Den ständiga resan

Den ständiga resan mellan Finistere och Odenplan är en av de saker som Bodil Malmsten filosoferar om sina blogg-böcker som jag precis har läst. Nu ska jag låna den tredje, De från norr kommande leoparderna. Bodil Malmstens böcker har en avslappnande effekt på mig även om de innehåller många saker att uppröras och fundera över.

Billig Peugeot?

När vi köpte dator ikväll så hittade jag den här! Tyckte det var fasligt billigt tills jag såg att det var en pepparkvarn och inte en bil. Men hur coolt vore det inte att ha en pepparkvarn av märket Peugeot? Fast jag bestämde mig för att det var ganska dyrt för en pepparkvarn. Min peppring funkar utmärkt med kvarn inköpt på Clas Ohlson.

En helt vanlig onsdag

Dahlian blommar så fint. Fick en påse med blandade lökar av mamma i våras. Den här var cool tycker jag! Idag har vi softat hemma Oliver och jag, varit på promenad till Ica, plockat björnbär, tvättat kläder, ätit lunch, läst en massa böcker t.ex. Castor bakar, Lilla Fordonsboken, Min ord- bild- bok, Totte bygger och många många fler. Nu ska jag laga falukorv, makaroner och ärter i värsta hemmafrustil (fast utan botox och hemhjälp) och sen ska vi åka och köpa en ny dator. Tjing

Jag har blivit en geocachare

Jag och Stefan har en ny hobby, vi jagar geocachar på olika ställen. Ett perfekt sätt för oss soffpotatisar att komma ut i skogen lite. (och på andra ställen med) Vi började redan tidigt i somras men det gick inte så bra med vår bil-gps. Nu har Stefan införskaffat den berömda iPhonen och i den finns en gps-funktion som fungerar bättre. Oliver har hängt med hittills men eftersom han allt oftare verkar tappa förmågan att gå och måste bli buren så blir det aningen jobbigt till slut. Man får ofta gå en bit från vägen och i lite blandad terräng. Man kanske får införskaffa en mes som han kan sitta i om han ska fortsätta hänga med? Idag har vi varit ute i skogen igen och här har naturen verkligen tagit över tekniken kan man säga.

Läser Bodil Malmsten...

Bodil bloggar från Finistere, detta har satts ihop i bokform och jag läser just nu en av dom. Härlig läsning i en annan högst förvirrad och påfrestande värld just nu. Läser även Anhörig av Katerina Janouch bredvid men med den hamnar jag i den påfrestande världen igen så jag håller mig mest till Bodil :)

Borta?

Den omfångsrika damen på Stora Torget är borta! Kvar var bara en grushög. Men statyn kan knappast ha blivit snodd tror jag, det känns som att det är ett ganska stort projekt att forsla bort den i smyg... Men det är klart, några typer orkade ju knuffa ner kaninen med "the crazy eyes" i Viskan så varför inte slänga stora damen på flakmoppen och köra mot skogen? Jag vet inte, den kanske bara var till låns och nu var det återlämnkingsdags. Jag kommer att sakna henne!

Snoret är tillbaka

Nu var det dags igen, snor snor snor och feber. Ett ynkligt barn möttes jag av idag. Tur då att vi två är lediga imorgon och kan ha sovmorgon, äta isglass och göra precis vad vi vill! Idag har jag även gjort nåt jag egentligen inte vill, jag har varit ute och powerwalkat som det heter på ren svenska... Samma sak i söndags. Jag har en kompis som sätter fart på mig, annars hade jag bara legat i soffan och ätit praliner och jäst. Så visst är det härligt med promenader egentligen, men jag hatar fortfarande uppförsbackar...

Jorden är som köttfärs för blommorna...

