En helg i Bohuslän

Vi ville göra något under Valborgshelgen så vi tog vårt pick och pack och styrde kosan mot Bohuslän efter dagis och jobbet. Det var inget vidare väder på fredagen och det ösregnade när vi kom fram. Men det gjorde inte så mycket för vi skulle bara in på hotellet, där de dessutom serverade kvällsmat, och sen softade vi på rummet och läste låneexemplar av Elvis från "biblioteket" och somnade hyfsat tidigt. På lördagen så åkte vi mot Nordens ark efter frukost. Där gick in och tittade på alla djuren och de fina omgivningarna. Det blåste verkligen snålspik men regnade faktiskt inte. Men tur att Stefan inte bara stoppade ner shortsen utan även en varm tröja... Vi stretade oss runt i parken som var fantastiskt fin, de har verkligen månat om att göra allt så naturligt som möjligt. Kul att se så många ugglor på nära håll, en del är gigantiskt stora! Vi tog oss till vargarnas hus lagom tills det var matdags för dom och Oliver fick ett totalt breakdown i dom nedre regionerna. Tur det för det var tydligen en pärs, han grät halva vägen... Sen var han nöjd :) Efter det tittade äntligen solen fram och det började likna behagligt väder. Vi försökte se snöleoparden vilket inte var det lättaste, vi såg en liten vit tofs. Men tigern var framme och visade stolt upp sig. Sen gick vi vidare mot lantgården och var inne hos alla djur och kikade, hos grisarna kröp vi till och med in och tittade på dom genom glaset. Det var roligt tyckte Oliver, mest för att mamma och pappa också var inne i tunneln på alla fyra... nu sken solen otroligt mycket så vi passade på att ta en cache nere vid havet. Det såg alldeles turkost och exotiskt ut och backen med träden var full av vitsippor, riktigt vackert. Sen styrde vi kosan mot Torp köpcentrum. Oliver sov som en stock, till och med när vi provade skor på honom... sen sov han sig hela bilresan hem. Lite god mat på kvällskvisten och sen var vi redo för sängen. Man blir trött när det blåser konstant....

Gallring

Gallring i fokus! läste jag i tidningen i morse. Jasså annonserar biblioteket? tänkte jag då. Men det handlade om skog. Det är inte bara vi som gallrar tydligen :)

Tålig växt

Jag är inte direkt känd för att ha gröna fingrar. Jag är en sån som slänger växter som ser risiga ut och köper nya istället för att göra första hjälpen. Några växter som är mer eller mindre bortglömda är de små kaktusarna i badrummet. Det hindrar inte alls dom från att blomma! Jag är fascinerad. Fast just kaktusar är ju rätt tåliga växter. Om dom inte var så stickiga kanske jag bara skulle ha såna.

Dagens skörd av nyheter

På DN:s webb var det ingen munter läsning idag. Först detta som jag fick total ångest av. Tänk vad hemskt att vara fånge i sin egen kropp och inte få bestämma huruvida man får dö eller ej. Men nu kanske det förändras i och med detta. Och sen förskolan som måste stängas för att några rötägg hotar personalen och håller på att ta över hela området. I det fallet undrar man om inte polisen borde kunna göra någonting? Det är ju inte bara personalen som far illa, vad ska dom små tänka??? hm Och brand på Manilla bland redan utsatta i slumområden, som nu blir hemlösa. Men en solskenshistoria fanns också, världens första lyckade totala ansiktstransplantation! En man som fick sitt ansikte totalförstört i en olycka har nu fått ny näsa, nya läppar, tänder och kindben. Lite Face off-känsla kan man tycka, förutom att han inte vet hur han kommer att se ut efteråt... En lite märklig nyhet också, Stephen Hawkins tycker att Jorden ska gömma sig för utomjordiska kontakter istället för tvärtom eftersom han befarar att utomjordingarna kommer att kolonisera Jorden ungefär som Columbus & Co gjorde med Amerika en gång i tiden. Det var ju inte så lyckat... Kanske har han sett för många domedagsfilmer från USA, vad vet jag. Men då får vi avbryta alla kontakter som människor försökt få med ett eventuellt liv utanför vårt jordklot.

10 000 svenskar kan bli koreaner

Det kan man läsa om i Helsinborgs dagblad. Rätt rolig rubrik tycker jag. Händer det bara sådär plötsligt från ena sekunden till den andra liksom? Det handlar naturligtvis om alla de barn som adopterats från Korea genom åren, närmare bestämt över 150000 genom åren. Spännande att se hur många som tycker det är en bra idé eller inte.

Slumpen styr

Jag hittade en liten bok med roligt namn, Slumpens bok av Åsa Lind. Det är en barn- och ungdomsbok men eftersom bokmysterier lockar mig så slog jag till. Hanna är 12 år och får helt plötsligt tag i en bok med just titeln Slumpens bok. Den är knepig att läsa för det som står där i händer genast i verkligheten på ett eller annat sätt. Dessutom är den svårläst av den anledningen att den bara går att läsa begripligt av en enda läsare, som i det här fallet är Hanna. Det är en magisk bok vars historia sträcker sig 3000 år tillbaka och Hanna dras in i olika äventyr som hon inte kunde drömma om. Jag tror att antingen får man spel på den här boken och lägger den ifrån sig direkt eller så vill man snabbt läsa vidare som jag. Åsa Lind skriver väldigt speciellt och det är en stil som jag inte tror passar alla. Själva historien kanske har sina brister ibland men det kompenseras just av författarens härliga språk och lite märkliga sätt att skriva och leverera historien på. Det mesta lämnas också öppet för läsaren att tolka lite som den vill. Det är helt klart slumpen som styr våra liv!

Flyget faller

Ingen har väl missat vulkanutbrottet på Island och jag förundras över alla historier i tidningarna om strandsatta turister som istället för några enstaka flygtimmar bussas hem i runt 20 timmar... Inte så roligt för dom. Det fick mig att fundera över vilket liv vi har skapat oss. Tänk om det skulle bli så att helt plötsligt så stoppades all flygtrafik för obestämd framtid, kanske för alltid. Helt out of the blue! Skulle det innebära slutet för det liv vi lever idag? Alla som pendlar mellan London och Stockholm skulle plötsligt få ta båten, Britney Spears får cykla eller åka buss till sina konserter (turnéplanen blir kort). Obamas privatjet får skrotas och han får hålla sig inom landets gränser. Ska man semestra i Thailand måste man ta minst 6 månaders semester om man ska hinna fram och tillbaka i rimlig tid. Ja livet skulle se bra mycket mer annorlunda ut, det är helt klart. Efter andra världskriget tog flygtrafiken med passagerare fart och på 1950-talet började American Airlines flyga passagerare utrikes till Europa. The rest is history. Jag läste någonstans att en normal dag avgår ca 28000 flygturer i Europa och det låter ju ganska mycket. Vad ska man göra av all den tiden man förlorar? eller vinner? det beror på hur man ser det. Spännande är det i alla fall!

Snorigt men soligt

Har man inte feber kan man vara ute fast man är snorig. Det var Oliver helt införstådd med, han älskar just nu att vara ute. Helst skulle han bo ute! jag får väl sätta igång och garva till ett bra skinn som vi kan ha som tipi... Jag grävde i alla fall upp det andra potatislandet medan Oliver letade maskar. Det finns gott om maskar i vår jord har vi märkt, det är bra! Sen gjorde vi de obligatoriska sandkakorna i sandlådan och jag förvånades ännu en gång över hur mycket konstiga saker som dyker upp ur den sandlådan, färgade plastbitar som måste ligga långt ner eller kanske är på väg upp från Kina, vem vet. Sen var det dags för köttbullar och macaroner och en hel del snortorkning. Snart är pappret slut här hemma, snoret med förhoppningsvis...

Det gick inte alls

Jag började på Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap men hann inte mer än några sidor innan jag gav upp. Då hade jag fortfarande inte klurat ut vem som var vem bland alla personer som brevväxlade fram och tillbaka. Det kändes bara rörigt och knepigt. Jag gav mig istället i kast med Annika Thors - Motljus. Den fastnade jag i direkt. Hon skriver så fantastiskt bra! Och jag gillade historien, sättet den berättades på. Och jag kände igen mig i huvudpersonen Marie, hennes stundtals helt irrationella sätt att reagera på, ingen logik utan helt via känslor. Jag tyckte om den jättemycket. Annika Thor har mest skrivit för barn och ungdomar tidigare och även för teve men hon har även gett ut en "vuxenbok" före Motljus som heter Altuns tre liv tillsammans med Altun Basaran från Turkiet. Jag tror inte jag ger mig på den där potatisboken igen, den kanske är bra men livet är för kort för att läsa sånt man inte hänger med i :)

Ärtgrönt

Ärtgrönt är det nya gula - så ni vet...

Marianne toppar!

