Ny frisyr

Så här ser förresten Oliver ut i sin nya frisyr! Ett minus är ju förstås att alla rivmärken i ansiktet som han hela tiden lyckats få till syns mer nu när ingen lugg hänger ner och slänger... :)

Fina kostymer i alla fall!

Ja tanken är ju god, men förtas inte den allvarliga aspekten i det hela lite av kostymerna? Som borde passat superbra på en lågstadieavslutning! :) Jag talar alltså om aktivisterna vid Forsmark med bild i GP.

Det blommar!

Det blommar och växer och är grönt just nu. Sen har det också regnat och regnat... I lördags trotsade vi stormen mamma, Oliver och jag och åkte till stan och tittade på Pinocchio, alla vackra blommor i Annelundsparken och några galningar som simmade i Viskan... Men vi höll på att blåsa bort och tillbringade resten av eftermiddagen hemma i soffan istället. Så här fint blommade rhododendron i ovan nämnda park.

Med flaggan i topp!

Idag fick vi äntligen upp flaggan i topp. På självaste Nationaldagen lyckades vi kom ihåg det. Övriga flaggdagar i år har vi förträngt... Solig dag men nästan enbart städning och trädgårdsfix. Ingen jordgubbstårta, folkdräkt eller nyckelharpa. Men det gick rätt bra ändå. (och nyckelharpan hänger ju på väggen så den är ju alltid med...) En kortklippt, trött kille har mest legat i soffan hela dagen, hoppas han är piggare i morgon.

Sökhjälp

Upptäckte att man kunde lägga till en gadget på bloggen - en sökruta. Det kan ju vara behjälpligt ibland när man vill damma av och återkoppla till nåt gammalt inlägg nån gång. Så här skrev jag bland annat om Sex and the citys första film som kom för några år sen, då var jag betydligt mer positiv...

Planteringshjälp

Idag strålar solen från en blå himmel och det är skitvarmt helt enkelt. Värsta sommarvärmen. Jag har letat bellisplantor med ljus och lykta, inte ens Svante lyckades få tag i några vettiga. Det fick bli nejlikor istället. Och kryddor. Här får jag hjälp av Oliver alias idolen farfar Lennart. Jag kan även meddela att potatisen faktiskt äntligen har kommit upp! det blir kanske egen färskpotatis trots allt. Denna dag är även en utmärkt dag att hänga tvätt på, den torkar på nolltid.

Trädet som kom av sig

Alla påskliljor och narcisser fullkomligen exploderade i år, dom här fina narcisserna växte långsamt upp på framsidan och rätt var det var en dag så slog dom ut! Något som däremot kom av sig även i år är det rosa trädet på gaveln som blommade så gudomligt vackert första våren vi bodde här i huset. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, har det varit för kallt i år kanske? måste man gödsla med något, eller beskära eller vad 17 ska man göra? Problemet är att jag inte vet vad det är för träd så det är svårt att rådfråga någon expert. Jag får grunna lite på det.

Vi är bara såååå lurade!!

Igår skulle jag för första gången i mitt liv köpa en ögonkräm. Inte för att jag känner att jag behöver bli av med några rynkor (det är den enda fördelen med att vara innehavare av några extra kilon, de slätar ut rynkorna... ) utan för att jag fått något ögontjafs vilket gör att jag måste torka ögonen med natriumklorid vilket i sin tur torkar ut huden. Moment 22. Där står jag i affären i alla fall och letar efter dom minimala burkarna. Den första jag fick syn på kostade 450 kr. 450 kr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ni förstår ju? helt vansinnigt. Så efter att jag strosat runt hyllan med reseförpackningar eftersom jag trodde det var där ögonkrämen stod, förpackningarna var ju så små... så hittade jag en som verkar rätt normal - för 99 kr. Det får väl duga. Men tänk vad lurade vi tjejer är?? man ska ha dagcreme, nattcreme, ögoncreme, bodylotion, body butter, fotkräm, handkräm osv osv och allt finns i en uppsjö av olika märken och varianter. Har du fet hy, torr hy eller blandad?? AAAAAA? inte 17 vet jag! Ge mig nåt som funkar till allt. En universalkräm på 5 litersdunk. Over and out. Det här var nog sista gången jag köpte en ögonkräm...

Skippa extra allt

Gårdagens bioupplevelse av Sex and the city 2 kan närmas beskrivas som följer. Tänk dig att du är sugen på en hamburgare, vid grillen så beställer du en 150 grammare med extra allt på! mmm vad gott det ska bli, vad underbart kul att äta en sån god hamburgare! Efter ett tag börjar du ångra att du tog extra allt på för det känns mer som för mycket av allt och du börjar få ont i magen och tänka varför 17 tog jag inte bara en vanlig korv med bröd istället?? Ja, ungefär så var filmen. Too much of everything! När jag kom hem igår slökollade jag några gamla avsnitt av Sex and the city som går på 3:an. Det är hyfsat tidigt i serien och ack så mycket bättre. Det ryktas om ytterligare en uppföljare av filmen, om den ska bli bra får de nog göra något radikalt. Det som skiljer filmen från hamburgaren är väl att jag hade inte så stora förväntningar på filmen egentligen men tjejerna SATC är ju alltid kul att se! Hamburgaren däremot ställer man ju högre krav på, den ska vara god och tillfredsställa både hunger och smak. Men som sagt, nästa gång köper jag korv istället.

En hög med böcker

Jag har läst en del böcker som jag glömt att nämna. För ganska länge sen läste jag t.ex. Komma ut: berättelser från garderoben sammanställd av Anders Öhrman. En liten bok som gör en både glad och ledsen. Anders Öhrman har intervjuat ett antal personer som kommit ut ur garderoben och de berättar hur de gjorde och vad som hände. En väldigt känslosam och uppriktig bok. Glädjande nog blev de flesta berättelserna solskenshistorier på slutet även om personen ifråga ofta var full av ångest och vånda inför själva berättandet. Det som slog mig var att väldigt många oroade sig just för vad pappan skulle säga när de berättade att de var homosexuella, men det visade sig att just papporna till övervägande del tog detta hur bra som helst. Men alla historier är inte solskenshistorier och ibland undrar man över hur människan är funtad... Jag har även läst en kort kort historia som heter Förlossningen av debutanten Måns Wadensjö som skrev denna blott 20 år gammal. Bodil Malmsten var så begeistrad över denna både i sin blogg och i teve så jag var tvungen att läsa den. Det är någon sorts blandning mellan fiktion och dokumentär och beskriver arbetet på förlossningen på ett sjukhus i Stockholm. Författaren arbetade ett tag som biträde på en sådan avdelning. Den är rätt intressant just för att den beskriver hur arbetet går till på avdelningen och de outtalade sk reglerna som finns och hierarkin bland yrkesgrupper, ålder och erfarenheter. Och fascinerande att en så pass ung kille skriver en sån här bok, på nåt sätt. I slutändan får man ändå det lite oroande intrycket att de på förlossningen inte har en susning vad dom håller på med vilket kanske kan kännas lite oräväckande om man tänker hamna där nån mer gång hm. Och när vi ändå pratar om Bodil Malmsten så har jag precis läst Mitt första liv: den gudarna älskar dör inte om hennes egen uppväxt som startar i Norrlands inland. Det är lätt att läsa Bodil Malmsten, det flyter på och hon skriver små korta anekdoter och tankar som egentligen borde vara för privata för att man ska ta dem till sig men det går bra ändå, Bodils liv intresserar mig. Vad gäller Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshov så skulle vi visst prata mer om den vid nästa bokcirkelträff så den tänker jag inte orda om här och nu mer än att jag tycker ni ska läsa den, den var riktigt bra!

