Nya bilen!

Igår var en spännande dag för familjen Holmberg/Persson. Då var vi nämligen och hämtade vår nya bil! En Peugeot 307 SW, jag hoppas att den håller lite bättre än Skodan Blå Blixten som inte direkt levde upp till sitt namn... frågan är nu vad vår nya bil ska heta? Den här är ju också blå men kanske heller ingen Blixt. Har ni några förslag kanske? Trots den hastigt påkomna vintern och sommardäck på bilen så blev vinterdäck snabbt ditsatta och barnstolen inknypplad. Allt gick finemang. Igår tog vi en söndagstur mitt på fredagskvällen och testade alla knappar och reglage. Det tar alltid lite tid att vänja sig men hittills känns det faktiskt riktigt bra!

Ny handduksförvaring

När jag kom in i badrummet i morse så hade vi fått ny handduksförvaring. Och jag kan inte annat än hålla med Oliver, det får ju plats mycket mer i badbaljan än i skåpet! Undrar vad Lulu Carter skulle säga om den inredningsdetaljen...

Brunk Holmqvist x 2

Jag har läst Karin Brunk Holmqvist. Först romanen Potensgivarna som jag hade hört skulle vara så himla kul. Och det var den också! Sen läste jag Mintgrodornas återkomst som är en samling krönikor. Den var lite smårolig men jag måste nog utfärda en tantvarning! Medelåldern på läsarna där ligger nog runt 60 så där ligger man ju i lä. Men Karin Brunk Holmqvist kan vara vansinnigt rolig och fyndig och har ofta en poäng. Men till er lite yngre läsare rekommenderar jag hellre Potensgivarna. För även om medelåldern i boken är runt 70 så tror jag den tilltalar en bredare publik. Och då talar jag inte bredare om baken utan bredare i åldersperspektiv. Så vill ni ha ett gott skratt, läs den!

Vov!

Oliver lurar man inte så lätt. Här om kvällen när de visade en film med Scooby-Doo på teve så var det ingen som kände igen Scooby när han var utklädd till människa. Då utbrister Oliver VOOOOOV och pekar på teven. Han såg allt att Scooby var en hund, honom lurar man inte minsann! haha

Ljusterapi?

Igår när jag väntade på bussen vid resecentrum så tänkte jag på vad ofantligt många lampor och kontakter som måste till för att lysa upp stan. Eller som igår, resecentrum. Vilket slöseri! var min nästa tanke, miljövän som jag är... Men efter att ha stått där ett tag och funderat lite så kände jag att det förtjänar vi här uppe i mörka Norden, vi behöver lite (eller snarare mycket) ljus den här årstiden när den livsviktiga solen lyser med sin frånvaro... Så just nu blundar jag för miljön och tänker på hälsan och själen istället :)

Besök

Idag fick vi besök av Kakan och Fred. Dom stannade på lunch och rulltårta. Fred har blivit jättestor men såg (och vägde) pyttelite i jämförelse med Oliver. Och ändå är dom födda på samma dag! Men det är ju visst ett år emellan också... :) Fred och Oliver kom rätt bra överens tycker jag, båda var ganska nyfikna på varandra. Fred hade handlat en jättefin polisbil till Oliver (för det var väl han som hade handlat Kakan?) som han genast gjorde sönder. Han är så våldsam nu för tiden. Men det var "bara" sirenen som fick sig en smäll så den får han klara sig utan. Polisen behöver inte rycka ut så ofta hemma hos oss. Men det är klart, husinbrotten närmar sig Sandared med stormsteg påstår Tina... :) Trevligt med lite besök så här mitt i veckan, och nu när busfröet sover ska jag försöka få ordning på ekonomin inför kommande bilköp.

Julen närmar sig

Här om morgonen vaknade jag tidigt och kunde inte somna om, jag låg och tänkte på allt jag måste hinna med före jul, det ska julpyntas, bakas, fixas, handlas julkappar, dukar ska strykas, gran ska huggas och alla ljusslingor som vi ska ha utomhus måste gås igenom osv osv. Mycket blir det och tiden är knapp. Ironiskt då att jag över jul ska vara ledig 19 dagar i streck... men det är ju så dags då! Allt ska jag redan vara färdigt. Men kanske kan jag börja förbereda till nästa jul istället? kan man börja sälja semlor redan i oktober så kan man väl börja julpynta inför nästa jul under jullovet?? På något sätt löser det sig alltid, det mesta jag har räknat upp här ovanför är ju inte livsnödvändigt, huvudsaken att man är hel och ren och kan sitta ner med familj och vänner och ha det bra. Det är inte alla förunnat. Så skit i julgardiner och tomtar. Surfa in på Unicef och köp ett myggnät till familjerna i Zimbawe eller varför inte 30 stycken hopprep till barn som inte har så mycket att leka med? Sen är det ju inget som hindrar att man köper bra och roliga leksaker till sina egna barn eller härliga julklappar till nära och kära. Jag tror på en kombination. Och nu ska jag återgå till mina julslingor och se hur många lampor som är trasiga i år, det är lite julterapi. :)

Dagisplats!!!

Idag ringde dom från kommunen. Oliver får dagisplats från januari! Och på vårt andrahandsval dessutom, på vägen till bussen, med några andra barn som han känner lite. Det känns skönt. Det enda tråkiga i kråksången var att dagiset ska renoveras nästa höst så då flyttas hela avdelningen tillfälligt till Sjömarken. Men förhoppningsvis är Oliver då en van dagisunge och kommer inte tycka att det är så besvärligt, alla kompisarna och fröknarna flyttar ju med. Hur vi ska lösa det med hämtning och lämning vet jag inte men det tar vi då. Fast nu kommer ångesten krypande, är han inte lite liten fortfarande? hur ska han klara sig på dagiset med de andra ungarna som är mycket större? hur ska han som är så mesig och snäll kunna hävda sig? förmodligen går det som en dans, men som föräldrer kan man aldrig sluta oroa sig... :)

Bokvideo

Min kompis Susanne tipsade om att det fanns en sida där man kan se en bokvideo med Bob Hansson inför nästa bok vi ska läsa i bokcirkeln, Gunnar. En himla rolig idé och det finns fler videos att kika på med andra författare. Bob Hansson är min mesta favoritpoet och scenpersonlighet och det ska bli kul att läsa hans romandebut.

Sidan 56

Jag testade den här grejen.

Sidan 56

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

"I den plötsliga tystnaden började han gnola igen."

Detta fantastiska citat kommer från Flygplatsen av Arthur Hailey.

Massor av kex!

Jag glömde ju skriva i mitt tidgare inlägg att vi även stannade vid Bräckboden, Göteborgskex lilla godbitsaffär full med kex (kex med K). Vi handlade en kasse full och Oliver fick en egen väska med bokstavskex. Mums mums. Jag skulle kanske ha köpt en till dig med Kakan? :)

En dag i skärgården

Igår hade vi en heldag med hela familjen. Stefan skulle på ett jobb på Donsö och tyckte att vi kunde följa med. Jag hade en ledig dag att ta ut och Oliver såg fram emot att få åka båt! Sagt och gjort, 9.00 gick båten mot Styrsö, där gick vi av allihop och medan Stefan gjorde vad han skulle tog Oliver och jag en promenad på ön och lekte att vi bodde i något av alla de mysiga husen (som såg lite övergivna ut så här års) och lyckades ta oss tillbaka till bryggan i tid för båten vi skulle ta tillbaka. Väl ombord drack vi kaffe och åt beskvi och gick ut på däck för att få lite närkontakt med skummet. (havsskummet då och inga skumma typer) Sen tog vi bilen och styrde kosan mot Orust där vi svängde av mot Svanesund och hälsade på en före detta arbetskamrat (och konstnär) till Stefan. Där fick vi goda mackor och mer kaffe. Härligt! Sen var det dags att åka hem. Det blev en mysig dag i skärgården med strålande sol, men även lite regn och en superkort hagelskur. Dagstrippen avslutades med ett besök på Burger King, sjön suger kan man säga.

