Mer vinter

Tulpantid

Nu är det tulpantid igen. Det är härligt!

Mysteriet löst...

Jag kunde inte begripa varför jag alltid har ett stort blåmärke på vänster lår men i natt kom lösningen på problemet. Oliver trillade ur sängen (ganska vanligt förekommande nu för tiden så hans snälla föräldrar hade denna gång rensta undan alla bilar o allt lego framför sängen så han slapp landa på en massa prylar i alla fall...) och jag tog honom i famnen och skulle sätta mig på hans säng för att leta efter nappen. Då satte jag mig på den där sabla #¤%/&#### brädan som sitter på sidan för att hindra honom från att falla ur sängen. Den är ju uppenbarligen helt misslyckad som funktion och det enda den gör är att ge mig ett stort blåmärke på vänster lår när jag 9 gånger av 10 lyckas sätta mig för nära den och slår i kanten. Där var mysteriet löst. Nu återstår bara att lösa Olivers vurpor ur sängen. De skulle ju undvikas om han kunde ligga still när han sover men duktig som han är så utnyttjar han 100% av sängens yta och under täcket ligger han bara tillfälligt. Vi kanske får lägga tillbaks madrassen framför/under sängen som vi hade i början. Då var det nämligen urvurpning varje natt... Eller så förlänger man brädan så den går längs med hela långsidan av sängen. Det kan lösa mitt problem också för då kan jag ju inte undgå att se den!

Kaos på Haiti

Jag hörde en intervju på radion när jag satt i bilen. Det var en läkare från läkare utan gränser på plats i Haiti. Han sa att trots sin mångåriga erfarenhet från just katastrofer var det här det värsta han hade sett. De var tvungna att operera mitt på gatan och tvungna att ta jobbiga beslut om vilka som ska prioriteras eller ej, som de med bukskador. Vad händer med dem frågade reportern, de dör svarade läkaren krasst, vi måste göra prioriteringar i det här läget, det är hemskt, men det måste göras. Ja sånt gör ju att ens egna problem plötsligt känns ganska futtiga. Vill ni hjälpa med pengar så sms:a LIV till 72990 och skänk 50 kr till Läkare utan gränsers fond för akuta insatser.

Pinocchio täpper till

Pinocchio gör entré. Han täpper fullständigt igen ingången till biblioteket. Ingen kommer in, ingen kommer ut. Alla får ta personalingången vare sig man jobbar här eller ej. Otroligt cool tavla som kallas Pinocchios avtäckning av Kari Palmqvist.

Nonstop? No no!

Jag vet inte riktigt hur man ska tolka den här skylten. Men som det desperata chokladhungrande monster som jag är så kändes den riktad till mig: vill du ha non stop? NO NO! STOP!!!! Bra eller dåligt? Hm, vet inte exakt...

Blå

I morse var himlen sådär otroligt blå och Gustav Adolfs kyrktornblev en cool silhuett. Tyvärr hade jag bara mobilkameran till godo så det blev blurrigt, men det blå är ju kvar! :)

En studie i snö...

Idag var det andra dagen för Oliver på nya dagisavdelningen. Det känns både bra och dåligt, det blir säkert jättebra men helt plötsligt känns det jobbigt med nya fröknar (som säkert är jättebra) och mindre lokaler (hur tänkte dom då?) och större barn (fast visst är det eg. bra att blanda åldrar?). Idag vinkade jag av honom och lät honom vara där utan mig en timme. Då passade jag på att ta grusgångvägen från Sjömarken bort till Sandared och tillbaka. Ungefär efter avfarten till Björvik och gaml Mio möbler så smalnar vägen av lite och träden står tätt på båda sidor. Det var som att kliva in i ett sagolandskap, ett vintrigt Narnia - rätt ut genom garderoben. Lövträden orkade inte hålla uppe den tunga snön och föll lite tjusigt in över vägen. För en gångs skull hade jag kameran med mig så jag tog några foton, här kommer en studie i snö. Och hur hade det gått för Oliver? alldeles, alldels utmärkt. Imorgon blir det både lunch och vila med.

And then...

Jag har suttit här ihopkurad i min yllesjal några kvällar och läst Den förlorade symbolen av Dan Brown. Och det känns som jag förlorat rörelseförmågan i kroppen, jag är stel som en pinne. Boken har 133 kapitel!!! och jag säger det jag alltid säger... han borde koncentrera sig på att skriva filmmanus i stället för det är upplagt på precis det sättet. Varje kapitel avslutats med hjärtat i halsgropen och ett stort aha-utropstecken! Överhuvudtaget är det väldigt många superlativer i den här boken och finns det verkligen inte en enda liten dammig skrift eller uråldrig mytologisk krönika som huvudkaraktärerna faktiskt inte har läst och dessutom minns i detalj? Fascinerande för mig som inte ens kommer ihåg vad jag skrev på inköpslappen för en kvart sen som nu ligger på köksbordet hemma medan jag befinner mig i köttdisken på Ica... Fast det är klart, på den lappen står ju inga världsomvälvande svar på mänsklighetens gåta direkt. MEN, säga vad man vill om Dan Brown. Han är påläst och kunnig och skriver rafflande spännande (även om just den här boken stendog medan det ännu var ett antal kapitel kvar) och någonstans inom en så föds ett litet frö som intresserar sig för hans mysterier. Mer än så skriver jag inte, ni kan istället läsa alla tonvis av recensioner som finns på nätet.

Save my planet!

Efter det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn, den vilda jakten på vargen och all energiförbrukning så har Oliver bestämt sig för att hjälpa till på sitt sätt. Med Save my planet-tröja så läser han på om alla djuren och så tog vi pulkan till återvinningen och återvann plast och glas. Det känns bra att kunna dra sitt strå till stacken. Jag försöker få honom att förstå att han kan bidra ännu mer om han bestämmer sig för att skippa blöjorna och gå på pottan istället. Men se det vill han inte lyssna på. Man kan ju inte gå hur långt som helst!!!

Zoombies eller??

Efter Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist ville jag läsa något mer av honom. Det blev Hanteringen av odöda. Fantastisk titel men stor zoombievarning på baksidan. Och visst finns det zoombies i boken, eller "omlevande" som de kallas. Men som vanligt så placerar Lindqvist in handlingen bland precis vanliga människor som dig och mig. Han vet hur han ska få den mest osannolika händelse möjlig i våra tankar. En ofattbar varm och elektrisk natt i Stockholm händer plötsligt det som inte kan hända, de döda vaknar till liv. Fast liv är att överdriva eftersom de är som zoombies, fast inte blodtörstiga och illvilliga sådana. Bara som kroppsliga paket med döda ögon, som rör på sig. Detta ställer naturligtvis allt på sin spets. Vad gör man nu? Hela Danderyd fylls av dessa "odöda", de vaknar till liv i bårhusen, man gräver upp gravar på kyrkogårdarna och militären kallas in. Här får vi följa några personer vars nära och kära nyligen har dött, de är redan mitt i sitt sorgearbete och så händer det här. Hade det varit en opersonlig berättelse om galna zoombies hade den varit lättare att läsa. Nu var det istället ganska tufft att läsa om framförallt den lilla pojken Elias som grävs upp ur sin grav av sin morfar. Han är sig inte lik längre eftersom huden har torkat och blivit som pergament och han luktar illa och ser allmänt anskrämlig ut, han är ju ett lik, men han är också Elias, den lilla kille som dog av en olyckshändelse och som både hans morfar och mamma skulle göra vad som helst för att få tillbaka! Men finns Elias fortfarande där inne? Man kan tycka att flykten som Elias morfar och mamma gör är fullständigt vansinnig men samtidigt, vad gör man inte för att få den man älskar mest tillbaka? Usch, det var tuff läsning tycker jag men jag gillade boken, även om jag hatar zoombies :)

