Kvällspromenad

Skönt vårväder gjorde att vi struntade i soffan och tog en promenad i skogen istället och letade geocacher och tittade på de gula fantastiska skunkkallorna som kommer år från år vid ån. Otroligt pampiga och coola. Leo passade på att utforska allt han inte fick men vi lyckades hålla honom från vattnet i alla fall. Sen hämtade vi upp brorsan hos farmor på hemvägen. En skön kväll.

Hatet

Hatet av Maria Sveland är ingen rolig läsning. Boken är dessutom sprängfylld av fakta och hänvisningar till olika saker så jag kanske inte skulle kalla den lättläst. Men den är kort och den är innehållsrik och framförallt är den viktig. Men återigen misstänker jag att de som egentligen borde läsa boken inte gör det. De är fullt upptagna med att näthata Maria Sveland och alla andra som för kampen för ett jämställt samhälle. Eller så är det just de som de gör, läser boken alltså, men knappast i dess ursprungliga syfte. Utan för att få stoff till sin egen kamp - att fortsätta näthata. Och det är det som är så sorgligt, allt det där hatet som sipprar omkring och tar sig ganska otäcka former för de drabbade, allt hat som man undrar var det kommer ifrån? Jag tvivlar på att alla plötsligt hatar mer bara för att Internet finns men däremot är det ju betydligt lättare att göra det, särskilt anonymt. Som bok är det inget litterärt mästerverk och det var det förmodligen inte tänkt att vara heller, och det är inte heller ett manifest utan snarare en bok som kort och gott talar om att så här ser det ut i samhället idag. Det är skit och pannkaka och eftersom nätet bara växer är det ett problem som vi måste komma tillrätta med. Kommer vi att göra det eller ej, det vet jag inte men vi kan i alla fall ta ställning mot det. Med andra ord - jag hatar näthat! Och det gör jag utan att hota någon.

Game over

Under påsken fick jag äntligen ro att läsa lite deckare igen. Anders del la Motte, fd säkerhetschef och fd polis har skrivit en deckare med en kul idé, Geim. HP är en smart men lat kille som glider fram genom livet genom (mestadels) lite oärliga affärer och röker på i den ärvda lägenheten när han inte är ute och hänger med polarna. En dag på pendeltåget upptäcker han en kvarglömd mobiltelefon. Det blir upptakten till ett spel som han blir beroende av och slutligen heller inte kan ta sig ur. Oväntat mycket slang och snabbt språk i boken men det funkar faktiskt, det passar in. Otroligt spännande med en del cliffhangers och jag kände att jag bara måste veta hur det här spelet slutar. Nu läser jag fortsättningen, Buzz. Har bara precis börjat så det är svårt att veta redan om den håller måttet som uppföljare. Anders de la Motte var visst med på Babel nyligen men det avsnittet har jag inte sett än, tacka vet jag svtplay :)

Från Delhi till Borås

Vi läste New Delhi - Borås : den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull i bokcirkeln sist. Det var mitt förslag för jag var lite nyfiken på denna Pikej som jag  hört så mycket om! Han bor ju utanför Borås med sin fru Lotta och deras barn och är lite av en lokal kändis, en glad sådan. Titeln stämmer för det är verkligen en osannolik historia. När Pikej, eller Jagat Ananda Pradyumna Kumar Mahanandia som är hans fulla namn, är liten får han höra en profetia. Att han en dag ska gifta sig med en flicka som inte är från hans by eller ens från hans land och hon ska vara musikalisk och äga en djungel. Och det är precis vad han gör när han vuxen plötsligt möter Lotta från Sverige i Indien och tycke uppstår. Att han sen inte har råd att flyga till Sverige utan bestämmer sig för att cykla dit är en helt galen men tydligen genomförbar idé. Det intressantaste i den här boken är nog ändå berättelsen om hans barndom och det grymma kastsystemet som fortfarande existerar i Indien. Även om det nu är förbjudet att diskrimineras på grund av kast. Pikej är kastlös, en så kallad oberörbar person, the lowest of the lowest. Det präglar hela hans uppväxt och gör det inte lätt för honom. Men historien slutar som vi alla vet lyckligt och det är fascinerande att läsa om resan från den lilla byn i Indien till Sverige och Borås. Per J Andersson, resejournalist har skrivit boken och den flyter på bra. Indien är ett spännande land och verkar vara ett sådant land som många längtar till, en djup inre längtan. Precis som Lotta.

Ägg

Nu när det är påsk kan jag ju passa på att lufta en sak om ägg. Jag skulle köpa ägg på Ica häromdagen och då finns det något som heter Ica köksägg och något som heter Ica frukostägg och säkert någon mer typ av ägg som jag inte såg. Det jag undrar är vad sjutton är det för skillnad på dem? Vad händer om jag äter frukostägg i maten och köksägg till frukost? Får jag tuppjuck då? För det får jag ändå. På något sätt vet jag att jag blir lurad, men hur? Förmodligen är det något med priset. Det får jag kolla nästa gång. När jag var liten köpte mamma 10 flak ägg av Rut och Conny som hade en gård. 2 flak tog vi själva och resten sålde mamma efter beställning till andra hemmafruar i kvarteret. Det var helt vanliga ägg direkt från hönor som bodde på en gård och de funkade alldeles utmärkt till allting man skulle ha ägg till. Jag önskar att jag hade mer ork och tid idag att göra på samma sätt. Kanske hitta en liten gård i närheten där jag kan köpa ägg direkt och inte behövs bekymra mig om det ska vara köksägg eller frukostägg. Lite mer tid och ork att leta efter bra alternativ och mer ekologiskt. Vi får se när det blir.

Här är Mando Diaos sovjetiska synthesizer

Ibland snubblar man över en till synes oerhört underlig rubrik. Som i Ny Teknik - Här är Mando Diaos sovjetiska synthesizer. Ehe say what? Men när jag läste artikeln klarnade det och visade sig vara rätt coolt. hehe Jag är inte så bevandrad i synthesizervärlden att jag förstod precis allt men att det här var en unik, rejäl gammal öststatsprodukt förstod jag i alla fall. Musikvärlden är fantastisk. Mando Diao också :) Man kan dessutom bygga sig en egen om man känner för det. Jag tror vi dammar av pianot istället som mest används av Leo "kladdig" Holmberg och Oliver "tror-att-han-är-Beethoven" Holmberg. Därför måste det nog inte bara dammas av utan troligtvis grundligt saneras. Och stämmas. Men sen så! Mando Diao - look out.