Vampyrer i Blackeberg

Den senaste veckan har jag legat nerbäddad under täcket på kvällarna och läst John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in med skräckblandad förtjusning. Otäcka, otäcka vampyrer! Fast ändå inte, och det är ju det som är tjusningen med hans roman. Här förflyttas man inte till Transylvanien och mörka spöklika slott utan här befinner vi oss rätt och slätt i Blackberg, en förort till Stockholm. Men det kunde precis lika gärna varit var som helst, kanske t.o.m. Borås! Och vampyrerna är inte likbleka vasstandade män med svart hår och svart mantel utan i det här fallet, hela vanliga människor. Fast vanliga tycker man knappast att dom är efter att ha läst den här boken... Vampyrhistorier tillhör inte min vanliga läsning men här tog nyfikenheten överhand och jag måste erkänna att jag gillade boken. Även om jag varje kväll har önskat att den ska ta slut bara för att den är så otäck. Nu återstår bara att se om filmen håller måttet.

Fluktare i duschen

I morse hade jag en fluktare i duschen. Fast det är inte så illa som det låter. Det var bara Oliver som vanligt, han har inte riktigt förstått det här med "privacy" i badrummet... Efter att man fått barn så är det en sak man kan vara säker på, det är att man aldrig är ensam mer. Svunna är dom tider då man kunde sitta själv på toaletten, stå i duschen länge och tvätta håret, laga mat, tvätta, klä på sig osv i sin ensamhet. Nu är det alltid någon mer där, en liten person som följer varje steg man tar. Jag tror att Stefan förstår lite bättre nu varför jag ofta hojtade hej hej, när han kom hem från jobbet när jag var hemma med Oliver och sen rusade in på toaletten och satt där en halvtimme och kopplade av. Härligt! Det är sånt man inte uppskattar nog innan familjelivet tar fart. För en ensamvarg som jag, som verkligen tycker om att vara just ensam, så var det här med barn lite skrämmande. Men det gick över med en gång, man vänjer sig vid att ständigt ha en liten följeslagare vid sin sida. Det är ganska trevligt t.o.m.! Men jag tycker fortfarande det är härligt att kunna vara i badrummet själv en stund. :)

Mask som mask

Fick höra en oerhört rolig barnhistoria idag av en kompis (Angelica för er som känner henne).
"Pappa, när du är hemma är du en latmask. Men när du är på jobbet är du en springmask."
Humor när den är som bäst anser jag. :)

Föråldrad teknik?

Vi har ris i en sån där gammal O´boyburk i plåt med plastlock i orange. Jag råkade läsa ett recept på chokladshake på baksidan. Där står det att man ska "elvispa, först på låg fart, sedan på högsta hastighet..." hehe Idag använder jag mest elvispen till sockerkakssmeten. Ska man göra chokladshake (eller smoothie som det heter idag) så använder man mixern. Mixern kan man nämligen ha till allt, och har man en Magic Bullet finns det inga gränser för vad man kan göra, enligt teveshop. Hur som helst så kändes det verkligen föråldrat att använda elvispen, och verbet elvispa visste jag inte ens att det existerade. Men varför inte, man säger ju mixa! Men att använda elvisp är liksom lite ute, det håller inte längre, det måste in fler, flashiga prylar i köket. Inte undra på att köken måste vara så stora idag, man måste ju få plats med alla sina apparater!Jag gillar verkligen min mixer men samtidigt undrar jag om det inte gått precis lika bra att elvispa min smoothie, jag menar shake...

Lasse Sandberg död

Lasse Sandberg är död. Skaparen av spöket Laban, Tummen och lilla Anna och många fler! Jag minns inte själv Tummen så väl. Men jag ser att det hos många av mina kompisar (som precis blivit föräldrar) fullkomligen har exploderat med Tummen-filtar och barnvagnsprylar och annat. Däremot minns jag Lilla spöket Laban och hans polare väldigt väl! Liksom lilla Anna och långa farbrorn. Böckerna har man bläddrat i och på teve kunde man höra Laban rassla på bästa barnsändningstid. Jag är fascinerad över hur mycket fantasi han hade och hur roligt det måste ha varit att skriva barnböcker tillsammans med sin livspartner, ända till slutet! Oliver fick precis, bara för några dagar sedan, sin allra första bok av Inger och Lasse Sandberg. Den kommer han förmodligen att ha mycket skoj med.

Bild hämtad från spoketlaban.se

Plyschchock

I dagens BT kunde man läsa om modevisning hos PRO. En rubrik löd plyschrock, men jag läste plyschchock. Jag undrar om inte min tolkning var en mer passande benämning av bilden att döma...

Sex and the city - all weekend long!

Den här helgen har jag druckit cosmopolitans, ätit en massa gott och sett massvis av Sex and the city. Min kompis Ann hade ordnat en supertrevlig helg, full med ovan nämnda. Efter en tjusig inbjudan i bästa SATC-stil följde en tjejhelg med väl valda avsnitt från teveserien, filmen (såklart) vansinnigt god mat och mingel, bubbel, cosmos och en giftbag. Det enda som saknades var kanske Manhattan, Sandared har inte riktigt kommit dit än... men vem vet, efter den här helgen kanske! Nu vet jag att Ann förmodligen kommer att skriva som kommentar att jag bara säger att det var supertrevligt eftersom hon läser min blogg :) men det är verkligen sant, det var precis vad en tjej i sina bästa år (för det är jag ju) behövde, att drömma sig bort några timmar i sällskap av några likasinnade. Tack Ann för en härlig helg!

Tomas Andersson Wij

Ikväll var jag och lyssnade på Tomas Andersson Wij på Sagateatern. Det var riktigt bra och jag gillar verkligen hans musik. Men det bästa var nästan mellansnacket, alla hans historier från barndomen kryddat med humor. Det var en ganska avskalad konsert, endast Tomas (och alla hans gitarrer) och hans ackompanjatör Fredrik Hermansson som spelade både dragspel och piano. Duktig kille men inte in närheten av Lars Winnerbäcks vapendragare Josef Zackrisson som liksom en trollkarl fiskade upp det ena instrumentet efter det andra, och visste hur man spelade på dom dessutom! Fascinerande för en amatör som jag som i mina bästa stunder sätter alla toner i Für elise på piano och vet hur man slår ett Em-ackord på gitarren... Varför kunde inte jag ha ärvt lite av morfars musikalitet? Han som inte bara spelade nyckelharpa utan byggde instrumenten också... Fast det var inte alla som gillade när morfar tog fram nyckelharpan. Jag har en stark minnesbild av mormor i sjalett och blommig städrock som plågsamt slöt ögonen och lutade sig tillbaka i soffan när morfar plockade fram nyckelharpan. Ha ha. Men nu har jag svamlat iväg alldeles, meningen var ju att jag skulle skriva om konserten! Det blev minst tre extranummer, publiken ville inte att Tomas skulle gå hem till hotellet och lägga upp benen på sofflocket utan ville ha mer! Och det fick vi! Tomas vemodiga stämma ljöd stark i lokalen och jag tror banne mig han använde alla sina gitarrer mer än en gång... Ytterligare en minnesvärd konsert på Sagateatern.

Mr president

Så var valet i USA över för den här gången. En enda lång seg påkostad valkampanj enligt mig och inte en så oväntad upplösning heller. Däremot går vi mot en spännande framtid, vi får se hur Obama tacklar uppgiften. Sen har det varit ett val i valet så att säga. Läste i svd att Fredrik och Filip vann valvakan före Claes Elfsberg och Petra Nordlund. Där ser man. hehe Man kan göra en tävling av allting! Det har gjorts många filmer om USA:s president också, det märker man om man söker lite på imdb.com. Wag the dog är en av mina favoriter. Humor är bästa försvar, eller hur brukar man säga?

Oordning

Ibland undrar jag varför det är sån oordning bland mina skivor men nu vet jag varför...