Marianne toppar glassnyheterna kan man läsa i GP. Med motiveringen "en på det hela taget perfekt strutglass, med frisk och lite oväntad smak, som var söt utan att vara klibbig" blev den outstanding i testet. Spännande tycker jag! Men hur 17 blir man sån där glassmakare undrar jag sen? provsmakare kanske det heter. Svaret hittat man här med länk till ansökan och allt. Men tittar man på bilden blir man ju inte överdrivet sugen att hänga och mumsa med dom andra i nåt trångt rum, trots ett bord fullt med semlor. Fast det kanske är ett medvetet drag från GP att tona ner det lite för annars skulle ju ALLA vilja bli testpanel, eller? Jag tror jag provar på egen hand istället, lite dyrare, men ack så behagligt. :)

Torr design

Välkommen åter hälsar Borås Bostäders totalt ocharmiga skylt mig... de saknar verkligen sinne för design och layot...

Nostalgisk

Idag promenerade jag förbi vår gamla lägenhet på Norrby och blev lite nostalgisk. Vi trivdes verkligen bra där och det kändes lika mysigt och hemtamt som vanligt att gå förbi där. Nytt med postlådor utanpå husen dock. Kan ju förstå att inte brevbärarna orkar springa runt i dom trapporna, samma trappor där vi lyckades få upp ett piano en gång, eller i ärlighetens namn - Jocke lyckades bära upp pianot... När vi flyttade ut anlitade vi flyttgubbar till det :)

Katten är på dagis

Jag tror att bibblans katt Oskar har varit ute och rumlat och ynglat av sig. Den här katten jobbar nämligen på dagis som dörrstopp och jag undrar om inte Oskar har ett finger med i spelet...

Bra musik ger en skön känsla

Igår var jag på Sagateatern och lyssnade på Tomas Andersson Wij igen. Nästan bättre än förra gången till och med! Hans musik har nån sorts förtrollande inverkan på mig. Det man kanske inte kan tro när man ser Tomas eller lyssnar på hans musik är att han är jäkla rolig. Hans mellansnack är fasligt skrattframkallande och det var en skön kväll. Den började lite överraskande med att en ung kille med knasig frisyr och axelvaddar kommer in och börjar spela lätt hysteriskt på en synth och sjunga med stor inlevelse. Christel och jag tittar på varann och hon viskar - det där är inte Tomas?! Jag skakar på huvudet. Sen lyssnar vi :) Killen heter förresten Ola Joyce och är enligt Tomas en kopia av Richard Gere.

Sol

Idag har solen lyst hela dagen, fantastiskt! Det märks att våren har kommit för nu åkte både grävskopan, alla sandleksakerna och skottkärran plus rutschkanan fram. Det är många prylar till en sån liten pys... (och mer saker finns i garaget...)

Människor helt utan betydelse

Johan Kling fick BT:s debutantpris i år med sin roman Människor helt utan betydelse. En passande titel. Boken har bland annat kallats "sekelslutsroman för vår egen tid". Men det tycker jag kanske är att ta i. Visst flyter boken på och man får hänga med huvudkaraktären Magnus genom ett svettigt Stockholm, i jakt på något bra som ska hända. Borås Tidnings motivering till priset är bättre tycker jag: ”För en drivet minimalistisk flanörroman som med blytung lätthet skärskådar tomheten i sekelslutets Stockholmsliv”. Det är en kort bok och den handlar i princip om ingenting. Men andra har skrivit böcker om ingenting och lyckats bättre anser jag. Som t.ex. På drift av Kerouac eller varför inte vilken bok som helst av Erlend Loe. Johan Klings bok går på något sätt mig ganska obemärkt förbi. Men samtidigt är den inte heller dålig. Ja det är tur att jag inte är litteraturrecensent på DN kultur efter den här fantastiskt djupsinniga recensionen :)

Papper papper papper

Jag är hopplös, har inte bättre mig ett dugg sen det här inlägget. Jag är en enda vandrande stor pappersmarodör. Jag skriver ut saker i parti och minut, oftast helt i onödan. Jag måste verkligen tänka på vad jag gör. Alldeles nyss skrev jag ut innehållsförteckningen i en manual som jag absolut kunde ha browsat i pdf. Varför? Jag vet inte. Jag gillar att ha saker på papper helt enkelt, då kan man anteckna, stryka under och greja och sen känns det skönt när man kan slänga det i papperskorgen, ärendet avskrivet :) Tur att det finns återvinning i alla fall, det är mitt enda hopp. Men jag kommer inte att få någon stjärna i pappershimlen, den saken är klar.

Före och efter

Ja så här blev det till slut! En före och efterbild på Olivers hår. Lite olika typer av bilder kanske men just nu är det näst intill lika omöjligt att fotografera honom när han inte vill som det är med hårtvätt, klippning, sätta på sig "fel" stövlar osv. Han gör som han själv vill, det är lätt att lista ut vem som är boss i vårt hushåll för tillfället :) Nu är han ännu mer en mini-Stefan men kanske med lite mindre 70-talstouch.

Årets krokus

Titta noga nu för i morgon lär dom vara borta. Jag har nämligen utryckt min förvåning över att dom står kvar en gång för mycket tror jag. Rådjuren läser nog min blogg som vanligt.

Nu var det klippt!

Som en tjuv om natten smyger jag in i Olivers rum och klipper lite i håret. Lite i går natt och lite nu på kvällskvisten. Frågan är nu hur det kommer att se ut i morgon. Och går det att rätta till nästa natt? :)

En lat påsk

Det blev verkligen inte många steg den här påsken, jag har halkat efter igen. Under vår Stockholmsvistelse har jag mest legat på soffan och ätit praliner - bokstavligen. Stefan däremot fick i egenskap av svärson jobba hårt, fixa till två datorer och byta till sommardäck på pappas bil :) Oliver och jag har mest larvat runt och ätit och busat och degat medan mamma har servat oss med den ena goda maträtten efter den andra. Mestadels har det också varit soligt och fint och härligt att sitta ute mot en husvägg i lä och njuta. Men nu är vi hemma igen och efter projekt "klippa håret vid öronen" så försöker vi just nu söva nattsuddaren med Bamse på skiva men det går sådär... Imorgon - back to work!

Glaciären smälter och Oliver roar oss

Glaciären runt knuten smälter, men det är nog inte klimatförändringar utan bara regn. Oliver har missuppfattat våra order och istället för att skotta ut snön på grusgången så det smälter fortare så skottar han grus i snöhögarna istället. Men han försöker i alla fall hjälpa till! Han är fasligt rolig nu när han pratar mer och mer. I lördags t.ex var vi och hälsade på kusinerna i Göteborg. Oliver fick en bil istället för påskägg eftersom han inte äter godis. Men kusinerna fick ju såklart var sitt ägg. Plötsligt kommer Oliver ut i köket med en klubba som han fått av småkusinen. Men Oliver säger vi, du äter ju inte godis!! Oliver tittar på oss, tittar på klubban, tittar på oss och säger - men jag äter inte den, jag slickar! och vad svarar man på det... han fick slicka vidare :) I påsk åker vi till Stockholm och mormor och morfar får äntligen gulla med Oliver och få öronen totalt mufflade av hans ständiga prat. Dom har inte sett honom på ett tag och inte ens jag har ju fattat hur mycket han har växt eftersom jag envisas med att köpa för små kläder hela tiden. Just nu testar vi en pyjamas som sitter på halva vaderna och armarna, den får åka ut i förrådet sen. Svårare är det att avgöra det där med skor. Han fick nya gummistövlar inhandlade i Göteborg i lördags men nu är frågan om han behöver ett par till för dagsistövlarna ser misstänkt små ut. Men han har dom på sig utan gnäll. Hm. Vi får se, han lär växa mer och när glaciären smält kanske det är dags för sandaler istället :)

Gigantiskt påskris

När jag sneddade över Stora Torget i morse höll ett gigantiskt påskris på att sättas på plats. Som vanligt blev bilden kass pga min telefon, kanske behöver jag en iphone? eller så behöver jag bara bli bättre på att fotografera... I morse såg jag också en sån där söt liten fågel med rött bröst, rödhake kanske? utanför fönstret. Hela vintern har talgbollarna nästan uteslutande ockuperats av talgoxoar och blåmesar och en och annan koltrast. Nu äntligen kom en ny besökare!

Våren kommer!

Precis som Katharina tycker jag att snön smält undan förvånansvärt snabbt. Berget på framsidan har inte direkt försvunnit men faktiskt minskat och altanen lär vara snöfri till påsk. Man ser gräset på några ställen i trädgården och idag såg jag äntligen det jag har letat efter, snödropparna har kommit även till oss! Så en liten blurrig bild av en liten liten snödroppe får här symbolisera våren. Den kommer ändå!