Alltid du

Det har blivit många relationsromaner på sista tiden, varvat med magsjukor och hostiga nätter. Senast ut var Pernilla Alms Alltid du. Pernilla bloggade tidigare som Skrivarmamman och tog sen steget till att bli författare i bokform. Alltid du är hennes debutroman och platsar väl bland ovan nämnda genre. Historien är säkert inte helt ovanlig heller. Stadgad, lyckligt gift kvinna/mamma i sina bästa år träffar på ungdomsförälskelsen av en slump och tycke uppstår igen, gamla känslor vaknar till liv helt enkelt. Det har säkert fått ett och annat förhållande på fall. Och det jag gillar är just rakheten, att detta faktiskt kan hända vem som helst. Ibland råder INTE förnuftet över känslorna. Shit happens. Jag är lite allergisk mot beskrivningar som att "barnen  var lite kinkiga" men med lite jobb vad gäller språket så är den som debutroman fullt godkänd!

Lyckostigen

Det är mycket lycka i titlarna på de böcker jag läser just nu. Men inte alltid så himla lyckligt i boken ändå... Anna Fredriksson skrev Sommarhuset som jag läste i höstas. En sjysst svensk roman, fylld av relationsproblem. Lyckostigen är lite samma sak, ganska typiska personligheter men under ytan gömmer det sig såklart en hel del saker som inte kommer fram till en början. Att leva i ett nytt förhållande med barn är ju inte alltid så lätt men om man samtidigt försöker dölja sitt förflutna för sin nya partner blir det verkligen inte lätt... om sen den gamla partnern plötsligt vinner storvinsten på lotto och flyttar in i samma trappuppgång så tätar intrigerna. Det är ändå inte helt uppenbart att det är just denna Calle som har flest personlighetsstörningar i den här historien skulle jag vilja påstå utan alla har handen djupt i syltburken. Ja en lättläst men ändå nyanserad roman och jag gillade både denna och Sommarhuset.

Morgon i Jenin

Jag har läst Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. En välskriven bok som får mitt hjärta att brista. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med Israel-Palestinakonflikten ocn jag kan inte säga att jag förstår den efter den här berättelsen heller. Men jag har fått en inblick i vad som faktiskt har hänt. Det är en svår situation, så svår att den förmodligen aldrig kommer att lösas. Här får vi en del av det hela, Susan Abulhawa skriver framförallt ur palestinernas synvinkel men jag tycker aldrig att hon utpekar Israel och judarna som de enda som begått något fel. Det är ingen ensidig berättelse, den tar hänsyn till många parter även om den skriker ut sin förtvivlan framförallt för palestiniernas sak. Förmodligen håller inte alla med mig om det men så uppfattade jag det hela. Jag har heller aldrig förstått hur man kan göra någon annan så illa som man själv blivit behandlad. Efter den här boken förstår jag det kanske lite bättre. Våld föder våld, att förlora sin familj, sina vänner, sitt hem, sin nationalitet, sin integritet gör onda saker med en människa. Förtvivlan ger utlopp åt en agression man inte trodde var möjlig. Hämndtanken tar över helt. Allt det här fick Susan Abulhawa med i sin bok och den berörde mig djupt. I bokcirkeln var vi rörande överens om att det var en riktigt bra bok och en viktig sådan men att vissa saker hastades över och andra förklarades mer. Jag tyckte allra bäst om första delen där huvudkaraktären Amal är liten, ett barn och tillsammans med bästa vännen Huda överlever de det osannolika kriget och tar sig fram i vardagen sådär som barn gör. I slutet finns en ordlista för att förklara de arbiska ord och uttryck som finns med, jag bläddrar lite i den ibland men jag tycker egentligen inte att det är nödvändigt, boken svämmas inte över av arabiska fraser utan språket flyter på och man förstår ändå. Har du bara tid att läsa en bok på länge, läs den här!

Lycklig eller olycklig?

Jag ska göra dig så lycklig är en sextiotalsskildring av norska Anne B. Ragde. Hon har tidigare skrivit bland (mycket) annat de populära Berlinerpopplarna. Den här boken kan definitivt läsas av alla men jag tror att alla de som var hemmafruar på 50-60-talet har hög igenkänningsfaktor. Plötsligt flyttar man från landet in till stan, till höghus med alla möjliga bekvämligheter som man saknat innan som toalett, tvättmaskin, rinnande vatten och el. Men att bo så nära inpå varandra inbjuder till skvaller och högmod och ibland även samförstånd och umgänge. Idag är vi rätt vana vid allt det där men jag kan tänka mig att det uppstod rätt många tävlingar bland hemmafruarna om vem som faktiskt städade trappen bäst och tog hand om sin familj på rätt sätt, skenet utåt var extremt viktigt. Idag tävlar vi mer om vem som har nyast renoverat kök eller badrum... hm. Ja strunt samma. Boken är lättläst och bra skriven precis som de tidigare jag har läst av författaren och historien är samlad, det är grannarna det handlar om, vi får veta mer om deras liv, familj efter familj. Allt är inte alltid som det ser ut att vara och mycket döljer sig bakom lägenhetsdörrarna. En helt ok bok.

Ögonblicksutgrävningar

Ögonblicksutgrävningar är en samling reflektioner av Jonas Barck, till vardags systembibliotekarie på Linnéuniversitetet. Igår stängde jag biblioteket och hann läsa hela boken vid informationsdisken samtidigt som jag servade de få besökare som kom. Slapphet eller folkbildning får chefen avgöra :) Jag älskar att försvinna in en berättelse, en ramhistoria, en annan värld som är en riktigt bra roman. Men på senare år har jag börjat gilla sådana här korta novelliknande iakttagelser ur livet. Att någon sätter på pränt de där små (och stora) sakerna som man ytterst sällan tar sig tid att fundera över. Och mycket riktigt, många av de här betraktelserna äger rum på ett tåg eller i väntan på ett tåg eller i väntan på något annat. Just då man inte har möjlighet att göra så mycket annat än fundera. (eller spela wordfeud eller candycrush på telefonen) Jonas Barck lyfter fram de här stunderna och funderar ibland i för mig helt nya tankebanor. Splendid! Jag tycker att han har lyckats bra med att ge sin bild av världen och dela den med oss. Vi ser saker olika och ibland kanske man behöver påminnas om just det, att havet för mig är en sak men kanske en helt annan för den som står bredvid. Ögonblicksutgrävningar är precis vad det låter och likaväl som den kan läsas ut på ett ögonblick kan den läsas sakta, sakta.