Halvblodsindiansliv

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvblodsindian är en bok jag längtat efter att lägga vantarna på. Dels för att det är en ungdomsroman och dels för att den handlar om indianer vilket är något som jag alltid vill läsa om :) Boken är skriven av Sherman Alexie och är baserad på hans eget liv då han liksom huvudpersonen Junior föddes med vattenskalle och gavs dåliga odds för att överleva. Men han klarar operationen och trots vissa fysiska men så är han ingen dumskalle, tvärtom. I boken är Junior bra i skolan, problemet är bara att hans skola i reservatet är kass. De har urgamla läroböcker upptäcker han när han ser sin mammas flicknamn skrivet i en av dem. Allting i reservatet är sådär, det finns ingen chans att bli något, att satsa på sina drömmar. Han bestämmer sig därför efter ett råd från sin lärare att lämna reservatet och gå i en "vit skola" istället. Från början är allt upp och ner, han passar inte in och efter att ha lämnat reservatet betraktas han som en förrädare bland indianerna. Hans bäste vän Rowdy överger honom och han vet inte riktigt vad han ska göra. Men det går bra för honom på den nya skolan, efter en del bråk inger han en viss respekt hos de vita kidsen och får nya vänner och hamnar i A-laget i basket. Det blir en boost för självförtroendet och han trotsar alla fördomar och gruff och går sin egen väg. Boken är skriven med en stor portion humor men med underliggande tragik kan man väl säga. Livet i de flesta indianreservat är idag inte riktigt vad det borde vara och de flesta indianer har som han skriver - inte en chans. Han berättar på ett personligt sätt om ett av de allra största problemen - spriten. Hans egna föräldrar är alkoholister och de flesta andra med. Men man kan ta sig loss från livet i reservatet om man orkar och är modig nog! men det är få förunnat. Boken är även kryddad med roliga och fyndiga serieteckningar av Ellen Forney och bidrar till både humorn och tragiken. Läs den!

Mons igen...

Jag har läst Mons Kallentoft igen och denna gång den första delen Midvinterblot. Det gick bra att vända på steken faktiskt. Jag gillar ju deckare så den här slank ner fort. Det som jag uppskattade mer med denna efter Sommardöden är kanske hans författarstil. Att han väver in tankar och funderingar från huvudkaraktärerna och då främst från kriminalinspektör Malin Fors. Det är ju ett hyfsat vanligt grepp att mördarens tankar finns med i deckarna men här får offret en ganska framträdande roll och även som sagt de som ska lösa fallet. Lite nice. Jag slukar (mestadels svenska) deckare i parti och minut så därför kändes det skönt att börja på nästa bok som jag läste ut igår kväll, mer om den sen. Jag har även läst Middagssällskapet men den ska vi diskutera hos Emma om några veckor så det är väl bäst jag håller flabben till dess (underbart uttryck). Over and out.

Det goda livet och det nya året...

Man vill ju ha ett gott liv. Och nu är det nytt år, och nya tag. Det motsäger sig själv lite grann men är det så egentligen? innebär inte en bättre hälsa ett godare liv? Det enda jag tänker på är mat, mat, mat godis, godis, bullar osv... men det goda livet kanske helt enkelt innebär att man försöker leva ett så gott liv som möjligt - på ett bra sätt? Ja det får år 2010 utvisa helt enkelt. Jag brukar inte avge nyårslöften för dom håller jag aldrig men inför detta året gjorde jag en kompromiss. Jag lovade att försöka satsa mer på bättre mat och motion. Man kan ju bara göra så gott man kan! Jag hoppas att jag kommer att ha en sån här avslappnad inställning till livet som Oliver har på bilden. Det är så det ska vara. :) GOTT NYTT 2010!

Bästa klappen!

Och precis som att tomten hade fått min önskelista och läst min blogg så fick jag den här dvd-boxen i julklapp! Familjen Macahan såklart! härligt. Nu är min ledighet räddad!

Jul

I år var julen lite roligare för Oliver. Han hängde med lite mer och tyckte det var kul med alla paket (det som var i och inte bara pappret) och sen var det ju härligt att få träffa hela tjocka släkten och alla han gillar i omgångar. Och tomten var han inte alls rädd för. När tomten frågade vad Oliver hette svara han "Ålle" snabbare än blixten och den frågan har han aldrig ens bemödat sig om att svara på förut. Han visste nog att det gällde att hålla sig väl med tomten :)

GOD JUL!

Blandband rules!

Det är inte för inte jag saknar mina blandband. Där var mixen av låtar väl genomtänkt och efter ett antal år av blandbandsmixande så kunde jag verkligen min sak. Att lyssna på random på min ipod shuffle är inte alls samma sak, låtarna som följer på varann funkar inte ihop och jag hoppar ständigt framåt, sökandes efter den låt som jag vill höra. På mitt blandband ville jag höra ALLA låtar, och precis i den ordningen. Hm, dagens i-landsproblem kanske... det som däremot är bra med ipoden är att man "återupptäcker" en del musik man knappt lyssnar på längre. Jag brukar slänga in ett antal skivor och då blir det vad det blir. Just nu är det Tori Amos som jag upptäckt att jag saknat, henne måste jag lyssna mer på.

Halva liv

Jag har läst Mats Strandbergs Halva liv. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, å ena sidan är den bra - upplägget är bra och ämnet likaså. Men, ibland känns den lite halvkasst skriven och på slutet undrade om jag inte istället fått med mig en Camilla Läckberg-deckare hem. Jag är lite kluven men tycker nog att ni ska läsa den ändå :) Den handlar om Jessica som mått ganska dåligt efter en abrupt avslutad relation där pojkvännen bokstavligen gick upp i rök. Plötsligt dör hennes farmor Viola och hon åker till Skåne för att närvara på begravningen och bestämmer sig för att bo kvar i huset över sommaren. Av grannen får hon veta att farmodern skrivit en dagbok åt Jesssica för att berätta sin historia, för att berätta "sanningen". Under läsandets gång får Jessica inte bara uppleva sin farmors hemliga liv utan hon börjar även fundera över sitt eget.

Trångt

Väldigt många människor på mycket liten yta, jag pratar naturligtvis om Bergs kaffe och tehandel. ALLA ska köpa julte och kaffe sista dagarna före jul, även jag :) Det positiva är att det luktar så gott där inne.

Får!

I dessa Tiger Woods-dagar är det ju lite kul att ropa fååååååååååååååår!

Magsjuka är inte kul

Jag har upptäckt att jag med årens gång blivit himla gnällig när jag är sjuk. Lite som när en kille är förkyld-reklamen. Men att få magsjuka är verkligen inget kul. Jag har inte haft det sen jag var barn vilket man ju får vara oerhört tacksam för och Oliver har aldrig kräkts (mer än vanliga ordinära mjölkspyor när han var pytte) så jag blev verkligen tagen på sängen kan man säga. Nu är vi två friska, men den tredje har fallit. Han ligger på soffan och ser grön ut i ansiktet. Oj oj oj som Oliver ropade i tisdags natt. :)

Jag fattar fortfarande inte grejen

Idag har Oliver och jag sett I drömmarnas trädgård igen och jag fattar fortfarande inte ett smack... Det är för mig fullständigt obegripligt. Liksom att kalla saker för Ninky Nonken och Pinky Ponken... Och varför är det i stort sett samma avsnitt om och om igen??? AAAAAAAAAA Men ungarna älskar det och det kanske inte är meningen att jag ska förstå. :)

Nu är det jul igen

Tomtar på loftet? nä bara små tomtar på dagis, hehe

Finanskrisen påverkar tonårsekonomin

Den upphetsande rubriken låg och väntade när jag loggade in på Nordea för att se hur mycket pengar jag har kvar att köpa julklappar för, alternativt åka till IKEA... Undrar om någon går in och läser den artikeln? Förmodligen alla utom jag så jag får sitta här och skämmas för att jag klankar ner på ekonomin...