Living in a box

Kjell Eriksson och jag har vuxit upp i samma radhuskvarter. Det blir uppenbart när jag läser första sidan i hans bok Kjell. Jag minns inte Kjell, kanske för att han är några år yngre än mig, av någon anledning minns man oftast de som var äldre. Kjell avskydde sitt liv i "skokartongerna" i förorten Täby. Han avskydde att bli inpetad i ett fack och antas tycka likadant om allting, han avskydde den inordnade tillvaron där han inte passade in. Jag kände inte alls så här under min uppväxt, men jag var inte heller tjock och mobbad eller hade en dysfunktionell familj. Jag var en ganska ordinär unge som trivdes rätt bra med att umgås med grannarnas ungar, äta jordgubbsylt med mjölk hos min dagmamma, åka kana på allvädersstövlarna backen ner från skolan, äta korv med bröd på den årliga höst eller vårstädningen av kvarteret. Kort och gott - jag minns min barndom och uppväxt i de här kvarteren som positiv. Men allt är relativt och jag är glad att Kjell fick chansen att prata i radion till slut (trots vad den där syo-tanten sa, henne minns jag faktiskt väl, hon hade inte mycket till övers för mina bibliotekarieplaner heller men se hur det gick! :)) och göra det han verkligen ville. Att han slutligen fick gå sin egen väg. Hans bok är rolig och tragisk och trots många igenkännande saker så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Mest tycker jag bara synd om Kjell som fick en sån lumpen barndom, det känns som att ödet väger olika helt enkelt.

Stackars lamm....

Jag tyckte den här bilden var väldigt talande, det stackars femte lammet får inte vara med ute, han är inlåst i slaktrummet... bääääääääääää Så sorgligt.

Snöras

Idag rasade all snö ner från taket på framsidan. Vi höll på att skita på oss Oliver och jag! BRAK sa det! Tur att vi inte stod där ute precis just då. Sen fick jag ut och skotta undan lite och det var inte direkt den där puderlätta snön som varit utan tung, seg, brun snö... blä. Men nu kommer man fram till dörren i alla fall! Nu har mycket snö smält bort på vägarna tack och lov och på många andra ställen med. Men vår trädgård ser ut som ett snöupplag. Särskilt altanen och framsidan (där nu all taksnö ligger också) dit solens strålar inte hittar så ofta. Där lär vi ha snö till midsommar om vi har otur. Åtminstone lär den här högen i vändzonen som ni kan se på bilden ligga kvar lääääääääääääääääääänge. Det är alltså inte en glaciär utan bara runt hörnet från oss. :) Vi kanske kan lära av Bert Karlsson och öppna ett snöland! Så tjänar vi lite pengar på det i alla fall...

Förfallet är nära nu...

Idag hittade jag ett igen, ett grått hårstrå alltså. I min kalufs är dessa hårstrån långt ifrån små, tunna, diskret grå utan istället som ett enda stort tagelstrå från en häst ilsket lysande vitt i mitt mörka hår. Förfallet är nära nu, jag fyller ju 40 nästa år :)

Läskattack

Här har vi ju lösningen på problemet med mat och dryck på biblioteket. Vi låter låntagarna själva lösa det bäst dom vill! :)

51 halshuggna vikingar gläder brittiska forskare

I DN kan man idag läsa att "Brittiska arkeologer har funnit 51 halshuggna vikingar i en massgrav i södra England. Fyndet gläder forskarna – och då mer för att kvarlevorna kan ge svar på många historiskt betingade frågor än att döda vikingar i allmänhet skulle vara en källa till upprymdhet." Det känns skönt att dom klargjorde det där sista faktiskt. :)

Fiske

Idag var vi ute och fiskade igen. Det har blivit ett nöje på helgerna. Fast Oliver och jag brukar ta med Ann och gästspela på isen ute på Viaredssjön några timmar och fika och fiska, sen åker vi hem igen. Stefan och James däremot kan sitta ute i flera timmar. Idag hade vi även sällskap av Sussie och det var full rulle på isen. Jag fick flera abborrar men dom är inte så stora! Dom blir hönsmat sen. Det var riktigt skönt ute när solen var framme och ingen blåst. Men lagom tills fikat så blåste det på lite och ett molntäcke vällde in. Det blev ändå lite cool himmel med solen bakom diset.

Till sängs med Frida

Jag har även hunnit med att läsa om Frida Kahlo. Slavenka Drakulic har skrivit Till sängs med Frida som är en utlämnade bok om konstnärinnan. Jag tycker Frida Kahlo är fascinerande. Hennes liv och hennes konst intresserar mig och det här var en fantastiskt bra bok om man vill lära känna henne lite närmare. Det är en skönlitterär bok men efter att ha läst ut den känns det som att man fått en glimt av Fridas innersta och blivit medveten om hennes tankar genom livet. I boken får vi även en hel del detaljerade beskrivningar av Fridas målningar och hur det kom sig att hon målade just den, just då. Så ha gärna en bok med hennes målningar i närheten. Jag fortsätter att fascineras av Frida som både person och konstnär och den här boken läste jag hela tiden, i sängen på kvällen innan jag skulle sova, vid spisen medan jag rörde runt köttbullarna. Det är en sån bok man vill fortsätta att läsa för att man hela tiden hoppas att få reda på något mer som man inte vet. (photo copyright by Nickolas Muray / Nickolas Muray Photo Archives, LLC 2004)

Gotland och Småland

Till bokcirkeln sist läste vi framförallt Svinhugg av Marianne Cederlund men några av oss läste även Finns inte på kartan av Carin Hjulström. Det är Gotland kontra Småland. Gotland vinner med ett hårsmån för mig. Jag tyckte Svinhugg påminde mycket om Maria Ernestam och henne gillar jag att läsa. Det är lättläst och lite urflippat och alltid mystik och konstigheter bakom. Den här gången handlar det framför allt om Mirjam som råkat illa ut i livet av män och söker sig tillbaka till Gotland för att hämnas. Med sig har hon den rediga Hervor som hon mött på en kurs i Norrland. Hervor sysslar mycket med tankekraft och s.k. "häxkonster" och Mirjam ger detta ett försök. Det ger plötslig dramatisk effekt och snart är den sömninga byn på Gotland full av aktivitet. I Finns inte på kartan får vi istället följa den unga journaliststudenten Frida Fors som ska göra sin praktik vid terminens slut. Den coola pojkvännen får ett glassigt jobb på Aftonbladets redaktion medan Frida hamnar i en liten by i Småland där hon tillbringat en del tid hos sin mormor för flera år sedan. Frida tycker först att hon drar nitlotten men självklart vänds det hela till något positivt och Frida kommer i kontakt med människor hon aldrig skulle ha träffat annars och hittar även en sida av sig själv som hon utvecklar mer och mer. Jag gillade det lite långsamma tempot och mötena med alla olika personligheter som dyker upp under bokens gång. Så efter en dos av både Gotland och Småland så får vi se vad jag kan hitta på härnäst att läsa om.

Mer debatt!

I morse när jag släntrade från bussen till jobbet så gick jag förbi Knallestatyn. De höll på att forsla bort snö runt den med hjälp av en jättestor grävskopa. Jag vet ju (efter bla filmerna Stora maskiner och Mighty machines och Halvan-böckerna) att dom som kör grävmaskin är på millimetern-duktiga att styra skopan så det var nog inga problem. Men en bild planterades i mitt huvud på hur grävmaskinisten plötsligt blev distraherad och slant och huvudet åkte av på Knallestatyn. Halshuggen!! Tänk vilket ramaskri när boråsarna får reda på detta, deras älskade (och rätt fula) Knallestaty saknar huvud! Massakerad av kommunens män. Hm, som ni märker tycker jag det saknas lite smaskig debatt i Borås, det har ju inte varit någon snackis sen Pinocchio gjorde entré... mer debatt åt folket!