Hillerman fortsätter

En glad nyhet för alla indianälskande bokmalar som undertecknad! Tony Hillermans dotter Anne Hillerman fortsätter i sann anda deckartraditionen som präglas av framförallt folket Navajos. I just can´t wait! Har saknat att läsa om Leaphorn och Chee. Hoppas att författarkvaliteten håller bara.Verkar aningen svårt att bara ta över där någon annan slutat. Vore kul om de översatte den till svenska också eftersom jag läser så långsamt på engelska. Det har jag inte riktigt tid med :)

När gud var en kanin

Att börja läsa en bok som man fastnar i direkt är bland det bästa som finns. När gud var en kanin av Sarah Winman var en sådan. En debutroman full av underbara meningar och huvudkaraktärer. Av någon anledning kändes den väldigt amerikansk trots att den är engelsk och utspelas mest i Essex och Cornwall. Jag gillar särskilt första delen av boken där huvudpersonen Elly är liten. Hennes vänskap med den olyckligt lottade Jenny Penny och samhörigheten med sin storebror präglar hela boken och ger den djup. Ett djup som lockar fram många tankar och funderingar. Det vilar en lite magisk, melankolisk stämning över boken vilket ju passar mig utmärkt. Jag kallar det mitt finska arv, jag dras till melankoliska berättelser, filmer och ta mig tusan finsk tango :) Det här var en bok jag gillade helt klart!

Tacksamhet

Inspirerad av dagens fikasamtal på jobbet så funderar jag lite över vad jag kan känna tacksamhet över just idag. Det visade sig vara rätt mycket så här listar jag helt random saker som under dagens lopp fått mig att känna tacksamhet, glädje och ödmjukhet inför.

• Den där härliga kramen från Leo när jag kom hem från jobbet och inte ens hade hunnit få av mig jackan.
• Att maten stod på bordet när jag kom hem och var lagad av någon annan nämligen Stefan! Som även lagade maten igår vilket innebar att jag fick en härlig flygande Jakob till lunch.
• Att bussen (trots en trasig fläkt som lät som ett propellerplan)  tog mig säkert och varmt hela vägen till jobbet och hem.
• Min sköna mössa som höll huvudet varmt i morse när jag stod och väntade på ovan nämnda buss.
• Min sköna säng som jag snart ska sova i och slippa ligga ute på en parkbänk, jag har tak över huvudet och ett väldigt stort hus.
• Att Oliver fortfarande älskar att höra mig läsa varje kväll vid sängdags, mer mer mer!
• Att han även försöker bättra på mitt miserabla (och pinsamt dåliga) rekord i candy crush...
• Att jag trots havererat system på jobbet ändå lyckades åstadkomma något idag som betydde något för någon annan.
• Alla snälla kollegor som fått mig att skratta både vid fikat och lunchen och även där emellan.
• Jill Johnson som vågade bjuda in hela Sverige till sin veranda så man fick lära sig lite mer om country och lyssna på lite musik på bästa sändningstid.
• Den otroligt mjuka filten vi fick av mina syskonbarn i julklapp som blivit en storfavorit i soffan.
• Weeping willows sköna musik som fick mig att varva ner lite på eftermiddagen. 

Ja det blev ju en hel del att vara tacksam över och det bara idag! Att tänka på det lite extra ger lite perspektiv på tillvaron och alla de där mindre tacksamma, jobbiga, irriterande eller tunga sakerna som också händer varje dag, de försvinner lite i mängden och blir lättare att hantera. Jag har helt klart mycket tt vara glad för och det känns bra att veta nu när jag ska läggs huvudet på kudden och sova. Godnatt!

Mail eller brev?

Brevromaner har ju funnits länge, och mailromaner ett tag. Läste Inbox (1) av Daniel Glattauer här om dagen. En kvinna ska säga upp en tidning och råkar av misstag maila en privatperson med nästan samma adress. De inleder en mail-växling som blir mer och mer personlig och intim. De försöker även träffas några gånger men det är alltid någon som ballar ur i sista stund. Båda lever helt skilda liv, Leo har precis brutit upp med sin flickvän och kvinnan Emmi är gift och har barn. Kom att tänka på hur intressant det är att läsa andras brevväxling, särskilt äldre sådana som exempelvis den mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan. Man kunde det där med att skriva brev förr i tiden, kanske för att man hade mer tid och ett bättre språk :) Vad gäller mail-konversationer så blir de inte lika spännande, korthugget och ibland utan djup. I Inbox (1) blir det väldigt många korta mail och även om de driver handlingen framåt och vi får glimtar av både Emmi och Leos liv så saknas något. Det blir hattigt och avhugget och jag känner nästan inget för huvudkaraktärerna, tycker mest de beter sig märkligt. Någon höjdarroman tycker jag inte att detta är och jag tycker idén inte känns särskilt hipp heller. Eller så är jag inte så ungdomlig som jag tror mig vilja vara :)

Klart som glas

Klämde en deckare över jul, det har inte blivit mycket läst alls! det är inte bra... mest för att jag har noll inspiration just nu och hellre vill gå och lägga mig på kvällarna och bli förnedrad i Candycrush och Wordfeud, det är mer lagom avslappnat :) Men Karin Wahlberg brukar alltid skriva bra men jag kände mig märkligt oengagerad i den här boken måste jag säga. Den handlar om traktens flicka som kommer tillbaka efter många år på annat håll. Naturligtvis uppdagas en massa hemligheter och även en majbrasa innehållande ett lik. Boken heter Glasklart och jag tycker absolut att författaren har presterat bättre. Eller så kanske, kanske KANSKE jag har börjat tröttna på deckare? nä, det tror jag inte :)