Man kan fastna både här och där

Man kan inte bara fastna i en återlämningsmaskin. Enligt DN idag så sögs en man i Denver in i en korvstoppningsmaskin, fast det har jag inga som helst belägg för att det är sant. Detta är icke ett källkritiskt inlägg :)

Finsmakare

Jag visste väl att dom var finsmakare...

Grönt är skönt

Idag har vi varit ute och geocachat lite i värmen. Det är verkligen sommar! Den här maffiga boken ståtade i skogen och grönt bladverk är faktiskt otroligt vackert. En sak med geocaching som är bra (förutom att det är lite roligt) är att man kan skrapa ihop lite steg :)

Jan Lööf vinner pris

Jan Lööf vinner Selma Lagerlöfs-pris i år. Det är han väl förtjänt av! Jag älskar Jan Lööfs böcker och läser ofta sagan om det röda äpplet för Oliver. Stefans favorit är Skrot-nisse... Hans teckningar och illustrationer eggar verkligen fantasin.

So long Dio!

En del rockstjärnor lever för evigt, konserverade i sprit och droger (och har förmodligen inte ätit några grönsaker) som t.ex. Lemmy och Keith Richards. Men inte Ronnie James Dio som checkade ut igår. En liten man med stor röst. Han var inte hälften så fördärvad som tidigare nämnda men det är tydligen inget plus i det här sammanhanget. Jag minns mina ljuva tonår lyssnades på DIO i min sony walkman på buss 619 mellan Täby Centrum och Erikslund. På MTV snurrade såna här fantastiska hårdrocksvideos varvat med Madonna. Det var 80-talet det. Var man snäll kunde man få spela av nån cool LP-skiva av Lena J´s brorsa vars enda vokabulär under den här tiden var - videon är bokad efter bastun så ge f-n i den!! Så med en liten tår i min ögonvrå lyssnar jag återigen på Last in line med den lilla mannen med den stora rösten.

Potatisen är i jorden

Äntligen! hade förmodligen Gert Fylking utropat bakom staketet idag om han hade hittat sin rosa träningsoverall. Vi har nämligen fått ner potatisen. Och lite annat. Det var ju på tiden men det har varit så kallt så vi har inte vågat. Men nu blev det lite värme och trädgårdsfeeling så därför planterade vi både det ena och andra idag som ni kan se på bilderna. Det enda vi inte behöver plantera är kirskålen och gräsmattan, dom växer ändå... Vi har förutom tidig och sen potatis satt lök, huvudsallad, ruccola, gräslök och sen rädisor av frön från förra årets rädisor. Ska bli spännande att se om det blir något. Jag satt länge en kväll och skar upp varje frökapsel och pillade ut frön. Det tålamodet trodde jag inte själv att jag hade... sen petades det ner frön av ringblomma och vallmo i ett hör med. Rabarbern växer så det knakar i år trots att vi inte ens har gödslat den än och smultronplantor finns det gott om. Nu är det bara kantklippning av gräset som kvarstår och sen den eviga rensningen förstås. Skönt i alla fall att potatisen kom i jorden även om det nog inte blir någon egenodlad färskpotatis att smaska på till midsommar i år. Men det går ju att köpa förhoppningsvis. Oliver såg mycket förbryllad ut när vi försökte förklara att det snart skulle växa potatis i landet som vi kunde plocka upp. Potatis köper man väl i affären som allt annat liksom??

Det kära kaffet

Tänk att kaffe måste nästan vara det enda man fortsätter dricka trots att man konstaterar att det smakar illa. Hm, det här kaffet måste ha stått en stund, fy fasiken vad det smakar. Men jag tar en klunk till. Kaffe är ju kaffe liksom :)

Var är våren?

Var är våren egentligen? kallt som f-n är det och nu ska det regna i flera dagar i sträck. Men de rosa träden skvallrar om att våren faktiskt är på väg någonstans ifrån. Hoppas den kommer fram snart. Potatisen måste ju sättas för tusan gubbar!

Att vara annorlunda

Fick tips om boken Eskil: riddaren av syrenbersån skriven av Gunilla Linn Persson. Den handlar om Karl- Astrid (ja hon kallas så) som lite till åren får ett hett efterlängtat barn. Men barnet konstateras vid födelsen "lida av mongolism". Personalen på sjukhuset råder henne att helt enkelt lämna bort Eskil till ett hem och glömma bort honom. Men Karl-Astrid förstår inte vad dom pratar om, det är ju hennes barn! som hon har längtat så mycket efter. Hon inser att det kanske inte kommer att bli lätt men det är ändå hennes ansvar, hennes familj. Mannen Bernhard tappar fullständigt sugen när han får reda på hur det är ställt med Eskil. Men efter en aha-upplevelse till sjöss så kommer han hem och inser att han älskar sin son oavsett hur han är. Livet på Glömskan som gården kallas rullar på och Eskil blir ett ganska ensamt barn och de blir ganska ensamma föräldrar. Inte många förstår varför dom inte bara lämnade bort barnet. Men Eskil blir en glad och pigg liten kille och även om det inte alltid är ett enkelt liv har dom det ganska bra. Karl-Astrid och Benhard har var sitt stort hjärta och många barn i området hade mått mycket bättre av att bo hemma hos dem istället för sina egna föräldrar. Boken är skriven med stor känsla och ett vackert och lite gammaldags språk. Gunilla Linn Persson fick själv ett eget barn som hade Downs syndrom och kärleken till det barnet lyser igenom i boken helt klart. Även om den händelsen också vände upp och ned på hennes liv. En fantastisk liten bok.

Kunzelmann x 2

Vi läste ju Kunzelmann & Kunzelmann av Carl Johan Vallgren i bokcirkeln för ett tag sen. Vi gillade den allihop och vi var rörande överens om att de delar som handlade om Kunzelmann den äldres liv var absolut roligast och intressantast att läsa. Kanske för att Kunzelmann den yngre framstod som en rätt osympatisk och jobbig person... Men långt ifrån bara därför. Jag vet väldigt lite om hur det var att leva som homosexuell under krigstiden (och efteråt) och att få inblick i hela den intrikata historien om konstförfalskningen var oerhört intressant. Konst intresserar mig som sagt, och det kändes faktiskt lite kul att känna igen många av konstnärerna som förfalskades genom åren. Även om boken var 534 sidor lång gick den rätt snabbt att läsa, en sån bok som man längtar till på kvällen att läsa. Efter Den vidunderliga kärlekens historia har jag varit helt frälst i Vallgrens språk. Hans berättelser bara flyter fram och det går oerhört lätt att läsa hans böcker samtidigt som språket är fantastiskt. Jag gillade verkligen den här romanen liksom den Agustprisvinnande Den vidunderliga kärlekens historia. Hoppas jag snart får läsa något av Vallgren igen.

En konspiration??

Men vad är det med Marabou just nu? varenda vecka (känns det som) lanseras en ny smak i chokladfamiljen. Och alla nya smaker måste ju testas, eller? De pytsar ut dem lite lagom så när man precis blivit hooked på Sensation caramelized almonds and sea salt så dyker Marabou Passion upp. Ja, jag heter Lena Holmberg, och jag är en chocoholic. Det här beroendet är tusen gånger svårare än nässpraystjafset. Och eftersom Stefan är i Istanbul till söndag kan jag frossa helt obehindrat. Det här kan inte sluta bra.

Melody Gardot

Igår kväll var Ann och jag och lyssnade på Melody Gardot på Konserthuset i Göteborg. Jazz är egentligen inte min pryl, jag gillar inte för mycket improvisation. Säkert riktigt kul som musiker men som lyssnare, njae... Lagom mycket i så fall. Men Melody Gardot har en fantastisk röst och kan verkligen konsten att förtrolla en publik. Igår kväll ackompanjerad av 4 män, en saxofonist, en trummis, en som spelade ståbas och så Keanu Reeves på cello. Det var åtminstone otroligt likt... En i min öron rätt annorlunda konsert men så har jag aldrig varit på en jazzkonsert förut heller. Melody Gardot blandar ju jazz med blues i en salig blandning och lägger sin fantastiska röst ovanpå allting. Hon känns själsligt betydligt äldre än sina 25 år, och ser lite sådär lagom mystisk och cool ut med sina solglasögon och käpp. En bra konsert. Se henne i sommar, då kommer hon till Trädgårn i Göteborg!

