Ensam på Mars

Man kan inte säga annat än att Ensam på Mars av Andy Weir bjuder på underhållning! En riktig bladvändare som gjord för att bli film. Vilket den har blivit också, i höst har den premiär med Matt Damon i huvudrollen. Boken är sjukt spännande från första sidan och vem kan inte älska en bok som börjar med: "Jag är körd". :) Och ja det tror man ju verkligen när det visar sig att Mark Watney lämnats ensam kvar på Mars av sin expedition som tror att han har dött. Han lyckas ändå ta kontakt med jorden och mirakulöst klara sig genom den ena katastrofen efter den andra. Han är lite rymdens McGyver. Man förstår ju varför astronauter behöver sjukt mycket träning och några specialkunskaper, för att överleva en sån här grej gör man inte hur som helst. Jag hade tex dött direkt. Boken är uppbyggd med riktiga cliff hangers som gör att man hela tiden vill läsa vidare men det som mest fascinerar är ju huvudkaraktären som som sagt visar sig vara en riktig uppfinnarjocke som tar sig igenom den ena svårigheten efter den andra med bravur. . Inte alltid på ett konventionellt sätt men framgångsrikt. Han är dessutom rolig. Så nej Mark Watney, du hade fel, du är inte körd!

Sommarläsning - deckare

Recenserade något senast i juni så man kan ju tro att jag inte har läst något på hela sommaren men nu när jag räknade blev det faktiskt tio böcker! inte illa ändå. Först blev det ett gäng på läsplattan när jag låg på sjukhus några dagar, sen har jag försökt stjäla lite ledig tid vilket inte alltid är lätt hemma med två busiga barn, eller i alla fall ett busigt barn :D Innan sommaren tog fart läste jag en bok som jag har glömt att nämna, som var riktigt bra! Men kanske inte så lämplig precis innan man ska åka Stena line-färjan till Danmark... Livbåten av Charlotte Rogan. En suggestiv beskrivning av en mardrömsfärd i en större livbåt mitt ute på havet. Den kallas för en psykologisk thriller och det stämmer bra det. När oceanångaren Empress Alexandra förliser gäller det att hålla huvudet kallt. Huvudkaraktären Grace hamnar i en livbåt med 39 personer och efter några dagar blir det en kamp för överlevnad. De har mat och vatten så de klarar sig ett tag men det hela utvecklar sig till en inre kamp snarare, vem är stark nog att överleva rent psykiskt? Otroligt spännande! Har läst några deckare som vanligt och en av dem var Singöspionen. En ganska sävlig och lite klassisk deckare i skärgårdsmiljö. För mig var det lite roligt eftersom jag tillbringat de flesta av min barndoms somrar på just Singö. Det kommer att komma fler i samma serie om den lite äldre kriminalinspektören Solbritt som skaffar sommarställe på ön och inte kan låta bli att rota i en gammal historia. Författarna Anders Gustafson och Johan Kant har ansträngt sig för att inte använda en massa klichéartat och smaskigt våld (mer än nödvändigt) i deckaren och tänker sig en lite mer traditionell och lågmäld deckarstil. Bra idé! Ninni Schulman har istället skrivit en deckarserie som utspelar sig i Värmland, om poliserna Petra Wilander och Christer Berglund och journalisten Magdalena Hansson. I Svara om du hör mig har ett jaktlag råkat ut för ett mord. En av jägarna hittas död på sitt pass och någon av alla som var ute på jakten den dagen måste vara skyldig. Ett deckararbete tar sin början och självklart kommer en massa gammal skit upp till ytan. Spännande!

Två bokcirkelböcker

 Det känns som att jag har glömt att skriva om den här? Drömhjärta av Cecilia Samartin. Kanske en ny favoritförfattare. Vi läste den i bokcirkeln för flera månader sen. En intressant skildring av en uppväxt på och utanför Kuba när revolutionen och Castro gör sitt intåg. Jag visste inte så mycket om den här tiden och vad som egentligen hände men som vanligt får man den bästa historieskildringen genom skönlitteraturen. Förutom all fakta och målande beskrivningar av hur det faktiskt var att leva på Kuba under den tiden har Cecilia Samartin ett underbart språk som flyter fram så vackert och poetiskt. Fast egentligen är det här ingen vacker historia utan verkligen revolutionens baksida portätterad. En riktigt bra bok, läs den!