Älskade krig

Läste ut Älskade krig av Johanne Hildebrandt här om dagen. Jag har bara läst hennes serie om Valhalla innan så den här lite mer realismgenren hade jag missat. Hon har själv varit krigskorrespondent i Kroatien och skrev om det i sin bok Blackout. Älskade krig handlar om Sara som är en glassig programledare i Stockholm men som hamnar i blåsväder pga av en affär med en gift minister. Hon blir genast utfryst och tar chansen att åka till Irak och leta rätt på en försvunnen person för en ansenlig summa pengar. Hon tror att hon ska kunna återupprätta sitt rykte och få lite plus i kanten som seriös journalist. Det som komplicerar saken är att det som sagt råder krig dit hon åker och att personen hon ska leta upp är hennes livs kärlek och sorg. Ganska (för mig i alla fall) realistiskt skriven men samtidigt lite för mycket känslor inblandade, det blir lite klichéartat beskrivet när det väl händer dramatiska grejer om man säger så. Men en intressant inblick i hur livet kan te sig olika för olika inblandade. Krig är elände. Nu har det kommit en fortsättning som heter Förbannade fred, får väl läsa den med :)

På egna ben

Idag var det mjölkkris hemma och det var ganska mycket barmark ute, därför struntade vi i pulkan och tog apostlahästarna till affären. Ryggsäck på såklart så vi skulle orka bära mjölken hem. Oliver knatade på ganska bra men det tog ändå en evighet innan vi kom fram. Där möter vi ett äldre par a la 70 bast som var helt begeistrade över att vi var ute och gick med ryggsäck och att Oliver gick själv! Helt fantastiskt tyckte dom. Det känns ju lite oroväckande om det har gått så långt att det blir applåder och hallelujautrop så fort ungar över 1 år går själva. Åker vi så mycket bil, vagn och annat idag med andra ord? Ja så är det nog. Men visst är det bra med vagn och pulka och i vissa fall bil till en 2.5-åring som inte är så snabb och fort blir trött. I vanliga fall tar det mig max en halvtimme att gå ner till affären, handla och gå tillbaka igen. Idag tog det oss 1 och tjugo minuter... Man får alltså inte ha bråttom!! Och det är väl det vi har idag kan jag tänka. Alltid en tid att passa och alltid på väg någonstans. Men idag struntade vi i tiden och tog det som det var. Lite segt i sista backen hem men han gick minsann vartenda steg själv. I morrn får han gå till farmor, jag vinkar adjö vid dörren, dags att stå på egna ben! nä, jag bara skojade...

Erlend Loe

Redan när jag läser det börjar med sena kvällsbesök av en kvinna som, innan den unge mannen vet ordet av, har flyttat in med "tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå" kommer jag ihåg hur roligt det är att läsa Erlend Loe. Det här är inget undantag. Varför går det så långt mellan gångerna? Boken Blåst ger som vanligt mersmak. Loes fantastiska tankebeskrivningar är oslagbara och jag både sympatiserar och avskyr huvudkaraktärerna. Han debuterade med denna bok men det är först nu jag läser den. Naiv Super blev inkörsporten för mig och även den bok han slog igenom med kan man väl påstå. Hur som helst så är det alltid ett sant nöje att läsa Erlend Loe.

It´s a man´s world!

I dag är det Internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma det jobb som många lägger ner på att världen ska bli mer jämställd. Därför blev jag lite förvånad när jag läste i tidningen vad många av de kvinnor svarade som fick frågan om hur viktig denna dag var för dem. Ett vanligt svar var nämligen; inte så betydelsefullt för mig personligen, men... Jasså? Det fick mig att tänka på det som Jonas Gardell sa en gång för många år sen. Att han blev förbannad på folk som fnyste åt alla radikala feminister, sån är minsann inte jag, dom är ju bara för mycket! Men tänk om, sa Jonas då, om dessa kvinnor inte hade banat väg för resten och slitit häcken av sig för att få livet mer jämställt. Då hade det sett ut som på medeltiden fortfarande. Så ni ska tacka dom istället! Det ligger mycket i det. Ingen vill väl se ut som eller bli kallad radikalfeminist som i de flesta fall autmatiskt projiceras som snaggagade, fula, med orakade ben och kanske en snus instoppad. Jag vill vara jag men ändå jobba för jämställdhet och lika rättigheter för både män och kvinnor. Men det kan man göra oavsett hur man ser ut. Däremot undrar jag varför man vill nervärdera deras arbete för något som vi alla vill ha? Någon i tidningen nämnde också att det var viktigt att få männen med på banan, vilket tyvärr oftast nämns i samband med frågan om lika barnledighet, men i övrigt då? att vara man och feminist borde ju vara lika självklart som att vara kvinna och vara det. Tycker inte även män att kvinnor förtjänar lika lön för lika arbete? eller befodran på lika villkor? Varför skulle de missunna oss det? Konstigt. Hur som helst så är det nog fortfarande lite som James Brown sjunger: This is a man's, a man's, a man's world - But it wouldn't be nothing, nothing without a woman or a girl.

En glassig romans

Viktoria är inte den enda som gängar sig i år, glassgubben ska gifta sig med! Spännande. Hoppas det blir ett glassigt bröllop och goda avkommor :)

Våren kommer i tid

Enligt DN så kommer våren enligt tidtabellen i år med, trots all snö! Hoppas bara vi inte går efter SJ´s tidtabell... :)

Om jag hade varit Hjortfot...

Idag var skaren så hård och snön så hårt packad så Oliver helt obekymrat kunde knata runt ovanpå alla drivor på tomten. Själv kom jag några meter, sen sjönk jag... Det kryllar av djurspår så vår trädgård är välbesökt helt klart. Oliver ville gärna veta vilka djur som varit där, ehe där har nog en hare gått, och kanske en katt sa hans ömma moder som inte har så bra koll. Hade jag varit Hjortfot hade jag känt igen precis vartenda spår, men nu är jag bara en stackars bibliotekarie som visserligen träffat Mulle i unga år men det hjälpte föga... Men att bären på träden var oätliga visste jag minsann!

Så mycket att göra - nu på kortare tid

DN skriver att skalvet i Chile kanske har förkortat dygnet. Skalvet kan ha rubbat jordens vridning kring den egna axeln med 2,7 millibågsekunder (ny enhet för mig) Rotationen ska även ha ändrats så att dagarna förkortats med omkring 1,26 miljondels sekund. Jorden snurrar alltså lite fortare och dygnet blir lite kortare. Men vi pratar millibåg- och miljondels sekunder, påverkar det oss? Det framgår inte av artikeln och jag anar att just nu är svaret nej. Men om jordens bistra naturfenomen fortsätter som de gjort hittills så kommer kanske dessa sekunder ökas på ytterligare år efter år. Så lite längre fram i tiden kanske dygnet är så kort att vi bara får 6 timmars arbetsdag, middagen får ätas klockan 15 och endast Aktuellt och Desperate Housewifes hinns med innan vi måste stänga av teven och gå och lägga oss, vem vet?! Om inte jorden gått under före dess vill säga....

Precis lagom

Eftersom jag bara klagar och gnäller på allting hela tiden så ska jag vara positiv idag. För min buss hade nämligen fantastiskt sköna säten och det var precis lagom temperatur på bussen. Inte för varmt, inte för kallt - bara precis lagom. :) Yes!

Mystiska typer lurar i skuggan

Det är inne med lite action inom bokvärlden just nu. Liksom i Skuggbiblioteket som jag precis läst går det betydligt vildare till på både bokhandlar, bibliotek och museum. Alla har väl sett The Librarian t.ex!? Om inte, har ni inte bara en, utan tre filmer att se! :) Hur som helst så var Skuggbiblioteket en ganska intressant historia, skriven av en dansk - Mikkel Birkegaard. Det ryktas om att den redan ska bli film. Lite tjatigt beskriven ibland kanske men på det stora hela en sån där äventyrsroman som jag gillar. Det handlar om Jon Campelli som ärver sin fars gamla antikvariat på Vesterbro i Köpenhamn. Han är själv advokat och mäkta ointresserad av att äga en bokhandel. Särskilt som hans far tog avstånd från honom för många år sen. Men allt är inte vad det verkar vara och absolut inte i den här historien. Snart är Jon inblandad i ett antal skumma affärer och jagad av både den ena och andra. Spännande! (med lite mindre upprepningar kanske...)

Bitterfittan

Jag har läst Bitterfittan av Maria Sveland. Jag tyckte den var bra. Det är lätt att bli bitterfittig... Alldeles för lätt. Men jag orkar inte dravla mer om det utan bara säga att boken var bättre än jag trodde den skulle vara.

En kväll med Mumintrollet

Mark Levengood brukar ju kallas för Mumintrollet även om de inte är särskilt lika. Mark var i Borås i fredags och showade och det var en kväll med massor av humor men även med vemod och eftertänksamhet. Han är en bra mix av båda. Jag funderade länge på varför hans musiker och följeslagare Per Texas Johansson hade landstingskläder på sig men det visade sig ju att han inte bara är en otroligt bra musiker utan även är legitimerad sjuksyster... Kvällen till ära var den vita dräkten smyckad med några blänkande paljetter... Jag gillar Mark just för att han är en bra blandning av allt, han är folkkär, homosexuell, pratar vacker finlandssvenska, är rolig, fyndig och djup. Allt förpackat i ett enda stort mumintroll. :)

Finn fem fel

Diskjockeybås rasade ner över kroggäster står det på BT´s hemsida. Hm, det är två saker jag undrar över här. Varför klättrade personerna upp på båset och vad gör dom ute en torsdagkväll? ja det sistnämnda är ju kanske bara konstigt för mig som knappt går på krogen ens på helgen :)

Poet eller get?