Middagen upprör

Middagen är en ganska omständligt skriven bok av holländaren Herman Koch och den har även blivit film. (2013) Kan tänka mig att den gör sig nästan bättre som film! Det är ingen dålig bok på något vis men det råder en obehaglig stämning rakt igenom. Från början, via baksidestexten och halva boken så är jag fullständigt övertygad om vem som är ett svin och vem som är the good guy. Men sen vänder alltihop på ett bräde efter saker som framkommer nästan enbart under denna middag. Några tillbakablickar finns också naturligtvis men annars är det den här kvällen som gäller. En bok som får en att börja fundera och den är ganska klurigt skriven. Däremot blev jag inte ett dugg hungrig trots namnet, det kan man ju bli ibland när böcker involverar mat. :)

Goodbye 2013 hello 2014

2014, ett helt nytt år. Pinfärskt idag den 1 januari. Hoppas att det blir ett bra år för 2013 har varit lite upp och ner. Livet blir vad man gör det till, men inte enbart, shit happens och oväntade bra saker med för den delen! Jag ger inga nyårslöften nu för tiden och det är lika bra det, forskarna säger att nyåret är ett värdelöst tillfälle att lova en massa saker så jag lovar ingenting. Mer än att försöka göra 2014 till ett bra år. :)
Så GOTT NYTT ÅR!

En klassisk spökhistoria

Före jul läste jag Henry James När skruven dras åt. En klassisk spökhistoria i 1800-talets England. Henry James har skrivit oerhört många short stories/noveller och romaner och annat men jag har läst väldigt lite. Jag gillar inte att läsa skräcklitteratur även om jag har läst en och annan Stephen King i mina dagar. Men det här är mer subtilt och psykologiskt och bra skrivet. En klassiker är alltid en klassiker, faktiskt. Låter kanske pretentiöst sagt men det stämmer :) Men var är egentligen en klassiker? ja Bibblan svarar - svarar på ett sätt. Kärnpunkten är kanske "Frågorna om vem som bestämmer vad som ska anses vara en klassiker och hur många klassiker det finns är svårare att besvara." Ja att en klassiker är en klassiker idag beror kanske mycket på att det har bestämts av litteraturvetare och litteraturkritiker genom tiderna. Men å andra sidan måste det kanske finnas några som väljer ut, för att det ska fungera, hur ser vår litterära kanon ut? Och trots allt märks det ganska väl när man läser "god litteratur" att den är bra. Sen tror jag inte det är nyttigt att bara läsa klassiker eftersom de tenderar att ha några år på nacken vilket i vissa fall ändå fungerar utmärkt (ett kriterium för en klassiker?) men det finns otroligt mycket samtida litteratur som kanske aldrig kommer att hamna i historieböckerna som klassiker men som speglar den värld vi lever i och berikar vårt liv. Ja det här inlägget urartade till att bli om möjligt ännu mer pretentiöst men det bjuder jag på. Bara ni läser Henry James! :) Men vad handlar då hans bok om? En guvernant får anställning på ett gods utanför London där märkliga saker börjar hända kring de barn som hon ska ha hand om. En klassisk spökhistoria som sagt.

Snabbläst

Har snabbläst lite böcker. Först Familjegraven, en fortsättning på Grabben i graven bredvid. Men inte riktigt lika bra. Katarina Mazetti har ett roligt och vasst språk och boken är lättläst. Men behövdes det egentligen någon fortsättning på en sådan härlig bok som Grabben i graven bredvid? Jag tycker egentligen inte det. Visst är det lite småroligt att återigen möta kulturkrocken mellan bonden Benny och bibliotekarien Desirée och få läsa om alla motgångar och besvär ute på vischan. Men till slut blir det ganska tjatigt och jag önskar att jag hade lämnat Benny och Desirée därhän efter första boken. Hoppas det inte görs film på den här... (även om filmen efter första boken faktiskt var förvånansvärt bra!) Efter det tragglade jag mig igenom Sara Kadefors augustnominerade ungdomsbok Lex. Jag gillar ju Sara Kadefors men hade uppenbara problem att komma in i den här boken. Den uppfyllde inte alls mina förväntningar först, men efter en tredjedel av boken så kom den igång och blev bra. Då började det hända något. Ämnet är ju inte helt galet eftersom det handlar om bloggar, uppmärksamhet och känslor, typiska tonårsgrejer säger tantiga jag :) men den lyfte liksom lite för sent för att jag ärligt kan säga att jag tyckte den var läsvärd. Det förvånar mig lite för Sandor slash Ida var ju en riktigt bra ungdomsbok! Kanske blir det bättre nästa gång eller så börjar jag bli för gammal för ungdomsböcker. Fast egentligen inte, det handlar inte riktigt om det med tanke på att jag boostade den här boken nyss genom att säga att den är en ungdomsbok som går precis lika bra att läsa som vuxen.

Kod 400

Som bibliotekarie och Deweyanvändare var den här lilla boken ett måste. Kod 400 av franska Sophie Divry är en kort och snabbläst bok som egentligen består av en enda lång monolog. Av en bibliotekarie på geografiavdelningen på ett landsortsbibliotek. Till en början presenteras själva yrkesrollen på ett ganska nedsättande sätt får jag nog lov att säga men innan jag hann hetsa upp mig över det insåg jag att den är skriven med en stor portion humor och faktiskt ganska träffande :) Ibland åtminstone. Det är väl lite så med allt här i livet, ibland stämmer uppfattningen man har om någon/några/något, ibland inte. Och i vilket fall som helst är det bra att det är blandat, vore allt stöpt i samma form vore det väldigt tråkigt.

"Löjligt och perverst"

Är det en beskrivning av porrfilm? senaste Baksmällan-filmen eller dokusåpan Paradise hotel? Nej det handlar om genustänket i de svenska leksakskatalogerna! Herre min hatt! I år har det gett gensvar från övriga världen och det som tycks är väldigt intressant, och otroligt ojämställt och det gör att jag är VÄLDIGT glad att jag och framförallt mina barn lever i Sverige. I det här inlägget tyckte jag att det fanns en hel del att jobba på i Sverige vad gäller detta och det tycker jag fortfarande, men tydligen är det betydligt mer att jobba på i andra länder. Ett steg i taget, och glöm inte att räkna till tio!