Borta bäst

Sara Kadefors är mästare i att beskriva de där lite udda, konstiga och stundtals obehagliga människorna som man liksom inte vill kännas vid. De som inte passar in och gör som man har tänkt sig. Karaktärerna i boken Borta bäst är inget undantag. Det handlar om Sylvia som bor i sin bil utanför IKEA och snyltäter halvätna mackor, dricker gratis kaffe, utnyttjar de på morgonen renstädade toaletterna och sover en stund på IKEAS sängavdelning. Varför Sylvia lever så här tar ett tag i boken att komma fram till och jag förstår nog aldrig riktigt varför egentligen, hon har helt enkelt flippat ur. Och genom boken får vi följa Sylvias möten med andra obskyra personer i samhället. Mest intressant tycker jag hennes vänskap med langaren Lisbeth är. Fast jag undrar om inte namnet Lisbeth börjar bli överanvänt i svensk litteatur. Handen på hjärtat, hur många kvinnor under 40 heter egentligen Lisbeth idag???? hm. Ja det där blev ett litet sidospår och för att göra en lång historia kort så lämnade den här boken inte riktigt samma obehagskänsla efter sig som Kadefors förra, Fågelbovägen 32, där jag fortfarande får rysningar när jag tänkter på huvudkaraktären. Jag gillar Sara Kadefors böcker på ett konstigt, nästan oangenämnt sätt. Hon lämnar ingen oberörd.

Hatten på!

Presidentvalet i Bolivia är i och för sig intressant men mest nyfiken är jag på hur kvinnan på bilden får hatten att sitta kvar på huvudet! Imponerande.

Drömmen om Macahan...

Tänk om man ändå fick den här i julklapp, då är lyckan total! :)

Med hjärtat i halsgropen

Efter att ha känt total avsaknad av spänning inför upplösningen i Bodströms bok Rymmaren så klappade hjärtat hårt hårt när domarna skulle avkunna sin dom i Gianrico Carofiglios italienska bok På sannolika skäl. En härligt skriven deckare om advokaten Guido Guerrieri som kämpar i rättssalen för den senegalesiska kringvandrande försäljaren Abdou Thiam. En till synes omöjlig kamp att vinna. Guidos egna nervösa sammanbrott efter separationen med sin fru går som en röd tråd genom boken och gör honom ytterst mänsklig som karaktär. Det är mycket jag gillar med den här boken, det korthuggna språket, alla Guidos tankegångar och funderingar och alla karaktärer. Och så historien såklart! Däremot förvånade det mig mycket att det förekom så många "favoritböcker och favoritlåtar" som är amerikanska. Mina fördomar om Italien är att man älskar den inhemska kulturen när det gäller det mesta och att man inte direkt sneglar åt USA, men det är ju som sagt mina fördomar :) Författaren är rätt okänd i Sverige tror jag men han är en välkänd maffiakämpare i Italien och har skrivit fem deckare, alla utspelar sig i hans hemtrakt Bari - som hör till regionen Apulien. En skön deckare.

Superhjältejul

Cyndee Peters dök upp i årets julkalender, vilken överraskning! hehe men nu har superskurken Gjerta tagit över. Hoppas julkalendern blir skoj, det här var ju bara första avsnittet. Nu ska jag öppna min chokladkalender.

Bodström och skrivandet

Igår läste jag ut Tomas Bodströms Rymmaren. Jag har surfat på nätet efter recensioner på boken och alla verkar enstämmiga, Bodström är ingen litterär gigant direkt. Men han vet ju vad han pratar om när det gäller rättsväsendet, regeringen och kriminalvården. Det här är ju kanske en extrem bild av allt detta (hoppas jag innerligt) men det märks att han är politiker och har varit justitieminister. Boken blir ganska sågad på många håll men jag vet inte om den är sämre än Liza Marklunds deckare t.ex. Lustigt men träffande nog är det hon som rekommenderar boken på omslaget... Men inget litterärt mästerverk direkt och jag är inte direkt kompis med hans gestaltning av karaktärerna i boken heller. De är ganska stereotypiska och förutsägbara. Det enda roliga är egentligen att han ger sig själv en skrapa i boken då han beskriver hur dålig hans egen presskonferens efter Göteborgskravallerna var, lite humor har han allt. Jag är ju ett stort fan av svenska deckare som ni säkert har märkt vid det här laget men just Bodströms kan man faktiskt hoppa över. (precis som Liza Marklunds enligt min mening)

Alla kan Beatles?

I dag lyssnar jag på the Beatles i bilen. Lustigt nog kan jag nästan varenda låt. Det fick mig att undra om alla kan det eller om jag tillhör den sista generationen som minns låtarna. Misstänker att de födda efter John Lennons död 1980 inte har så bra koll. De föddes ju dessutom rätt in i Noice och Gyllene Tider-eran så vad hade dom att välja på liksom? :) Det är bara att drilla Oliver i Beatles, Johnny Cash, hela Motownköret och lite annat smått och gott. Just nu oroar det mig mest att han kommer att lyssna för mycket på Mora Träsk som jag avskyr. Fast det är ju en period som brukar ha gått över i tonåren. hehe

Den vilda jakten på vaccinet...

Igår blev Oliver till slut vaccinerad. Efter två misslyckade försök där vaccinet snopet tagit slut så var det dags igen. Jag var i god tid och det var många andra med... men vi fick en nummerlapp, Oliver fick en spruta och sen åkte vi hem och åt glass. Men lite rörigt känns alltihop, rörigt med vaccintillgången framför allt. Förstår att det inte är lätt för vårdcentralerna men vem är det som portionerar ut vaccin och hur mycket till 0lika vårdcentraler? Det var mest unga vuxna där och några små barn, de vuxna vaccinerades på löpande band, var knappt inne två minuter på rummen ens. Barnen däremot tar ju av naturliga orsaker lite längre tid. Jag hoppade över att vaccinera mig själv, jag inväntar snällt den tid jag har fått på jobbet. Man vill ju inte vara ett hjärtlöst svin som Jonas Gardell skrivit så roligt om i sin dagbok. :) När är egentligen den rätta tidpunkten att vaccinera sig? svårt att säga, mamma tror att hon och pappa kommer att hinna få influensan långt före dom får vaccinet, för det lär knappast bli dags för 70+ än på ett tag... och ska man som äldre ta vaccin för den gamla vanliga influensan också? Hm, många saker har sagts om svinis, många lugnande, många lite oroväckande, många roliga och många fullständigt galna. Här är några:

• Sverige har sålt jättemycket vaccin till USA, därför är det slut hela tiden
• läkemedelsföretagen kommer att bli miljardärer av allt sålt vaccin
• influensan har muterat så vaccinet är helt verkningslöst
• om man bara äter fettbaserad kost klarar man sig från att bli smittad
• man börjar gå baklänges om man tar vaccinet
• 3000 västsvenska tidningsbud får varken julbord eller juklappar i år av rädsla för svininfluensan
• ett hemligt sällskap tänker döda 80% av jordens befolkning och vaccinet är första steget

Ja som ni märker finns det gott om åsikter om svinis. Vi vet aldrig vad som väntar bakom knuten, kanske får vi alla knorr på svansen till slut? Är det därför det är så många barnboks- och filmfigurer som är grisar, är det en konspiration månne? försöker de ta över världen? Den som lever får se helt enkelt. Om vi nu bara får det där sabla vaccinet nån gång. :)

Sanningen om IKEA?