Ovanstående förklaring kom jag på mig själv att säga idag när jag skulle plantera ljung och blommor i krukor och blomlådor. Oliver var med och frågade på en tvårings vis hela tiden vad allting var för något. Ä dem? = vad är det? Och min påse med jord fick alltså vara köttfärs :) Jag tänkte att det är i alla fall nåt han vet vad det är! hehe

Jämställdhet och kakbuffé

Igår hade vi heldag på Pulsen med jobbet. Gabriella Fägerlind, mångfaldskonsulent (kanske man kan kalla henne??) pratade om just mångfald och jämställdhet hela förmiddagen vilket var oerhört intressant och tankeväckande. Sen pratade vi verksamheten efter lunch och däremellan knaprade vi på kakbuffén en trappa ner eller stoppade i oss hallon och lakritsbåtar. Snacka om förutseende företag som bjussar på sånt! Dit vill man ju absolut komma igen :) Efter hela den dagen var det dags för mingel på Cattas balkong men eftersom regnet öste ner fick vi mingla inne i lägenheten vilket inte var helt fel, och vilken utsikt! och hur gott kan egentligen dadlar med philadelphiaost vara? Hur gott som helst kan jag meddela!!!! Och hur mätt var jag när jag kom hem? hur mätt som helst!

Shetlandsöarna lockar

Jag har läst några deckare från Shetlandsöarna. Det är författaren Ann Cleeves som har skrivit en kvartett, men jag har än så länge bara läst tre, den sista är inte översatt än vad jag vet. Jag blev vansinnigt nyfiken på Shetlandsöarna efter detta, måste erkänna att jag hade väldigt lite koll på dem innan. I de här böckerna är det poliskommisarie Perez som håller i trådarna och försöker nysta i mestadels familje- och grannhemligheter. Här ligger många hundar begravda må jag säga. Jag gillar att Shetlandsöarna skildras på två sätt, dels som det lite ensliga, karga och nästan tillbakasträvande samhället och dels som en fantastisk plats att bo på med häftig natur och en stark sammanhållning. Lite av varje med andra ord. Som vanligt kretsar böckerna kring ett gäng personer som återkommer i varje bok men samtidigt får vi lära känna nya människor som på något sätt hör samman med någon av de "vanliga". Ett bra grepp som gör att man blir nyfiken på hur pass dramatiskt varje familjedrama ska sluta. Läs dom gärna!
Svart som natten
Vita nätter
Rött stoft

Skördetid

Idag har Oliver och jag varit ute i trädgården och skördat mogna (amerikanska) blåbär och "tama" björnbär och det kommer att bli många många fler!!! Blåbären är jättegoda men björnbären är sura som f*n. Men det verkar inte bekymra Oliver nämnvärt, han stoppar glatt i sig dom ändå. Synd att vi inte har den vilda sorten, för trots taggar är dom ju fasligt goda! Jag funderar på om jag inte ska göra sylt av resten eftersom det blir så mycket.

100 möjligheter

Lånade Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för två! : om genusfällor och genuskrux i vardagen av Henkel och Tomicic på jobbet. Den var snabbläst och oerhört intressant. Jag skulle gärna vilja att Oliver fick en mer jämställd uppfostran eftersom jag ser små tecken överallt i samhället att flickor och pojkar, kvinnor och män, tanter och gubbar - behandlas olika. Jag har ibland häftiga debatter om rosa och blå kläder och bilar och dockor med några av mina vänner som är tvärsäkra på att sånt är biologiskt. Jag tror att dom blundar och inte ser hur mycket vi vuxna och samhällets värderingar och normer påverkar våra barn. Men jag har också mest blå och bruna kläder till Oliver hemma och han fullkomligen äääälskar bilar! bilar bilar bilar är det enda han tjatar om ibland (förutom kakor) och vi har ju förvånat undrat lite varför. Men jag kan bara inte tro att det är biologiskt på det sättet, för hur länge har vi egentligen haft bilar och motorfordon i samhället? några hundra år, max? Hur kan det ha uppstått en biologisk gen där på dom knappa åren undrar jag. Och vad gäller kläderna beror det ju på att affärerna maskar och säger att alla kunder efterfrågar en uppdelning av tjej och killkläder. Lustigt nog önskar nästan alla småbarnsföräldrar jag känner att det skulle finnas mer unisex i klädaffärerna och det är inte svårt att gissa att affärerna tjänar på upplägget. Det är där skon klämmer. Den här boken tar inte bara upp såna (små)saker utan all ojämställdhet i hur vi och andra bemöter våra barn, hemma, på förskolan, i lekparken, i skolan, bland släkt och vänner. Folk på gatan. Ja allt är helt uppdelat och många gånger helt i onödan och inte på något bra sätt när man väl börjar se mönstret. Jag ska försöka att anamma några av alla tips som ges i boken men det verkar vara ett heltidsjobb. Jag tror inte att Oliver mår dåligt av att leka med bilar i sina blå kläder så jag tar ett steg i taget :)

Särtal?