Utrensning

Utrensning av Sofi Oksanen har länge stått på min "att läsa- lista". Men det tog flera år innan jag verkligen gjorde det. Boken har både lockat och skrämt mig, jag tyckte den verkade både oerhört bra och skrämmande. Och det visade sig stämma, både och. En jobbig bok som är skriven på ett sätt som tar sig in under huden. Särskilt det faktum att det egentligen inte finns några hjältar i den här boken utan bara offer. Offer för människans ondska, svaghet och kärlek. En bok som inte bara ger känslorna en knuff utan en bok som man lär sig något av. Estlands öde under världskrigen ligger ganska nära geografiskt men inte historiskt. Jag vet mycket lite om Estland och den ryska ockupationen. Nu vet jag lite mer. Sofi Oksanen skriver naket och blottat och det finns inga hemligheter. Framförallt fascineras jag över livets alla gråzoner. Det är sällan svart eller vitt, olika situationer och händelser tolkas efter personen den drabbar, från olika håll. Läs den!

Mycket hände efter min död

En titel som väcker nyfikenhet. Skriven av Ricardo Adolfo och jag hade aldrig i livet hittat den bland alla böcker på hyllorna om jag inte fått ett tips av en kollega. Mycket hände efter min död är en rätt underlig roman som mestadels berättas i realtid men vi får små tillbakablickar i familjens liv. Särskilt mannen som är den som pratar mest i boken. Den är märkligt skriven och ibland vet jag inte ens om jag gillar den samtidigt som jag älskar den! Märkligt var ordet. En intressant inblick i hur det är att stå utanför. En annan bok jag däremot inte har läst ut var den hypade Jelliocoe road av Melina Marchetta, förmodligen jättebra men jag fastnade liksom och kunde inte ta mig loss, jag la ner projektet. Jag har för många andra böcker som ligger och väntar för att jag ska fastna i en enda. Nu var det dessutom ett tag sen jag läste i den så i så fall hade jag nästan fått börja om. Nix pix!

Deckare

Läste nyss ut en deckare, Svärmaren av Anna Bovaller. Författaren är själv jurist vilket märks i allt snack i boken. En ganska ordinär deckare som till en början kändes namn-förvirrande, platt och lite seg. Men den tog faktiskt fart efter ett tag, särskilt i personberättelsen om det mördade offret. Det finns alltid ett lik i garderoben och här fanns det många... Tycker om omslaget också fast det påminner mer om en annan typ av bok, kanske en historisk deckare eller dylikt. Gillar att läsa svenska deckare som förströelse, särskilt om jag läser en bok med lite mer "tyngd" samtidigt. Det blir ett avbrott. Sen finns det naturligtvis olika kvalitet bland de svenska deckarförfattarna och ibland lär man känna karaktäerna och läser boken mest för den skull. Mina favoriter är nog Anna Jansson, Åsa Larsson, Karin Wahlberg m.flera. Alla med en utbildning i botten; sjuksköterska, jurist eller läkare. Många kvinnliga märker jag. Men jag älskar också de mest okvinnliga deckarförfattarna som Jo Nesbø och Michael Connelly, inte svenskar men otroligt underhållande :)

"Det är ju för tjejer!"

Oliver är nog ingen grabb-kille utan en ganska mjuk och stillsam kille som gärna leker med lego, pysslar, läser, kollar film, bakar och lagar mat och leker med andra likasinnade. Därför blir jag så irriterad när hela samhället är så uppbyggt av könsroller och så utstuderat styrt med kill och tjejleksaker och kläder. Leksakskatalogen har nästan trasats sönder av all läsning och många saker (alltför många) har kryssats för inför julen. Samma sak med Lundbykatalogen för dockhus. Där och även i legokatalogen samt playmobilkatalogen samsas kryss på sidor med dinosaurier, kökssaker, legopolisbilar och legosjukhus. Det är bara att gratulera att han är så mångsidig tänker jag. Men där nästlar sig samhället in i hans hjärna och stökar till. I klädaffärer skulle han älska att ha tröjor med gulliga djur och annat på men de finns på "tjejavdelningen" och dit kan man ju inte gå för det är ju "bara för tjejer". Detta citat gäller också i leksaksaffären där Stefan sist försökte få honom att kolla på den "rosa avdelningen" för där fanns så mycket roliga småsaker han skulle vilja ha till dockhuset eller annat med små morötter, köksattiraljer och småsaker. Men dit vill han som sagt inte gå eftersom det ju är "för tjejer". Om allt bara hade varit i en enda likadan stil i kataloger, affärer och på kläder hade det problemet inte funnits. Om inte allt alltid måste vara tydligt uppdelat på tjejer och killar. Affärerna påstår att det är så vi konsumenter vill ha det, men vilken förälder vid sina sinnes fulla bruk vill förvägra sina barn en sak bara för att den är för det andra könet? Inte jag i alla fall. Det är hopplöst irriterande och fortsätter bara i en enda lång oändlig spiral av negativ feeling. Det som förra året uppmärksammades så att leksakskataloger tog fasta på att barn är barn och hade med barn i olika åldrar och av olika kön på olika sidor, lekandes med lego eller med spisen eller något annat får vi hoppas fortsätter i år, tyvärr är inte fallet så med legokatalogen... lego är uselt dåliga på att göra något samlat! det har ju till och med varit så illa att det gjorts bitar som inte passar ihop om de är rosa och svarta tex... Jag hoppas att allt det här blir bättre men det tvivlar jag på. Det enda man kan göra är att försöka ge sina barn en chans att välja själva, men det är inte lätt att välja när man är 6 år. Man följer gärna strömmen och strömmen leder för vår del mot det blå/gröna coola och tuffa området. Hoppas vi hittar en genväg in någon annanstans.

Barcelona

Jag har ju varit i Barcelona också! Fantastiskt, både att vi faktiskt kom iväg och själva stan. Men att hinna med allt där på tre dagar var ju en omöjlighet redan från start. Då måste jag alltså åka tillbaka :)
Härliga bilder finns att kolla i mitt album på Picasa.