Ingen kan som Bob Hansson få till poesi som "kan man i största anspråkslöshet få vara lite fullständigt värdelös?" Han som myntade det fantastiska uttrycket "här ligger jag och duger". Inspirerad av Bob Hansson ger jag mig på lite egen posei, fast på rim...

Livet är som en orolig tapet - väldigt plottrig och stundtals fet. Det finns alltid en öppning någonstans - hittar du den - ta din chans!
Tapeten lossnar och väggen faller ner - helt plötsligt vill du bara ha mer!
Hur hittar man hem bland stilistiskt mönster - hur ser man ut, utan fönster?
Svaret hittar du inom dig precis där tapeten delar sig, ta tag i hörnet och dra! plötsligt vet du vad du vill ha.

Läser Halleljua liksom av och med Bob Hansson...

Gammal och trött

Jag älskar Per Nilssons böcker. Lyssnade på honom på bokmässan sist (eller om det var näst sist) och blev lite förvånad över personen Per Nilsson kontra författaren. Tyckte hans böcker var betydligt mer färgstarka... Läste nyligen The return of Hjärtans Fröjd och insåg efteråt att jag nog passerat bäst före datum vad gäller vissa ungdomsromaner. Jag som alltid älskat ungdomsromaner! Eller älskar, för jag kommer nog att fortsätta läsa dom. Jag fascineras över hur många bra sådana det skrivs i dag jämfört med när jag var ung och man gick direkt från Vitnos till Hollywoodfruar typ. Jag är glad för dagens ungdomar. När hjärtans fröjd kom 1992 var jag i ärlighetens namn redan då för gammal för att läsa ungdomsromaner men det hindrade inte mig, och om jag gillade den!!! Därför känns det så sorgligt att känna hur man liksom inte själv hänger med när jag läste uppföljaren. Men så är livet, ibland är man helt enkelt bara gammal och trött :)

Filmtajm

När man är hemma och är sjuk och inte orkar göra något annat än ligga på soffan är det bra att titta på film. Det blir helt enkelt inte lika mycket film nu för tiden. Därför var det roligt att kunna se en hel drös. Började redan igår och såg i rask följd The accidental husband som var en tämligen kass hollywood-romantisk-komedi. Efter det klämde jag New in town som var riktigt kul. Med hollywoodskådisar, men gjord av en dansk vilket gav en befriande humor haha. Idag har jag sett mer romantisk komedi i Gray matters - som var helt ok, mycket dans och förvirrade känslor, hm Sist men inte minst och äntligen - Maria Larssons eviga ögonblick. Fantastisk! Det enda som irriterar mig är att alla kända skådespelare som bara haft en liten biroll nämns i rollistan på filmsajter före Maria Heiskanen som enligt mig gör hela filmen. Vad är det för otyg??? orättvist är bara förnamnet. Hur som helst så känner jag mig som värsta latmasken i jämförelse med Maria som födde och uppfostrade sju barn, sydde och skurade hos alla i närheten, fick stryk av sin ofta stupfulla man och i mogen ålder började fotografera både stora och små händelser i sin närhet. Vad har jag gjort idag egentligen? ätit en himla massa hela tiden och legat på sofflocket och sett film, surfat lite på datorn och duschat. Japp, det var det. Men så är jag ju sjuk också :)

En tripp till Rävlanda

Idag har jag och Oliver varit och hälsat på Kakan och Fred i Rävlanda, eller är det Hällingsjö eller Björlanda? Jag vet inte, det var rena landet :) (du får reta mig här för jag bor ju inte direkt i storstan själv Kakan...) En kringelikrokig väg när man körde av motorvägen och landet är riktigt fint, jag njöt mer av det på hemvägen än ditvägen eftersom jag då behövde koncentrera mig på vart jag skulle, analfabet som jag är när det gäller vägbeskrivningar... Hur som helst så fick vi både fika (viktigt) och lunch (också viktigt) och en kik på den nyrenoverade undervåningen och den icke renoverade övervåningen som var fin den med :) Fred och Oliver försökte samsas om Freds leksaker som Oliver tyckte var hans (märklig ego-uppfattning i den åldern) men jag tyckte ändå det gick ganska bra. I sommar blir Oliver tre och Fred två på exakt samma dag. Tänk vad tiden går!

Kaffet är här!

Idag kom kaffet som jag har beställt så nu kan vi dricka espresso och lungo tills lagret är slut. Lite vardagslyx så här mitt i februari.

Bara bröllopet kort och gott

Läste följande rubrik: Rod Stewart kommer till bröllopet. Vilket bröllop då tänkte jag, vilket som helst? Nä det var ju såklart Vickans och Daniels bröllop!! För det bröllopet överskuggar alla andra bröllop och snart alla andra nyheter överhuvudtaget. Det har epitetet the Wedding! Det är lika bra man vänjer sig, juni närmar sig med stormsteg. :)

Över berg och dalar...

Idag drog jag Oliver på pulkan genom skogen hem från dagis. Stefan hade snott bilen och åkt till Malmö för att gå på Rammstein. Det går ju bussar så vi var inte helt strandsatta men jag tänkte att man skulle passa på när det nu är vinter, snö och fint. Det var fint i skogen med men det hade snöat en hel del sen sist så det är tur att vägen ändå används och är upptrampad. Efter mördarbacken som kommer mitt i någonstans slet jag av mig mössan eftersom jag var så svettig och efter det gick det bättre. Exakt en timme från dörr till dörr tog det vilket jag inte tyckte var så farligt med tanke på väderlek och även att Oliver gick en liten bit (med betoning på liten) själv i sitt extremt långsamma tempo... Väl hemma känns det riktigt bra men jag kläcker ur mig att jag är helt slut - då säger den lilla friåkaren - Ja Olle mä slut. Ha, sure! :)

Mystisk väska

Det stod en mystisk väska på bordet på jobbet. Men den var visst inte så mystisk för det var en bokvårdsväska! men den såg rätt cool ut, lite som nån skurk i nån Bondfilm skulle kunna bära runt på. Eller så är det bara min fantasi som skenar iväg som vanligt...

Rädda filmupplevelsen!!

I varje aktningsvärd "damtidning" idag finns minst ett reportage om barnvagnsbio. Alltså en film som visas mitt på dan där taklampan är tänd och en "lagom film" visas på duken. Biografen kryllar av mammor (och möjligtvis en o annan pappa) med skrikande bebisar, barn och trendiga barnvagnar, det pratas och matas och tittas väldigt lite på film. Men vad är det här för idiotiskt påhitt?? Hela poängen med att gå på bio är väl att förlora sig i en helt annan värld och komma bort från skrikande ungar. Den enda som ska skrika på bio är jag. Och det gör jag utan undantag så fort det uppstår någon sorts plötslig och oväntad situation/rörelse i en film. Stefan tycker jag är pinsam och brukar försöka förutse när det ska hända... men har man snabba reflexer (och tendens för att bli skitskraj) så har man - take it or leave it! Jag vill sitta med fula 3d-glasögon och se Avatar. Jag vill krampaktigt stirra in i filmduken med torra ögon under några av de filmer som Svante rekommenderat från filmfestivalen, särskilt Lebanon och Lourdes. Jag vill sitta med en stor påse godis och sörpla läsk på någon fånig romantisk komedi och byta menande ögonkast med Emma. Allt detta vill jag göra utan skrikande ungar för jag älskar bio! Att gå på barnvagnsbio är för mig fullständigt främmande men eftersom det är så många som gör det så kanske det är toppen? Förmodligen inte någon fantastisk filmupplevelse men kanske en trevlig samvaro? Nä, ju mer jag tänker på det, ju mer idiotiskt låter det! Jag helt enkelt VÄGRAR att gå på barnvagnsbio, vilken tur att ingen tvingar mig :)

Knasigt sätt att vakna på

I morse vaknade jag av att Oliver i princip låg på mitt huvud och viskade sublima meddelanden i mitt öra, kaka, tårta, kaka, tårta... jag vet inte om han drömde, längtade eller som sagt - gjorde en chansning. Hur som helst så kan man inte ha 13.3 kg på huvudet allt för länge så det var bara att gå upp. Ingen sovmorgon för mig idag alltså, redan upp kl. 07.30 en lördag ;)

Gråa hår!!!!

Herre min hatt, vad skådar mitt norra öga (i panik kommer tankarna ofta i floskler) tänkte jag när jag såg mig i spegeln alldeles nyss. Ett stort, långt, tjockt grått hårstrå i min kalufs som lyste!!! Men det är klart, börjar man närma sig the big 40 så kanske det inte är så konstigt. Jag tröstar mig med att min ålderstvilling Anna Anka förmodligen hade haft fullt av grå hår om hon inte hade färgat det blont... :)

je t'aime mon peugeot!!!