Trädgårdsarbete

I söndags var det dags för trädgårdsarbete. Trots att jag var ute redan efter frukost och grävde hela dagen så ser det mest ut påbilderna som det är Oliver som har fixat. Barnarbete? hm jag vet inte, han må se effektiv ut men han är inte så snabb och tillbringade mest tid med att leta mask...

En helg i Bohuslän

Vi ville göra något under Valborgshelgen så vi tog vårt pick och pack och styrde kosan mot Bohuslän efter dagis och jobbet. Det var inget vidare väder på fredagen och det ösregnade när vi kom fram. Men det gjorde inte så mycket för vi skulle bara in på hotellet, där de dessutom serverade kvällsmat, och sen softade vi på rummet och läste låneexemplar av Elvis från "biblioteket" och somnade hyfsat tidigt. På lördagen så åkte vi mot Nordens ark efter frukost. Där gick in och tittade på alla djuren och de fina omgivningarna. Det blåste verkligen snålspik men regnade faktiskt inte. Men tur att Stefan inte bara stoppade ner shortsen utan även en varm tröja... Vi stretade oss runt i parken som var fantastiskt fin, de har verkligen månat om att göra allt så naturligt som möjligt. Kul att se så många ugglor på nära håll, en del är gigantiskt stora! Vi tog oss till vargarnas hus lagom tills det var matdags för dom och Oliver fick ett totalt breakdown i dom nedre regionerna. Tur det för det var tydligen en pärs, han grät halva vägen... Sen var han nöjd :) Efter det tittade äntligen solen fram och det började likna behagligt väder. Vi försökte se snöleoparden vilket inte var det lättaste, vi såg en liten vit tofs. Men tigern var framme och visade stolt upp sig. Sen gick vi vidare mot lantgården och var inne hos alla djur och kikade, hos grisarna kröp vi till och med in och tittade på dom genom glaset. Det var roligt tyckte Oliver, mest för att mamma och pappa också var inne i tunneln på alla fyra... nu sken solen otroligt mycket så vi passade på att ta en cache nere vid havet. Det såg alldeles turkost och exotiskt ut och backen med träden var full av vitsippor, riktigt vackert. Sen styrde vi kosan mot Torp köpcentrum. Oliver sov som en stock, till och med när vi provade skor på honom... sen sov han sig hela bilresan hem. Lite god mat på kvällskvisten och sen var vi redo för sängen. Man blir trött när det blåser konstant....

Gallring

Gallring i fokus! läste jag i tidningen i morse. Jasså annonserar biblioteket? tänkte jag då. Men det handlade om skog. Det är inte bara vi som gallrar tydligen :)

Tålig växt

Jag är inte direkt känd för att ha gröna fingrar. Jag är en sån som slänger växter som ser risiga ut och köper nya istället för att göra första hjälpen. Några växter som är mer eller mindre bortglömda är de små kaktusarna i badrummet. Det hindrar inte alls dom från att blomma! Jag är fascinerad. Fast just kaktusar är ju rätt tåliga växter. Om dom inte var så stickiga kanske jag bara skulle ha såna.

Dagens skörd av nyheter

På DN:s webb var det ingen munter läsning idag. Först detta som jag fick total ångest av. Tänk vad hemskt att vara fånge i sin egen kropp och inte få bestämma huruvida man får dö eller ej. Men nu kanske det förändras i och med detta. Och sen förskolan som måste stängas för att några rötägg hotar personalen och håller på att ta över hela området. I det fallet undrar man om inte polisen borde kunna göra någonting? Det är ju inte bara personalen som far illa, vad ska dom små tänka??? hm Och brand på Manilla bland redan utsatta i slumområden, som nu blir hemlösa. Men en solskenshistoria fanns också, världens första lyckade totala ansiktstransplantation! En man som fick sitt ansikte totalförstört i en olycka har nu fått ny näsa, nya läppar, tänder och kindben. Lite Face off-känsla kan man tycka, förutom att han inte vet hur han kommer att se ut efteråt... En lite märklig nyhet också, Stephen Hawkins tycker att Jorden ska gömma sig för utomjordiska kontakter istället för tvärtom eftersom han befarar att utomjordingarna kommer att kolonisera Jorden ungefär som Columbus & Co gjorde med Amerika en gång i tiden. Det var ju inte så lyckat... Kanske har han sett för många domedagsfilmer från USA, vad vet jag. Men då får vi avbryta alla kontakter som människor försökt få med ett eventuellt liv utanför vårt jordklot.

10 000 svenskar kan bli koreaner

Det kan man läsa om i Helsinborgs dagblad. Rätt rolig rubrik tycker jag. Händer det bara sådär plötsligt från ena sekunden till den andra liksom? Det handlar naturligtvis om alla de barn som adopterats från Korea genom åren, närmare bestämt över 150000 genom åren. Spännande att se hur många som tycker det är en bra idé eller inte.

Slumpen styr

Jag hittade en liten bok med roligt namn, Slumpens bok av Åsa Lind. Det är en barn- och ungdomsbok men eftersom bokmysterier lockar mig så slog jag till. Hanna är 12 år och får helt plötsligt tag i en bok med just titeln Slumpens bok. Den är knepig att läsa för det som står där i händer genast i verkligheten på ett eller annat sätt. Dessutom är den svårläst av den anledningen att den bara går att läsa begripligt av en enda läsare, som i det här fallet är Hanna. Det är en magisk bok vars historia sträcker sig 3000 år tillbaka och Hanna dras in i olika äventyr som hon inte kunde drömma om. Jag tror att antingen får man spel på den här boken och lägger den ifrån sig direkt eller så vill man snabbt läsa vidare som jag. Åsa Lind skriver väldigt speciellt och det är en stil som jag inte tror passar alla. Själva historien kanske har sina brister ibland men det kompenseras just av författarens härliga språk och lite märkliga sätt att skriva och leverera historien på. Det mesta lämnas också öppet för läsaren att tolka lite som den vill. Det är helt klart slumpen som styr våra liv!

Flyget faller

Ingen har väl missat vulkanutbrottet på Island och jag förundras över alla historier i tidningarna om strandsatta turister som istället för några enstaka flygtimmar bussas hem i runt 20 timmar... Inte så roligt för dom. Det fick mig att fundera över vilket liv vi har skapat oss. Tänk om det skulle bli så att helt plötsligt så stoppades all flygtrafik för obestämd framtid, kanske för alltid. Helt out of the blue! Skulle det innebära slutet för det liv vi lever idag? Alla som pendlar mellan London och Stockholm skulle plötsligt få ta båten, Britney Spears får cykla eller åka buss till sina konserter (turnéplanen blir kort). Obamas privatjet får skrotas och han får hålla sig inom landets gränser. Ska man semestra i Thailand måste man ta minst 6 månaders semester om man ska hinna fram och tillbaka i rimlig tid. Ja livet skulle se bra mycket mer annorlunda ut, det är helt klart. Efter andra världskriget tog flygtrafiken med passagerare fart och på 1950-talet började American Airlines flyga passagerare utrikes till Europa. The rest is history. Jag läste någonstans att en normal dag avgår ca 28000 flygturer i Europa och det låter ju ganska mycket. Vad ska man göra av all den tiden man förlorar? eller vinner? det beror på hur man ser det. Spännande är det i alla fall!