Höst

Hösten har varit otroligt vacker i år, mycket mer färger än vanligt känns det som, och soligt väder. Tyvärr har jag mest varit sjuk så jag har inte kommit iväg och tagit så många kort fast det har varit fantastiska morgnar då sjön varit spegelblank, träden lyst orange och gula och himlen varit otroligt blå. Inte har jag läst särskilt mycket heller men några böcker har jag klämt. Har upptäckt en ny bekantskap efter tips, Linwood Barclay. Tex Alltför nära och Morgonen hon försvann. Skönt thrillers med en twist. Läste också igenom boken som bygger på den populära teveserien, Barnmorskorna i East End. En ärlig och uppriktig och ganska målande beskrivning av hur det var att jobba som barnmorska i Londons fattiga delar under 1950-talet. Otroligt intressant och härliga personporträtt, mindre härliga och ingående beskrivningar av hur alla förlossningar gick till och alla skildringar av det smutsiga och misärliknande förhållande många levde i. Sommarhuset av Anna Fredriksson var en ny bekantskap för mig, lättläst men fylld med krångliga familjeförhållanden och konflikter. Bra svensk roman.

Stål

Läste ut Stål av Silvia Avallone här om veckan. En bok som jag hade höga förväntningar på, den har fått bra kritik och hyllats i media och litteraturkretsar. Och den var precis så bra som jag hade trott. Det är alltid en lättnad, för finns det något tristare än att ha väntat på att få läsa en bok, längtat och hoppats och så blir det bara pannkaka av alltihop, boken suger. Vilket antiklimax! men i det här fallet behövde jag inte oroa mig. Stål är en bok precis som Bumerang, svår att beskriva så att någon annan förstår hur bra den är! vad handlar den om egentligen? tja, det är sommar och det är två tjejer liksom som är bästa kompisar och så händer det en massa grejer och ja, läs den! den är skitbra! ehe? Ja för trots ändlösa beskrivningar och ögonblicksbilder av sommar, hetta, tonårsflickors kroppar i rörelse, stålverkets obarmhärtiga puls och det slitna massiva bostadskomplexet vid Toskanas kust finns det något i den här boken som fastnar. Det är vänskapen mellan Anna och Francesca. Deras omöjliga familjeförhållande, hopplösheten i uppväxten och såklart killar som förändrar vänskapen och tilliten. Ja det är en svår bok att beskriva men den är väldigt väldigt bra.

Verktygsparty anyone?

Igår var jag på ytterligare ett klädparty. En grej som kommit mer och mer på senare år, och det är inte bara klädpartyn utan även tupperware (plastburkar), Mary Kay (smink) och en massa annat. En gång i min ungdom var jag även på en hemsk Herbalifevisning. Never again, och det gäller även tupperware och Mary Kay... Klädparty är väl okej, även om man som jag inte är särskilt intresserad av kläder :) Men det var inte det som det här inlägget skulle handla om utan genustänket. För på alla dessa träffar har jag bara mött kvinnor. Kvinnor i olika åldrar och modeller och har det varit en man inblandad så är det för att han bor i huset och på sin höjd visar sig genom att ha kokat en termos kaffe. Så vad gör då alla män tänkte jag? om man nu ska fortsätta tänka kön. Har de också träffar? Tänker mig kvällar då det bjuds på hembakta muffins och där det visas verktyg, man får prova hur borrmaskinen funkar, vilken hylsnyckelsats som är bäst och skillnaden mellan en skiftnyckel och en skruvnyckel. Allt under gemytligt prat. Eller varför inte en träff där man kan testa senaste kastspöet från balkongen eller kanske i en tillhörande damm? Vilket drag passar bäst till djuphavsfisk kontra insjömetning? Ja möjligheterna är oändliga. Men jag har inte hört talas om något av detta? är det så att "hempartyn" bara är till för kvinnor? Det är ju diskriminering! Nästa gång jag har ett klädparty ska jag bara bjuda in män :)

The great Gatsby

Efter att ha sett Den store Gatsby på bio blev jag sugen på att läsa om boken, det var många år sen sist. Den är en klassiker, skriven av F. Scott Fitzgerald som även skrev Det sällsamma fallet Benjamin Button som sen även den filmatiserades med bla. Brad Pitt. Jag har ju sett båda och det är två riktigt bra filmer. Den store Gatsy, eller The Great Gatsby in english, ger en blandad bild av 1920-talets USA, dels överklassen på Long Island och sen baksidan av New York, "the valley of ashes", en sotig industriplats där underklassen huserar. Boken handlar om Gatsby men vi får lära känna honom genom den unge oskuldsfulle Nick Carraway som kommit till NYC för att arbeta med aktier. Han dras in i en hela annan värld än den han är van vid och är den som kommer Gatsby närmast. Åtminstone är det vad han tror, Gatsby visar sig vara en man med många sidor. En båda glad, sorglig och ganska tragisk historia. Var bättre än jag mindes den, kanske behövde jag några år på mig för att "förstå" den.

Kepler

Ja, sommaren präglades av deckarläsning, när det gäller böcker. Författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril har ju skrivit ett antal, sjukt populära, psykologiska thrillers under skrivna pseudonymen Lars Kepler. Nu var det dags för fjärde delen, Sandmannen. Den här gången får kriminalkommissarie Joona Linna möta någon han helst har velat glömma, seriemördaren Jurek Walter. En osannolik person som jag verkligen hoppas aldrig har existerat i vårt "väna Sverige". Man vill ju lätt tro att här inte ryms såna psykopater. Det gör det säkert, men kanske inte så djävulska som just Jurek Walter. :) Som vanligt är boken smockfull av kapitel med cliffhangers i överflöd. Trots det är den ganska spännande och pulsen går upp lite extra ibland. Paret Ahndoril har hittat sin genre och lär fortsätta producera sådana här deckare. Slutet flaggade för en fortsättning med just Joona Linna. Så ska man läsa den eller inte? Tja, varför inte.