Jag läste precis ut Sanningen om IKEA av Johan Stenebo som jag flaggat lite för innan här i bloggen. Den var ungefär lika rolig som framsidan. Samtidigt är det ju naturligtvis spännande att läsa om vad som händer bakom kulisserna i IKEA och hur Ingvar Kamprad egentligen är. Det som saknas i den här boken är kanske framförallt någon sorts skrivartalang. Det är klart att jag inte hade några förväntningar på en fantastisk litterär upplevelse eftersom det är tydligt att här är det storyn som gäller, fakta - eller Johan Stenebos fakta i alla fall... Men boken är ganska torftigt skriven och ibland förlorade jag mig helt i företagssnacket, koncerner hit, styrelser hit, bolag åt ena hållet och en massa titlar åt andra hållet. En annan störande grej är meningen - vi ska återkomma till den eller det längre fram i boken, men först... Det känns lite uttjatat efter ett tag, som om vi måste få all förhandsinformation i bokens första kapitel för att orka hålla oss kvar till slutet... Men visst, fenomenet IKEA och dess grundare Ingvar Kamprad fascinerar. Hur har ett företag kunnat bli så stort? och hur kan det styras så fundamentalt av en enda person? Och hur kan de inom ledningen vara så oerhört skickliga inom vissa områden och så katastrofalt inkompetenta inom andra? Kanske är svaret ändå Ingvar Kamprad, han verkar vara en väldigt speciell person som driver sitt företag med järhand - på sitt sätt. Tänk om man fick vara en fluga på väggen i hans närvaro några veckor, i och utanför arbetet. Fascinerande läsning är också hur absolut ingenting lämnas åt slumpen i varhusen, allt för att vi kunder ska handla så mycket som möjligt. Det är ju i och för sig ingenting nytt, det görs i alla butiker och försäljningssituationer men just besöken på IKEA har ju någon sorts djupt rotad tradition hos oss svenskar. Tänk vad lurade vi blir! he he Men faktum kvarstår, IKEA är ju billigt och roligt och allt det där och jag lär nog fortsätta göra mina inköpsresor till Kållered men jag tänker hålla ett extra öga på IKEAs miljöpolicy och insatser för bättre arbetsvillkor i produktionsländerna. Ett så stort företag med den omsättningen och vinsten är bara tvungen att bli bra på de områdena.

En fet deg...

Igår bakade jag lussebullar. Bakning är inte min starka sida så därför brukar jag mest göra kladdkaka (som ni på jobbet vet...) men lussebullar är lite av en tradition. Särskilt som jag bara bakar med saffran för att försöka få boråsarna och göteborgarna i min nya släkt och bektantskapskrets att inse att det är görgott! :) och saffran luktar så härligt när man öppnar påsen, då blir det plötsligt jul. Och idag har jag fått in min första önskelista inför julen från systerdottern Lisa 9 år, jag vet inte vad hälften av grejerna på listan är i och för sig men det löser sig :

Gotland forever

Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt hör inte till en av hennes bästa böcker kan jag nog säga utan att ljuga nu när jag har läst ut den. Men att läsa om ett somrigt Gotland i det här ständiga regnruskiga novemberBorås gör mig lite lättare om hjärtat. Den dagen jag vinner mina 43 miljoner är en liten stuga på Fårö eller Ljugarn något som står högt upp på listan, tillsammans med en liten vindslägenhet uppe på Klinten någonstans. Ja drömma kan man alltid. Och minnas. Varje gång jag kommit med nattfärjan och anländer till Visby en solig tidig morgon, eller alla de gånger vi bott på Norderstrands camping i nåt litet tält och promenerat strandpromnaden från centrum utåt campingen medan solen gått ner över havet nån sen kväll. Eller den sommaren vi badade i vågorna på Sudersand i augusti då alla turister åkt hem och det faktiskt var varmt i vattnet! Eller alla dom gånger jag ätit pasta på det goda pastahaket i Visby eller handlat batiktröjor i källaraffären mitt i stan. Eller varför inte den gången jag var tvungen att ta ett tårdrypande farväl av mina kompisar och ta nattfärjan hem tidigare bara för att fixa den där omtentan i konstvetenskap... Ja minnen från Gotland har jag gott om, hoppas jag får uppleva fler!

Rättelse

Jag får nog rätta mig själv i mitt tidigare inlägg, läste inte så mycket om Man Booker Prize men såg sen att Nadime Gordimer vann det 1974 så jag missuppfattade nog hela man-grejen :) Men då vet ni det! och jag...

Sammankomsten

Jag har läst irländska Sammankomsten av Anne Enright. Den belönades med Booker-priset som visst egentligen heter Man booker prize. De hade jag ingen aning om men tydligen har dom tänkt om och det skramlar några kvinnor på slutet av listan. Jämställdheten kom till slut ikapp... Hur som helst, vad tyckte jag då om denna? Det ska vi prata om i bokcirkeln på tisdag men jag kan redan nu avslöja att den inte hör till det bästa jag har läst... Jag förstår faktiskt inte riktigt att den fick pris... Så var det med det, jag går raskt vidare med nästa bok i högen och det blev Den dubbla tystnaden av Mari Jungsted. Deckare från Gotland där jag börjar närma mig upplösningen... Sen måste jag snabbt läsa Sanningen om IKEA av den före detta anställda Johan Stenebo eftersom det är kö på den. Och så ska man ju hinna baka lussebullar också. :)

Jasså redan?

Är det redan dags för semlor alltså? lite tidigt tycker jag. Jippi, yummie tror jag Stefan tycker om det... :)

Posten har redan börjat!

Ha! kolla vad jag såg i Knalleland idag, Posten har redan påbörjat sitt arbete med en hög och en låg brevlåda bredvid varandra. Tyvärr hade jag inte tid att stanna och invänta brevbärarna för att se om det var en kort och en lång...

Jag har en plan...

Postens nya höga brevlådor får kritik. Tänkte väl det när jag såg dom och själv reagerade på at jag knappt nådde upp. Där överdrev jag lite men det är inte så att man direkt kan skicka lilla Kalle 6 år och posta ett brev eftersom han inte når, eller de rullstolsburna, eller kortvuxna... Men, det finns ju en anledning till de här höga postlådorna säger Posten, de är till för att de anställda inte ska få ont i ryggen, det är alltså en arbetsmiljöfråga. Men då har jag en lösning! Jag har en plan. Varför inte ha två brevlådor bredvid varandra, en hög och en låg. Och så turas ett arbetslag om att tömma, där en är kort och en är lång! Det problemet löste jag ju galant! Men Posten tänkte inte så långt, det är inte direkt Postens år i år, eller förra året, eller året före det... När var det egentligen Postens år? När hade de sina glansdagar? Var det när Ponnyexpressen började på 1800-talet eller var det när jag och samtliga i min klass hade brevkompisar överallt i början av 1980-talet? De borde ju ha fått ett uppsving när näthandeln kom igång på allvar här för inte alltför många år sen. Men då började samtidigt en massa transportföretag sno kundernas paket så det gick inte så bra för Posten det heller. Ja vi får se, kan 2010 bli Postens år månne? Jag är tveksam... och exakt hur många gånger har jag skrivit Posten i det här inlägget egentligen? Många frågor blev det...