Jag älskar min bil! I morse startade den utan ett gnäll trots att den såg ytterst frusen och insnönad ut efter att ha stått ute orörd i två dygn (eftersom garaget är fullt av plank). Motorhuven var täckt av isig snö som inte gick att få bort men det var inga problem. Jag backade ut från uppfarten på första besöket efter att ha skottat bort vallen av snö som plogen så fint lämnat efter sig bakom bilen. Allt gick finemang och jag kom iväg i tid! Som tack försökte jag säga några snälla ord på franska till den kära peugeoten, men min franska är ytterst tafflig så det blev mest bon. Bon bon!!! bra bra tänkte jag! bon appétit kändes fel men var det enda jag kom på. Nu vet jag ju att jag skulle sagt très bien eller super exellente istället. Det får bli nästa gång :)

Insnöade!

Här är vi lite insnöade. Och då syftar jag inte på vårt allmäntillstånd... Utan det är verkligen mycket snö! Ingen Borås tidning, ingen post, brevbäraren bara körde förbi vår gata eftersom den inte var plogad... hm Det blev inget besök hos Kakan idag men nu ska det väl inte bli mer snö eller?? Vi gjorde vårt bästa att röja fram bilen och hoppa i snödrivorna istället.

Fryser dom månne?

I morse var det väldigt talande efter nattens snöfall att alla statyer i Borås ser ut att frysa. Både Knallen och Bodhi såg ruggiga ut med ett snötäcke över huvudet. Catafalque var nästan helt täckt med snö och inte ens i min vildaste fantasi såg det ut som ett skönt täcke, utan bara kallt... Hoppas det slutar snöa snart för hur fint och roligt det än är med snö (när man har termobrallor och är ordentligt klädd) så räcker det kanske nu. När kommer våren egentligen??

I vargars följe

I vargars följe av Stef Penney har stått på skylthyllan på bibblan och lockat på mig mer än en gång. Till slut lånade jag den och vilken bok! Sunday Telegraph har skrivit på baksidan "Ett fascinerande spännande äventyr, en uppfriskande kontrast till vanliga mordmysterier". Det träffar mitt i prick tycker jag. För visst är det en mordhistoria, men det är egentligen inte det som är viktigast, det är också en kärlekshistoria och en berättelse om olika val man gör i livet och ödets lott. Mrs Ross 17-åriga son försvinner ut i Canadas vildmark och i samma veva upptäcks ett mord i grannhuset. Pälsjägaren Laruent Jammet har blivit kallblodigt skalperad och dödad. Kompaniet skickar ut representanter för att lösa mordet och Francis Ross blir naturligtvis misstänkt eftersom han försvann samtidigt och ingen kan redgöra för vart han tagit vägen. Mrs Ross vägrar att tro att sonen har något med detta att göra och ger sig tillsammans med den indianske fången Parker iväg ut i vildmarken för att följa spåren. Förutom själva historien och beskrivningen av alla karaktärerna och miljön så gillar jag sättet som handlingen berättas på. Det är ett avskalat och långsamt språk som sakta berättar en historia. Helt klart läsvärd!

Många versioner

När man läser sega utredningar kan man lyssna på Spotify och idag roade jag mig med att lyssna på Simon and Garfunkels Bridge over troubled water - fast i olika tolkningar. Ni skulle bara veta hur många som har spelat in en version av den! Elvis Presley till exempel har gjort en riktigt bra variant och Aretha Franklin har stoooor gospel och soulschvung på sin. Jackson 5´s var förvånansvärt mesig och intetsägande för att inte tala om Barry Manilows... Låten skrevs av Paul Simon sommaren 1969 och släpptes på skiva året därpå. Jag gissar att den är lika bra idag som den var då. En klassiker helt enkelt.

Han brås på sin mor...

Att jag är vansinnigt morgontrött är väl ingen hemlighet. Och att Oliver är det har säkert ingen heller missat. Men i morse blev det så tydligt hur lika vi är när Stefan försöker väcka honom och jag hör en liten röst inifrån rummet - jag vill sova lite... sen följde vilda protester när han måste gå/lyftas upp och strax efteråt hör jag hur han springer tilbaka till sin säng och återigen påpekar - jag vill sova lite pappa!!!!!! Mamma upp i dan... men då fick ju jag också masa mig upp som ett gott exempel, morgnar är verkligen inte min grej, inte Olivers heller...

Har glömt att skriva om boken Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten. Enligt författaren så finns det bara odugliga män när det kommer till hemmalogistiken. De kan vara under av effektivitet på sina jobb och hantera båda personal, budget och projekt men hemma kan de inte ens hitta strumporna själva… Det finns en enkel anledning till detta anser Bergensten. Män är helt enkelt lata, hemmaarbetet är varken roligt, intressant eller ger något betalt – därför bryr man sig heller inte om det. Ibland har de faktiskt inte en aning om hur mycket kvinnor faktiskt gör hemma, det ska planeras, mat, matsäck till dagisutflykten, läxor och nya kläder i rätt storlek till barnen, nya gardiner hemma, det är läkarbesök och tandläkarbesök, det ska städas (och då är det inte bara dammråttorna som ska sugas upp utan det ska verkligen städas), försäkringar ska tecknas, extra toapapper ska finnas, skjutsning till den och den aktiviteten för ungarna ska planeras, middagar och annat umgänge med vänner ska bokas. Osv osv Listan kan göras evighetslång. Bergensten förstår inte att män inte fattar hur mycket det är att göra, curlar vi dom? Eller är det helt enkelt så att de vet, men de orkar inte bry sig, det är inte intressant. Jag känner en och annan man som faller utanför den här ramen, en är städ-pedant, en annan sköter det mesta som rör barnen eftersom sambon klassas som virrpanna. Hemma hos oss är det däremot jag som är projektledare, det råder det ingen tvekan om. Men jag ska inte brodera ut texten för det har vi redan diskuterat hemma. Boken var både rolig och tragisk. Rolig på grund av att man såklart kände igen sig i de flesta situationer och det hela blev lite putslustigt ibland. Men även tragisk av samma anledning. Varför ska det behöva vara så här egentligen? Varför ska så många kvinnor göra allt eller den allra största delen av hemmaarbetet och samtidigt även jobba heltid eller liknande medan männen kan kasta av sig skorna och lägga sig på soffan när de kommer hem? Varför ligger ansvaret bara på den ena? Märkligt. Men tillbaka till boken. Och här kommer problemet, som en kompis uttryckte sig efter att ha läst den – men va f-n, hon kom ju inte fram till nåt? Vad är lösningen liksom? Och det är sant, Bergensten beskriver sitt eget och andras liv och prickar träffsäkert in än den ena och än den andra händelsen. Men hon har ingen lösning. Män är helt enkelt hopplösa, antingen får man vänja sig och dra hela lasset eller så får man släppa på sina krav (för såna har kvinnor massor!!) och stå ut med ett skitigt hem i kaos eller så får man som tredje alternativ skilja sig. För då löser man allt på egen hand och oftast så löser männen det hela automatiskt också eftersom de är så illa tvungna. Men att byta man är inget alternativ enligt Bergensten – då är allt bara frid och fröjd i början, sen hamnar man i samma situation igen. Ja vad är lösningen egentligen? Ska vi får betalt för hemarbetet också eller ska vi alla tvingas jobba 75% och göra lika mycket var både på jobbet och hemma eller sitter det i generna, kan vi omprogrammeras? Är det vi kvinnor som är felet, har vi för höga och många krav på hur saker och ting ska vara och inget som männen gör duger? Ja boken genererar snarare fler frågor än svar. Jag slår vad om att boken hade sett helt annorlunda ut om Anna Anka hade skrivit den. :)

Mer vinter

Tulpantid

Nu är det tulpantid igen. Det är härligt!

Mysteriet löst...

Jag kunde inte begripa varför jag alltid har ett stort blåmärke på vänster lår men i natt kom lösningen på problemet. Oliver trillade ur sängen (ganska vanligt förekommande nu för tiden så hans snälla föräldrar hade denna gång rensta undan alla bilar o allt lego framför sängen så han slapp landa på en massa prylar i alla fall...) och jag tog honom i famnen och skulle sätta mig på hans säng för att leta efter nappen. Då satte jag mig på den där sabla #¤%/&#### brädan som sitter på sidan för att hindra honom från att falla ur sängen. Den är ju uppenbarligen helt misslyckad som funktion och det enda den gör är att ge mig ett stort blåmärke på vänster lår när jag 9 gånger av 10 lyckas sätta mig för nära den och slår i kanten. Där var mysteriet löst. Nu återstår bara att lösa Olivers vurpor ur sängen. De skulle ju undvikas om han kunde ligga still när han sover men duktig som han är så utnyttjar han 100% av sängens yta och under täcket ligger han bara tillfälligt. Vi kanske får lägga tillbaks madrassen framför/under sängen som vi hade i början. Då var det nämligen urvurpning varje natt... Eller så förlänger man brädan så den går längs med hela långsidan av sängen. Det kan lösa mitt problem också för då kan jag ju inte undgå att se den!