Sommarpratare

Som vanligt kommer jag igång och lyssnar på årets sommarpratare i slutet av sommaren, genom att ladda ner pod-versionerna. Mycket praktiskt! nu när jag börjat jobba dessutom och åker buss morgon och eftermiddag hinner jag lyssna i mobilen. Annars funkar det utmärkt framför datorn vid en del rutinarbetsuppgifter. Det som slår mig är alltid hur roligt det är att bli överraskad! Att lyssna på någon utan att ha någon uppfattning om vem personen är eller vad han/hon ska prata om. Och få en enorm positiv feeling! Ibland även med personer man mycket väl vet vilka dom är men de överraskar ändå totalt med sitt sommarprat. Sen vet jag inte om redaktionen för Sommar har ansträngt sig extra mycket för att få ihop ett så blandat gäng som möjligt för när jag börjar lyssna märker jag hur olika vi människor är, vilka olika liv vi lever! vilken bakgrund vi har, hur uppväxten blir, vilka val vi gör i livet, vilka val som livet gör åt oss. Det är rätt fascinerande. Samma sak händer med mig varje år, jag får en kick och känner att det faktiskt finns plats för mig också, man behöver inte vara likadan som någon annan för att betyda något. Man kan vara precis som man är! Jag gillar Sommarprogrammet starkt och har några livsöden kvar att lyssna på med årets värdar. Och visst har jag några favoriter men de håller jag för mig själv :)

Från SR:s sida: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=8277

Busfrön

De här två busfröna har jag spenderat sommaren ihop med och det har varit både härligt, soligt, svettigt, bråkigt, roligt, jobbigt, lätt, sent, mycket, litet, hemma och borta. En riktigt bra sommar! Men nu har jag börjat jobba igen och det är faktiskt bra det med. Men ibland saknar jag busfröna på dagarna men då är det desto roligare att komma hem och krama dom sen!

Deckarsommar

Jahapp, den här sommaren skulle jag ju ligga i hängmattan och bara läsa en massa bra böcker! hur gick det med det egentligen? Jo hela sommaren har gått åt till dels en hel del trevliga aktiviteter men främst till att jaga Leo "överallt" Holmberg och rädda honom från diverse faror. Så jag har tillbringat kvällarna åt att läsa deckare på ipaden istället. ENBART deckare, Arne Dahl närmare bestämt. Det började med en, och sen blev det en till och en till och ja nu är jag inne på min nionde... Är de bra då? Bara den saken att jag snart har plöjt nio böcker svarar kanske på den frågan. Ja, Arne Dahl är bra. Kanske inte sjukt, fantastiskt, otroligt asabra, men bra. Och nu har jag bara en sista bok kvar i serien om A-gruppen som de kallas. Sen har han skrivit en massa fler så ni behöver inte vara oroliga, jag kommer inte att stå utan Arne Dahl. Däremot står jag ju helt utan boktips att tipsa om i Boråskuriren i höst men det är en helt annan sak, nu har jag tagit tag i min ångest och börjat läsa annat, parallellt... För Arne Dahl är lätt beroendeframkallande och jag är en känd sommar-deckar-läsare dessutom. Det blir nästan alltid så här... Dahls serie om A-gruppen, en samling udda, lätt dysfunktionella poliser från spridda delar av landet sammankallas för att ta tag i ett brott inom den nybildade avdelningen - A-gruppen, Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Där börjar historien och det ena efter det andra otroliga brottet uppdagas och sammankopplas och löses naturligtvis av denna A-grupp. Kul att följa dem både som poliser och brottsuredare och samtidigt som privatpersoner. Det händer en del i deras liv. De är lättlästa och jag har helt och hållet fastnat för e-böcker på ipaden. Det trodde jag nog inte riktigt om mig själv men det går ju strålande! ett smidigt sätt att bara via webben gå in och låna en e-bok förslagsvis på sitt eget eller andra bibliotek och sen bara ladda hem och läsa. Det kommer jag att fortsätta med och det känns bra att veta att bara man har paddan med sig, har man något att läsa.

42

Födelsedagarna duggar tätt för oss i juni/juli och snart får Oliver och Leo även en kusin, förmodligen född i juli. :) Den 16:onde var det faktiskt dags för mig att fylla den något slätstrukna siffran 42. Inte illa ändå, det är ju trots allt svaret på den yttersta frågan om livet universum och allting. I alla fall enligt Douglas Adams. Och ganska mysigt när man blir uppväckt (ur sin låtsassömn) av de här godbitarna!

En sexåring!

Och här firar vi en sexåring! Han lovade dyrt och heligt att låtsassova och blunda på morgonen även om han vaknat innan vi kommit in med tårta och sång. Och han klarade det! sen fick jag samma tips av honom kvällen före min egen födelsedag, snällt :) Kängurutröjan som han fått av sin moster satt som en smäck och tacos var beställt och sen även jordgubbstårta, fast den åt vi andra upp. Födelsedagsbarnet själv åt hellre jordgubbar och blåbär som de är. Förståndigt. I höst börjar han förskoleklass och de här åren har passerat förbi i faslig fart. Grattis Oliver!

Rosor

Någon eller något har ätit upp mina rosor, buhu! som tur är så har jag istället hela kortsidan på huset full av såna här honungsrosor som precis börjat blomma. De växer sig högre och yvigare för varje år men jag har svårt att klippa ner dem. Och varje år tokblommar dom! Vackert. Men de andra rosorna kan jag glömma i år, tur jag  inte har så många. I övrigt är det mesta upp o ner, astillben som alltid blygsamt blommat, kanske bara några stänglar per år har den här sommaren fått fnatt och är alldeles översållad av rosa blommor! Den fina rosa prästkragen dog ut fullständigt, klarade kanske inte den svåra vintern, eller så råkade vi rensa bort den i våras... :) Pärlbusken med små vita blommor har bara ett fåtal knoppar, björnbärsbusken klippte vi ner fullständigt men den har redan växt en bra bit, vi får inga bär i år dock. Trädgården lever sitt egna liv, den går inte att tämja.

Dagens 1-åring!

Hurra för Leo idag! Ett år fyller han och är ett gigantiskt busfrö. Efter den sedvanliga uppvaktningen på morgonen undrade han nog vad som pågick. Vad är det här? paket? till mig? flagga? Vad är det som händer? Men han var glad ändå. :) Grattis Leo!

Pioner

Varje år tänker jag, varför har vi inte fler pioner? I höst kanske jag ska plantera några.

Deckarläsning

Sen klämde jag två deckare av Jonas Moström också. De är väl okej även om huvudkaraktärerna är väldigt "grabbiga" på något sätt. Först ut var Svart cirkel och sen kom hjärtats mörker. Jag ser att Moström har skrivit en del så det finns att plocka av. För tillfället har jag laddat ner Arne Dahls första på paddan och läser den just nu. Det som är trevligt är att Moströms deckare utspelar sig i Sundsvall, en ny bekantskap för mig. Skönt att den svenska deckarkåren sprider ut sig så allt inte utspelar sig i Stockholm eller Göteborg.