Vitt vitt vitt

I lördags var vi på hem och villamässan i Göteborg. Vårt mål var att hitta några trappleverantörer och prata med. Det gjorde vi också så nu vet vi lite mer än innan, men faktum kvarstår att trappor är attans dyra. (Oliver har provgått de flesta) Vi kollade även lite på takfönster och annat och konstaterade att det mesta folket befann sig på heminredningsavdelningen. Och att det är inne med badtunnor, bastuhus och gigantiska jacuzzibadkar. Innan vi gick ut kunde man köpa billiga inredningstidningar så jag plockade på mig några. Nu har jag bläddrat igenom de flesta och det är ju en del jag köper annars också ibland. Det vet ni ju sen tidigare. Det som var så slående nu när jag läste dom var att alla dessa hem ser precis likadana ut. Det är nytt och vitt vitt vitt, det ingår en stor maffig soffa (vit kanske?) och moderna kök och badrum i vitt och svart kakel. Allt är städat, propert och vitt. Det finns ingen variation och ingenting som säger vem som egentligen bor där. Särskilt kul är det att se barnfamiljers hem där det inte finns en enda leksak framme utom möjligtvis en snygg gammal antik bil eller gunghäst. Hm, var har dom garderoben där dom stoppat undan allt i panik innan fotografen kom undrar jag, eller kan man verkligen ha det så??? Undandtagen i de här tidningarna var faktiskt ett hem med mycket färg och mönster men på ett snyggt sätt, och hemtrevligt. Och ett kök i plywood och betong som var precis så fult som det låter, men det var åtminstone originellt... Frågan är nu om man blir inspirerad av dessa vita och snygga hem? Svar nej, jag känner mig inte ett dugg sugen på att göra nåt. Det är inte det att det är fult på något sätt, men det är ofta intentsägande och opersonligt. Fram för mer feeling! Men hur man får det låter jag vara osagt för det är ju som sagt väldigt olika, en smaksak. Och innan jag får kommentarer så kan jag meddela att jag gillar vitt, vi har massor av vitt hemma, men en hel del annat med :)

Historikern

Igår låg jag på soffan och läste till 01.00. Jag kände att det är nu eller aldrig om jag ska läsa ut den här boken. Nu låter det som jag hade fått en riktigt tråkig bok på halsen men tvärtom! bara det att den var så detaljrik och hade så liten text så det tog helt enkelt tid att läsa ut den. Så vad är det jag har läst? Historikern av Elizabeth Kostova. Och efter det förra sömnplåstret Presidentens hustru rivstartade den här boken och kändes spännande och intressant direkt. Det visade sig bli en historia som ringlar sig genom tid, ändlösa bibliotek och genom östblockets länder. Jag gillar den starkt men så är jag också en sucker för lite spännande äventyrs- och spookyhistorier. Det som är spooky i den här berättelsen är att det handlar om Dracula, vlad Dracul, Pålspetsaren Vlad Tepes, (icke) kärt barn har många namn... Vissa (som Emma t.ex.) skulle nog tröttna ganska omgående eftersom den som sagt är väldigt detaljrik och ibland omständlig men jag gillade sättet den var skriven på och gillade även konstellationerna av alla möjliga och omöjliga karaktärer som dök upp under resans gång. Och utöver spänningsmomentet kändes det lite befriande att för ett ögonblick glömma allt vad Internet och open access och digitaliserat material heter. Här gäller det att ta sig direkt till källan som oftast är ett litet gömt obskyrt arkiv eller storslaget imponerande bibliotek någonstans i världen. Det enda i den här historien som oroar mig lite är att Drakula verkar ha särskild smak för bibliotekarier, arkivarier och historiker. Det bådar inte gott för vår yrkeskår :)

Jag älskar tandläkaren!!

Eller ja det gör jag kanske inte, men i jämförelse med tandhygienisten så... Idag hamnade jag nämligen där igen helt oförhappandes. Tydligen är min tandsten av yttersta vikt att få bukt med. Som vanligt spratt tandsten och blodet rann... vilken tortyrmetod! Hellre lagar jag fem hål på raken hos tandläkaren. Nu är det i alla fall över och jag har lovat att införskaffa en elektrisk tandborste. Hoppas det fungerar bättre, annars flyr jag landet nästa gång en kallelse kommer.

Tre små grisar

Är det inte får så är det grisar. Eller nåt annat. Dom här tre små grisarna hittade jag i sängen i natt vid olika tillfällen. De är väldigt väldigt små, men jag lovar att dom känns att ligga på ändå...

Alldeles för lååååång....

Jag har läst Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld. Den är 569 sidor lång men borde vara max hälften... Det lät så lovande på baksidan - Alice, bibliotekarie och demokrat från en ganska blygsam bakgrund möter den charmige och festglade Charlie från en förmögen och välkänd republikansk släkt. Lite senare vinner Charlie presidentvalet och Alice ställs in för svåra val i livet... Ja, det enda den här boken innehåller är 569 sidor tantsnusk blandat med många och långa och omständliga tankegångar och händelser som gör den sååååååååå trååååååkig! Med andra ord, läs nåt annat...

Får på rad

Här står fåren på rad i Olivers rum. Efter att ha hittat min och syrrans gamla bondgård i en kartong i garaget finns det nu förutom tusen bilar i Olivers rum - även tusen olika djur... Många får fanns det och vad kan vara bättre än att göra som på Olivers vis, rada upp dom på en lång rad! Det är många rader av många olika typer av saker hemma hos oss, allt ska radas upp och organiseras. Kommer han att bli en bibliotekarie månne? Eller kanske en kinesisk vakt på flygplatsen i Peking som vill ha raka led fram till passkontrollen... Det är antingen eller känner jag.

Världens godaste kaffe på Preem?

I dag kunde man läsa i tidningen att dom serverar världens godaste kaffe på Preem, lika gott som i Italien :) Det låter ju inte illa! frågan är om miljön är lika mysig, går det att jämföra kaffe i en pappmugg på macken mot en härlig kopp på Piazza Navona i Rom? Nja, kanske inte, men man får ju inte vara för kräsen.

Det händer mycket...

Det händer mycket när man är borta några dagar. Nu är det fritt fram för homovigslar i kyrkan, vilket jag stödjer fullständigt. Ny asfalt är lagd nerifrån affären hela vägen upp till oss, något som jag också stödjer fullständigt :) Oliver lägger sina lite svårare pussel utan problem, det går lätt som en plätt för pusselmania-killen. Asterix fyller 50 och den konstiga anti-pollutionlampan i bilen har åter tänts. (tur att det är dags för service). Jag har hunnit läsa tre böcker också med all väntan på flygplatser och annat. Först ut var en för mig okänd bok som heter Gråt inte över spilld mjölk, skriven av Anitha Bondestam. Vid första anblicken såg den ut att handla lite om Tyskland vilket jag tänkte kunde passa bra. Men den visade sig mest handla om insideaffärer och hur man kan fiffla med konton, avtal och mysko paragrafer. Rätt så bra bok faktiskt, även om jag nog inte riktigt hängde med i alla svängarna kring ovan nämnda transaktioner... Jag klämde även snabbt svenska folkets debutroman - Dimridåer. Ett projekt där svenska folket har röstat på 700 bidrag från just svenska folket och en bok har satts ihop med tio kapitel av olika författare. Lite som den gamla "jag börjar skriva historien här så fortsätter du-prylen". Det blir lite därefter med snabba konstiga vändningar i storyn, a la Desperate housewifes. Men ändå lyckas den röda tråden hållas genom hela boken och man blir verkligen nyfiken på hur det ska gå för alla! Ett kul projekt. Sen har jag även läst Viveca Stens deckare I de lugnaste vatten som utspelar sig i Sandham. Helt ok tycker jag och jag kommer självklart läsa fortsättningen. Men snart blir det svårt att hålla isär alla svenska och nordiska deckare, dess författare och deras karaktärer. Allting går liksom ihop och jag får vända många gånger på böckerna nu för tiden för att komma på om det verkligen är något jag inte har läst innan...