Mjölkaffär

Idag var det stora leveransdagen på Ica när Oliver och jag var där och handlade. Alla varor skulle packas upp och stuvas in på hyllorna. Det är lite mysigt när det är såna dagar i butiken. Lite gemytligt sådär, personalen hejar glatt på en och det är liv och rörelse överallt. Det fick mig att tänka på när jag var liten och hälsade på moster Verna (pappas moster) i Helsingfors. Då fick man följa med till diverse olika affärer för att handla. Mjölkaffären minns jag särskilt väl. Där stod alltid en robust finsk dam och sålde mjölk och finsk filbunke bakom disk. Himla mysigt. Det var ganska trevligt överlag förr när man kunde gå in i små specialiserade butiker och handla charkuterier, mjölkprodukter och bröd. Idag känns det som att endast bagerierna lever kvar, fast där är det ju idag mycket som fabriksbakas och sen bara levereras. Stora mataffärer ploppar upp som svampar ur marken och någon specialisering är det inte tal om, tvärt om ska ALLT finnas, och lite till... Ibland känner jag mig vilsen när jag kryssar fram mellan gångarna på Ica Maxi med min gigantiska kundvagn och försöker hitta det jag letar efter. Då var det trevligare att gå till tant Liisa eller vad hon nu hette och småprata lite och köpa på sig några saker innan man gick vidare till nästa affär. Men det är det ju ingen som hinner idag eftersom allt ska gå snabbt, snabbt, snabbt. Tiden är drybar! skynda skynda! Men lika roligt eller mysigt är det banne mig inte.

Bild från malmo.se

Fryser han inte?

Kan ingen ge den stackars slappande studenten en tröja? Fryser han inte där han ligger i skjorta med uppkavlade ärmar? Jag hade både vinterskor och vinterjacka i morse, nu är hösten slut. Folk halkade runt på den hala kullerstenen på väg till jobbet idag och vi måste definivt få på vinterdäcken på bilen snarast. Kanske lite stickgraffiti kan vara på sin plats?

Solen lyser

I helgen var det verkligen kalasväder, trots kyla. Solen sken från klarblå himmel och Oliver har sovit utomhus flera timmar varje dag. Åtminstone någon har fått frisk luft! Ja vi andra också faktiskt eftersom det blivit en och annan promenad. Så här fint var det nere vid Viaredssjön t.ex. Sanden var alldeles randig och det såg ut som det fattades en del vatten. Undrar om sjön hade dunstat lite i solskenet?

Hm, om jag trycker på den här knappen då??

En sak är alldeles solklar. Oliver älskar fjärrkontroller! Här har han hittat den som hör till teven i sovrummet och försöker ihärdigt få på den. Han lyckas såklart till slut. Det gör han alltid. :)

Elefanter på g!

Jag såg Kakan tipsa om att man kunde vinna elefanter på nätet så jag var tvungen att kika. Och nu tipsar jag i min tur om elefantutlottningen! Den finns på bloggen Solig. Och som ni förstår av bilden så är det inte riktiga elefanter jag pratar om utan härliga tygelefanter i roliga mönster!

Tapas

I lördags firade vi pappa som fyllde år och alla helgonadagen och allt möjligt. Vi firade ungefär som vanligt, genom att äta så mycket som möjligt. :) Vi hade först lammstek på tapeten (inte bokstavligen då) men ändrade oss till tapas och paella. Det var ett bra val! Det finns många goda småplockiga saker man kan stoppa i sig under en middag. Särskilt dom här små rackarna som vi köpte på Ica. Fetaostfyllda Pepperonis och Sweet African Peppers... mmm... min paradrätt (när det gäller småplock) är halloumifyllda tortillas med ruccola. Lätt stekta i olivolja och sen delade i små tårtbitar. Mmm... börjar ni bli hungriga? Kusinerna körde fullständigt slut på oliven som stoppades i säng redan 19.30. Det måste vara rekordtidigt för honom. Men då hade han verkligen haft high life hela lördagen! Igår var vi dästa och mätta och gjorde absolut ingenting. Nice.

Bild Ridderheims...

Upptempo på väg till jobbet

Idag tänkte jag först skriva något om Alla helgonahelgen och Halloween men det känns redan utjatat. Så jag skriver om något helt annat istället. Jag har upptäckt att Buffalo Soldier med Bob Marley är världens bästa gånglåt - för mig. Precis lagom takt för mina tämligen korta ben (och överdimensionerade vader). Det går som ett kick att ta sig från bussen till jobbet. Nästa låt i mp3:n var Daddy Cool med Boney M (en salig blandning jag vet...) och där gick det sämre för tempot ökade drastiskt samtidigt som jag fick en plötsligt lust att slita av mig jackan och dra på mig paljettajtsen och discodansa gatan fram. Och då hade förmodligen polisen sytt in mig och jag hade definitivt inte kommit till jobbet idag! Så därför tror jag att jag ska hålla mig till reggae...

Sopa lagom

Jag har läst boken Sopa lagom! Bättre balans i curlingfamiljen. Som alltid när jag läser sådana här "handböcker" i barnuppfostran slår det mig hur "öppna" dom är, alla tolkningar är tillåtna. Och det är väl så det är med uppfostran. Man kan inte säga exakt hur man ska göra, det finns inget facit, inga korrekta och odiskutabla svar. Man får helt enkelt göra som det passar i den egna familjen. Min generation är typiska curlingföräldrar, barnen ska tillfredsställas omedelbart, de ska inte behöva ha tråkigt en sekund, inget ska fattas dom och kan man skämma bort dom är det bra. Och hur goda intentioner man än har innan man skaffar barn är det svårt att hålla måttet när man väl står där... Ok, Oliver, ta ett kex till då... Och gör helst inte sådär... men om du måste så... osv. Det är inte lätt att vara förälder. Men det var det ju ingen som påstod innan heller så har man bara det i bakhuvudet så går det säkert bra. Man vill ju helst ge sina barn det bästa av allt, men det bästa av allt kanske inte alltid är att de ska få exakt som de vill? Det är en skör balansgång. Jag tror i alla fall att jag klarar mig utan de här böckerna, de tillför liksom ingenting, de berättar inget jag inte redan visste - intuitivt, och med en gnutta sunt förnuft. När Oliver var nyfödd, och det första halvåret hade jag gett vad som helst för en tydlig handbok, en manual. En bok som gav dom rätta svaren på alla frågor man som nybakad, tveksam, rädd förälder hade. Men ett år senare så litar jag mer på mitt sunda förnuft och att göra det som funkar bäst, man lär sig med tiden, och man blir även mer säker. Fast sluta oroa sig kommer man nog aldrig att göra, det hör föräldraskapet till.

Kelopatras kam

Har glömt att recensera Maria Ernestams Kleopatras kam som vi läste till bokcirkeln sist. Vi var nog (nästan) alla överens om att Ernestam har ett fantastiskt språk, och fantasi som ingen annan... Däremot var vi också rörande överens om att hon nog inte riktigt fick ihop det till slut, det var någonting som fattades. Det som är bra med Ernestams böcker är fram för allt språket tycker jag, och att alla historier har en oväntad twist. Den här gången får hon bara medelbetyg och om ni ska läsa något av henne så tipsar jag om Caipirinha med Döden istället.

XXXL

Livet med gigantiska vader är inte alltid lätt. Idag var jag inne i skoaffären Levins inte långt från Högskolan som skyltat med att ha "stövlar med extra vidd" ett bra tag nu... Så idag stegade jag in där med hål på ena strumpan och provade stövlar för glatta livet. Jag började i positiv anda men surnade snart till eftersom jag fick öka storlek i skaftvidd ganska omgående, och igen... Det slutade på det största, XXXL (och storlek 37 i foten). Helt absurt tänkte jag, har jag verkligen så feta vader??? Och svaret är tydligen ja, det har jag. Men nu har jag också ett par nya stövlar som jag kan dra igen, hela vägen upp. :)

Rensa

Ibland sveps jag med i den här stora "rensa i röran-hysterin" och försöker slänga grejer och rensa undan gammalt jox hemma. Och köpa meningslösa böcker i ämnet som den här. Men nu har jag insett att till slut kommer man till en punkt då man måste rensa bort dom här hjälp(stjälp?)-böckerna också för att få plats. Moment 22...

