samma sak, låtarna som följer på varann funkar inte ihop och jag hoppar ständigt framåt, sökandes efter den låt som jag vill höra. På mitt blandband ville jag höra ALLA låtar, och precis i den ordningen. Hm, dagens i-landsproblem kanske... det som däremot är bra med ipoden är att man "återupptäcker" en del musik man knappt lyssnar på längre. Jag brukar slänga in ett antal skivor och då blir det vad det blir. Just nu är det Tori Amos som jag upptäckt att jag saknat, henne måste jag lyssna mer på.
21 december 2009
Halva liv
Jag har läst Mats Strandbergs Halva liv. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, å ena sidan är den bra - upplägget är bra och ämnet likaså. Men, ibland känns den lite halvkasst skriven och på slutet undrade om jag inte istället fått med mig en Camilla Läckberg-deckare hem. Jag är lite kluven men tycker nog att ni ska läsa den ändå :) Den handlar om Jessica som mått ganska dåligt efter en abrupt avslutad relation där pojkvännen bokstavligen gick upp i rök. Plötsligt dör hennes farmor Viola och hon åker till Skåne för att närvara på begravningen och bestämmer sig för att bo kvar i huset över sommaren. Av grannen får hon veta att farmodern skrivit en dagbok åt Jesssica för att berätta sin historia, för att berätta "sanningen". Under läsandets gång får Jessica inte bara uppleva sin farmors hemliga liv utan hon börjar även fundera över sitt eget.
19 december 2009
18 december 2009
Magsjuka är inte kul
Jag har upptäckt att jag med årens gång blivit himla gnällig när jag är sjuk. Lite som när en kille är förkyld-reklamen. Men att få magsjuka är verkligen inget kul. Jag har inte haft det sen jag var barn vilket man ju får vara oerhört tacksam för och Oliver har aldrig kräkts (mer än vanliga ordinära mjölkspyor när han var pytte) så jag blev verkligen tagen på sängen kan man säga. Nu är vi två friska, men den tredje har fallit. Han ligger på soffan och ser grön ut i ansiktet. Oj oj oj som Oliver ropade i tisdags natt. :)
16 december 2009
Jag fattar fortfarande inte grejen
Idag har Oliver och jag sett I drömmarnas trädgård igen och jag fattar fortfarande inte ett smack... Det är för mig fullständigt obegripligt. Liksom att kalla saker för Ninky Nonken och Pinky Ponken... Och varför är det i stort sett samma avsnitt om och om igen??? AAAAAAAAAA Men ungarna älskar det och det kanske inte är meningen att jag ska förstå. :)
14 december 2009
10 december 2009
Finanskrisen påverkar tonårsekonomin
Den upphetsande rubriken låg och väntade när jag loggade in på Nordea för att se hur mycket pengar jag har kvar att köpa julklappar för, alternativt åka till IKEA... Undrar om någon går in och läser den artikeln? Förmodligen alla utom jag så jag får sitta här och skämmas för att jag klankar ner på ekonomin...
09 december 2009
Borta bäst
Sara Kadefors är mästare i att beskriva de där lite udda, konstiga och stundtals obehagliga människorna som man liksom inte vill kännas vid. De som inte passar in och gör som man har tänkt sig. Karaktärerna i boken Borta bäst är inget undantag. Det handlar om Sylvia som bor i sin bil utanför IKEA och snyltäter halvätna mackor, dricker gratis kaffe, utnyttjar de på morgonen renstädade toaletterna och sover en stund på IKEAS sängavdelning. Varför Sylvia lever så här tar ett tag i boken att komma fram till och jag förstår nog aldrig riktigt varför egentligen, hon har helt enkelt flippat ur. Och genom boken får vi följa Sylvias möten med andra obskyra personer i samhället. Mest intressant tycker jag hennes vänskap med langaren Lisbeth är. Fast jag undrar om inte namnet Lisbeth börjar bli överanvänt i svensk litteatur. Handen på hjärtat, hur många kvinnor under 40 heter egentligen Lisbeth idag???? hm. Ja det där blev ett litet sidospår och för att göra en lång historia kort så lämnade den här boken inte riktigt samma obehagskänsla efter sig som Kadefors förra, Fågelbovägen 32, där jag fortfarande får rysningar när jag tänkter på huvudkaraktären. Jag gillar Sara Kadefors böcker på ett konstigt, nästan oangenämnt sätt. Hon lämnar ingen oberörd.
07 december 2009
Hatten på!
Presidentvalet i Bolivia är i och för sig intressant men mest nyfiken är jag på hur kvinnan på bilden får hatten att sitta kvar på huvudet! Imponerande.
04 december 2009
01 december 2009
Med hjärtat i halsgropen
Efter att ha känt total avsaknad av spänning inför upplösningen i Bodströms bok Rymmaren så klappade hjärtat hårt hårt när domarna skulle avkunna sin dom i Gianrico Carofiglios italienska bok På sannolika skäl. En härligt skriven deckare om advokaten Guido Guerrieri som kämpar i rättssalen för den senegalesiska kringvandrande försäljaren Abdou Thiam. En till synes omöjlig kamp att vinna. Guidos egna nervösa sammanbrott efter separationen med sin fru går som en röd tråd genom boken och gör honom ytterst mänsklig som karaktär. Det är mycket jag gillar med den här boken, det korthuggna språket, alla Guidos tankegångar och funderingar och alla karaktärer. Och så historien såklart! Däremot förvånade det mig mycket att det förekom så många "favoritböcker och favoritlåtar" som är amerikanska. Mina fördomar om Italien är att man älskar den inhemska kulturen när det gäller det mesta och att man inte direkt sneglar åt USA, men det är ju som sagt mina fördomar :) Författaren är rätt okänd i Sverige tror jag men han är en välkänd maffiakämpare i Italien och har skrivit fem deckare, alla utspelar sig i hans hemtrakt Bari - som hör till regionen Apulien. En skön deckare.
Superhjältejul
Cyndee Peters dök upp i årets julkalender, vilken överraskning! hehe men nu har superskurken Gjerta tagit över. Hoppas julkalendern blir skoj, det här var ju bara första avsnittet. Nu ska jag öppna min chokladkalender.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