Home sweet home

Nu har jag varit i Hannover på konferens i flera dagar. Det har varit en jättebra jobbvecka och kul att se en ny stad. Men ack så skönt det var att komma hem! Den här resan har jag verkligen saknat Oliver o Stefan. Och svenska språket! :) Fast jag har träffat en del svenska kollegor naturligtvis, men annars har det mest varit engelska med konstig brytning hela konferensen och sen tyska tyska tyska för hela slanten. Tröttnar dom aldrig på sitt eget språk? Varenda amerikansk komediserie är dubbad (liksom allt annat) och det blir till slut helt absurt. Men det har varit kul att se en ny stad som sagt, trots att det med undandtag av tisdagens underbara väder har varit rätt så kallt och ruggigt. Som väntat har tyskarna en oerhört effektiv lokaltrafik, både stadsbussar, tunnelbana, spårvagn och lokaltåg trängs på liten yta. Och åker man inte något av dessa transportmedel är det cykel som gäller, cyklister överallt! Det tillsammans med ganska många stora trafikerade vägar med (i mitt tycke) vansinniga korsningar och spår överallt gör Hannover till en stad som åtminstone inte jag skulle vilja köra bil i... Vad gör man annars i Hannover? Jo man äter t.ex. Hela centralstationen var ett enda eldorado i smaskiga wursterior, bakverks och smörgåsställen och mycket mycket mer. Goda grejer överallt! Sen shoppar man, hela city är fullt med affärer och gallerior på alla håll och ledder. Bokhandlarna är stora och maffiga och innehåller allt, även supersköna bra sittplatser där man kan sitta och läsa, och café förstås. Helt i min smak! Det märks att svensk litteratur är populär i Tyskland, Stieg Larsson i topp på alla listor, Håkan Nesser lite överallt, massvis med barnböcker där figurerna heter helt andra saker som Willi Wiberg (Alfons Åberg) Pippi Langstrumpf och Findus och Pettersson...

Svenska barnböcker med nya namn...

Smaskiga bröd och bakverk..

Man röker också en hel del, även på hotellet är jag rädd. Mitt rum luktade skunk när jag kom men efter någon dags vädring gick det att sova utan att känna sig rädd för att dö av passiv rökning... Konferensanläggningen som vi var på, Hannover Conference Center (HCC) var gigantisk och full av stora och mindre salar, korridorer och hallar. Där konfererades det minsann.

Hannover Conference Center (HCC) sett från parken bakom

Men nu är det som sagt skönt att vara hemma igen och jag kan fortfarande inte fatta att jag överlevde flygningen dit i världens minsta plan, men det gick!

Hannovers egna Turning Torso?? Fast i mindre format...

Show your liquidsskylt på flygplatsen, låter nästan lite äckligt...

Det här flygplanet önskade jag att jag skulle få flyga med...
... men istället blev det det här...

Några rosor blommade faktiskt fortfarande i parken

Min utsikt från hotellet

Den längsta lindallé jag någonsin gått genom...

Jag önskar att jag inte hade...

... hört Thomas Di Levas version av David Bowies Let´s dance. Den var helt enkelt bara oerhört dålig...

Yes!

Igår när jag var hos frissan fick jag veta att jag är såååå inne just nu! För jag har min naturliga hårfärg. Yes, äntligen! jag visste väl att jag skulle bli inne nån dag...

Nej, jag tänker fortfarande inte bestiga Mount Everest eller paddla runt USA...

Igår var jag och lyssnade när Renata Chlumska föreläste i Borås. Kvällens tema var att göra det du drömmer om! Det går att uppfylla sina drömmar, om du vill tillräckligt mycket! Positiv energi med andra ord. Jag tänkte att det kunde vara bra för en sån som mig som är lat, feg och undviker allt vad utmaningar heter - att få lyssna på någon som istället ser allt i livet som en utmaning! Något man måste testa och se om man klarar av. Ingenting är ett problem utan bara en möjlighet. Jag tyckte hon vävde in allt detta bra genom att berätta om hur hon förberedde sig och laddade inför sina expeditioner. Jag fascineras över människor som Renata Chlumska, jag skulle vilja vara en själv!! Men jag kommer definitivt aldrig att bli sugen på att bestiga världens högsta berg eller paddla med iskallt saltvatten som sköljer över mig dag ut och dag in i Stilla havet för att bli första person att lyckas ta sig runt hela USA helt för egen kraft, antingen genom paddling, cykling eller gång. Nej såna utmaningar lockar mig inte, däremot blev jag efter gårdagen lite sugen på att utmana mig själv, lite mer lagom sådär. Att nästa gång inte tänka, det här klarar jag aldrig, utan istället - det här fixar jag! Det mesta sitter ju i huvdet och i att förbereda sig för det man ska göra. Vi får se vad som händer. :)

Åsa Larsson

Jag har läst Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. Att läsa Åsa Larsson känns lika tryggt som norrländskt tunnbröd och renfilé. Man vet man får och man blir inte besviken. Inte jag i alla fall! Jag gillar Åsa Larssons deckare, dom tilltalar mig och så fort jag öppnar en av hennes böcker kopplar jag av fullständigt. Men nu är den slut och det är bara att vänta på nästa.

Bibblan blir fem!

I fredags firade BLR, bibliotek och läranderesurser fem år! Det var heliumballonger, tårta med prickarna på, tal av alla möjliga och föreläsning av Sven Eric Liedman. Och självklart en massa happenings inne i biblioteket. Tårtan gick åt till sista smulan och ballonguppsläppet såg coolt ut, färgglada ballonger mot en blå himmel, på väg ut över Borås. Hoppas det blir lika maffigt när vi firar tio år!

Sara har tagit den coola bilden.

Ullared nightmare!

Igår hade Stefan fått för sig att vi skulle åka till Ullared. Han har bara varit där en gång tidigare, då var han pappaledig och det var mitt i veckan, mitt i månaden och inget folk. Igår var det därmot folk i mass vill jag lova! Regnet öste ner och vi åkte en öde och folktom väg genom Svenljunga och fnissade över skylten "varning för kanotister" och saktade ner för att titta på dom konstiga svartvita korna som var randiga, vad kan det vara för ras??? och sen öppnade sig folkmassan och parkeringen i Ullared framför oss, jisses! Stefan o Oliver letade parkering i en timme medan jag köade i regnet, hm. Konstigt nog var vi alla ändå på gott humör och inte ens trängseln inne på Ullared fick oss att surna. Vi handlade grejer, Oliver åt ostmackor och tittade på folk. Han måste nog vara världens snällaste barn eftersom han i princip inte sa ett pip förrän vi var på väg till kassan. Då hade han börjat tröttna. Han fick en glass utanför och vi käkade korv. Han höll tom humöret uppe när vi stretade mot bilen (längst bort) i motvind och regn, mitt fina prickiga paraply måste vara av ytterst dålig kvalitet för det knäcktes snabbt i vinden och vi såg alla ut som dränkta katter näv vi väl kom fram till bilen. Men Oliver ropade glatt regna, regna hela vägen. Det är ju ett ord han kan! Sen åt vi choklad i bilen hem och var lyckliga över att vi hade överlevt vår första (och sista?) Ullared nightmare...

Nasse är återfunnen

I morse hittade jag Nasse på ett högst oväntat ställe. Pusselbiten med Nasse på som varit försvunnen i evigheters evigheter låg snällt och väntade på att bli återfunnen i ett glasögonfodral i skåpet i hallen. Hm, jag är ganska säker på att jag inte lagt honom där i alla fall...

Lady

Idag blev jag kallad Lady av korvgubben. Det är sånt som höjer hela dagen på nåt sätt :)

Bländad

I morse blev jag bokstavligen helbländad av solen över Viaredssjön. Jag åkte bussen till jobbet och sjön var blank som en spegel och solen var verkligen plågsamt stark. En dag med blå himmel och dis över sjön. En dag man skulle vilja vara ledig på :)

Nästan läst...