Dagens låt

Idag hörde jag en låt jag inte hört på många år och tänkte att jag bara måste slänga upp ett klipp!Det handlar alltså om Vara vänner med Cyndee Peters och Eddie Oliva. När jag växte upp var Cyndee Peters megastor i Täby där jag kommer ifrån, hon bodde nämligen där och inget var väl mer exotiskt än en stor negress med fantastisk röst som "elskade sveeerige" (och Täby, och sin svenska man Lasse...) Man kan ju inte annat än mysa till textrader som "vara vänner är ändå det bästa av allt, man behöver en vän när det blåser hårt och kallt." (och jag är inte ironisk) Dessutom ger det extra charm till låten att höra de två invandrarsvenskarna Cyndee och Eddie snubbla på det svenska uttalet med sina alldeles egna accenter. Eddie Oliva vet jag mindre om men att döma av den här bilden är han fortfarande en välmående smörsjungande italienare. (som älskar Sverige kanske?) Och om ni inte gillar den 80-talsinspirerade videon med gulliga bilder så kan ni blunda :)

En framtida bokuppsättare?

Jag tycker att Oliver helt klart har potential att bli en framtida bokuppsättare på bibblan!

Svårt klimat

Idag hände det som aldrig händer. Värmen var perfekt på bussen! Inte för varmt, inte för kallt utan alldeles alldeles lagom. Till skillnad från gårdagens bastu som det kändes som man klev in i när jag åkte hem från jobbet. Välkommen på buss 159, här har du björkriset! Det känns som att bussens inomhusklimat är lite av transportmedlens Bermudatriangel. Ingen vet vad det är och ingen vet hur det funkar. Bara att allting försvinner och i det här fallet är det antingen värmen eller kylan, mystiskt. Det är ytterst sällan man hamnar på en buss där man inte irriterar sig på att man antingen fryser eller svettas och/eller får andningsproblem. En mycket märklig fråga som jag tycker är värd att forska i, så man kan koppla av när man åker buss istället för att hetsa upp sig.

Konsten att skriva ett brev

Jag har bläddrat och skummat lite i Kära du - svenska brev från sju sekel. En liten sammanställning av kända svenskars brev under några århundraden. En anspråkslös liten bok jag köpte på stadsbibliotekets bokloppis för några år sen. Jag får oftast känslan av att jag tjuvläser någons privata tankar när jag läser brev i bokform, även om författarna för många år sen gått hädan. Men jag kan inte annat än undra vad Selma Lagerlöf t. ex. skulle tänka om hon visste att alla hennes brev till hennes mor finns att läsa öppet för alla? Eller ännu hellre hennes brevväxling med väninnan Sophie Elkan. Jag förundras över hur djupsinniga och väl formulerade breven är, en stark kontrast till dagens hastigt nerklottrade mail med förkortningar och stundtals obegripligt språk för utomstående. Nedskrivet, ofta utan närmare eftertanke. Jag brevväxlade länge med en barndomskompis hemma efter att jag flyttat ner till Borås för att plugga 1998. Vi höll på i många år och jag har sparat alla brev. Först skrev vi för hand, några år senare gick vi över till att skriva på datorn men skrev ut sidorna och lade fortfarande breven på posten. Nu mailar vi istället, allt har sin tid. När jag bläddrar i Kära du, fascineras jag särskilt av underskrifterna. Vilka pampiga formuleringar! Vad sägs t. ex. om ...Glöm aldrig en i döden högst förbunden vän och ödmjuk tjänarinna Gustava Eleonora Lindahl... Tja, vad säger man om det? Namn förpliktigar kanske, eller säger orden kanske mer om den de riktas till? Jag får fundera på det.

Eder ödmjuka och högst tillgifna, Lena Eriksdotter Holmberg

Semester

Jag har redan babblat på om Rom och lagt ut bilder här. Så jag skriver inte mycker mer än att det var en skön semester med massor av kultur och massor av gelato... :)

Här står jag framför Peterskyrkan och är glad att alla köer började när vi redan gått in...

... and the winner is...

Idag presenterade Horace, sin vana trogen, årets nobelpristagare i litteratur. Det blev en fransman som skrivit en herrans massa böcker, och jag har inte läst en enda... Men jag läste någonstans att han hade ett lättläst språk och inte var så tungläst... det låter ju betryggande. Kanske får jag ta och låna en av hans översatta romaner och se om det stämmer. Ja just det, höll ju på att glömma bort att skriva vem det blev (om ni nu inte redan vet det), Jean-Marie Gustave Le Clézio. För er som tycker att litteraturpristagarna mest påminner om en gammal torr ost och inte har en tanke på att läsa dom så kan jag tipsa om några av mina favoriter. Selma Lagerlöf ligger nog i topp, i tät följd av John Steinbeck, Per Lagerkvist, Eyvind Johnson, William Golding och Harry Martinsson. Många svenskar som ni märker. Det finns även många många fler som är läsvärda men det är som det alltid är, så många böcker, så lite tid...

Hallon och hat

Jag lånade tredje (och sista?) delen om familjen kring restaurangen La Stella, på vårt bibliotek här för några veckor sen. Jag pratar alltså om Hallon och hat av Eva Swedenmark & Annica Wennström. Den var lika lättläst som de andra två och sannerligen underhållande. Många vändningar och intriger. Men jag kommer inte bort från känslan av Harlekinroman, fast kanske mer en svensk variant. Istället för passionerande möten på höskullen eller i vinkällaren på nåt slott i Frankrike sker det här bakom husknuten vid fjället eller ovanpå restaurangen inne i Östersund. Hur som helst är det underhållning för stunden och man blir ju lite nyfiken på hur det ska gå för allihop. Varje kapitel avslutas med smaskiga recept och vore det inte för de kräkfärdiga slisksöta namnen på alla maträtter och bakverk så vore det ju ett trevligt tillskott i böckerna. Snart ska jag börja med nästa bokcirkelbok - Kleopatras kam av Maria Ehrnestam.

Boktips

Sen har jag ju läst en hel del saker också! Lite mer av Arnaldur Indriðason såklart. Och igår på bokmässan köpte jag den senast komna i pocket så det kommer mer... och sen har jag läst Vila på gröna ängar. Sista delen i triologin av den norska författaren Anne B. Ragde och den var lika lysande bra som de andra och dessutom tycker jag att slutet lämnades ganska öppet för en eventuell fjärde bok! Sen har jag läst en bok till, en bok som vi bestämde till bokcirkeln och den kan jag tyvärr INTE rekommendera. Det var bara Christel som tyckte den var något att ha, vi andra sågade den vid fotknölarna. Boken i fråga är Paulo Coelhos Häxan från Portobello. Jag har läst Alkemisten tidigare och det var en helt annan sak! Där lämnades det till författaren att tolka och hitta sina egna vägar inom filosofin i en sagoberättande form. Här blev man istället pådyvlad författarens åsikter på ett obehagligt sätt och boken var trots sitt ovanliga upplägg en av de mest intetsägande, tråkigaste och karaktärslösaste böcker jag har läst någonsin! Jag läste inte ens ut den för jag tappade tråden och hittade aldrig tillbaka. Så kära Coelho-vänner, läs något annat av honom istället!