Kaos på Haiti

Jag hörde en intervju på radion när jag satt i bilen. Det var en läkare från läkare utan gränser på plats i Haiti. Han sa att trots sin mångåriga erfarenhet från just katastrofer var det här det värsta han hade sett. De var tvungna att operera mitt på gatan och tvungna att ta jobbiga beslut om vilka som ska prioriteras eller ej, som de med bukskador. Vad händer med dem frågade reportern, de dör svarade läkaren krasst, vi måste göra prioriteringar i det här läget, det är hemskt, men det måste göras. Ja sånt gör ju att ens egna problem plötsligt känns ganska futtiga. Vill ni hjälpa med pengar så sms:a LIV till 72990 och skänk 50 kr till Läkare utan gränsers fond för akuta insatser.

Pinocchio täpper till

Pinocchio gör entré. Han täpper fullständigt igen ingången till biblioteket. Ingen kommer in, ingen kommer ut. Alla får ta personalingången vare sig man jobbar här eller ej. Otroligt cool tavla som kallas Pinocchios avtäckning av Kari Palmqvist.

Nonstop? No no!

Jag vet inte riktigt hur man ska tolka den här skylten. Men som det desperata chokladhungrande monster som jag är så kändes den riktad till mig: vill du ha non stop? NO NO! STOP!!!! Bra eller dåligt? Hm, vet inte exakt...

Blå

I morse var himlen sådär otroligt blå och Gustav Adolfs kyrktornblev en cool silhuett. Tyvärr hade jag bara mobilkameran till godo så det blev blurrigt, men det blå är ju kvar! :)

En studie i snö...

Idag var det andra dagen för Oliver på nya dagisavdelningen. Det känns både bra och dåligt, det blir säkert jättebra men helt plötsligt känns det jobbigt med nya fröknar (som säkert är jättebra) och mindre lokaler (hur tänkte dom då?) och större barn (fast visst är det eg. bra att blanda åldrar?). Idag vinkade jag av honom och lät honom vara där utan mig en timme. Då passade jag på att ta grusgångvägen från Sjömarken bort till Sandared och tillbaka. Ungefär efter avfarten till Björvik och gaml Mio möbler så smalnar vägen av lite och träden står tätt på båda sidor. Det var som att kliva in i ett sagolandskap, ett vintrigt Narnia - rätt ut genom garderoben. Lövträden orkade inte hålla uppe den tunga snön och föll lite tjusigt in över vägen. För en gångs skull hade jag kameran med mig så jag tog några foton, här kommer en studie i snö. Och hur hade det gått för Oliver? alldeles, alldels utmärkt. Imorgon blir det både lunch och vila med.

And then...

Jag har suttit här ihopkurad i min yllesjal några kvällar och läst Den förlorade symbolen av Dan Brown. Och det känns som jag förlorat rörelseförmågan i kroppen, jag är stel som en pinne. Boken har 133 kapitel!!! och jag säger det jag alltid säger... han borde koncentrera sig på att skriva filmmanus i stället för det är upplagt på precis det sättet. Varje kapitel avslutats med hjärtat i halsgropen och ett stort aha-utropstecken! Överhuvudtaget är det väldigt många superlativer i den här boken och finns det verkligen inte en enda liten dammig skrift eller uråldrig mytologisk krönika som huvudkaraktärerna faktiskt inte har läst och dessutom minns i detalj? Fascinerande för mig som inte ens kommer ihåg vad jag skrev på inköpslappen för en kvart sen som nu ligger på köksbordet hemma medan jag befinner mig i köttdisken på Ica... Fast det är klart, på den lappen står ju inga världsomvälvande svar på mänsklighetens gåta direkt. MEN, säga vad man vill om Dan Brown. Han är påläst och kunnig och skriver rafflande spännande (även om just den här boken stendog medan det ännu var ett antal kapitel kvar) och någonstans inom en så föds ett litet frö som intresserar sig för hans mysterier. Mer än så skriver jag inte, ni kan istället läsa alla tonvis av recensioner som finns på nätet.

Save my planet!

Efter det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn, den vilda jakten på vargen och all energiförbrukning så har Oliver bestämt sig för att hjälpa till på sitt sätt. Med Save my planet-tröja så läser han på om alla djuren och så tog vi pulkan till återvinningen och återvann plast och glas. Det känns bra att kunna dra sitt strå till stacken. Jag försöker få honom att förstå att han kan bidra ännu mer om han bestämmer sig för att skippa blöjorna och gå på pottan istället. Men se det vill han inte lyssna på. Man kan ju inte gå hur långt som helst!!!

Zoombies eller??

Efter Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist ville jag läsa något mer av honom. Det blev Hanteringen av odöda. Fantastisk titel men stor zoombievarning på baksidan. Och visst finns det zoombies i boken, eller "omlevande" som de kallas. Men som vanligt så placerar Lindqvist in handlingen bland precis vanliga människor som dig och mig. Han vet hur han ska få den mest osannolika händelse möjlig i våra tankar. En ofattbar varm och elektrisk natt i Stockholm händer plötsligt det som inte kan hända, de döda vaknar till liv. Fast liv är att överdriva eftersom de är som zoombies, fast inte blodtörstiga och illvilliga sådana. Bara som kroppsliga paket med döda ögon, som rör på sig. Detta ställer naturligtvis allt på sin spets. Vad gör man nu? Hela Danderyd fylls av dessa "odöda", de vaknar till liv i bårhusen, man gräver upp gravar på kyrkogårdarna och militären kallas in. Här får vi följa några personer vars nära och kära nyligen har dött, de är redan mitt i sitt sorgearbete och så händer det här. Hade det varit en opersonlig berättelse om galna zoombies hade den varit lättare att läsa. Nu var det istället ganska tufft att läsa om framförallt den lilla pojken Elias som grävs upp ur sin grav av sin morfar. Han är sig inte lik längre eftersom huden har torkat och blivit som pergament och han luktar illa och ser allmänt anskrämlig ut, han är ju ett lik, men han är också Elias, den lilla kille som dog av en olyckshändelse och som både hans morfar och mamma skulle göra vad som helst för att få tillbaka! Men finns Elias fortfarande där inne? Man kan tycka att flykten som Elias morfar och mamma gör är fullständigt vansinnig men samtidigt, vad gör man inte för att få den man älskar mest tillbaka? Usch, det var tuff läsning tycker jag men jag gillade boken, även om jag hatar zoombies :)

Halvblodsindiansliv

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvblodsindian är en bok jag längtat efter att lägga vantarna på. Dels för att det är en ungdomsroman och dels för att den handlar om indianer vilket är något som jag alltid vill läsa om :) Boken är skriven av Sherman Alexie och är baserad på hans eget liv då han liksom huvudpersonen Junior föddes med vattenskalle och gavs dåliga odds för att överleva. Men han klarar operationen och trots vissa fysiska men så är han ingen dumskalle, tvärtom. I boken är Junior bra i skolan, problemet är bara att hans skola i reservatet är kass. De har urgamla läroböcker upptäcker han när han ser sin mammas flicknamn skrivet i en av dem. Allting i reservatet är sådär, det finns ingen chans att bli något, att satsa på sina drömmar. Han bestämmer sig därför efter ett råd från sin lärare att lämna reservatet och gå i en "vit skola" istället. Från början är allt upp och ner, han passar inte in och efter att ha lämnat reservatet betraktas han som en förrädare bland indianerna. Hans bäste vän Rowdy överger honom och han vet inte riktigt vad han ska göra. Men det går bra för honom på den nya skolan, efter en del bråk inger han en viss respekt hos de vita kidsen och får nya vänner och hamnar i A-laget i basket. Det blir en boost för självförtroendet och han trotsar alla fördomar och gruff och går sin egen väg. Boken är skriven med en stor portion humor men med underliggande tragik kan man väl säga. Livet i de flesta indianreservat är idag inte riktigt vad det borde vara och de flesta indianer har som han skriver - inte en chans. Han berättar på ett personligt sätt om ett av de allra största problemen - spriten. Hans egna föräldrar är alkoholister och de flesta andra med. Men man kan ta sig loss från livet i reservatet om man orkar och är modig nog! men det är få förunnat. Boken är även kryddad med roliga och fyndiga serieteckningar av Ellen Forney och bidrar till både humorn och tragiken. Läs den!

Mons igen...