Snorigt men soligt

Har man inte feber kan man vara ute fast man är snorig. Det var Oliver helt införstådd med, han älskar just nu att vara ute. Helst skulle han bo ute! jag får väl sätta igång och garva till ett bra skinn som vi kan ha som tipi... Jag grävde i alla fall upp det andra potatislandet medan Oliver letade maskar. Det finns gott om maskar i vår jord har vi märkt, det är bra! Sen gjorde vi de obligatoriska sandkakorna i sandlådan och jag förvånades ännu en gång över hur mycket konstiga saker som dyker upp ur den sandlådan, färgade plastbitar som måste ligga långt ner eller kanske är på väg upp från Kina, vem vet. Sen var det dags för köttbullar och macaroner och en hel del snortorkning. Snart är pappret slut här hemma, snoret med förhoppningsvis...

Det gick inte alls

Jag började på Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap men hann inte mer än några sidor innan jag gav upp. Då hade jag fortfarande inte klurat ut vem som var vem bland alla personer som brevväxlade fram och tillbaka. Det kändes bara rörigt och knepigt. Jag gav mig istället i kast med Annika Thors - Motljus. Den fastnade jag i direkt. Hon skriver så fantastiskt bra! Och jag gillade historien, sättet den berättades på. Och jag kände igen mig i huvudpersonen Marie, hennes stundtals helt irrationella sätt att reagera på, ingen logik utan helt via känslor. Jag tyckte om den jättemycket. Annika Thor har mest skrivit för barn och ungdomar tidigare och även för teve men hon har även gett ut en "vuxenbok" före Motljus som heter Altuns tre liv tillsammans med Altun Basaran från Turkiet. Jag tror inte jag ger mig på den där potatisboken igen, den kanske är bra men livet är för kort för att läsa sånt man inte hänger med i :)

Ärtgrönt

Ärtgrönt är det nya gula - så ni vet...

Marianne toppar!

Marianne toppar glassnyheterna kan man läsa i GP. Med motiveringen "en på det hela taget perfekt strutglass, med frisk och lite oväntad smak, som var söt utan att vara klibbig" blev den outstanding i testet. Spännande tycker jag! Men hur 17 blir man sån där glassmakare undrar jag sen? provsmakare kanske det heter. Svaret hittat man här med länk till ansökan och allt. Men tittar man på bilden blir man ju inte överdrivet sugen att hänga och mumsa med dom andra i nåt trångt rum, trots ett bord fullt med semlor. Fast det kanske är ett medvetet drag från GP att tona ner det lite för annars skulle ju ALLA vilja bli testpanel, eller? Jag tror jag provar på egen hand istället, lite dyrare, men ack så behagligt. :)

Torr design

Välkommen åter hälsar Borås Bostäders totalt ocharmiga skylt mig... de saknar verkligen sinne för design och layot...

Nostalgisk

Idag promenerade jag förbi vår gamla lägenhet på Norrby och blev lite nostalgisk. Vi trivdes verkligen bra där och det kändes lika mysigt och hemtamt som vanligt att gå förbi där. Nytt med postlådor utanpå husen dock. Kan ju förstå att inte brevbärarna orkar springa runt i dom trapporna, samma trappor där vi lyckades få upp ett piano en gång, eller i ärlighetens namn - Jocke lyckades bära upp pianot... När vi flyttade ut anlitade vi flyttgubbar till det :)

Katten är på dagis

Jag tror att bibblans katt Oskar har varit ute och rumlat och ynglat av sig. Den här katten jobbar nämligen på dagis som dörrstopp och jag undrar om inte Oskar har ett finger med i spelet...

Bra musik ger en skön känsla

Igår var jag på Sagateatern och lyssnade på Tomas Andersson Wij igen. Nästan bättre än förra gången till och med! Hans musik har nån sorts förtrollande inverkan på mig. Det man kanske inte kan tro när man ser Tomas eller lyssnar på hans musik är att han är jäkla rolig. Hans mellansnack är fasligt skrattframkallande och det var en skön kväll. Den började lite överraskande med att en ung kille med knasig frisyr och axelvaddar kommer in och börjar spela lätt hysteriskt på en synth och sjunga med stor inlevelse. Christel och jag tittar på varann och hon viskar - det där är inte Tomas?! Jag skakar på huvudet. Sen lyssnar vi :) Killen heter förresten Ola Joyce och är enligt Tomas en kopia av Richard Gere.

Sol

Idag har solen lyst hela dagen, fantastiskt! Det märks att våren har kommit för nu åkte både grävskopan, alla sandleksakerna och skottkärran plus rutschkanan fram. Det är många prylar till en sån liten pys... (och mer saker finns i garaget...)

Människor helt utan betydelse

Johan Kling fick BT:s debutantpris i år med sin roman Människor helt utan betydelse. En passande titel. Boken har bland annat kallats "sekelslutsroman för vår egen tid". Men det tycker jag kanske är att ta i. Visst flyter boken på och man får hänga med huvudkaraktären Magnus genom ett svettigt Stockholm, i jakt på något bra som ska hända. Borås Tidnings motivering till priset är bättre tycker jag: ”För en drivet minimalistisk flanörroman som med blytung lätthet skärskådar tomheten i sekelslutets Stockholmsliv”. Det är en kort bok och den handlar i princip om ingenting. Men andra har skrivit böcker om ingenting och lyckats bättre anser jag. Som t.ex. På drift av Kerouac eller varför inte vilken bok som helst av Erlend Loe. Johan Klings bok går på något sätt mig ganska obemärkt förbi. Men samtidigt är den inte heller dålig. Ja det är tur att jag inte är litteraturrecensent på DN kultur efter den här fantastiskt djupsinniga recensionen :)

Papper papper papper

Jag är hopplös, har inte bättre mig ett dugg sen det här inlägget. Jag är en enda vandrande stor pappersmarodör. Jag skriver ut saker i parti och minut, oftast helt i onödan. Jag måste verkligen tänka på vad jag gör. Alldeles nyss skrev jag ut innehållsförteckningen i en manual som jag absolut kunde ha browsat i pdf. Varför? Jag vet inte. Jag gillar att ha saker på papper helt enkelt, då kan man anteckna, stryka under och greja och sen känns det skönt när man kan slänga det i papperskorgen, ärendet avskrivet :) Tur att det finns återvinning i alla fall, det är mitt enda hopp. Men jag kommer inte att få någon stjärna i pappershimlen, den saken är klar.

Före och efter

Ja så här blev det till slut! En före och efterbild på Olivers hår. Lite olika typer av bilder kanske men just nu är det näst intill lika omöjligt att fotografera honom när han inte vill som det är med hårtvätt, klippning, sätta på sig "fel" stövlar osv. Han gör som han själv vill, det är lätt att lista ut vem som är boss i vårt hushåll för tillfället :) Nu är han ännu mer en mini-Stefan men kanske med lite mindre 70-talstouch.

Årets krokus

Titta noga nu för i morgon lär dom vara borta. Jag har nämligen utryckt min förvåning över att dom står kvar en gång för mycket tror jag. Rådjuren läser nog min blogg som vanligt.

Nu var det klippt!

Som en tjuv om natten smyger jag in i Olivers rum och klipper lite i håret. Lite i går natt och lite nu på kvällskvisten. Frågan är nu hur det kommer att se ut i morgon. Och går det att rätta till nästa natt? :)

En lat påsk

Det blev verkligen inte många steg den här påsken, jag har halkat efter igen. Under vår Stockholmsvistelse har jag mest legat på soffan och ätit praliner - bokstavligen. Stefan däremot fick i egenskap av svärson jobba hårt, fixa till två datorer och byta till sommardäck på pappas bil :) Oliver och jag har mest larvat runt och ätit och busat och degat medan mamma har servat oss med den ena goda maträtten efter den andra. Mestadels har det också varit soligt och fint och härligt att sitta ute mot en husvägg i lä och njuta. Men nu är vi hemma igen och efter projekt "klippa håret vid öronen" så försöker vi just nu söva nattsuddaren med Bamse på skiva men det går sådär... Imorgon - back to work!