Läste också klassikern Stoner av John Williams senast och när jag väl kom in i den så blev jag fast. Ett mer kortfattat och inte på det sättet poetiskt språk men man känner ju igen en riktigt bra författare när man läser en. Vi får följa William Stoner från det att han blir antagen på Universitetet för att läsa till agronom och fortsätta arbeta på jordbruket hemma på gården. Men något händer och han byter bana och ger sig in i litteraturens värld. En livsresa både i och utanför akademiens väggar. Ett katastrofalt äktenskap, motgångar och sjukdomar. Väl värd att läsa! Två bra bokcirkelböcker att rekommendera alltså. (Stoner lästes som e-bok på läsplattan)

Jussi Adler-Olsen

Äntligen! Carl, Rose och Assad är tillbaka. Fick låna Den gränslöse av min snälla kollega innan hon ens hade läst den själv. Insåg ganska snart hur mycket jag har saknat det surrealistiska samspelet mellan de omaka individerna i källaren hos avdelning Q. Alder-Olsen levererar igen och det är en skön känsla att läsa en av hans deckare. Den här är dessutom lite new age-aktig. Denna gång utspelar sig dramat på Bornholm och det är ett gammalt dammigt fall som får nystart genom att en poliskollega tar livet av sig och adresserar fallet till Carl och avdelning Q. Det är ändå fascinerande att sen sådan udda samling personer lyckas få till ett så bra samarbete och lösa de mest knepiga fall. Men de tillhör ju inte avdelning Q bara därför att! :) Nu dröjer det kanske till nästa del men det finns ju en uppsjö andra deckare att välja mellan. Tyvärr ingen med karaktärer som dessa.

Deckarfrossa

När man åker tåg och sen är hemma och är sjuk veckan efter är deckare the best. Jag laddade ner en bunt i min läsplatta (som jag har börjat använda igen) och först ut var Helen Turstens I skydd av skuggorna. Jag gillar deckarna med Irene Huss, de är lättlästa, lagom kluriga och ofta i Göteborgsmiljö. Nu är ju jag inte någon göteborgare men lite känner man la ju igen. Den här gången verkar allt perfekt i början, Irenes man Krister har tagit över en krog och allt går geschwint tills det börjar hända grejer i motorcykelgängskretsarna. Det hänger ihop med vad som plötsligt händer på Kristers krog och så är bollen i rullning. Sen var det bara att börja på nästa, Polis av min favorit Jo Nesbø. Eller egentligen är ju favoriten Harry Hole men eftersom han är skapad av Nesbø så... Här tampas han (motvilligt) med den sk polismördaren. Han glider in i berättelsen en bra bit in i boken. Utredningsteamet som kämpar i motvind redan från början inser att här behövs ett proffs - Harry Hole. Efter det kanske det inte var rättvist att läsa Ramona Fransson för det kändes i ärlighetens namn lite, B. Inget fel på historien alls men hela persongalleriet andas "skrivstund i skolan" och jag får ingen riktig känsla för personerna. Hämnaren från Tjörn heter boken och även här är det lite västkustsk stämning. Jobbigt ämne då det visade sig att en av huvudkaraktärerna hade cancer och det blev ganska tuff läsning. Som sagt, ganska bra story men jag tycker språket är lite fattigt. Efter det stiftade jag bekantskap men en ny deckarförfattare (för mig) Carin Gerhardsen som bla skrivit den jag läste - Hennes iskalla ögon. Här är det Hammarbypolisen som äger scenen och den fastnade jag i ganska lätt. Det tar ett tag innan polisen lyckas nysta upp den här storyn och när de väl gör det är det rätt gött. Japp, det var min deckarstream, under loppet av två veckor ungefär. 