Jag har nästan läst Anhörig av Katerina Janouch. Jag slutade någonstans strax efter halva boken. Inte för att jag inte tycker att ämnet är viktigt, eller att jag känner att "det där rör inte mig" utan för att det helt enkelt var ett evigt malande... Jag har läst annat av Katerina Janouch och tyckt att hon skriver bra, men hon har en förmåga att upprepa sig ganska mycket och i denna boken blev det extremt. Det är mycket möjligt att någon som sitter som anhörig orkar igenom boken på ett annat sätt, tycker den blir ett stöd. Jag tycker hon skulle ha kortat ner den lite och inte skrivit det självklara på allas näsor hela tiden, då hade den blivit betydligt bättre. Men som sagt, jag tycker fortfarande ämnet är viktigt för det kan inte vara lätt att leva tillsammans med någon som är alkholist eller någon annan missbrukare. Det måste helt enkelt vara skitjobbigt, svårt och hopplöst. Det är bra att någon försöker beskriva det hela ur den anhöriges perspektiv.

Nice Inn

På väg upp till Lundsbrunn i fredags så stannade vi i Ulricehamn och åt hamburgare. På Nice Inn! Jag har alltid velat stanna på Nice Inn bara på grund av det fantastiska namnet. Nu gick min dröm i uppfyllelse. God hamburgare var det också :)

Relaxed...

Hemkomna efter ett dygn på spa i Lundsbrunn där vi glidit runt i gröna kimonos med en massa andra avslappnade typer. Skönt. Inte riktigt min grej egentligen men vi blev faktiskt väldigt nere i varv vilket var meningen. Så efter bad i pool, skridande i kimono, god mat och vin och kaffedrink så blev det sängen o Skavlan, vi måste ju se vad Fru Anka hittar på härnäst. Fast kvällens intressantaste gäster var nog faktiskt Jay-Z och jazzsångerskan Melody Gardot. Nästa dag var det dags för frukostbuffé och mer glidande i kimonon, jag fick fina fötter och Stefan ett aromabad av nåt slag. Nice. Sen käkade vi lunch buffé(mycket mat blev det) och gav oss iväg mätta och dåsiga. Vi stannade till och geocachade på vägen, bland annat stannade vi vid Horborgarsjön där vi var nästan ensamma, varken turister eller tranor gillade det grå vädret. Fast vi såg några tranor flyga över bilen på väg därifrån. Nästa stopp var någonstans innan Herrljunga, ett litet fågelreservat kallat Orraholmen, jättefint och totalt okänt för mig, väldigt guppig väg dit men värt omskakningen av njurarna... Nu är det dags för lunch igen så jag får berätta mer sen.

Islossning

Senast i bokcirkeln läste vi Islossning av Barbara Voors. Alla vi (som hade läst den) var överens om att den var väldigt bra. Det är inte alltid vi är överens om saker och ting men nu var vi det. Vi var även överens om att ämnet för boken var oerhört jobbigt och påverkade oss alla på ett eller annat sätt under läsningen. Boken handlar om Iris vars man och dotter försvinner spårlöst en dag. Man hittar spår på isen och antar att de drunknat. De hittas så småningom döda och man får följa Iris i hennes sorgearbete och boken varvas av berättelser från närstående. Allting är inte vad det ser ut att vara från början och det är en historia som träder fram genom just dessa berättelser och tankar. Jättebra skriven och med ett väldigt tätt och lite märkligt språk, ett språk som var lite svårt att komma in i början men som jag sen tyckte var en anledning till att jag gillade boken så mycket. Som sagt, ett jobbigt ämne, när någon/några man älskar försvinner, men väldigt bra skriven!

Marknad idag

Upptäckte att det är marknad i helgen, höll på att snubbla på alla sladdar på vägen från bussen. Alla stånd håller på att sättas upp nu på morgonen och sen kör det igång, det är lakritsremmar, plånböcker, foppatofflor och fula plastleksaker. Precis som vanligt :)

Var 17 var Jan Guillou??

Ja som ni förstår av rubriken har jag varit på bokmässan. Men har man inte sett Jan Guillou iklädd sin väst har man inte vart på bokmässa brukar jag säga... så var har jag egentligen varit idag? Hm, existensiella problem. Jag såg i alla fall Björn Hellberg i sitt skägg och det är nästan (bara nästan) lika pålitligt som Jan Guillou. Jag har lyssnat på massor av barnboksförfattare, Viveca Lärn, Catharina Kruusval, Per Nilsson (som för övrigt säger sig ha skrivit sin sista ungdomsbok) och Pija Lindenbaum m.fl. Jag har fyndat pussel och roliga böcker till Oliver och en massa pocket till mig själv och några till Stefan. Jag har smaskat wok en trappa upp och fikat kaffe med kollegor och vänner. Mässan kändes ungefär som vanligt och nu går man mest på rutin. Hoppas på något nydanande nästa år fast ändå vill jag ha det precis som vanligt. Mässan är en yvig plats med många bokälskar och hatare och ett myller av författare, förläggare och bokhandlare. Och så vi, biblioteksfolket :) Imorgon är det arbetsdag igen och nu är jag trött i fötterna.

Trots så många nya bra ungdomsböcker säljs tydligen fortfarande Kitty, kanske man ska rota fram en gammal i nån låda och börja läsa???

Höstskörd

Nu mumsas det för fullt här hemma, både björnbär och amerikanska blåbär från Sandared och squash och vitlök från Skåne (tack Lena Hagis!) och sen röda fina äpplen som vi fick av Jerker och Ellen idag, gott!!!

Nobody puts Baby in a corner!

En hyllning till Patrick Swayze på bästa sändningstid. En fredagkväll i soffan framför Dirty Dancing. Kan det bli bättre? :) Jag funderar över vad det är som gör att alla tjejer älskar den här filmen och alla killar hatar den (fast dom flesta inte ens sett den). Patrick Swayze är en anledning tror jag, dansen en annan och love love love den tredje. Killar måste alltid vara så macho, här är machomannen en mjukis, det fixar dom inte. Men jag ska inte dra alla över en kam. Det finns säkert nån kille som precis som oss tjejer älskar slutscenen när Bill Medley och Jennifer Warnes sjunger I had the time of my life... Filmen kom 1987 och så här drygt 20 år senare undrar jag fortfarande hur 17 Baby INTE kan protestera mot att bli kallad Baby av alla hela tiden... fullkomligt obegripligt. Godnatt.

En glad kris

Dagens citat kommer från Mikael Andersson som i en intervju avslutar med att säga att nästa mål är att köpa en motorcykel "Är det en 40-årskris jag lider av kanske? I så fall är det en glad kris". En glad kris! fantastiskt bra uttryck. :)

Den ständiga resan

Den ständiga resan mellan Finistere och Odenplan är en av de saker som Bodil Malmsten filosoferar om sina blogg-böcker som jag precis har läst. Nu ska jag låna den tredje, De från norr kommande leoparderna. Bodil Malmstens böcker har en avslappnande effekt på mig även om de innehåller många saker att uppröras och fundera över.

Billig Peugeot?

När vi köpte dator ikväll så hittade jag den här! Tyckte det var fasligt billigt tills jag såg att det var en pepparkvarn och inte en bil. Men hur coolt vore det inte att ha en pepparkvarn av märket Peugeot? Fast jag bestämde mig för att det var ganska dyrt för en pepparkvarn. Min peppring funkar utmärkt med kvarn inköpt på Clas Ohlson.