Jag har läst Mons Kallentoft igen och denna gång den första delen Midvinterblot. Det gick bra att vända på steken faktiskt. Jag gillar ju deckare så den här slank ner fort. Det som jag uppskattade mer med denna efter Sommardöden är kanske hans författarstil. Att han väver in tankar och funderingar från huvudkaraktärerna och då främst från kriminalinspektör Malin Fors. Det är ju ett hyfsat vanligt grepp att mördarens tankar finns med i deckarna men här får offret en ganska framträdande roll och även som sagt de som ska lösa fallet. Lite nice. Jag slukar (mestadels svenska) deckare i parti och minut så därför kändes det skönt att börja på nästa bok som jag läste ut igår kväll, mer om den sen. Jag har även läst Middagssällskapet men den ska vi diskutera hos Emma om några veckor så det är väl bäst jag håller flabben till dess (underbart uttryck). Over and out.

Det goda livet och det nya året...

Man vill ju ha ett gott liv. Och nu är det nytt år, och nya tag. Det motsäger sig själv lite grann men är det så egentligen? innebär inte en bättre hälsa ett godare liv? Det enda jag tänker på är mat, mat, mat godis, godis, bullar osv... men det goda livet kanske helt enkelt innebär att man försöker leva ett så gott liv som möjligt - på ett bra sätt? Ja det får år 2010 utvisa helt enkelt. Jag brukar inte avge nyårslöften för dom håller jag aldrig men inför detta året gjorde jag en kompromiss. Jag lovade att försöka satsa mer på bättre mat och motion. Man kan ju bara göra så gott man kan! Jag hoppas att jag kommer att ha en sån här avslappnad inställning till livet som Oliver har på bilden. Det är så det ska vara. :) GOTT NYTT 2010!

Bästa klappen!

Och precis som att tomten hade fått min önskelista och läst min blogg så fick jag den här dvd-boxen i julklapp! Familjen Macahan såklart! härligt. Nu är min ledighet räddad!

Jul

I år var julen lite roligare för Oliver. Han hängde med lite mer och tyckte det var kul med alla paket (det som var i och inte bara pappret) och sen var det ju härligt att få träffa hela tjocka släkten och alla han gillar i omgångar. Och tomten var han inte alls rädd för. När tomten frågade vad Oliver hette svara han "Ålle" snabbare än blixten och den frågan har han aldrig ens bemödat sig om att svara på förut. Han visste nog att det gällde att hålla sig väl med tomten :)

GOD JUL!

Blandband rules!

Det är inte för inte jag saknar mina blandband. Där var mixen av låtar väl genomtänkt och efter ett antal år av blandbandsmixande så kunde jag verkligen min sak. Att lyssna på random på min ipod shuffle är inte alls samma sak, låtarna som följer på varann funkar inte ihop och jag hoppar ständigt framåt, sökandes efter den låt som jag vill höra. På mitt blandband ville jag höra ALLA låtar, och precis i den ordningen. Hm, dagens i-landsproblem kanske... det som däremot är bra med ipoden är att man "återupptäcker" en del musik man knappt lyssnar på längre. Jag brukar slänga in ett antal skivor och då blir det vad det blir. Just nu är det Tori Amos som jag upptäckt att jag saknat, henne måste jag lyssna mer på.

Halva liv

Jag har läst Mats Strandbergs Halva liv. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, å ena sidan är den bra - upplägget är bra och ämnet likaså. Men, ibland känns den lite halvkasst skriven och på slutet undrade om jag inte istället fått med mig en Camilla Läckberg-deckare hem. Jag är lite kluven men tycker nog att ni ska läsa den ändå :) Den handlar om Jessica som mått ganska dåligt efter en abrupt avslutad relation där pojkvännen bokstavligen gick upp i rök. Plötsligt dör hennes farmor Viola och hon åker till Skåne för att närvara på begravningen och bestämmer sig för att bo kvar i huset över sommaren. Av grannen får hon veta att farmodern skrivit en dagbok åt Jesssica för att berätta sin historia, för att berätta "sanningen". Under läsandets gång får Jessica inte bara uppleva sin farmors hemliga liv utan hon börjar även fundera över sitt eget.

Trångt

Väldigt många människor på mycket liten yta, jag pratar naturligtvis om Bergs kaffe och tehandel. ALLA ska köpa julte och kaffe sista dagarna före jul, även jag :) Det positiva är att det luktar så gott där inne.

Får!

I dessa Tiger Woods-dagar är det ju lite kul att ropa fååååååååååååååår!

Magsjuka är inte kul

Jag har upptäckt att jag med årens gång blivit himla gnällig när jag är sjuk. Lite som när en kille är förkyld-reklamen. Men att få magsjuka är verkligen inget kul. Jag har inte haft det sen jag var barn vilket man ju får vara oerhört tacksam för och Oliver har aldrig kräkts (mer än vanliga ordinära mjölkspyor när han var pytte) så jag blev verkligen tagen på sängen kan man säga. Nu är vi två friska, men den tredje har fallit. Han ligger på soffan och ser grön ut i ansiktet. Oj oj oj som Oliver ropade i tisdags natt. :)

Jag fattar fortfarande inte grejen

Idag har Oliver och jag sett I drömmarnas trädgård igen och jag fattar fortfarande inte ett smack... Det är för mig fullständigt obegripligt. Liksom att kalla saker för Ninky Nonken och Pinky Ponken... Och varför är det i stort sett samma avsnitt om och om igen??? AAAAAAAAAA Men ungarna älskar det och det kanske inte är meningen att jag ska förstå. :)

Nu är det jul igen

Tomtar på loftet? nä bara små tomtar på dagis, hehe

Finanskrisen påverkar tonårsekonomin

Den upphetsande rubriken låg och väntade när jag loggade in på Nordea för att se hur mycket pengar jag har kvar att köpa julklappar för, alternativt åka till IKEA... Undrar om någon går in och läser den artikeln? Förmodligen alla utom jag så jag får sitta här och skämmas för att jag klankar ner på ekonomin...

Borta bäst

Sara Kadefors är mästare i att beskriva de där lite udda, konstiga och stundtals obehagliga människorna som man liksom inte vill kännas vid. De som inte passar in och gör som man har tänkt sig. Karaktärerna i boken Borta bäst är inget undantag. Det handlar om Sylvia som bor i sin bil utanför IKEA och snyltäter halvätna mackor, dricker gratis kaffe, utnyttjar de på morgonen renstädade toaletterna och sover en stund på IKEAS sängavdelning. Varför Sylvia lever så här tar ett tag i boken att komma fram till och jag förstår nog aldrig riktigt varför egentligen, hon har helt enkelt flippat ur. Och genom boken får vi följa Sylvias möten med andra obskyra personer i samhället. Mest intressant tycker jag hennes vänskap med langaren Lisbeth är. Fast jag undrar om inte namnet Lisbeth börjar bli överanvänt i svensk litteatur. Handen på hjärtat, hur många kvinnor under 40 heter egentligen Lisbeth idag???? hm. Ja det där blev ett litet sidospår och för att göra en lång historia kort så lämnade den här boken inte riktigt samma obehagskänsla efter sig som Kadefors förra, Fågelbovägen 32, där jag fortfarande får rysningar när jag tänkter på huvudkaraktären. Jag gillar Sara Kadefors böcker på ett konstigt, nästan oangenämnt sätt. Hon lämnar ingen oberörd.

Hatten på!

Presidentvalet i Bolivia är i och för sig intressant men mest nyfiken är jag på hur kvinnan på bilden får hatten att sitta kvar på huvudet! Imponerande.

Drömmen om Macahan...

Tänk om man ändå fick den här i julklapp, då är lyckan total! :)

Med hjärtat i halsgropen

Efter att ha känt total avsaknad av spänning inför upplösningen i Bodströms bok Rymmaren så klappade hjärtat hårt hårt när domarna skulle avkunna sin dom i Gianrico Carofiglios italienska bok På sannolika skäl. En härligt skriven deckare om advokaten Guido Guerrieri som kämpar i rättssalen för den senegalesiska kringvandrande försäljaren Abdou Thiam. En till synes omöjlig kamp att vinna. Guidos egna nervösa sammanbrott efter separationen med sin fru går som en röd tråd genom boken och gör honom ytterst mänsklig som karaktär. Det är mycket jag gillar med den här boken, det korthuggna språket, alla Guidos tankegångar och funderingar och alla karaktärer. Och så historien såklart! Däremot förvånade det mig mycket att det förekom så många "favoritböcker och favoritlåtar" som är amerikanska. Mina fördomar om Italien är att man älskar den inhemska kulturen när det gäller det mesta och att man inte direkt sneglar åt USA, men det är ju som sagt mina fördomar :) Författaren är rätt okänd i Sverige tror jag men han är en välkänd maffiakämpare i Italien och har skrivit fem deckare, alla utspelar sig i hans hemtrakt Bari - som hör till regionen Apulien. En skön deckare.

Superhjältejul

Cyndee Peters dök upp i årets julkalender, vilken överraskning! hehe men nu har superskurken Gjerta tagit över. Hoppas julkalendern blir skoj, det här var ju bara första avsnittet. Nu ska jag öppna min chokladkalender.