Gryning över Kalahari : hur människan blev människa

Jag hade inte läst något av Lasse Berg förut men sneglat på Gryning över Kalahari hur länge som helst. När någon sa att den var jättebra och han dessutom var med på Babel och pratade om sina böcker och sitt liv på resande fot så bestämde jag mig för att nu är det dags. Han har skrivit en trilogi om mänsklighetens historia och nu har jag läst alla tre delarna. Det kändes sorgligt att stänga den sista boken, lite som ett avsked. Men Lasse Berg finns ju kvar och han har skrivit en massa andra saker om jordens människor, ekonomi och utveckling. Spännande! De tre böckerna jag har läst är Gryning över Kalahari: hur människan blev människa, Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro  och Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet. Tre välskrivna och mycket intressanta böcker om hur människan blev människa. Jag tyckte bäst om den första delen för det var fascinerande att läsa om hur människan utvecklades till en tänkande individ som älskar att leva tillsammans med andra människor. Alla lämningar som hittats och arbetet bakom att kartlägga vår historia. Här talar vi inte om några århundraden utan om tusentals år. Jag slås av hans nyfikenhet och öppna natur, vilken världsresenär. Finns det någonstans han inte har varit? och här snackar vi inte turism utan research, att leva med lokalbefolkningen, att dokumentera och följa upp och inte minst fundera över vad han har hört och sett. Gryning över Kalahari öppnade mina ögon för hur vi människor är och varför vi har blivit sådana. De efterföljande delarna handlar mer om den moderna människan men landar alltid i Afrika, urmänniskans födelseplats. Han har en positiv livssyn och en positiv syn på människan som han i grunden anser är god. Därom tvista de lärde men jag tycker att han har en poäng. Det här är inget han bara slänger fram utan att ha något på fötterna. Är du nyfiken på människans historia? läs Lasse Berg!

Att ringa Clara

Jag hade hört så otroligt positiva saker om den här romanen och kastade mig över den med liv och lust. Men nä, den fastnade inte, tyvärr! Kanske hade jag för bråttom? jag försökte analysera vad det var som gjorde att jag inte tyckte den var sådär storslagen som många andra. Visst är den bra skriven, den har ett intressant och gripande tema och det är alltid kul att följa två personer åt under så många år. Det finns avsnitt både i nutid och tillbakablickar. Det är en helt ok berättelse och roman. Men den saknar det där lilla extra som gör att en bok blir storlagen för mig, den grep helt enkelt inte tag. Det handlar alltså om Att ringa Clara av Anna Schulze. Men jag kanske ska ge författaren en chans till, hon har trots allt skrivit fler relationsdramer. Det kan ju hända att jag kom in fel, det händer ibland. Men det märks så tydligen när det klickar det till som med När Gud var en kanin tex eller Bumerang av Tatiana de Rosnay (typ alla böcker av Tatiana de Rosnay) eller Erlend Loes böcker exempelvis Naiv Super. Alla dessa blev kärlek vid första ögonkastet. Det blev det inte med Anna Schulze, men jag ska ge henne en chans till!

Feminism, politik och livet som underklass

Efter Eva Witt Brattströms föredrag om sin nya bok Stå i bredd på högskolan här om veckan kände jag mig laddad att läsa en del av all den där litteraturen som skrevs på 70-talet. Jag bestämde mig för att börja med en av de mest kända, Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Ett lyckokast tror jag för den är verkligen en klassiker. En städerska som rapporterar från sin egen livssituation, en diskbänksrealism men överraskande nog full av politik, kultur och mitt i livet-funderingar. En roman i dagboksform som vann Rabén & Sjögrens romanpris 1970 och gavs ut mitt den litterära hetluften. Kunde verkligen en städerska skriva en bok? och en bra sådan dessutom! Den manliga kultureliten chockades svårt. :) Jag tänker fortsätta läsa litterära klassiker från 70-talet för det är verkligen en intressant tid. Nu för tiden ser boken ut så här som till vänster när man köper den men jag lånade jobbets gamla slitna exemplar från 1970 och då var det ett mer talande omslag (och baksida). Läs den!

Bästa barnet

Läste ut den här serieboken av Sofia Olsson, Bästa barnet. En utlämnande berättelse om det svåra i att bli med barn. Jag tror att många som har stått ut med hormonbehandlingar, sprutor, inseminationer, och längtan efter barn som inte kommer känner igen sig i den här. Författaren ritar och skriver väldigt personligt och det här är bara en berättelse av många. Hoppet, glädjen, sorgen, ångesten och den där fasaden man sätter upp utåt kan splittra vilket förhållande som helst. Karaktärerna har ett talande minspel så ibland är texten nästan överflödig. Precis som i Klara Zimmergrens berättelse känner jag verkligen med dem (och då spontant mest med kvinnan) som kämpar och försöker bli med barn fast det inte går. Eller går till slut, som i den här serieromanen. Det är svårt att sätta sig in exakt i hur det är men de senaste åren har många gått ut och berättat sin historia vilket jag tror underlättar för andra i samma situation. Att bli förälder är inte alltid något som går på räls.