Innan floden tar oss

Läste Innan floden tar oss av Helena Thorfinn i bokcirkeln senast. Bra titel, bra innehåll, bra bok! Det märks att författaren har koll på läget, hon har själv arbetat på SIDA och tillbringat tid på ambassaden i Dhaka, Bangladesh. För mig som i princip inte vet någonting om bistånd och vad ambassadörer och biståndspersonal egentligen sysslar med var det här superintressant! Både hoppfullt och nedslående på samma gång. Ett bra persongalleri gjorde att man får en bredd i handlingen och förståelse och icke förståelse för allt möjligt. En större bild växer fram och hopplösheten griper tag i mig. Varför ser det ut som det gör i världen? och varför är det så svårt att få fram den hjälp som behövs? Och varför, VARFÖR konsumerar jag själv så oerhört mycket och är så fäst vid mina grejer när det finns de som egentligen inte har någonting. Allt är relativt, även lyckan, men i det här fallet kändes det som att både jag och de i boken drog nitlotten. Innan floden tar oss är en jättebra bok, en intressant bok, en läsvärd bok, en viktig bok! Den här läste jag mestadels på paddan, började på pocketen men låg en bit in på nätterna och läste i sängen i paddans sken.

Busfröet!

Danskt

Fick äntligen senaste delen av Adler-Olsens deckare om Carl och Assad i min hand och nu är den utläst. Det är böcker man liksom inte kan låta bli att läsa när man väl har dom. Det går automatiskt, och med glädje. Kändes skönt att återse den cyniske Carl Mörck vid Köpenhamnspolisen och självklart hans assistenter Assad och Rose. Som vanligt får de nysta fram en otroligt komplicerad och otrolig historia efter att fallet hamnat hos avdelning Q. Marcoeffekten  ger mersmak för nästa del så varför skriver inte Jussi Adler-Olsen lite snabbare egentligen? Ja jag får väl bida min tid med annat. Det finns ju en del att läsa helt klart. Här får vi följa en pojke, Marco, som arbetar som ficktjuv under klanledaren Zola. Lite Dickens över det hele... men då framstår Fagin som rena helgonet i jämförelse med Zola. Jag både lider och förfäras å Marcos vägar boken igenom, det känns som att den här gången får både Carl, Rose och Assad stå tillbaka lite som huvudkaraktärer. Marco tar plats och det med rätta. Så när kommer nästa egentligen?

Gräs

Sommaren är här, gräset växer, gräset klipps. Det finns ungefär 9000 arter gräs i världen enligt wikipedia. Det finns fint gräs, fult gräs, vippigt gräs, rakt gräs, roligt gräs, jobbigt gräs och mycket gräs. Jag kan bli gräsligt allergisk mot gräs också, vissa år är riktigt jobbiga, värre än vårens björkpollen. Vår gräsmatta består mest av mossa, sen gräs. Men det är grönt och mjukt så det gör inte så mycket. Det finns gräsligt konstiga frågor om gräs också, som den här till 118 118... Sen finns det gräsligt söta trädgårdsarbetare som den här!

Förlåtelsen

Äntligen, äntligen! fick jag läsa Hanne Vibeke Holst igen. Förlåtelsen är en bok som väcker många tankar och jag funderar på om den blev debatterad i dansk press. Om ni läser den förstår ni vad jag menar. Hanne är expert på att skildra trasiga relationer och släkthistorier, det här är inget undantag. Jag gillar att hon lyckas få fram allt det svåra med att leva tillsammans med andra, att tillhöra en familj. Förlåtelsen är även ett politiskt drama som visar på att allt inte är svart eller vitt. Hanne är gråzonens mästare.  Läs den!

Otäck trilogi

Läste ut den tredje och sista delen i trilogin om Victoria Bergman av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Pythians anvisningar är upplösningen på berättelserna om Victoria Bergman och det otäcka ämnet barnpornografi och övergrepp. Fruktansvärda historier och bitvis ganska jobbig läsning. Författarna har gjort bra research och jobbat hårt med intrigen. Resultatet är tre delar av psykologisk misär. Jag har egentligen inte några vettiga ord att beskriva den här trilogin med, men ska ni läsa den, läs gärna alla tre i ett sträck. Jag väntade tills den sista kom i pocket och där tappade jag lite av storyn tidigare. Den är ibland ganska invecklad. Tidigare titlar är Kråkflickan och Hungerelden. På senare år har det kommit många s.k. kriminalromaner med ämnet övergrepp och på något sätt känns det tryggt att det kommer fram i ljuset, att det inte är något som vi försöker stoppa undan och inte tänka på. För övergrepp sker, varje dag.

Ett blåbär

Ett riktigt litet blåbär :) Storebrorsan uttryckte annars ett önskemål om namn här om dagen, Oliver Blåbär Holmberg, men det ändrades sen till Kängurubär... Varför tänkte vi inte på det vid dopet???

På tur

Vi har tagit upp geocachandet lite, fast det är mest en ursäkt att komma ut, hopplösa innesittare som vi är. Oliver med lego/rita/spela spel/dinosaurieleka/kolla film och Stefan framför datorn eller i soffan pillandes i naveln och på iphonen, jag på soffan läsandes eller surfandes på ipaden. Leo är väl den som längtansfullt tittar ut men han får ju sova ute tre timmar om dagen annars äter han grus så fort man släpper honom på marken... Sagt och gjort, på Stefans födelsedag gav vi oss till Pedlers view. En fantastisk utkiksplats mellan Hultafors och Sandared som är väl värd ett besök! Parkerar man ovanför Svarvhultsbacken och hoppar på Knalleleden så är det inte så långt. Glöm inte fikat! och kikaren. Sen lämnade vi alla trädgårdsarbetande grannar hemma och gav oss av till Vänga mosse på 1 maj. Där har vi varit förut en höst då Oliver var fyra år och det är ett fint naturområde med breda spångar som man tar sig fram på. Nu hade de fixat ännu bättre spångar så det kan jag verkligen rekommendera som utflyktsmål. Vi fikade på samma ställe som sist och hade ingen större lust att lämna vårsolen och åka hemåt. På väg hem blev det även ett besök hos Unos djur med imponerande träsnideri. Undrar vart vi ska bege oss härnäst?