En helt vanlig onsdag

Dahlian blommar så fint. Fick en påse med blandade lökar av mamma i våras. Den här var cool tycker jag! Idag har vi softat hemma Oliver och jag, varit på promenad till Ica, plockat björnbär, tvättat kläder, ätit lunch, läst en massa böcker t.ex. Castor bakar, Lilla Fordonsboken, Min ord- bild- bok, Totte bygger och många många fler. Nu ska jag laga falukorv, makaroner och ärter i värsta hemmafrustil (fast utan botox och hemhjälp) och sen ska vi åka och köpa en ny dator. Tjing

Jag har blivit en geocachare

Jag och Stefan har en ny hobby, vi jagar geocachar på olika ställen. Ett perfekt sätt för oss soffpotatisar att komma ut i skogen lite. (och på andra ställen med) Vi började redan tidigt i somras men det gick inte så bra med vår bil-gps. Nu har Stefan införskaffat den berömda iPhonen och i den finns en gps-funktion som fungerar bättre. Oliver har hängt med hittills men eftersom han allt oftare verkar tappa förmågan att gå och måste bli buren så blir det aningen jobbigt till slut. Man får ofta gå en bit från vägen och i lite blandad terräng. Man kanske får införskaffa en mes som han kan sitta i om han ska fortsätta hänga med? Idag har vi varit ute i skogen igen och här har naturen verkligen tagit över tekniken kan man säga.

Läser Bodil Malmsten...

Bodil bloggar från Finistere, detta har satts ihop i bokform och jag läser just nu en av dom. Härlig läsning i en annan högst förvirrad och påfrestande värld just nu. Läser även Anhörig av Katerina Janouch bredvid men med den hamnar jag i den påfrestande världen igen så jag håller mig mest till Bodil :)

Borta?

Den omfångsrika damen på Stora Torget är borta! Kvar var bara en grushög. Men statyn kan knappast ha blivit snodd tror jag, det känns som att det är ett ganska stort projekt att forsla bort den i smyg... Men det är klart, några typer orkade ju knuffa ner kaninen med "the crazy eyes" i Viskan så varför inte slänga stora damen på flakmoppen och köra mot skogen? Jag vet inte, den kanske bara var till låns och nu var det återlämnkingsdags. Jag kommer att sakna henne!

Snoret är tillbaka

Nu var det dags igen, snor snor snor och feber. Ett ynkligt barn möttes jag av idag. Tur då att vi två är lediga imorgon och kan ha sovmorgon, äta isglass och göra precis vad vi vill! Idag har jag även gjort nåt jag egentligen inte vill, jag har varit ute och powerwalkat som det heter på ren svenska... Samma sak i söndags. Jag har en kompis som sätter fart på mig, annars hade jag bara legat i soffan och ätit praliner och jäst. Så visst är det härligt med promenader egentligen, men jag hatar fortfarande uppförsbackar...

Jorden är som köttfärs för blommorna...

Ovanstående förklaring kom jag på mig själv att säga idag när jag skulle plantera ljung och blommor i krukor och blomlådor. Oliver var med och frågade på en tvårings vis hela tiden vad allting var för något. Ä dem? = vad är det? Och min påse med jord fick alltså vara köttfärs :) Jag tänkte att det är i alla fall nåt han vet vad det är! hehe

Jämställdhet och kakbuffé

Igår hade vi heldag på Pulsen med jobbet. Gabriella Fägerlind, mångfaldskonsulent (kanske man kan kalla henne??) pratade om just mångfald och jämställdhet hela förmiddagen vilket var oerhört intressant och tankeväckande. Sen pratade vi verksamheten efter lunch och däremellan knaprade vi på kakbuffén en trappa ner eller stoppade i oss hallon och lakritsbåtar. Snacka om förutseende företag som bjussar på sånt! Dit vill man ju absolut komma igen :) Efter hela den dagen var det dags för mingel på Cattas balkong men eftersom regnet öste ner fick vi mingla inne i lägenheten vilket inte var helt fel, och vilken utsikt! och hur gott kan egentligen dadlar med philadelphiaost vara? Hur gott som helst kan jag meddela!!!! Och hur mätt var jag när jag kom hem? hur mätt som helst!

Shetlandsöarna lockar

Jag har läst några deckare från Shetlandsöarna. Det är författaren Ann Cleeves som har skrivit en kvartett, men jag har än så länge bara läst tre, den sista är inte översatt än vad jag vet. Jag blev vansinnigt nyfiken på Shetlandsöarna efter detta, måste erkänna att jag hade väldigt lite koll på dem innan. I de här böckerna är det poliskommisarie Perez som håller i trådarna och försöker nysta i mestadels familje- och grannhemligheter. Här ligger många hundar begravda må jag säga. Jag gillar att Shetlandsöarna skildras på två sätt, dels som det lite ensliga, karga och nästan tillbakasträvande samhället och dels som en fantastisk plats att bo på med häftig natur och en stark sammanhållning. Lite av varje med andra ord. Som vanligt kretsar böckerna kring ett gäng personer som återkommer i varje bok men samtidigt får vi lära känna nya människor som på något sätt hör samman med någon av de "vanliga". Ett bra grepp som gör att man blir nyfiken på hur pass dramatiskt varje familjedrama ska sluta. Läs dom gärna!
Svart som natten
Vita nätter
Rött stoft

Skördetid

Idag har Oliver och jag varit ute i trädgården och skördat mogna (amerikanska) blåbär och "tama" björnbär och det kommer att bli många många fler!!! Blåbären är jättegoda men björnbären är sura som f*n. Men det verkar inte bekymra Oliver nämnvärt, han stoppar glatt i sig dom ändå. Synd att vi inte har den vilda sorten, för trots taggar är dom ju fasligt goda! Jag funderar på om jag inte ska göra sylt av resten eftersom det blir så mycket.

100 möjligheter

Lånade Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för två! : om genusfällor och genuskrux i vardagen av Henkel och Tomicic på jobbet. Den var snabbläst och oerhört intressant. Jag skulle gärna vilja att Oliver fick en mer jämställd uppfostran eftersom jag ser små tecken överallt i samhället att flickor och pojkar, kvinnor och män, tanter och gubbar - behandlas olika. Jag har ibland häftiga debatter om rosa och blå kläder och bilar och dockor med några av mina vänner som är tvärsäkra på att sånt är biologiskt. Jag tror att dom blundar och inte ser hur mycket vi vuxna och samhällets värderingar och normer påverkar våra barn. Men jag har också mest blå och bruna kläder till Oliver hemma och han fullkomligen äääälskar bilar! bilar bilar bilar är det enda han tjatar om ibland (förutom kakor) och vi har ju förvånat undrat lite varför. Men jag kan bara inte tro att det är biologiskt på det sättet, för hur länge har vi egentligen haft bilar och motorfordon i samhället? några hundra år, max? Hur kan det ha uppstått en biologisk gen där på dom knappa åren undrar jag. Och vad gäller kläderna beror det ju på att affärerna maskar och säger att alla kunder efterfrågar en uppdelning av tjej och killkläder. Lustigt nog önskar nästan alla småbarnsföräldrar jag känner att det skulle finnas mer unisex i klädaffärerna och det är inte svårt att gissa att affärerna tjänar på upplägget. Det är där skon klämmer. Den här boken tar inte bara upp såna (små)saker utan all ojämställdhet i hur vi och andra bemöter våra barn, hemma, på förskolan, i lekparken, i skolan, bland släkt och vänner. Folk på gatan. Ja allt är helt uppdelat och många gånger helt i onödan och inte på något bra sätt när man väl börjar se mönstret. Jag ska försöka att anamma några av alla tips som ges i boken men det verkar vara ett heltidsjobb. Jag tror inte att Oliver mår dåligt av att leka med bilar i sina blå kläder så jag tar ett steg i taget :)