Charmen med tarmen

Alltså titeln på den här boken är ju underbar: Charmen med tarmen (undertitel: allt om ett av kroppens mest underskattade organ) av Giulia Enders. Och jag måste verkligen ge henne cred för att hon skriver en sån här bok. Väldigt många har problem med magen och det påverkar också hela kroppen och psyket. Men man pratar inte gärna om det, det vill Giulia Enders, ung tysk läkare, ändra på. Grattis säger jag! som är den förste att erkänna att jag allt som oftast har lite magtrubbel. Och det var ju därför jag läste den också. Och fascinerades av hur komplex magen och tarmsystemet är. Visste ni att efter hjärnan så har tarmsystemet mest nervtrådar i hela kroppen. Otroligt mycket ska klaffa och gör det oftast för att kroppens alla funktioner ska samspela. Hon gjorde ett gästspel hos Skavlan här om veckan och smittade både gäster och tittare med sin otroliga entsuiasm. Vill du veta mer om din mage är det här boken för dig. :)

Tove Jansson

På jobbet har vi den underbara boken Muminvärlden & verkligheten : Tove Janssons liv i bilder. En stor härlig bok fylld med foton och berikande bildtexter. Och en massa massa annat förstås! Tove Jansson var en fascinerande person och jag älskar att läsa om konstnärshemmet som är fyllt av skaparlust och alla projekt som hon gav sig in i. Det får mig att genast vilja slita ut allt vi har i gästrummet och inreda en konstnärsateljé. Jag saknar nog en gnutta talang men det kanske man kan ta igen med vilja? Och skärgårdslivet. Jag har ju också tillbringat somrarna ute i skärgården och sommarloven kändes oändliga! Allt som fanns att göra ute i naturen och kortspel och en raspig kanal på teven på kvällen, eller två kanaler om man hade tur. Smultronplock i backen och vingliga cykelfärder på grusvägar till Klippuddens bad. Allt det där kom liksom tillbaka när jag läste den här.  Kika i boken, den är otroligt fin!

Hoffstens nya bok

Louise Hoffsten har kommit ut med en ny bok En näve grus. 1998 gavs den självutlämnande boken Blues ut. Den var fylld av bitterhet och sorg och starka berättelser om hennes sjukdom MS. Den nya boken handlar också om hennes MS och livet i övrigt men är betydligt ljusare. 17 år senare är hon fortfarande igång med musik, har familj och har på något sätt accepterat att MS är något hon får leva med. Boken kan kännas aningen rörig tycker jag men det uttrycker hon själv i förordet att det här är en lite osorterad samling av hennes tankar och berättelser som vi får ta del av. Det funkar väl ändå på något sätt när man vet om det. Hon är precis som i Blues väldigt rakt på sak och saker beskrivs utan omskrivningar. Det gillar jag, imponeras av hennes styrka att ändå klara sig igenom allting. Den är rätt tunn och går fort att läsa. Inget litterärt mästerverk men jag tror att de flesta läser den för att få reda på mer om Louise själv och MS så det spelar förmodligen inte så stor roll. Medförfattare är journalisten och författaren Lena Katarina Swanberg.

Stephen Hawking

Läste ut Min historia av Stephen Hawking. En liten bok man läser ut på en timme men vilken historia! Han har en sorts konstaterande torr humor boken igenom och jag lärde mig en del om svarta hål och Big Bang. Samtidigt som det var massor jag inte förstod överhuvudtaget... (fysik var tyvärr ett av mina sämsta ämnen i skolan, synd eftersom jag idag tycker det är oerhört intressant!) ... och jag fascineras över hur smart han måste vara. Att vid tjugo års ålder tycka att svarta hål och annat är vardagsmat och antas till forskarutbildning. Coolt! Och att sen få en sjukdom som ALS men aldrig riktigt tappa modet. Fast han skrev där i början att det kunde lika bra ha gått åt helsike om han inte blivit kär :) Även för en fysiker är kärleken viktig. Den fick honom på fötter igen, det och det faktum att han blev en ovanlig ALS-patient som faktiskt överlevde, och lever än, 73 år gammal! Naturligtvis försvårade sjukdomen hans liv och forskning men han har fått fram erkända revolutionerande resultat om universums uppkomst och en massa andra saker. Han skriver själv att egentligen är han bara en av många duktiga fysiker/forskare men han har blivit den som är mest känd, på grund av sin sjukdom. Hur som haver så är historien i den här boken väl berättad, lättläst, intressant och stundtals riktigt rolig. Han har humor. Det var också kul att se en massa bilder på honom som ung, innan han hamnade i sin rullstol, så som vi ser honom idag. Nu har det kommit en film, A brief history of times som jag är lite sugen på. Får se när vi kan komma loss och gå på bio.