Bokmässa

Ok, jag har verkligen varit usel på att blogga. I alla fall i den här bloggen. Just nu bollar jag nämligen tre bloggar, en på jobbet (som nog borde läggas ner) och sen Olivers blogg som uppdateras väldigt ofta och så den här. Men jag är inte redo att kasta in handduken riktigt än! Igår var jag på bokmässan hela dagen och fyndade en massa pocket och några inbundna och sen en massa annat som inte alls hade med vare sig bok eller bibliotek att göra... En leksakstipi i miniformat med tillhörande hästar, indianer, kanot och lägereld. Den sög Oliver genast tag i så fort jag kom hem. Och en jättefin röd drake som mjukisdjur som nog kommer att få en plats hängande i taket i Olivers rum. (eller mitt...). Sen slank det ner en och annan tidning, x antal reflexer, några pennor och lite annat smått och gott. Emma och jag lyssnade även på några korta föredrag, ett om världens bästa barnbokförfattare och så ett annat där Åke Edwardsson pratade om sin sista deckare och sedemera avslutade deckarkarriär. Något som jag helt hade missat! Det var kul att höra honom prata. Sen lyssnade vi faktiskt på Thomas Bodström också. Hans deckare Rymmaren har ju inte direkt fått samma goda mottagande från pressen... Men den är, enligt Emma, flitigt utlånad på folkbiblioteken och dessutom har han inte bara fått ris, utan det är mest från Stockholmstidningarna vilket han påpekade själv. Där ser man hur stor Stockholmscentreringen faktiskt är. Ingen nyhet direkt men kanske något som man kan behöva påminnas om. Hur som helst så är ju Thomas Bodström snygg att se på och det var idel tanter (och en och annan tjej, nu syftar jag naturligtvis på oss) i publiken. Även om jag inte har läst boken tycker jag kanske att han gör sig bäst inom politiken eller på fotbollsplan... Men jag förstår hans behov, att skriva om händelser och fenomen inom juridiken som han varit med om under alla år som jurist och justitieminister. Jag såg även Jan Gulliou i traditionsenlig väst... har karln inget annat att ta på sig?? Man undrar ju lite... Sen var Lennart Hellsing på plats och signerade barnböcker och vi funderade på hur gammal han egentligen är och när jag googlar lite nu ser jag att han faktiskt har uppnått den aktningsvärda åldern 89!! Han såg väldigt pigg ut får jag lov att säga. Mycket annat på mässan också såklart men förvånansvärt lite fokus på temat Lettland, inget som jag såg mycket av i alla fall. Årets mässa håller på till söndag men det blir inget mer besök för mig, en dag räcker!

Island

Jag har fastnat i Arnaldur Indridasons deckare. Just nu är det Mannen i sjön som är på tapeten och jag har precis avslutat Änglarösten. Jag gillar det där lite vemodiga, karga. Fast däremot är inte riktigt Island i hans böcker det Island som jag föreställer mig och drömmer om att åka till. Men det finns säkert där det med. Vi får se om det blir någon resa någon gång!

Bild från billigaflygbiljetter.nu

Äpplen, del 3

Det blev inte mindre än 10 liter äppelmos i onsdags! Nu har vi att äta. Som tur är verkar Oliver vara precis som sin mor, han ääääääääääääälskar äppelmos!

Äppelmos

För att spä på det här med äpplen så var Lovisa & Daniel snälla nog att låta oss plocka massor av äpplen hemma hos dom (och de bjöd dessutom på fika) så imorgon ska jag och liten oliv åka till syrran i Göteborg där assistenten med den där tillsatsmojen finns. Nu ska det göras äppelmos!

Äppel päppel pirum parum...

I år verkar det bli ett sånt där bra äppelår. Det märks när man är ute och går ofta. Jag kikar gärna in i andras trädgårdar nämligen, och de flesta äppelträd ser ungefär ut så här som på bilden, överfulla! Enligt Ica Kuriren så är Kavlås Västergötlands landskapsäpple, så nu vet ni det!

Upprört inre

I går kväll läste jag ut Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Ja vad ska man säga? Vad kan man säga? Jag grät mig till sömns och det var länge sen jag kände sån ilska och vanmakt efter att ha läst en bok. Tänk alla dessa tragiska öden i Afghanistan och andra krigsdrabbade länder där familjer splittrats och dödats och sen de som ensamma lever kvar och försöker uthärda livet. Igår tänkte jag på alla dom, och framförallt på alla dessa hjärtslitande kvinnoöden. Hur kan livet vara så orättvist, så grymt? Fram för allt, hur kan människor vara så grymma? Det har alltid förvånat mig att kvinnor behandlas som smuts av många olika anledningar, men särskilt av en anledning. Kvinnan är ju den som ger liv! Som föder fram, vårdar, älskar och uppfostrar de som sedan blir män, som i sin tur tvingar kvinnor att göra kejsarsnitt utan bedövning och tvingar dem att gömma sig i hemmet och utstå misshandel och psykisk terror, om och om igen. Hur kommer det sig? Jag skulle kunna säga att jag är mållös, men det har ni ju redan märkt att jag inte är. Jag har massor att säga i den här saken men just nu blir det inte mer än så här. Någon regelrätt recension blev det inte den här gången men så mycket kan jag säga att den var lika välskriven och engagerande som Flyga Drake. Läs båda två!

Klassiker

I bokcirkeln bestämde vi före sommaren att vi skulle ge oss på att läsa en klassiker, och inte vilken klassiker som helst utan Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Vi hade nog delade meningar om boken efteråt men alla var överens om att den var helt crazy. Maken till fantasi hos författaren får man leta efter... Lite seg i första delen för min smak men den tog sig och man kan ju inte annat än imponeras över den cirkus som djävulen ställer till med i Moskva, beskriven av Bulgakov. Helt fascinerande! Problemet med de flesta ryska författare är alla dessa ryska namn på personerna som presenteras i olika omgångar, ofta och gärna och detaljerat. Men det hjälps inte, man tappar hopplöst tråden ibland just pga. av dessa oändliga personpresentationer där folk heter långa krångliga namn och dessutom kallas för ett och annat smeknamn. Hopplöst! Men som klassiker sett var den här lite annorlunda men inte mindre för det, en klassiker. Jag läste i Svd att de spelade Mästaren och Margarita på Stockholms stadsteater i våras. Jag undrar hur i herrans namn man får ihop denna roman till en teaterföreställning! Men det funkade tydligen! Nu ger vi oss i kast med Paolo Coelho och Häxan från Portobello. Mer info om det senare.

Ett år senare

Tänk, för ett år sen satt vi här med en relativt nyfödd bebis och undrade vad vi skulle göra med den. Men det löste sig efterhand och nu är bebisen över ett år och går själv, äter "riktig" mat, vet hur man använder fjärrkontrollen till teven och älskar att pussas. Och nu är det då dags för den ömma modern att gå tillbaka till jobbet och sitta vid skrivbordet 8-17 varje dag. Men inte på onsdagar, för då är det Oliver-tajm! Då ska vi sova länge, kladda med gröten till frukost och mysa hela dan. Förmodligen kommer vi att gräla, gråta och skrika en del också, men det hör ju liksom till. :) Och vad vi har förstått på andra småbarnsföräldrar så behöver vi inte göra det särskilt ofta med vår smågris. Nu är det mest spännande att få se om jag kommer att komma upp i tid imorgon för att hinna med bussen till jobbet. Men måste man så måste man så det går nog bra. Det värsta kommer nog bli att komma över att Stefan får ligga kvar i sängen och dra sig! Men det är väl hans tur nu :)

Flyga drake

Nu har t.o.m. jag läst Flyga drake av Khaled Hosseini, typ sist av alla... Men men, den som väntar på nåt gott väntar inte för länge, eller hur ordspråket nu går, det passar i alla fall bra här. Flyga drake infriade alla mina förväntningar och det är en riktigt bra bok. Jag blev genast sugen att se filmen, en reaktion som jag vanligtvis inte får eftersom filmatiseringar av böcker kan bli riktigt usla... men här tror jag att det istället kan bli riktigt riktigt bra! Jag gillade att läsa om den osannolika vänskapen (eller var det eg. vänskap?) mellan rikemanssonen och hans "betjänt". Och intressant med den inre resan som Amir gör genom boken, från barn till vuxen och hela tiden med det dåliga samvetet i bakhuvudet, mot hur han hade betett sig mot Hassan. Intressant även att läsa om Afghanistan som jag ärligt talat inte vet så mycket om. Som sagt, jag ser fram emot filmen och jag får nog snart ta och läsa Tusen strålande solar också.

Skillnad på min och andras trädgårdar...

Vi var på Gunnebo slott en dag förra veckan. Litet slott med fin trädgård. Vi lunchade dyrt men gott (pappa betalade dessutom...) och sen kikade vi framför allt på köksträdgården. Den såg inte alls ut som vår gör... Så här tjusig kål kommer nog aldrig att växa i vårt grönsaksland t.ex. hehe Men då har dom ju trädgårdsmästare med slavar som rensar i parti och minut. Jag har ju bara Stefan... :)

Flaggning i tre dar...