Glaciären smälter och Oliver roar oss

Glaciären runt knuten smälter, men det är nog inte klimatförändringar utan bara regn. Oliver har missuppfattat våra order och istället för att skotta ut snön på grusgången så det smälter fortare så skottar han grus i snöhögarna istället. Men han försöker i alla fall hjälpa till! Han är fasligt rolig nu när han pratar mer och mer. I lördags t.ex var vi och hälsade på kusinerna i Göteborg. Oliver fick en bil istället för påskägg eftersom han inte äter godis. Men kusinerna fick ju såklart var sitt ägg. Plötsligt kommer Oliver ut i köket med en klubba som han fått av småkusinen. Men Oliver säger vi, du äter ju inte godis!! Oliver tittar på oss, tittar på klubban, tittar på oss och säger - men jag äter inte den, jag slickar! och vad svarar man på det... han fick slicka vidare :) I påsk åker vi till Stockholm och mormor och morfar får äntligen gulla med Oliver och få öronen totalt mufflade av hans ständiga prat. Dom har inte sett honom på ett tag och inte ens jag har ju fattat hur mycket han har växt eftersom jag envisas med att köpa för små kläder hela tiden. Just nu testar vi en pyjamas som sitter på halva vaderna och armarna, den får åka ut i förrådet sen. Svårare är det att avgöra det där med skor. Han fick nya gummistövlar inhandlade i Göteborg i lördags men nu är frågan om han behöver ett par till för dagsistövlarna ser misstänkt små ut. Men han har dom på sig utan gnäll. Hm. Vi får se, han lär växa mer och när glaciären smält kanske det är dags för sandaler istället :)

Gigantiskt påskris

När jag sneddade över Stora Torget i morse höll ett gigantiskt påskris på att sättas på plats. Som vanligt blev bilden kass pga min telefon, kanske behöver jag en iphone? eller så behöver jag bara bli bättre på att fotografera... I morse såg jag också en sån där söt liten fågel med rött bröst, rödhake kanske? utanför fönstret. Hela vintern har talgbollarna nästan uteslutande ockuperats av talgoxoar och blåmesar och en och annan koltrast. Nu äntligen kom en ny besökare!

Våren kommer!

Precis som Katharina tycker jag att snön smält undan förvånansvärt snabbt. Berget på framsidan har inte direkt försvunnit men faktiskt minskat och altanen lär vara snöfri till påsk. Man ser gräset på några ställen i trädgården och idag såg jag äntligen det jag har letat efter, snödropparna har kommit även till oss! Så en liten blurrig bild av en liten liten snödroppe får här symbolisera våren. Den kommer ändå!

Living in a box

Kjell Eriksson och jag har vuxit upp i samma radhuskvarter. Det blir uppenbart när jag läser första sidan i hans bok Kjell. Jag minns inte Kjell, kanske för att han är några år yngre än mig, av någon anledning minns man oftast de som var äldre. Kjell avskydde sitt liv i "skokartongerna" i förorten Täby. Han avskydde att bli inpetad i ett fack och antas tycka likadant om allting, han avskydde den inordnade tillvaron där han inte passade in. Jag kände inte alls så här under min uppväxt, men jag var inte heller tjock och mobbad eller hade en dysfunktionell familj. Jag var en ganska ordinär unge som trivdes rätt bra med att umgås med grannarnas ungar, äta jordgubbsylt med mjölk hos min dagmamma, åka kana på allvädersstövlarna backen ner från skolan, äta korv med bröd på den årliga höst eller vårstädningen av kvarteret. Kort och gott - jag minns min barndom och uppväxt i de här kvarteren som positiv. Men allt är relativt och jag är glad att Kjell fick chansen att prata i radion till slut (trots vad den där syo-tanten sa, henne minns jag faktiskt väl, hon hade inte mycket till övers för mina bibliotekarieplaner heller men se hur det gick! :)) och göra det han verkligen ville. Att han slutligen fick gå sin egen väg. Hans bok är rolig och tragisk och trots många igenkännande saker så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Mest tycker jag bara synd om Kjell som fick en sån lumpen barndom, det känns som att ödet väger olika helt enkelt.

Stackars lamm....

Jag tyckte den här bilden var väldigt talande, det stackars femte lammet får inte vara med ute, han är inlåst i slaktrummet... bääääääääääää Så sorgligt.

Snöras

Idag rasade all snö ner från taket på framsidan. Vi höll på att skita på oss Oliver och jag! BRAK sa det! Tur att vi inte stod där ute precis just då. Sen fick jag ut och skotta undan lite och det var inte direkt den där puderlätta snön som varit utan tung, seg, brun snö... blä. Men nu kommer man fram till dörren i alla fall! Nu har mycket snö smält bort på vägarna tack och lov och på många andra ställen med. Men vår trädgård ser ut som ett snöupplag. Särskilt altanen och framsidan (där nu all taksnö ligger också) dit solens strålar inte hittar så ofta. Där lär vi ha snö till midsommar om vi har otur. Åtminstone lär den här högen i vändzonen som ni kan se på bilden ligga kvar lääääääääääääääääääänge. Det är alltså inte en glaciär utan bara runt hörnet från oss. :) Vi kanske kan lära av Bert Karlsson och öppna ett snöland! Så tjänar vi lite pengar på det i alla fall...

Förfallet är nära nu...

Idag hittade jag ett igen, ett grått hårstrå alltså. I min kalufs är dessa hårstrån långt ifrån små, tunna, diskret grå utan istället som ett enda stort tagelstrå från en häst ilsket lysande vitt i mitt mörka hår. Förfallet är nära nu, jag fyller ju 40 nästa år :)

Läskattack

Här har vi ju lösningen på problemet med mat och dryck på biblioteket. Vi låter låntagarna själva lösa det bäst dom vill! :)

51 halshuggna vikingar gläder brittiska forskare

I DN kan man idag läsa att "Brittiska arkeologer har funnit 51 halshuggna vikingar i en massgrav i södra England. Fyndet gläder forskarna – och då mer för att kvarlevorna kan ge svar på många historiskt betingade frågor än att döda vikingar i allmänhet skulle vara en källa till upprymdhet." Det känns skönt att dom klargjorde det där sista faktiskt. :)

Fiske

Idag var vi ute och fiskade igen. Det har blivit ett nöje på helgerna. Fast Oliver och jag brukar ta med Ann och gästspela på isen ute på Viaredssjön några timmar och fika och fiska, sen åker vi hem igen. Stefan och James däremot kan sitta ute i flera timmar. Idag hade vi även sällskap av Sussie och det var full rulle på isen. Jag fick flera abborrar men dom är inte så stora! Dom blir hönsmat sen. Det var riktigt skönt ute när solen var framme och ingen blåst. Men lagom tills fikat så blåste det på lite och ett molntäcke vällde in. Det blev ändå lite cool himmel med solen bakom diset.