Denna underbara Bea Uusma

Astronauten som inte fick landa är en underbar liten bok av den lika underbara Bea Uusma. Ibland känns det som att hon kanske blir boostad alldeles för mycket, upphöjd till skyarna men så läser man en av hennes böcker eller ser en intervju eller ett föredrag och så blir man superfascinerad igen. Över att en person kan vara så cool, smart och nyfiken och sen föra det vidare på ett strålande sätt både i bokform och muntlig form. Cred till Bea! Den här korta men innehållsrika lilla boken har blivit belönad med priser både här och där och är väldigt informativ. Den fulla titeln är: Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor. Och det är precis vad det är, späckat med fakta om rymdfärder på ett lättfattligt sätt och samtidigt en hel del tankar och funderingar. Man läser ut den på tjugo minuter men det är en sån bok som man kan gå tillbaka till om och om igen för att ta reda på saker som man glömt.

Kepler

Säga vad man vill om Kepler men spännande är det! Stalker är inget undantag, tvärtom. Man kastas rakt in i handlingen och personligen tycker jag att de ögonblick där de beskriver den som ska mördas och när man vet att mördaren lurar i buskarna (bokstavligen) och sen inne är rysligt obehagliga. Och Joona Linna is back! Något tilltufsad dock och han agerar inte helt rationellt. Inte för att han kanske gör det annars heller men här är det extremt. Fascineras över äkta makarna Alexander och Alexandra Coelho Ahndorils samarbete. Hur kan man skriva så nasty stuff tillsammans med sin make/fru? Vem skriver vad liksom? och ser de alltid så otroligt stajlade ut som de gör på sin webbsida? det är sånt man kan undra över... Så, vill man läsa en spännande deckare så läs Keplers senaste!

Om andra världskriget och så mycket mer!

 Läste två böcker på raken som handlar om andra världskriget och förintelsen. Den första var Göran Rosenbergs Augustiprisvinnande bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Göran följer i sin fars fotspår. Vad hände egentligen där i Lódz och sen i Auschwitz och i Södertälje? Hur blev livet för pappan, hur satte förintelsen sina spår? En intressant skildring ur många aspekter. Idag verkar det ganska vanligt för efterlevande judar, att söka upp det förflutna och både de som överlevde och de som inte gjorde det. Man vill kartlägga livet och se hur det var innan, under och efter det där ödesdigra krigsåren. Rosenbergs skildring bygger på eget resande och undersökande men också intervjuer av släktingar och efterlevande på olika platser. Det är intressant, tankeväckande och finstämt samtidigt som korten läggs på bordet. Han har en lite egen stil att driva historien framåt vilket kan vara svårt att komma in i men jag tycker boken är riktigt bra och den förtjänade definitivt ett Augustpris. Som så många andra berättelser jag läst får vi reda på händelser utifrån ett judiskt perspektiv.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson däremot, en bok som legat på "att läsa listan" i många många år, har ett annat ingångsläge. Den handlar också om andra världskriget men vi får följa  en tysk ung kvinna som inte har judiskt ursprung men som likväl drabbas av kriget och alla dess följder. Hon är bara barnet när pappan förs bort till arbetsläger pga sitt aktiva medlemskap hos socialdemokraterna. Hon växer upp med sin mamma och träffar en SS-man som blir hennes stora förälskelse. Hon går emot allt vad hennes pappa trodde på och sväljer nazismen med hull och hår. Dessutom är hon kär. Men livet i Tyskland den tiden är inte okomplicerat för någon. De lever ett fattigt liv, snart finns det ingenting att äta, flyglarmen och bombningarna blir fler. Kärleken till SS-mannen Wilhelm både räddar henne och får henne att gå under. Slutligen blir hon medveten om vad som egentligen händer med judarna i koncentrationslägren. Det knäcker henne som människa men hon gör ändå allt för att överleva, det är det man gör. Kopplingarna till Sverige där hon tillbringar tid hos en familj under sin barndom och dit hon också återvänder efter kriget öppnar i alla fall mina ögon för hur det såg ut här hos oss under de åren. Synen på tyskar före och efter kriget, vad vi "inte visste" och vad vi visste. Stundtals blir liknelserna slående som när hon efter kriget, mager, blek och känslomässigt slut kommer till Sverige och möter välnärda, friska och glada och stundtals rätt okänsliga svenskar. Kontrasten är omedelbar. Det är inte så långt mellan våra länder. Just svälten ligger som en blöt filt över hela boken, att ständigt gå hungrig och ständigt försöka överleva. Jag tycker boken är oerhört bra och borde tillsammans med förintelselitteratur finnas med i historieundervisningen. Den ger oss ett annat perspektiv på kriget i Tyskland parallellt med det liv som judarna levde och försökte överleva. Samtidigt som jag läste de här böckerna driver SD sin människovidriga politik i svensk riksdag, judehatet visas öppet på gatorna i Malmö och hela världen genomsyras av antisemitism och rasism. Tänk att vi redan har glömt vad som hände! och vad som har hänt om igen efter det. Folkmordet i Rwanda, kriget i forna jugoslavien osv osv. Vi har verkligen inte lärt oss någonting. Det känns i hjärtat och samtidigt som jag vet att Sveriges neutralism är diskutabel så har den räddat oss från krig, svält och att känna denna fullständiga avgrundssmärta som många andra länder har tvingats genomlida. Det ger oss en viss skyldighet att inte stänga några gränser, att ta emot flyktingar med öppna armar och försöka ge dem det som trots allt räknas till de mänskliga rättigheterna, frihet, kärlek och an trygg plats att vara på.