Jahapp, då har vi flaggat i tre dar. Först fyllde Kronprinsessan Viktoria år, sen var det Olivers tur att fira ettårskalas och sen var det undertecknad som är alldeles för gammal för att den rätta åldern ens ska nämnas på den här sidan... Oliver hade stort kalas och det var full rulle. Särskilt tack till Maarit som kom ända från Stockholm över dagen och kokade pasta och var allmänt trevlig hela dan. :) Oliver fick tusen fina presenter (och många ljudliga sådana) och det blev mysigt kalas trots ösregn vilket genererade ett kalas inomhus... Lagom till sin ettårsdag började han knata runt också och även om det går lite stappligt så går han faktiskt bokstavligen. Min födelsedag blev mer anspråkslös för ingen orkade göra nånting, allra minst jag... Ingen tårta eller sång på sängen och nästan inga presenter. Men det gör inte så mycket, jag fick ju faktiskt biljetter till Brucan av Stefan veckan innan så det var ju en av de bättre sakerna! Nu är det slut på firandet för den här gången och nästa år tror jag att det blir ett mindre barnkalas, jag pallar inte mer! :)

Mer böcker...

Nu avverkas böcker på löpande band här. Det rullar på bra, kanske beroende på att jag inte kunnat sova så bra på sistone... eller för att Stefan är hemma och har semester och kan leka med Oliver lite medan jag ligger på sängen och läser :) De senast två lästa böckerna har en isländsk författare skrivit, Arnaldur Indridason. Glasbruket och En kvinna i grönt. Båda fick glasnyckeln för bästa roman i Norden under 2000-talet. Jag har tänkt läsa något av Indridason länge men har inte fått tummen ur förrän syrran lånade mig några böcker. Jag är en storslukare av svenska deckare och när jag tänker efter kanske nordiska också eftersom jag även gillar Anne Holt och Karin Fossum. Den isländska touchen tilltalade mig, lite vemodigt och genomsyrat av det karga isländska landskapet (även om mycket av handlingen utspelar sig i mindre smickrande knarkarkvartar i storstaden Reykjavik). Nu väntar Flyga drake och Mustafa Caans Tätt intill dagarna på nattduksbordet. Två böcker jag bara hört bra saker om.

Det e lugnt

Ok, läget är bättre nu. Ni behöver inte ringa psykakuten! :) Ibland blir det kaos i livet helt enkelt. Idag har jag jobbat lite med kroppen i rabatterna och sånt piggar alltid upp även om man känner sig hundra år gammal när man ligger där o plågas av ont i ryggen, vaderna och knäna... men men, efteråt är det skönt! Nu är det snart dags för ettårskalas här så vi har en del att stå i vill jag lova. Full rulle, kanelbulle. Igår var vi på bio och såg senaste Narniafilmen. Den var riktigt bra tycker jag men saknade lite mer saga runtomkring som det var i första filmen. Nu märker man också hur många likheter det faktiskt är mellan Narnia och Sagan om ringen även om den ena (enligt Stefan) är mest baserad på kristendomen och den andra gotiken. Men man kan se många paralleller i filmerna. Minns inte riktigt om det kändes likadant i böckerna för det var så länge sen jag läste dom och minnet idag är som sagt var inte vad det borde vara...

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA Precis så känner jag just nu. Frustration, irritation och att allt är åt helvete. Och jag har ingen aning om varför. Bara att går det inte över snart så behöver jag psykhjälp.

Oh oh oh oh Thunder Road...

Efter mycket om och men så fick jag faktiskt en biljett till Brucan på Ullevi i lördags. Tack Ann och tack Stefan! Sällskap fick jag också av Helle, Unni och Tobbe. Efter fredagens konsert var frågan om Bossen kunde överträffa sig själv på lördagen, och det kunde han! Suverän konsert, underbar publik, medelhavsvärme och bra bra bra musik! Bruce Springsteen hör till en av de artister som hållt på hur länge som helst men som fortfarande producerar ny bra musik. Det är inte alla som gör. Därför kan han spela i 3 timmar och göra en skitbra konsert. Jag är ju (som så många andra) en sucker för Thunder Road och Born to Run men älskar även hans nyare The Rising och Waitin’ on a Sunny Day. Det var många superlativ i tidningarna efter Bossens två konserter i Göteborg men även några som tyckte att Bruce är en gammal gubbe som bara behöver visa sig för att han automatiskt ska få lovord och bra betyg. Och visst är det så att nästan ingen har något ont att säga om Bruce Springsteen och the E Street Band. Men det beror ju på något också, och allt det visade dom i lördags!

Ode till Oliver

Varje morgon brukar jag vakna och tänka, redan morgon? får jag sova lite till, snälla... Nu är det plötsligt annorlunda. Visst vaknar jag fortfarande varje morgon och tänker att jag vill sova lite till. Men, plötsligt hör jag hur någon småpratar med sig själv och jollrar glatt i sin säng i det andra rummet. Jag blundar och lyssnar ett tag. Sen går jag upp, gläntar lite på dörren och hör hur det rasslar till i sängen. Och där sitter eller står du och vet inte till dig av glädje över att jag har vaknat. Och du sträcker dina små armar upp mot mig och jag lyfter upp dig, du lägger din lilla haka på min axel och kramar mig hårt. Jag håller dig tätt, tätt intill mig och tänker att jag måste vara den lyckligaste personen i hela världen!

Eremitkräftorna

Efter att ha läst Berlinerpopplarna och gillat den görmycket så var jag ju genast tvungen att låna Eremitkräftorna när jag fick veta att det fanns en fortsättning! Den läste jag ut igår och den var jättebra den med men man lämnades med en riktig cliff hanger och mig veterligen är den tredje och sista boken i serien inte utgiven i Sverige än! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Hur ska det gå för Torunn, Erlend och de andra? Ja det vete tusan. Läs mer om författaren här.

Årets skörd

I går tog vi upp den första potatisen till middagen och passade på att ta rädisor och sallad med. Här kan ni se en liten del av årets skörd! Uppenbarligen får potatisen vara i landet lite till eftersom den inte växt så mycket som vi trodde. En del rädisor är ju större än potatisen men det beror mest på att vi har fått gigantiska rädisor! Jag undrar om de har muterat och ämnar ta över hela trädgården. Får se om vi vaknar nån natt av att jätterädisor försöker ta sig in i huset... huh, värsta Stephen Kingrysaren...

Mer läst...

Nu har jag verkligen kommit igång och avverkar böcker i parti och minut. Senast utläst, sent igår kväll, var ett tips från en kompis, Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri. Bara namnet på författaren inbjuder genast till läsning. :) Det är en novellsamling med korta berättelser ur vardagen ur indiskt perspektiv. Kul och tänkvärd läsning och jag gillar faktiskt formen med noveller. Det är inget jag läser så ofta men det kanske beror på att det inte marknadsförs särskilt mycket i Sverige. Här är det istället romaner som gäller. Nackdelen och fördelen som jag ser det med noveller är man oftast bara får brottstycken av en historia som man skulle vilja läsa mer av, personer man vill veta mer om, man vill helt enkelt ha en fortsättning. Novellen är ibland för kort för sitt eget bästa. Men samtidigt ser jag det som en av de stora fördelarna för man kastas in i handlingen direkt och det är oftast små små historier om människor man aldrig hade kommit på tanken att läsa om annars. Det triggar fantasin lite, och det kan ju behövas i dagens informationssamhälle. Jag gillade den här boken jättemycket och den rekommenderas varmt!