Till sängs med Frida

Jag har även hunnit med att läsa om Frida Kahlo. Slavenka Drakulic har skrivit Till sängs med Frida som är en utlämnade bok om konstnärinnan. Jag tycker Frida Kahlo är fascinerande. Hennes liv och hennes konst intresserar mig och det här var en fantastiskt bra bok om man vill lära känna henne lite närmare. Det är en skönlitterär bok men efter att ha läst ut den känns det som att man fått en glimt av Fridas innersta och blivit medveten om hennes tankar genom livet. I boken får vi även en hel del detaljerade beskrivningar av Fridas målningar och hur det kom sig att hon målade just den, just då. Så ha gärna en bok med hennes målningar i närheten. Jag fortsätter att fascineras av Frida som både person och konstnär och den här boken läste jag hela tiden, i sängen på kvällen innan jag skulle sova, vid spisen medan jag rörde runt köttbullarna. Det är en sån bok man vill fortsätta att läsa för att man hela tiden hoppas att få reda på något mer som man inte vet. (photo copyright by Nickolas Muray / Nickolas Muray Photo Archives, LLC 2004)

Gotland och Småland

Till bokcirkeln sist läste vi framförallt Svinhugg av Marianne Cederlund men några av oss läste även Finns inte på kartan av Carin Hjulström. Det är Gotland kontra Småland. Gotland vinner med ett hårsmån för mig. Jag tyckte Svinhugg påminde mycket om Maria Ernestam och henne gillar jag att läsa. Det är lättläst och lite urflippat och alltid mystik och konstigheter bakom. Den här gången handlar det framför allt om Mirjam som råkat illa ut i livet av män och söker sig tillbaka till Gotland för att hämnas. Med sig har hon den rediga Hervor som hon mött på en kurs i Norrland. Hervor sysslar mycket med tankekraft och s.k. "häxkonster" och Mirjam ger detta ett försök. Det ger plötslig dramatisk effekt och snart är den sömninga byn på Gotland full av aktivitet. I Finns inte på kartan får vi istället följa den unga journaliststudenten Frida Fors som ska göra sin praktik vid terminens slut. Den coola pojkvännen får ett glassigt jobb på Aftonbladets redaktion medan Frida hamnar i en liten by i Småland där hon tillbringat en del tid hos sin mormor för flera år sedan. Frida tycker först att hon drar nitlotten men självklart vänds det hela till något positivt och Frida kommer i kontakt med människor hon aldrig skulle ha träffat annars och hittar även en sida av sig själv som hon utvecklar mer och mer. Jag gillade det lite långsamma tempot och mötena med alla olika personligheter som dyker upp under bokens gång. Så efter en dos av både Gotland och Småland så får vi se vad jag kan hitta på härnäst att läsa om.

Mer debatt!

I morse när jag släntrade från bussen till jobbet så gick jag förbi Knallestatyn. De höll på att forsla bort snö runt den med hjälp av en jättestor grävskopa. Jag vet ju (efter bla filmerna Stora maskiner och Mighty machines och Halvan-böckerna) att dom som kör grävmaskin är på millimetern-duktiga att styra skopan så det var nog inga problem. Men en bild planterades i mitt huvud på hur grävmaskinisten plötsligt blev distraherad och slant och huvudet åkte av på Knallestatyn. Halshuggen!! Tänk vilket ramaskri när boråsarna får reda på detta, deras älskade (och rätt fula) Knallestaty saknar huvud! Massakerad av kommunens män. Hm, som ni märker tycker jag det saknas lite smaskig debatt i Borås, det har ju inte varit någon snackis sen Pinocchio gjorde entré... mer debatt åt folket!

Älskade krig

Läste ut Älskade krig av Johanne Hildebrandt här om dagen. Jag har bara läst hennes serie om Valhalla innan så den här lite mer realismgenren hade jag missat. Hon har själv varit krigskorrespondent i Kroatien och skrev om det i sin bok Blackout. Älskade krig handlar om Sara som är en glassig programledare i Stockholm men som hamnar i blåsväder pga av en affär med en gift minister. Hon blir genast utfryst och tar chansen att åka till Irak och leta rätt på en försvunnen person för en ansenlig summa pengar. Hon tror att hon ska kunna återupprätta sitt rykte och få lite plus i kanten som seriös journalist. Det som komplicerar saken är att det som sagt råder krig dit hon åker och att personen hon ska leta upp är hennes livs kärlek och sorg. Ganska (för mig i alla fall) realistiskt skriven men samtidigt lite för mycket känslor inblandade, det blir lite klichéartat beskrivet när det väl händer dramatiska grejer om man säger så. Men en intressant inblick i hur livet kan te sig olika för olika inblandade. Krig är elände. Nu har det kommit en fortsättning som heter Förbannade fred, får väl läsa den med :)

På egna ben

Idag var det mjölkkris hemma och det var ganska mycket barmark ute, därför struntade vi i pulkan och tog apostlahästarna till affären. Ryggsäck på såklart så vi skulle orka bära mjölken hem. Oliver knatade på ganska bra men det tog ändå en evighet innan vi kom fram. Där möter vi ett äldre par a la 70 bast som var helt begeistrade över att vi var ute och gick med ryggsäck och att Oliver gick själv! Helt fantastiskt tyckte dom. Det känns ju lite oroväckande om det har gått så långt att det blir applåder och hallelujautrop så fort ungar över 1 år går själva. Åker vi så mycket bil, vagn och annat idag med andra ord? Ja så är det nog. Men visst är det bra med vagn och pulka och i vissa fall bil till en 2.5-åring som inte är så snabb och fort blir trött. I vanliga fall tar det mig max en halvtimme att gå ner till affären, handla och gå tillbaka igen. Idag tog det oss 1 och tjugo minuter... Man får alltså inte ha bråttom!! Och det är väl det vi har idag kan jag tänka. Alltid en tid att passa och alltid på väg någonstans. Men idag struntade vi i tiden och tog det som det var. Lite segt i sista backen hem men han gick minsann vartenda steg själv. I morrn får han gå till farmor, jag vinkar adjö vid dörren, dags att stå på egna ben! nä, jag bara skojade...

Erlend Loe

Redan när jag läser det börjar med sena kvällsbesök av en kvinna som, innan den unge mannen vet ordet av, har flyttat in med "tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå" kommer jag ihåg hur roligt det är att läsa Erlend Loe. Det här är inget undantag. Varför går det så långt mellan gångerna? Boken Blåst ger som vanligt mersmak. Loes fantastiska tankebeskrivningar är oslagbara och jag både sympatiserar och avskyr huvudkaraktärerna. Han debuterade med denna bok men det är först nu jag läser den. Naiv Super blev inkörsporten för mig och även den bok han slog igenom med kan man väl påstå. Hur som helst så är det alltid ett sant nöje att läsa Erlend Loe.

It´s a man´s world!

I dag är det Internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma det jobb som många lägger ner på att världen ska bli mer jämställd. Därför blev jag lite förvånad när jag läste i tidningen vad många av de kvinnor svarade som fick frågan om hur viktig denna dag var för dem. Ett vanligt svar var nämligen; inte så betydelsefullt för mig personligen, men... Jasså? Det fick mig att tänka på det som Jonas Gardell sa en gång för många år sen. Att han blev förbannad på folk som fnyste åt alla radikala feminister, sån är minsann inte jag, dom är ju bara för mycket! Men tänk om, sa Jonas då, om dessa kvinnor inte hade banat väg för resten och slitit häcken av sig för att få livet mer jämställt. Då hade det sett ut som på medeltiden fortfarande. Så ni ska tacka dom istället! Det ligger mycket i det. Ingen vill väl se ut som eller bli kallad radikalfeminist som i de flesta fall autmatiskt projiceras som snaggagade, fula, med orakade ben och kanske en snus instoppad. Jag vill vara jag men ändå jobba för jämställdhet och lika rättigheter för både män och kvinnor. Men det kan man göra oavsett hur man ser ut. Däremot undrar jag varför man vill nervärdera deras arbete för något som vi alla vill ha? Någon i tidningen nämnde också att det var viktigt att få männen med på banan, vilket tyvärr oftast nämns i samband med frågan om lika barnledighet, men i övrigt då? att vara man och feminist borde ju vara lika självklart som att vara kvinna och vara det. Tycker inte även män att kvinnor förtjänar lika lön för lika arbete? eller befodran på lika villkor? Varför skulle de missunna oss det? Konstigt. Hur som helst så är det nog fortfarande lite som James Brown sjunger: This is a man's, a man's, a man's world - But it wouldn't be nothing, nothing without a woman or a girl.