Kalmars jägarinnor

Läste ut Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson (på läsplattan) och kände mig jättegammal. Visst, jag har också haft mina perioder av festande här i livet men just i den här åldern var det nog inte så farligt. Det kom senare :) Och aldrig så utmanande och tufft som de här tjejernas festliv. Om man är från Kalmar så är det här garanterat en fantastisk "känna igen sig bok". Även utan det kan det säkert vara en "känna igen sig bok" på andra sätt. Framförallt är det en rätt cool och rättfram skildring av ett gäng tjejer som inte bangar för någonting och som tar täten och inte låter sig hunsas. De gör det som de vill. De flesta i alla fall. De tar för sig och gör utmanande saker, lite sådär som killar brukar göra. Men när tjejer gör det får det vanligtvis en helt annan ton. Jag tycker författaren har lyckats bra med att plocka fram känslor och framförallt skildringar från en speciell period i livet. Hon gör det med bravur och det är en jäkla debutroman.

Plan B

Jonathan Tropper verkar producera böcker i parti och minut. Hurra säger jag till det efersom jag älskar hans storys och framförallt jargong. En del kanske tycker den är grabbig men jag har aldrig känt det svårt att relatera till den och brukar garva högt åt hans dråpliga kommentarer. Här var det Plan B som fick mig att skratta. Själva storyn är kanske egentligen inte så mycket att hänga i julgranen, ett kompisgäng vill rädda sin filmstjärnekompis från knark och kidnappar honom för att få honom avgiftad och på bättre tankar. Det hela urartar naturligtvis och snart är hela mediacirkusen igång. Trots en svag story och ett faktiskt ganska sockersött slut så gillade jag den. Just på grund av huvudkaraktärernas interagerande och deras dialoger och ibland rätt diskutabelt handlande:) Läs gärna den här också. Det känns som att hans böcker är gjorda för att bli film dessutom. Lättsam, välskriven underhållning.