Sex and the city

Igår var Ann och jag och såg filmatiseringen av Sex and the city tillsammans med en massa andra tjejer (och tanter) i en fullsatt salong. En air av förväntning pyste bland sätena och jag måste säga att de faktiskt infriades för mig. Det är kanske ingen omskakande och fantastisk film som man minns länge men den gav det den skulle, en fortsättning på teveserien Sex and the city. En serie som jag har sett på teve, rakt igenom via min dvdbox (som jag fick av Stefan en jul) och som jag faktiskt kan se om och om igen. Boken av Candace Bushnell som allt baserar sig på läste jag allra först, men medans den mest gav en sur eftersmak av trist prosa, platta karaktärer och totalt oengagerade historier så fick teveserien mig att tycka precis tvärtom! Därför var det kul igår att träffa Carrie, Charlotte, Miranda och Samantha igen. Särskilt den sistnämnda, hon har onekligen en krass syn på tillvaron men med åren faktiskt den bästa! Miranda är sitt vana trogen ironisk och bitsk men det märks ju att familjelivet har fått henne att mjukna. Och Charlotte, vad ska man säga om Charlotte? Hon är verkligen sinnebilden av upper class Manhattan bride... Carrie däremot framstår mer och mer för mig som en rätt egocentrerad person som är alldels för uppslukad av sig själv. Det kände jag redan när jag såg teveserisen och det har inte ändrats. Men kanske att Mr Big får ordning på det. Who knows. Egentligen är det ju helt meningslöst att spekulera i fiktiva personers personliga utveckling men samtidigt är det ju så kul! Och jag har insett att det inte är det glamourösa livet i högklackat, med drinkar o haute couture som gör att jag känner mig lite avundsjuk på Carrie och tjejerna. Det är den där osannolikt kravlösa vänskapen som jag känner dragning till. Att alltid ha sina tjejkompisar väntandes på ett café två kvarter bort, redo att prata om ALLT och ingenting. Det är det jag vill åt.

Caipirinha med Döden

Jag har precis läst ut Caipirinha med Döden av Maria Ernestam och vad 17 ska jag säga om den?? Jag fastnade direkt för boken eftersom hela tanken på att Döden en dag ringer på dörren och lite senare tar sin resegarderob och flyttar in var allt för absurd för att inte vilja läsa mer om. Maria Ernestam har ett rätt rappt och fräckt språk dessutom och såna där små roliga och putslustiga beskrivningar av vardagens vedermödor och händelser. Jag läste ut den ganska så fort för jag var bara tvungen att se hur den här otroliga historien skulle sluta, haha! Men genom hela boken låg liknelsen med Jultomen och lurade i bakhuvudet. Han, precis som Döden, har också den här märkliga förmågan att vara överallt i hela världen, ungefär samtidigt. Och hur mycket man än klurar på det så går det inte ihop sig, i motsats till den här boken. Fullständigt absurd, men det funkar ändå! Jag har inte läst något mer av författaren men tror nog att jag måste det ganska snart.

Typisk midsommar

Så var midsommarafton över för denna gång. Gott med sill o potatis och grillat o jordgubbar. Men vädret, precis som de senaste åren... Totalt oberäkneligt, det enda men vet med säkerhet är att det ska regna när det är dags för dans kring midsommarstången. Så också i år. Men nu bor vi i alla fall bara 2 minuter från midsommarfirandet så det löste sig rätt bra ändå. :) Nu är det som ljusast på året, precis just idag är det sommarsolståndet på norra halvklotet, årets längsta dag och kortaste natt. Får mig att minnas midnattssolen över Björkliden där det är lika ljust mitt i natten som på dagen, rätt psyko men väldigt coolt!

Fast i historien

Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee ges återigen ut på svenska, men denna gång inte i reviderad form. Jag läste den för många år sedan och det är verkligen en bok som fastnar och som ger mersmak för att vilja veta mer om de indianer som den beskriver. Jag funderar på om jag ska läsa den nya utgåvan eller istället ge mig i kast med att läsa färdigt Jorden skall gråta istället, eller läsa något annat som kan ge en ny, mer nyanserad bild. För säga vad man vill om indianlitteratur genom tiderna. Handlar det inte om "galna vildar" så ges ofta en förskönande bild av naturmänniskan som lever kvar i våra minnen i sin forna glans. Det finns ju trots allt ganska många indianer som lever idag, på ett helt annat sätt än Sitting Bull och Crazy Horse. Det vore nästan mer intressant att läsa om dem! Och då är jag redan såld på bilden av den noble indianen på hästen ridande över prärien, men jag vill veta mer om vad som hände sen. Nu känns det som vi är fast i historien och inte kan komma loss.

Läst...

Nu har jag läst lite igen. :) En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (coolt namn men omöjligt att komma ihåg) till bokcirkeln. Ska inte säga så mycket om den mer än att den var riktigt bra, gripande och intressant att läsa. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag inte behövt uppleva krig och svält. Sen läste jag Imago av Eva-Marie Liffner. Jag fastnade dels för namnet, omslaget (se bilden) och bl.a. för den här recensionen på baksidan: " minutiöst genomarbetat, omväxlande vackert och skoningslöst naturalistiskt. Som roman är Imago övertygande, som kriminalroman direkt märkvärdig."Blekinge Läns Tidning. Tyvärr tyckte jag den mest var krånglig att läsa och hängde inte alltid med i alla historiebeskrivningar kontra nutidens lilla deckargåta som på slutet inte alls kändes som en deckargåta. Men men, den kanske tar sig om man har lite mer tid att läsa och koncentrera sig än vad jag har just nu... Sist ut är Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde. Ruskigt hypad bok som faktiskt levde upp till mina förväntningar. Gick lätt att läsa, inte särskilt tjock (bra va Emma!) och med en historia som kändes rolig och intressant att följa. Lite rörigt på slutet kanske men ungefär så pass rörigt det kan bli i det verkliga livet så det passade bara in. Jag gillade den starkt! Det är en släkthistoria om tre bröder vars mor ligger för döden. Tre bröder som inte umgåtts på väldigt många år, många skelett i garderoben och häpnadsväckande avslöjanden. Nice.

Lugnet lägrar sig

Japp, då har det börjat regna, vi får väl bara hoppas att det slutar innan själva sommaren sätter fart på allvar. För jag vägrar att ha en lika regnig och kall sommar som förra året! VÄGRAR! Och sommarpratarna har annonserats. Jag tänker åtminstone försöka komma ihåg att lyssna på Peter Lemarc, Fredrik Lindström, Lars Winnerbäck, Kajsa Bergkvist och Björn Ulvaeus. Dolph Lundgren känns lite otippat, men why not! :) I helgen har Elin varit här på besök också och nu när hon åkt lägrar sig lugnet över Sandared igen... Oliven sover i sin säng istället för vagnen eftersom det regnade när vi hade tänkt gå ut och jag läser tidningen och dricker kaffe och bloggar lite. Jag känner som alltid efter att ha umgåtts med mina vänner hemifrån att jag lever ganska gott här. Jag är ju av naturen ganska lat och laid back och blir bara stressad av att ha för många järn i elden samtidigt. Här kan jag koppla av och leva mitt hemmafruliv och ta dagen som den kommer och softa lite, slänga in en och annan tvättmaskin, småhandla på Ica (fast nu har vi börjat storhandla igen!) och pula lite hemma. Precis så som jag vill ha det :)

Sommar sommar sommar

Jisses vilken värmebölja det har varit här den senaste tiden. Igår var vi på stranden en sväng och fick sand på alla upptänkliga ställen... förra veckan var vi och svettades i djurparken och tittade på girafferna och klappade minigrisar. Idag gör vi mest ingenting, vi orkar inte. Oliver sover ute i skuggan i sin vagn och jag pendlar mellan värmen på altanen och den behagliga svalkan inomhus. Då och då rensar jag lite i potatislandet. Jag letade på Sveriges radios hemsida efter vilka som blir sommarpratare i år men hittar ingenting! Bara listor på vilka som har pratat mellan 1959-2007... Det blir väl något hoppas jag??? Det är ju en av sommarens absoluta bevis på att det är just sommar. Men jag måste erkänna att jag blivit sämre och sämre på att lyssna med åren, men som tur är så hänger ju SR med i utvecklingen och man kan lyssna i efterhand på nätet (åtminstone i 30 dagar). Det är nice. Nu tror jag att jag ska ta en tur ut på altanen igen, vi ses!