En glassig romans

Viktoria är inte den enda som gängar sig i år, glassgubben ska gifta sig med! Spännande. Hoppas det blir ett glassigt bröllop och goda avkommor :)

Våren kommer i tid

Enligt DN så kommer våren enligt tidtabellen i år med, trots all snö! Hoppas bara vi inte går efter SJ´s tidtabell... :)

Om jag hade varit Hjortfot...

Idag var skaren så hård och snön så hårt packad så Oliver helt obekymrat kunde knata runt ovanpå alla drivor på tomten. Själv kom jag några meter, sen sjönk jag... Det kryllar av djurspår så vår trädgård är välbesökt helt klart. Oliver ville gärna veta vilka djur som varit där, ehe där har nog en hare gått, och kanske en katt sa hans ömma moder som inte har så bra koll. Hade jag varit Hjortfot hade jag känt igen precis vartenda spår, men nu är jag bara en stackars bibliotekarie som visserligen träffat Mulle i unga år men det hjälpte föga... Men att bären på träden var oätliga visste jag minsann!

Så mycket att göra - nu på kortare tid

DN skriver att skalvet i Chile kanske har förkortat dygnet. Skalvet kan ha rubbat jordens vridning kring den egna axeln med 2,7 millibågsekunder (ny enhet för mig) Rotationen ska även ha ändrats så att dagarna förkortats med omkring 1,26 miljondels sekund. Jorden snurrar alltså lite fortare och dygnet blir lite kortare. Men vi pratar millibåg- och miljondels sekunder, påverkar det oss? Det framgår inte av artikeln och jag anar att just nu är svaret nej. Men om jordens bistra naturfenomen fortsätter som de gjort hittills så kommer kanske dessa sekunder ökas på ytterligare år efter år. Så lite längre fram i tiden kanske dygnet är så kort att vi bara får 6 timmars arbetsdag, middagen får ätas klockan 15 och endast Aktuellt och Desperate Housewifes hinns med innan vi måste stänga av teven och gå och lägga oss, vem vet?! Om inte jorden gått under före dess vill säga....

Precis lagom

Eftersom jag bara klagar och gnäller på allting hela tiden så ska jag vara positiv idag. För min buss hade nämligen fantastiskt sköna säten och det var precis lagom temperatur på bussen. Inte för varmt, inte för kallt - bara precis lagom. :) Yes!

Mystiska typer lurar i skuggan

Det är inne med lite action inom bokvärlden just nu. Liksom i Skuggbiblioteket som jag precis läst går det betydligt vildare till på både bokhandlar, bibliotek och museum. Alla har väl sett The Librarian t.ex!? Om inte, har ni inte bara en, utan tre filmer att se! :) Hur som helst så var Skuggbiblioteket en ganska intressant historia, skriven av en dansk - Mikkel Birkegaard. Det ryktas om att den redan ska bli film. Lite tjatigt beskriven ibland kanske men på det stora hela en sån där äventyrsroman som jag gillar. Det handlar om Jon Campelli som ärver sin fars gamla antikvariat på Vesterbro i Köpenhamn. Han är själv advokat och mäkta ointresserad av att äga en bokhandel. Särskilt som hans far tog avstånd från honom för många år sen. Men allt är inte vad det verkar vara och absolut inte i den här historien. Snart är Jon inblandad i ett antal skumma affärer och jagad av både den ena och andra. Spännande! (med lite mindre upprepningar kanske...)

Bitterfittan

Jag har läst Bitterfittan av Maria Sveland. Jag tyckte den var bra. Det är lätt att bli bitterfittig... Alldeles för lätt. Men jag orkar inte dravla mer om det utan bara säga att boken var bättre än jag trodde den skulle vara.

En kväll med Mumintrollet

Mark Levengood brukar ju kallas för Mumintrollet även om de inte är särskilt lika. Mark var i Borås i fredags och showade och det var en kväll med massor av humor men även med vemod och eftertänksamhet. Han är en bra mix av båda. Jag funderade länge på varför hans musiker och följeslagare Per Texas Johansson hade landstingskläder på sig men det visade sig ju att han inte bara är en otroligt bra musiker utan även är legitimerad sjuksyster... Kvällen till ära var den vita dräkten smyckad med några blänkande paljetter... Jag gillar Mark just för att han är en bra blandning av allt, han är folkkär, homosexuell, pratar vacker finlandssvenska, är rolig, fyndig och djup. Allt förpackat i ett enda stort mumintroll. :)

Finn fem fel

Diskjockeybås rasade ner över kroggäster står det på BT´s hemsida. Hm, det är två saker jag undrar över här. Varför klättrade personerna upp på båset och vad gör dom ute en torsdagkväll? ja det sistnämnda är ju kanske bara konstigt för mig som knappt går på krogen ens på helgen :)

Poet eller get?

Ingen kan som Bob Hansson få till poesi som "kan man i största anspråkslöshet få vara lite fullständigt värdelös?" Han som myntade det fantastiska uttrycket "här ligger jag och duger". Inspirerad av Bob Hansson ger jag mig på lite egen posei, fast på rim...

Livet är som en orolig tapet - väldigt plottrig och stundtals fet. Det finns alltid en öppning någonstans - hittar du den - ta din chans!
Tapeten lossnar och väggen faller ner - helt plötsligt vill du bara ha mer!
Hur hittar man hem bland stilistiskt mönster - hur ser man ut, utan fönster?
Svaret hittar du inom dig precis där tapeten delar sig, ta tag i hörnet och dra! plötsligt vet du vad du vill ha.

Läser Halleljua liksom av och med Bob Hansson...

Gammal och trött

Jag älskar Per Nilssons böcker. Lyssnade på honom på bokmässan sist (eller om det var näst sist) och blev lite förvånad över personen Per Nilsson kontra författaren. Tyckte hans böcker var betydligt mer färgstarka... Läste nyligen The return of Hjärtans Fröjd och insåg efteråt att jag nog passerat bäst före datum vad gäller vissa ungdomsromaner. Jag som alltid älskat ungdomsromaner! Eller älskar, för jag kommer nog att fortsätta läsa dom. Jag fascineras över hur många bra sådana det skrivs i dag jämfört med när jag var ung och man gick direkt från Vitnos till Hollywoodfruar typ. Jag är glad för dagens ungdomar. När hjärtans fröjd kom 1992 var jag i ärlighetens namn redan då för gammal för att läsa ungdomsromaner men det hindrade inte mig, och om jag gillade den!!! Därför känns det så sorgligt att känna hur man liksom inte själv hänger med när jag läste uppföljaren. Men så är livet, ibland är man helt enkelt bara gammal och trött :)

Filmtajm

När man är hemma och är sjuk och inte orkar göra något annat än ligga på soffan är det bra att titta på film. Det blir helt enkelt inte lika mycket film nu för tiden. Därför var det roligt att kunna se en hel drös. Började redan igår och såg i rask följd The accidental husband som var en tämligen kass hollywood-romantisk-komedi. Efter det klämde jag New in town som var riktigt kul. Med hollywoodskådisar, men gjord av en dansk vilket gav en befriande humor haha. Idag har jag sett mer romantisk komedi i Gray matters - som var helt ok, mycket dans och förvirrade känslor, hm Sist men inte minst och äntligen - Maria Larssons eviga ögonblick. Fantastisk! Det enda som irriterar mig är att alla kända skådespelare som bara haft en liten biroll nämns i rollistan på filmsajter före Maria Heiskanen som enligt mig gör hela filmen. Vad är det för otyg??? orättvist är bara förnamnet. Hur som helst så känner jag mig som värsta latmasken i jämförelse med Maria som födde och uppfostrade sju barn, sydde och skurade hos alla i närheten, fick stryk av sin ofta stupfulla man och i mogen ålder började fotografera både stora och små händelser i sin närhet. Vad har jag gjort idag egentligen? ätit en himla massa hela tiden och legat på sofflocket och sett film, surfat lite på datorn och duschat. Japp, det var det. Men så är jag ju sjuk också :)