Det finns ju något som heter särskrivning men finns särtal? Det är i alla fall något som Oliver pysslar med just nu. Det kommer fler och fler ord för varje dag och nu har han börjat försöka sig på sammansatta ord, det mest frekventa är ostmacka. Nu har han även lärt sig det mer coola ordet motorcykel. Fast när han säger det blir det liksom en liten paus emellan, motor--cykel. Och det låter lite som en sån där robotröst man får höra när man ska beställa tågbiljetter och helt plötsligt får som förslag Norrköping när man egentligen ville åka till Malmö... m o t o r --- cykel. :) Ja det fullkomligen strömmar ord ur den lilla munnen och nu kommer även mindre meningar som igår morse vid frukost när han säger "uppe fågel!" och ja mycket riktigt, på grannes taknock satt en fågel. Det underlättar nu när vi förstår honom lite bättre. Fast ibland undrar man vad som rör sig bakom pannbenet när han slänger ur sig långa haranger av fullständigt svammel och ser uppfodrande på oss, som att "vad säger ni om det där ni! Roligt :)

Tajt om tid

Igår såg jag något fantastiskt roligt, en tjej i oerhört tajta brallor som hade bråttom till tåget. Ja, ni skulle varit med helt enkelt... haha

Doppler

Erlend Loe är antingen ett geni eller en galning eller möjligtvis både och... Jag ryckte åt mig hans roman Doppler från lästluststället förra veckan och satt och fnissade på bussen hem. Vem kan inte älska meningar som "Men Bongo är usel på memory. Han får verkligen skärpa sig om jag ska orka spela fler gånger. /.../ Han har helt emkelt ingen förmåga att memorera var korten ligger. Jag pekar på dem och förväntar mig att hans ska ge mig en liten vink i form av ett ljud eller en nick eller något, men icke. Inte ett ljud. Inte en nick. Bongo, Bongo, säger jag. Du är inte precis smartast i klassen. Men en bra kompis, det är du. Och en härlig huvudkudde." Ja, till saken hör då att Bongo är en älg! en älgkalv. Doppler som huvudpersonen heter i boken vurpar med cykeln i skogen en dag och inser plötsligt att han klarar sig utmärkt utan den materalistiska och kravfyllda världen utanför skogen. Han flyttar helt enkelt dit, in i ett tält och för att överleva dödar han en älg och äter upp. Men med den älgen följer en älgkalv som blir hans kompis. (och som inte är så bra på memory). En märklig historia med många poänger och trots en del uppenbar tragik så är den fasligt rolig också. Erlend Loe får mig alltid på gott humör och hans Naiv Super hör för alltid till en av mina favoritböcker. Men läs den här också!

Hårt liv som bibliotekarie

När man har en nattsuddare som är minderårig och inte somnar så tidigt får man vara lite kreativ. Ikväll har Oliver sett på Stora maskiner och ätit välling i vårt sovrum medan vi har ätit chips och sett på The Librarian 3 i vardagsrummet. Och jag måste ju säga att det är ett hårt liv att vara bibliotekarie. Man måste freda sig mot vampyrer såväl som maktgalna ryska banditer. Man kan inte tro att man klarar sig undan med att bara kunna SAB-systemet och söka i Cinahl utan här krävs lite mer handgripliga kunskaper om jag säger så. Hädanefter tror jag vi får formulera om våra platsannonser och lägga till kampsport, fäktning och allmän MacGyverkunskap. Något jag även måste tänka på vid nästa utvecklingssamtal!

Laxar på vift!