Indiansk filosofi kontra kolkraft

Läste den här artikeln i DN om Vattenfalls Vd´s uttalande om indiansk filosofi och kolkraften... Det skapade tydligen debatt i alla fall och det är ju för mig ganska uppenbart att enda anledningen till att han sa det var för att vi så fort vi hör indianer tänker på att leva i samklang med naturen och att kretsloppet bevarar jordens resurser. Och det är ju även ganska uppenbart att så inte är fallet med kolkraften vilket han själv i princip säger i den artikel som fått så mycket kritik. Vattenfall tonar ner sina miljömål och ökar inte antalet vindkraftverk nämnvärt jämfört med kol och kärnkraft. Synd tycker jag, det finns ju mer ekologiska resurser att använda istället men som vanligt är det väl ekonomin som styr. Det som skrämmer mig lite är att en stor del av denna kolkraft kommer från Tyskland och man får känslan från Vd´n själv att de har ganska lite inblick i hur kolen bryts och tas tillvara. Kommer det att bli så mer och mer att Sverige lägger ut energiutvinning på andra länder men samtidigt bryr sig mindre om hur det görs? ungefär som klädindustrin. Tråkigt, och onödigt.

Seg

Just nu är det segt på den här bloggen. Jag har så mycket annat att göra, det är trädgårdsarbete, stegräkning, barnvagnar som ska tittas på, hus som ska städas och så den här jobbloggen med 23 saker och Olivers blogg... Han sa ju när vi skulle börja blogga att han skulle fixa det själv men sen visade det sig att han inte ens kunde skriva! Herre min hatt... jag får ju göra allt, typiskt. Men jag återkommer nog här snart med lite mer grejer. Under tiden kan jag meddela att jag bl. a har läst tusen tidningar, boken Allt för min syster av Jodi Picoult (aktuellt ämne om genetik) och den fantastiska Middlesex av Jeffrey Eugenides. Läs den!!!

Bokenkät

Den här bokenkäten hittade jag på En annan sida, den var lite kul så jag plitade ner mina svar.

1. Vilken bok läste du senast?
Just nu läser jag Middlesex av Jeffrey Eugenides.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Förmodligen Caripihina med döden av Maria Ernestam. Men det finns många alternativ som ligger på nattduksbordet...

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Är osäker på svaret för jag har nog inte tänkt i dom banorna. Min musiksamling har jag bättre koll på, där överväger nog kvinnorna!

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Det beror på om jag läser boken mer för att jag ”måste” än för att jag vill. Är den seg händer det nog att jag kollar hur mycket jag har kvar hela tiden.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Det är verkligen blandat, flest tips är nog från vänner och familj men även från dagstidningar, bloggar och andra sidor. Sen läser jag det mesta inom den svenska deckargenren så fort det kommer ut. Där är jag fast.

6. När blir en bok för lång?
När historien inte drivs framåt och man börjar räkna sidorna (se fråga 4)

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
I wish! Jag läser alldeles för långsamt på engelska för att det ska kännas bra men alla Damernas detektivbyrå-böcker som jag har läst tog jag på engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Övertala och övertala men jag vill alltid att alla ska ha läst Tony Hillermans deckare om navajoindianerna men det är aldrig någon som är intresserad…

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag börjar bli bättre på det men har tidigare nästan skummat vissa sidor i en dålig bok bara för att ”komma igenom den…”

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Svenska deckare… fast nu för tiden ger jag faktiskt bort de flesta pocketböckerna så den delen har nog minskat lite. S.k. erotisk litteratur finns nog inte...

Snygga strumpor

Dom här otroligt snygga strumporna fick jag i julklapp av min systerdotter tror jag. Dom har legat i lådan sedan dess för jag tyckte dom såg så obekväma ut med alla tår... och jag visste inte riktigt när jag i ärlighetens namn skulle ha användning av så randiga och färgglada strumpor... men här om dan när våren slog till och alla byxor var i tvätten förutom ett par jeans med lite kortare ben så tog jag fram dom! Mina fördomar kom genast på skam för alla dom där tårna var inte alls obekvämt (även om det tog längre tid att få på sig dom än med vanliga strumpor) och riktigt snygga var dom också! Så fram för fler randiga strumpor!

Vindens skugga

Jag har inte skrivit på ett tag, det har varit mycket att pyssla med och vädret har ju plötsligt blivit kanon! Och sen har jag läst Vindens skugga. Ack, vilken bok! Jag läste och läste för att få veta mer men ville samtidigt aldrig att den skulle ta slut. En del böcker är sådana, inte många, men några. Vindens skugga utspelar sig i Barcelona i början av 1900-talet (och runt krigstiden). Den är skriven av Carlos Ruiz Zafón och förutom den fantastiska historien så är alla platser och namn på spanska ljuv musik för en som mig, en som älskar språket! Jag ska inte skriva så mycket mer än att ni måste läsa den! :)

Shopping i Ullared

Igår var vi på Ullared. Jisses! Jag var helt slut när vi kom hem men då hade vi också varit borta HELA dan... Men vad kul det var! Jag minns någon gång i början av 90-talet då vi var på semester i krokarna av Varberg och åkte till Gekås i Ullared för att besöka detta fenomen, som det var för oss som bodde mer norrut (Stockholm). Vi köade nån timme för att komma in och väl där inne köpte jag en turkos baddräkt i bubbligt material som var väldigt modernt på den tiden... Vad jag köpte mer minns jag inte men jag tror inte vi handlade några mängder utan var rätt nöjda bara av att ha varit där! Igår var det annat, då shoppade vi loss totalt men så är livssituationen en helt annan också. Jag bor nu bara max 1.5 timmes bilfärd från Ullared, är småbarnsmamma med eget hus, det finns stora möjligheter att fynda med andra ord! Och fyndade gjorde vi. Massor av leksaker och kläder till O och en del till mig själv med faktiskt (kläder alltså) och sen det där andra man köper av bara farten, tandkräm, nya tandborstar, schampoo, servetter osv... Mest nöjd var nog svägerskan, men jag kom snart efter!

lat och fet

Ibland står det intressanta saker på mjölkpaketen. Här om morgonen fångade baksidan av mjölken mitt intresse då följande stod om förr i tiden: "det var inte modernt att vara smal och både män och kvinnor ville att det skulle se ut som att de hade mat i överflöd och latade sig hela dagarna". Härligt, då skulle jag ha platsat in där direkt! Idag är det ju tvärtom, man ska se så smal ut och så upptagen ut som möjligt. Jag har fullt sjå med att värja mig mot alla onyttiga saker som det finns att välja på i affären. Snacka om snedfördelning i världen, här har vi ett överflöd av helt meningslösa godsaker och mat för miljarder slängs varje år rakt i sophinken utan att ätas upp, man kan ju alltid äta godis sen istället.... och på andra sidan jordklotet svälter miljarder människor ihjäl för att dom inte har mat för dagen. Livet är orättvist och jag kan inte begripa att vi inte med lite logistik och ekonomi kan få ordning på denna orättvisa. Men det har väl med BNP och byråkrati och annan skit att göra. Under tiden får en del av befolkningen nöja sig med smulor medan den andra äter för mycket och kämpar för att inte bli för feta. För fetma funkar inte idag. Det funkade bara förr i tiden...

Var det julen som varade ända till påska eller tvärtom?

Nu snöar det utanför mitt fönster igen! Snön verkar inte alls vilja försvinna och snögubben som Lisa och Sebastian byggde här i måndags (med hjälp av Stefan ska ju även erkännas) står stadigt kvar och glor in på vår altan med sin lilla snöhund i kopplet. Vid det här laget hade jag tänkt lägga undan vinterdojorna och ta fram vårpjucken. Men det känns avlägset just nu. Idag tog jag i alla fall fram solstolen ur garaget och slängde en yllefilt på och satt och solade i ett hörn en stund. Oliven snusade gott i vagnen runt hörnet och är lyckligt omedveten om att våren egentligen borde vara här. Han koncentrerar sig istället på att försöka krypa vilket inte alltid är så lätt :)

82 % boknörd...