En tripp till Rävlanda

Idag har jag och Oliver varit och hälsat på Kakan och Fred i Rävlanda, eller är det Hällingsjö eller Björlanda? Jag vet inte, det var rena landet :) (du får reta mig här för jag bor ju inte direkt i storstan själv Kakan...) En kringelikrokig väg när man körde av motorvägen och landet är riktigt fint, jag njöt mer av det på hemvägen än ditvägen eftersom jag då behövde koncentrera mig på vart jag skulle, analfabet som jag är när det gäller vägbeskrivningar... Hur som helst så fick vi både fika (viktigt) och lunch (också viktigt) och en kik på den nyrenoverade undervåningen och den icke renoverade övervåningen som var fin den med :) Fred och Oliver försökte samsas om Freds leksaker som Oliver tyckte var hans (märklig ego-uppfattning i den åldern) men jag tyckte ändå det gick ganska bra. I sommar blir Oliver tre och Fred två på exakt samma dag. Tänk vad tiden går!

Kaffet är här!

Idag kom kaffet som jag har beställt så nu kan vi dricka espresso och lungo tills lagret är slut. Lite vardagslyx så här mitt i februari.

Bara bröllopet kort och gott

Läste följande rubrik: Rod Stewart kommer till bröllopet. Vilket bröllop då tänkte jag, vilket som helst? Nä det var ju såklart Vickans och Daniels bröllop!! För det bröllopet överskuggar alla andra bröllop och snart alla andra nyheter överhuvudtaget. Det har epitetet the Wedding! Det är lika bra man vänjer sig, juni närmar sig med stormsteg. :)

Över berg och dalar...

Idag drog jag Oliver på pulkan genom skogen hem från dagis. Stefan hade snott bilen och åkt till Malmö för att gå på Rammstein. Det går ju bussar så vi var inte helt strandsatta men jag tänkte att man skulle passa på när det nu är vinter, snö och fint. Det var fint i skogen med men det hade snöat en hel del sen sist så det är tur att vägen ändå används och är upptrampad. Efter mördarbacken som kommer mitt i någonstans slet jag av mig mössan eftersom jag var så svettig och efter det gick det bättre. Exakt en timme från dörr till dörr tog det vilket jag inte tyckte var så farligt med tanke på väderlek och även att Oliver gick en liten bit (med betoning på liten) själv i sitt extremt långsamma tempo... Väl hemma känns det riktigt bra men jag kläcker ur mig att jag är helt slut - då säger den lilla friåkaren - Ja Olle mä slut. Ha, sure! :)

Mystisk väska

Det stod en mystisk väska på bordet på jobbet. Men den var visst inte så mystisk för det var en bokvårdsväska! men den såg rätt cool ut, lite som nån skurk i nån Bondfilm skulle kunna bära runt på. Eller så är det bara min fantasi som skenar iväg som vanligt...

Rädda filmupplevelsen!!

I varje aktningsvärd "damtidning" idag finns minst ett reportage om barnvagnsbio. Alltså en film som visas mitt på dan där taklampan är tänd och en "lagom film" visas på duken. Biografen kryllar av mammor (och möjligtvis en o annan pappa) med skrikande bebisar, barn och trendiga barnvagnar, det pratas och matas och tittas väldigt lite på film. Men vad är det här för idiotiskt påhitt?? Hela poängen med att gå på bio är väl att förlora sig i en helt annan värld och komma bort från skrikande ungar. Den enda som ska skrika på bio är jag. Och det gör jag utan undantag så fort det uppstår någon sorts plötslig och oväntad situation/rörelse i en film. Stefan tycker jag är pinsam och brukar försöka förutse när det ska hända... men har man snabba reflexer (och tendens för att bli skitskraj) så har man - take it or leave it! Jag vill sitta med fula 3d-glasögon och se Avatar. Jag vill krampaktigt stirra in i filmduken med torra ögon under några av de filmer som Svante rekommenderat från filmfestivalen, särskilt Lebanon och Lourdes. Jag vill sitta med en stor påse godis och sörpla läsk på någon fånig romantisk komedi och byta menande ögonkast med Emma. Allt detta vill jag göra utan skrikande ungar för jag älskar bio! Att gå på barnvagnsbio är för mig fullständigt främmande men eftersom det är så många som gör det så kanske det är toppen? Förmodligen inte någon fantastisk filmupplevelse men kanske en trevlig samvaro? Nä, ju mer jag tänker på det, ju mer idiotiskt låter det! Jag helt enkelt VÄGRAR att gå på barnvagnsbio, vilken tur att ingen tvingar mig :)

Knasigt sätt att vakna på

I morse vaknade jag av att Oliver i princip låg på mitt huvud och viskade sublima meddelanden i mitt öra, kaka, tårta, kaka, tårta... jag vet inte om han drömde, längtade eller som sagt - gjorde en chansning. Hur som helst så kan man inte ha 13.3 kg på huvudet allt för länge så det var bara att gå upp. Ingen sovmorgon för mig idag alltså, redan upp kl. 07.30 en lördag ;)

Gråa hår!!!!

Herre min hatt, vad skådar mitt norra öga (i panik kommer tankarna ofta i floskler) tänkte jag när jag såg mig i spegeln alldeles nyss. Ett stort, långt, tjockt grått hårstrå i min kalufs som lyste!!! Men det är klart, börjar man närma sig the big 40 så kanske det inte är så konstigt. Jag tröstar mig med att min ålderstvilling Anna Anka förmodligen hade haft fullt av grå hår om hon inte hade färgat det blont... :)

je t'aime mon peugeot!!!

Jag älskar min bil! I morse startade den utan ett gnäll trots att den såg ytterst frusen och insnönad ut efter att ha stått ute orörd i två dygn (eftersom garaget är fullt av plank). Motorhuven var täckt av isig snö som inte gick att få bort men det var inga problem. Jag backade ut från uppfarten på första besöket efter att ha skottat bort vallen av snö som plogen så fint lämnat efter sig bakom bilen. Allt gick finemang och jag kom iväg i tid! Som tack försökte jag säga några snälla ord på franska till den kära peugeoten, men min franska är ytterst tafflig så det blev mest bon. Bon bon!!! bra bra tänkte jag! bon appétit kändes fel men var det enda jag kom på. Nu vet jag ju att jag skulle sagt très bien eller super exellente istället. Det får bli nästa gång :)

Insnöade!

Här är vi lite insnöade. Och då syftar jag inte på vårt allmäntillstånd... Utan det är verkligen mycket snö! Ingen Borås tidning, ingen post, brevbäraren bara körde förbi vår gata eftersom den inte var plogad... hm Det blev inget besök hos Kakan idag men nu ska det väl inte bli mer snö eller?? Vi gjorde vårt bästa att röja fram bilen och hoppa i snödrivorna istället.

Fryser dom månne?

I morse var det väldigt talande efter nattens snöfall att alla statyer i Borås ser ut att frysa. Både Knallen och Bodhi såg ruggiga ut med ett snötäcke över huvudet. Catafalque var nästan helt täckt med snö och inte ens i min vildaste fantasi såg det ut som ett skönt täcke, utan bara kallt... Hoppas det slutar snöa snart för hur fint och roligt det än är med snö (när man har termobrallor och är ordentligt klädd) så räcker det kanske nu. När kommer våren egentligen??