Mer deckare och en läsplatta

Läste Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman under julen och den var rätt obehaglig. Särskilt som det strax efter julhelgen uppdagade sig att en varg lurkade omkring i Sandaredstrakten... Huvudpersonen Zack verkar vara en grabbig typ men ändå inte, får inget riktigt grepp om honom vilket gör det hela lite mer intressant. Han flörtar dessutom med den kriminella världen genom sin barndomskompis Abdullah som han vet sysslar med olagliga saker och dessutom knarkar han rätt friskt emellanåt. Det känns ibland inte särskilt trovärdigt men efter ett tag släpper jag det där och tycker på något sätt att det gör honom lite mer mänsklig och det är dessutom säkert inte helt ovanligt i poliskretsar. Man är ju lite skadad efter alla under cover-agenter i Miami Vice och annat som själva nästan blir de som de spanar på. Men det har man inte överhuvudtaget kunna tänka sig i Sverige. Men varför skulle egentligen svenska poliser vara annorlunda? Här är inte Zack någon spanare i den bemärkelsen men jag tänker mig att även svenska poliser har ett liv vid sidan av. Jag gillar att Mons även denna gång väljer att visa en bild av våld och trafficing mot kvinnor. På något sätt gör det mig lite extra glad när män skriver om sådant (förmodligen löjligt), att de visar på hur jävligt det kan vara och att detta faktiskt inte är ok! jag gillar också att han har dragit ner på det där flummet som jag kallar det, de partier där vi får ta del av olika tankar från personer. Här passar det in på ett annat sätt och är inte lika utbrett. Kanske är det hans författarpartner Markus Lutteman som tyckte att det var bättre på det här sättet, vad vet jag. Det förvånar mig lite att jag ogillar det på ett sätt eftersom jag själv är lite flummig :) Ska bli spännande att se vad Zack hittar på i nästa bok. Det här var dessutom den första boken jag läste på min läsplatta som jag fick i julklapp, en iriver story, det funkade alldeles utmärkt och efter några veckor läser jag nästan uteslutande på plattan. Jag lånar böcker från elib och jag har även testat att köpa en bok. Jag jämför lite med Hannas läsplatta Letto som jag fick låna en gång och det finns både för och nackdelar. Tangentbordet på irivern är ju tänkt att fungera när man lånar och köper böcker men just wifin vill sig icke, en downer eftersom det var en av anledningarna till att jag valde just iriver. Jag tyckte att letton var så fokuserade på adlibris. Så tangentbordet är mest i vägen egentligen men ändå tycker jag formatet på irivern är lagom, den är lätt, smidig, väger nästan ingenting, det är lätt att föra över böcker från datorn via sladden och adobe digital editions. Saknar blädderknappen från letton för den satt så smidigt mitt på plattans högersida, här måste man trycka på knappen nere på tangentbordet vilket gör att det blir ett knöligare moment. Inte så ergonomiskt. Jag ska fortsätta läsa böcker på plattan och testa och utvärdera.

Nytt läsår 2015

Ja då var det nytt år igen, 2015! och visst har jag läst en hel del medan jag varit ledig. Senaste bokcirkelboken Än finns det hopp av Karin Wahlberg till exempel. Vi har inte haft vår nästa träff än så jag vet inte vad de andra tycker men jag ger den tumme upp! Lite svår att komma in i mest på grund av ett digert persongalleri, tack och lov finns en förteckning över de som är med i början men man orkar ändå bara bläddra tillbaka ett visst antal gånger... Så i början tyckte jag den var mest förvirrande, lite lång och seg men den tog sig rejält och det är ju ytterligare en anledning till att man inte alltid ska sluta läsa en bok efter ett visst antal sidor (Emma... :)) utan fortsätta! för det här visade sig bli en riktigt bra bok. 50-talet är ju före min tid men jag har ju hört en del berättas hemma och även sett en massa bilder. Oerhört intressant med polioepidemin i Sverige, den hade jag verkligen inte så bra koll på. Handlingen utspelar sig på 50-talet i en småstad i Sverige, allting kretsar kring ett lasarett och vi möter läkare, sjuksköterskor, sjuksköterskeelever, biträden, privatpersoner etc, allting vävs samman. Jag är otroligt glad att man hittade ett vaccin till polio och känner stor tacksamhet över att man 1965 införde vaccinet i barnvaccinprogrammet i Sverige. Polio är en hemsk sjukdom. 1953 toppade Sverige med insjuknande människor i polio, 5000 st varav 3000 hade paralytisk polio, alltså förlamningar. Efter 1977 har vi inte haft något inhemskt fall i Sverige. (källa http://www.folkhalsomyndigheten.se/). Vart efter man lär känna personerna i boken så blir man ju förtvivlad när någon diagnostiseras med polio och ett stort plus med boken är att den blandar livet på lasarettet med det "vanliga livet utanför", för även under en epidemi så fortsätter ju livet! Glädje, sorg, vardagliga och stora händelser. Läs den! (men ge inte upp i början)