Enligt DN så är det en massa lax på vift i Canada. Inga sex laxar i en laxask där inte! Utan miljoner lax är saknad. Wantedskyltar uppsatta överallt! Jag undrar bara vilken stackare som har suttit och räknat dom laxar som faktiskt har dykt upp! 600 000 är dom, varken mer eller mindre. Hur vet dom det? Intressant. Dom andra kanske har fått svininfluensa och kolat av på vägen. Hoppas dom dyker upp i alla fall, så att björnarna får något att äta.

Flera dar

Nu har jag jobbat i flera dar! eller i alla fall två... imorgon är jag ledig, min vanliga lediga onsdag och den är väldigt välkommen just nu. Samtidigt som det är urjobbigt att gå upp på morgnarna, organisera transporter hit och dit och försöka få ordning på både hjärnan och skrivbordet så är det ju naturligtvis kul att träffa alla kollegor igen! och börja veckan med tårta är ju inte illa (tack Anita!) och det är inte så dumt att få in lite rutiner igen. Nu är bara den stora frågan om vår lilla icke-rutinare kan tänka sig detsamma...

Nya bus varje dag

Jag har ingen större lust att gå tillbaks till jobbet just nu. Jag vill fortsätta vara hemma och bevittna alla bus och roliga saker som Oliver hittar på. Han är en nybliven tvååring och den åldern är allt bra kul! Visst ryker vi ihop ibland som när han vägrar ha hakklapp på sig och kladdar ner hela tröjan, eller vägrar att ens sätta på sig nån tröja eller byxor... Och lite arg blir man ju när man kommer ut och ser att han rivit loss alla blombladen på min fina pelargon och slängt på grusgången... grrr... men för det mesta är han alldeles alldeles underbar! Som idag när jag stoppar honom i dörren, på väg ut med bästa yllefilten och en soffkudde. Han fick två badlakan istället, dom använde han till att campa på farstubron. Ena handduken fick vara kudde, den andra täcke. Sen kastade han slängkyssar till mig för att markera att han skulle sova. haha Eller som här om eftermiddagen när han vara supertyst i sitt rum länge och jag kikade in. Då satt han under täcket med stövlar på och läste böcker. Helt uppslukad. Han kan upptäcka en traktor eller en ko på flera mils avstånd känns det som. Traktor ropar han plötsligt. Var då? jag ser ingen traktor tänker man då, men när man tittat riktigt noga kan man se kanske ett hjul eller en bit av en traktor som sticker fram bakom nåt hus. Likdant med kor. Det har han verkligen näsa för. Han pratar mer och mer och börjar sätta ihop en del ord som "åka bilen", "uppe där" m.m. Han har lärt sig säga kyckling, sluta (schluta), regna och fotboll under semestern. Och han har ätit upp halva svartvinbärsbusken med blandat resultat... Ja ni kanske förstår att jag hellre skulle vilja vara hemma några veckor till än att sitta på jobbet och beställa fjärrlån, men jag har ju åtminstone mina onsdagar!!

Join the U2 spaceship

I går var vi på U2´s konsert på Ullevi. Självklart valde vi den bästa kvällen (eller så var det så att vi inte fick biljetter till första, minns inte riktigt hur det var...) med skönare väder och ett bättre U2. :) Jag var lite tveksam till den gigantiska scenen, the Claw, när vi kom in på Ullevi men under kvällens gång blev jag faktiskt lite impad. Den var rätt cool!!! Stefan hade kommit ihåg att ta teaterkikaren med sig och genom den såg man riktigt bra, annars hade vi ju platserna så långt ifrån scenen man kan komma utan att sitta utanför Ullevi... Bono var lite hes och The Edge gitarr skrällde lite i början men annars var det en härlig kväll. U2 är ju alltid U2 och igår hade dom (kanske för min skull???) lagt till min favoritlåt New years day på sin setlist. Yes! Som vanligt när det är så bra vill man inte gå hem utan hoppas att kvällen aldrig ska ta slut. Men det gjorde den naturligtvis och det som var bra var att vi hade haft sån tur att vi fick plats i Ullevigaraget och kom snabbt ut på vägen hem till Borås. Såg idag att The Edge hade twittrat lite från Göteborg.